Kalle Strokirk:
Antifeministiska manifestet

Det börjar bli allt obehagligare att vara karl. Man beskrivs systematiskt i diverse mystiska statsfinansierade undersökningar som en lägre stående varelse som bär skulden till all ondska i världen. Även om man bara är en lågavlönad arbetare.

Man skulle i värsta fall kunna tåla spottloskorna om det bara rörde sig om verbala dumheter. Men nu börjar de inkvoterade stormtrupperna nå in i kanslihuset och är i full färd med att påbörja sitt systemskifte.
Skräddarsydda lagar stiftas på löpande band av dessa och de manliga lakejerna i riksdagen vågar inte säga nej av rädsla för att förlora sina poster.

”Vita, svenska , medelålders, heterosexuella män” är onda och kvinnor offer. Som inte är ansvariga för sina handlingar.

Det skulle betyda att halva befolkningen inte är tillräknelig och alltså inte borde ha rösträtt. Var det inte ungefär så de resonerade förr? I så fall är det feministerna som är bakåtsträvarna och inte vi andra, män och kvinnor som inte vill krossa könsrasismens kristaller i huvudet på varandra.

Denna skrift är inte späckad av statistik. Dess syfte är mer att ställa frågor och resonera kring en otrevlig och ohållbar utveckling. För både kvinnor och män.

Läs, gnissla tänderna och vädra luften med dina vänner!

Om författaren
Kalle Strokirk är född 1948 och har medverkat som illustratör och serietecknare i bland annat DN och Aftonbladet sedan tidigt 70-tal. Under denna tid startade han tidningen ”Seriefront” i ett försök att bryta de utländska syndikatens monopol och ge svenska tecknare uppdrag istället. Han gav på eget förlag ut albumen ”Marxismens politiska ekonomi i serieform” och ”Gräsliga gubbar”. I DN har han medverkat med de illustrerade aforismerna ”Kalles hjältar” och serierna ”Årstafrön”, ”När jag fyllde femtio önskade jag mig en dator” samt ”Kurts krog”. För närvarande är han sysselsatt med en mängd projekt som exempelvis animerade kortfilmssnuttar av ”Kalles hjältar.” På hans sajt www.kallestrokirk.se finns världens troligen första antifeministiska tecknade serie ”Sune och rödstrumporna.” Det senaste projektet är en tecknad serievariation av liberalismens fördelar under namnet ”Farväl till vänstern.

Denna bok kommer först att bemötas med tystnad. Om inte det hjälper kommer den att bespottas. Och lyckas inte heller det kommer man att stjäla dess idéer.

Pris 125:-. Porto och emballage 25:- tillkommer per beställning. Betala helst in 150:– i förskott per plusgiro 85 95 89-4. Klicka här för fullständiga beställningsregler.

Här får Du ett smakprov ur boken:

Myten om patriarkatet

Som nämnts i tidigare kapitel skapades det sk patriarkala samhällssystemet enligt Marxismen i och med att stamsamhället gick över till jordbrukssamhället och det förut gemensamma ägandet privatiserades så att enskilda par bodde för sig på egna jordlotter. Genom att mannen nu enbart skulle försörja en kvinnas barn så ville han naturligtvis vara säker på att det var hans egna. Ur detta föddes patriarkatets ”förtryck” av kvinnan om man skall tro på denna teori. Tidigare hade barnen arvsrätt efter modern vilket kallades ”matriarkatet” beroende på att man inte kunde veta vem som var fadern och det inte spelade någon roll eftersom egendomslösheten i jägarsamhället gjorde att man kollektivt sörjde för alla barns väl. Men i och med att fadern nu visste detta fick barnen ärva honom. Enligt vänsterfeministernas konspiratoriska patriarkat-teori skulle alltså det lycksaliga urkommunistiska stamsamhället ha ersatts av det första klassamhället på detta vis. Vissa av de nu enskilda jordbrukarna blev av olika anledningar framgångsrikare än andra och började så småningom avsöndra sig som en, mot de sämre lottade, rikare och mäktigare klass. Enligt denna teori skulle också mannen till slut motsvara ”borgaren”, den förtryckande och kvinnan ”proletären” dvs den förtryckta och utsugna. Mannen skulle således någonstans på resans gång ha förvandlats till en förtryckare och kvinnan till en hunsad tjänarinna. Och så skall det enligt denna tro vara än i dag i varierande grad över hela världen. Skall vi tro på detta? ”Patriarkatet” påstås vara en gigantisk konspiration av män över hela världen som går ut på att ha sitt kön som ”norm” för hur samhället bör vara format för att kunna hålla kvinnorna underordnade i alla sammanhang.
Gudrun Schyman har mycket målande beskrivit detta i sitt ökända tal på vänsterpartiets kongress i Västerås år 2002.
”Diskrimineringen och kränkningarna ser olika ut beroende på var vi befinner oss. Men det är samma norm, samma struktur, samma mönster, som upprepas så väl i talibanernas Afghanistan som här i Sverige.”

Det är som att säga att det finns grader i helvetet men att det ändå är just ett helvete! Svenska män är, enligt hennes resonemang, inte lika elaka som talibanerna i Afghanistan men de är ändå som talibaner

fast lite mindre grymma. Nazisterna hade och har ju som bekant sin teori om en världsomfattande judisk konspiration. Jag råkade för en tid sedan hamna på en sk nyhetssajt på nätet där de lyckats klura ut att två framstående personer i FN hade släktingar som var av judiskt ursprung eller hade hjälpt judar under andra världskriget (Roul Wallenberg). Därmed var detta ett ”bevis” på hur ”sionisterna” styr FN!!!! Man tar sig för pannan. Det är på samma låga nivå feministernas konspirationsteori, om patriarkatets världsomspännande nätverk, rör sig. Enligt denna skulle alltså alla män i hela världen kollektivt på något osynligt, kanske instinktivt, sätt samarbeta. Och även om de inte globalt gjorde detta så skulle de reflexmässigt alltid bilda sk maktstrukturer lokalt som exempelvis på arbetsplatserna eller till och med i hemmen! Och kvinnorna skulle bara ha tigit och tagit emot historien igenom.

Inte ens om man går flera hundra år bakåt i tiden stämmer detta. Hur kunde män tillåta att andra män var sådana könsförrädare att de stiftade lagar om kvinnofrid redan då? Hur kunde vissa av dem tillåtas att spräcka det heliga broderskapet genom att kröna kvinnliga regenter redan då??? Varför tvingade de inte ut kvinnorna i fält eller varför stiftades det lagar som förbjöd kvinnor att arbeta i stenbrott under jord
i de farliga och slitsamma gruvorna (1901) eller att ha nattarbete i industrin (1912)? Var det bara för att de ansågs som odugliga till dylika uppgifter? Det kunde väl knappast vara av omsorg om dem? Eller? Varför har fortfarande vissa kvinnliga tjänstemän i motsats till deras manliga kollegor inom Försäkringskassan pension redan vid 60 års ålder? Varför tillåter nätverket fortfarande kvinnorna att vinna de flesta vårdnadstvister? Hedersmorden ses som ett bevis på patriarkatets ondska. Men för en tid sedan intervjuades ju anonyma män, från länder runt medelhavet, i media som berättade om hur de hotats till livet av släktingar sedan de skilt sig. Ofta talas det om hur illa kvinnor behandlas i vissa länder i tredje världen. Men vad man glömmer är att även männen drabbas på sitt sätt av de, till skillnad mot i väst, hårdare lagar som oftast finns i totalitära stater. En man som vägrar värnplikt till exempel lär det inte bli mycket kvar av.

Hur kan männen i Sverige tillåta att det är just deras bröder och inte kvinnorna som till absolut övervägande del i vissa fall tvingas att sova i portuppgångar? Hur har dessa olycksbröder hamnat där medan det kryllar av välmående kvinnor på Östermalm. Vad är det för ett jävla nätverk som är så grovmaskigt så att dess medlemmar kan trilla ur på detta vis? Ett sådant nätverk skulle inte jag vilja vara med i. Det verkar ju nästan som skattesystemet som man bara får betala till men allt mindre får någon nytta av. Är det kanske för att feministernas heroiska kamp fått patriarkatet att börja rämna? Den enes död den andres bröd? Fast män har ju farit illa i alla tider. Det skulle i så fall betyda att patriarkatet började rämna för länge sedan. Långt före feminismen var uppfunnen. Kanske har det rent av aldrig funnits.

–Tvivla inte syster! Ingen har ju heller sett Gud

Det kanske var så att både kvinnor och män på olika vis blivit förtryckta eller haft fördelar under historiens olika samhällsformer. Genom att se allting genom det sk ”genusperspektivet” dvs könsperspektivet så kan man se det man vill se. En medelålders, svart, etiopisk, kroniskt darrhänt, kvinna med ledsyn nobbas när hon söker tandläkarutbildning. Av vilken anledning har hon nobbats måntro? Vi kan ana vänsterfeministens lysande slutledning. Hon kommer inte att se henne som en individ med ett par handikapp som hindrar henne. Möjligtvis skulle detta vara en anledning för att hon skulle antas och inte bli ”diskriminerad” för sina lyten. Fast troligtvis skulle feministen rikta in sig på att hon bevisligen tillhör grupperna kvinnor, invandrare och svarta. Grupper alltså!

De gamla suffragetterna och den ursprungliga medborgarrättsrörelsen i USA kämpade enbart för likhet inför lagen medan en av deras efterföljare Jesse Jackson hävdade att den som ignorerar ras och kön är rasist och sexist. Resultatet blev en kursändring och en kvoteringshysteri som ökade polariseringen i det amerikanska samhället och snarast försämrade villkoren för dem som politiken var tänkt att hjälpa. Det är denna amerikanska import som den annars så USA-fientliga vänstern nu vill pracka på oss. Martin Luther King talade om att döma människor efter ”måttet på deras karaktär, inte deras hudfärg.” De ”reellt existerande feministerna” och dess vänster i Sverige resonerar tvärtom som Jesse Jackson. De väljer att indela alla människor i grupper istället för individer. Individerna skall tvingas underordna sig gruppens kollektiva intressen och måste ledas av feministerna och dess vänster som alltid hyllat kollektiva lösningar.

–Vi tycker att du tycker som oss!

Men allt är inte skit som kommer från USA. Som motdrag mot kvoterings-fanatikerna har delar av medborgarrättsrörelsen nu börjat utmana dessa genom kamp för frihet och egenmakt utifrån ett tydligt individuellt rättighetsperspektiv. I en mängd uppmärksammade rättsfall har enskilda med stöd av nya organisationer vunnit oväntade segrar mot mäktiga motparter. I Kalifornien lyckades man via en folkomröstning 1996 få igenom en lag som förbjöd positiv särbehandling av enskilda grupper på basis av ras, kön, hudfärg, etnicitet och nationellt ursprung vid offentlig anställning, offentlig utbildning eller offentlig upphandling av tjänster.

Om man i motsats till det snäva genusperspektivet, och den grova, klumpiga, generaliserande gruppindelningen av människor, istället studerar problemen i alla dess delar så kommer myten om patriarkatet att upplösas som ett troll i solsken. Man skulle i fallet ovan se att den troligaste orsaken till att kvinnan inte blev antagen var hennes hälsotillstånd och kanske hennes ålder. Det ger ett helt annat perspektiv! Istället för genusperspektivet ger det ett helhetsperspektiv och ett realperspektiv! Man kan visserligen behöva ett ”genusperspektiv” i betydelsen att man inte använder män som norm vid utvecklingen av nya läkemedel utan istället forskar i hur det påverkar de bägge könen var för sig. Fast det är ju egentligen inget genusperspektiv utan ett helhetsperspektiv.

Finns det då inga fall där kvotering kan vara av godo? Möjligen skulle man kunna tänka sig att en arbetsgivare skulle ha rätten att välja en person som har en viss egenskap som är nödvändig för produktionen men inte som en politisk eller etisk princip. Likaväl som jag som medborgare har rätt att välja mina vänner eller min kvinna efter det utseende som tilltalar mig. Det vore bisarrt om staten skulle tilldela mig en kvinna med ett i mitt tycke mindre tilltalande yttre eller påtvinga mig ett umgänge som jag inte bett om. Det vore ju som att gå tillbaka till den tid då familjens ekonomiska intressen bestämde valet av partner. För bägge könen!! Ta till exempel om du vill starta ett företag med en duktig kollega som du trivs med. Plötsligt dyker då den feministiska staten upp och säger: Ni måste ha lilla Märta med! Hon är visserligen inte så duktig och kan vara svår att ha att göra med ibland men det blir rättvisare så!

Och var skall man sätta kvoteringsgränsen? Skall inte en man få

–Varför ha ru skygglappar?
–Jag vill inte missa genusperspektivet!

starta ett band med enbart sina manliga kompisar? Var går gränsen mellan det offentligt kollektiva och den privata sfären? Ger inte näringsfriheten längre företagets ägare rätten att bestämma sammansättningen av personalen och styrelsen likaväl som en förenings medlemmar själva bestämmer dess stadgar?

Är då mannen den patriarkala normen i samhället och är det i så fall alltid av ondo?

Trots att det gödslas med pengar för att stödja kvinnor att starta företag så är det fortfarande till största delen män som som tar intiativet och risken att starta ett företag. Varför är det så? Om nu det elaka patriarkala nätverket håller männen om ryggen så att de kan starta företag och därmed ge arbete även åt kvinnor är det då av ondo?? Om kvinnor inte i lika hög grad vill göra detta skall då männen av någon slags ”solidaritet” hålla igen och inte heller göra det? Det vore en katastrof om feministerna med diverse lagar och indoktrinering skulle vingklippa männen så att de slutade upp med att vara driftiga och produktivt riskvilliga. Mäns riskbenägenhet har ibland varit dumdristig och orsakat dem själva och andra skada men utan denna skulle världen inte ha kommit dit den är idag. Höga byggnader, exempelvis sjukhus, skulle aldrig ha blivit byggda, kvinnor och barn skulle ha brunnit inne, stora upptäckter skulle ha blivit ogjorda och vi skulle inte ha någon fungerande elektricitet och därmed värme om inte tusen och åter tusen män ur det patriarkala nätverket hade riskerat och i många fall offrat sina liv. För kvinnornas skull!!!!

Boklistan

Övriga produkter

Beställ här!