Lars Thirslund:
Scenario 2022 - så skonades världen
En illustrerad fabel, som ger människan en chans till under djurens
förmyndarskap.
Elefanten och Tyrannosaurus svängde foten runt var sin knapp med siffran
noll på. En knapp som det var meningen att de skulle trycka på
när det inte längre fanns något hopp. Bägge visste
att det inte fanns något hopp.
Författaren, Lars Thirslund, är konstnär och delar sin tid
mellan Danmark och Sverige.
Pris 50:-. Porto och emballage 40:- tillkommer per beställning. Betala in 90:– i förskott per plusgiro 85 95 89-4. Klicka här för fullständiga beställningsregler.
Här följer kapitlet "Djurens rättigheter"
ur Lars Thirslunds fabel.
En av de första sakerna som världsorganisationen behandlade var
ett förslag om att man skulle anta följande förklaring:
Alla djur har rätt till:
liv
mat
trygghet i sitt revir
att sträva efter Iycka
att bilda familj
att uppfostra sina ungar efter egen vilja
att säga sin mening
att försvara sig mot överfall
att klaga mot övergrepp mot djurens rättigheter vid en domstol
för djurens rättigheter.
Alla djur lovprisade förslaget och uttalade sin förtröstan
att det skulle leda till alla djurs Iycka. Många hade förslag
om fler regler, som skulle göra djuren ännu lyckligare.
Alla de förslagen hänvisades till utredning i en kommitté,
som för säkerhets skull fick en boaorm som ordförande. Bara
ett djur hade invändningar mot grundförslaget. Det var renen som
pekade på att förslaget på en rad punkter var oklart och
även motsägelsefullt.
"Vad menas med att vi alla har rätt till liv, mat och säkerhet,
när det nu är sa att många av oss lever på att äta
andra eller att ta mat från andra? Vad menas med att vi har rätt
att sträva efter lycka - på vilka villkor? - Min Iycka är
inte densamma som vargens. Den är inte ens samma som zebrans. Det står
att vi har rätt att bilda familj, men hur stor? Världen är
redan överbefolkad. Det finns för lite gräs. Räven har
rätt. Vi måste utforma en förklaring som fastställer
nödvändiga gränser för hur långt vi får
sträva efter lyckan och som begränsar hur många ungar varje
djur, t ex vargen, rimligtvis får sätta till världen med
tanke på tillgången till mat, men också med hänsyn
till miljö och revir. Om vi skall sluta att slåss och slå
ihjäl varandra, så måste vi ha regler för hur vi behandlar
våra naturresurser. De måste fördelas så att varje
djur först och främst får det som är viktigast för
just det djuret. Vi är ju mycket olika!" sa han. För egen
del ville han ha fria ytor omkring sig - en orörd natur - och han föredrog
ordentligt avstånd till grannarna, särskilt en viss sorts grannar
- själv var han vegetarian.
Det här inlägget möttes inte med jubel. Snarare med förstämdhet
och osäkerhet. Vad sätter man emot sanningen? Man talar om något
annat och låtsas inte om saken. Det var vad de följande talarna
gjorde; men så steg den erfarna och hala sjöelefanten upp i talarstolen,
han visste hur man bar sig åt. Efter att ha lagt sitt professionellt
rynkade ansikte i särskilt djupa fåror började han så
här: "Jag är mycket fundersam inför det jag nyss hörde!
Jag kan inte låta bli att ställa frågan: vad är renen
för person? Vilka obehagliga undertoner känns igen i hans inlägg?
Det doftade av rasism, isolationism, vegetarianism. Det går inte att
komma ifrån. Jag hade helst avstått - men jag kan inte låta
bli att ge uttryck för det obehag som jag kände. Och vad vill
renen egentligen?-skapa splittring! Ja, precis! Vi måste avvisa sådana
tendenser. Vi måste hålla ihop. Just nu är det bara det
som betyder något. Kom ihåg allihop: Vi är alla gräsätare
- vi behöver varandra !" Sjöelefanten fick demonstrativt
bifall från sina vänner runtom i salen.
Renen fick inte den utredning han ville ha: men sjöelefanten fick tillstånd
en samarbetskommitté för djurens behov av varandra.
Renen fick inte heller något öppet stöd av räven -
om han nu hade väntat sig det. Räven gjorde sig liten och höll
till längst bak. Han applåderade med pokeransikte sjöelefantens
tal. "Naturligtvis har Renis rätt!" - sa han efteråt
till geten. "Men man kan inte säga sanningen utan vidare - det
går inte. Renis kommer att isolera sig och når ingen vart."
Men renen kände sig inte isolerad när han efter mötet travade
hem helt ensam genom ödemarken. Han visste att sanningen inte längre
kunde vänta. Och om ingen vågade säga sanningen, så
skulle den tala själv. Ett budskap var redan på väg ned
för älven, som lyste av ett silvervitt Ijus. Det kom från
de vita bukarna på hundratusentals fiskar som med buken uppåt
drev ned för strömmen. Deras hälsning var att människornas
förgiftning av naturen hade nått de mest avlägsna områdena
och drabbade alla djur, i när och fjärran.
