Vladimir Bukovskij tillbringade tolv år i sovjetiska fängelser och psykiatriska kliniker innan han släpptes till Väst 1976. Bukovskij var en av de främsta ryska dissidenterna och författare till flera uppmärksammade böcker. Under sin tid i Väst har Bukovskij först studerat i Cambridge och vid Stanford University i Kalifornien.
Vladimir Bukovskij tillbringade tolv år i sovjetiska fängelser och psykiatriska kliniker innan han släpptes till Väst 1976. Bukovskij var en av de främsta ryska dissidenterna och författare till flera uppmärksammade böcker. Under sin tid i Väst har Bukovskij först studerat i Cambridge och vid Stanford University i Kalifornien.

Moskva och fredsrörelsen behandlar hur Moskva manipulerade och styrde den fredsrörelse som själv gjorde anspråk på att vara oberoende.
73 sidor. Pris 70:-. Porto och emballage 40:- tillkommer per beställning. Beställ boken från vår nätbutik eller betala 110:– i förskott per plusgiro 85 95 89-4. Klicka här för fullständiga beställningsregler.

Här följer ett kort utdrag ur boken:

I slutet av 1970-talet blev Väst alltmer medvetet om denna farliga utveckling. Det meningsfulla i avspänningspolitiken, som sedan länge hade utmanats av en del, ifrågasattes nu av fler. Och sedan kom den slutgiltiga stöten – julen 1979. Just när de flesta i Väst var sysselsatta med sådant som julkort och presenter, så tågade i storleksordningen 100.000 sovjetiska soldater
in i Afghanistan, officiellt ett ”alliansfritt” land med ungefär 17 miljoner invånare. Världen var chockad och Sovjetunionen placerades genast i en isolerad position. T o m kommunistpartierna i många länder fördömde den sovjetiska aktionen som en öppen aggression. Invasionen av Afghanistan som följdes av den godtyckliga interna förvisningen av Nobel-pristagaren Andrej Sacharov, och ännu senare följdes av hotet mot Polen (som till slut ledde till införande av krigslagar) gjorde i praktiken slut på avspänningsepoken.

Detta slut på avspänningen har stått Sovjet dyrt. I själva verket har de förlorat nästan allt de successivt hade vunnit när Väst upplevde sitt anfall av ensidig avspänning. Ratificeringen av SALT II-avtalet uppsköts på obestämd tid. Amerikanerna vaknade ur sin långa sömn för att med fasa upptäcka hur svagt, ineffektivt och improduktivt deras land hade blivit. I denna nya psykologiska atmosfär var Ronald Reagans seger oundviklig, och utlovade ett slut på minskade amerikanska försvarsanslag, att nya vapensystem, som tidigare lagts på hyllan, skulle tas i bruk, som B-1-bombaren, kryss ningsrobotarna, MX och neutronbomben. Det verkade lika oundgängligt att militärbudgeten i alla andra länder i Väst skulle ökas, samtidigt som handeln och överenskommelser om teknologi och krediter med Sovjet skulle minska, eller åtminstone bli svårare. Om denna utveckling skulle fortsätta skulle Sovjet förlora den position som innebar militär överlägsenhet – särskilt med tanke på att deras ekonomi är så mycket mindre effektiv än ekonomin hos den ”ruttna kapitalismen”. Lägg till detta en ny våg av internationellt fientliga stämningar, särskilt i den muslimska världen (FN:s generalförsamling röstade emot Sovjet om Afghanistan, för första gången sedan Korea-kriget), en fortsatt kris i Polen, ett hopplöst krig i Afghanistan och växande oro hos befolkningen hemma, en oro som förorsakades av livsmedelsbristen. Bilden blev så dyster att katastrofen syntes nära. De sovjetiska ledarna måste vidta drastiska åtgärder för att undvika en total katastrof.

Jag själv var, för att säga sanningen, inte särskilt överraskad när plötsligt, inom ett år, en mäktig fredsrörelse skapades i Västeuropa. Särskilt eftersom denna rörelse av någon märklig omständighet visade sig först i just de länder där de gamla robotarna skulle ersättas med nyare Pershing-robotar och kryssningsrobotar. Jag gör inte anspråk på att vara särskilt förutseende; det är bara så att jag efter 34 år i mitt älskade kommunistiska fädernesland har en viss känsla för regeringens förråd av knep, spratt och jippon. I själva verket var det inte alls svårt att förutse, eftersom den sovjetiska staten inte är en särskilt intelligent varelse. Om man ser på den som en jättelik uråldrig skräcködla utan hjärna med mer eller mindre fasta reflexer så gör man inte något stort misstag. ”Visst, nu är vi tillbaka i 1950-talet igen,” tänkte jag för mig själv.

Vad som var mer roande att betrakta var med vilken lätthet föregivet mogna och ansvarsmedvetna människor i tusental föll i den sovjetiska fällan. Det är som om historien upprepade sig själv inför våra ögon, och erbjöd oss en möjlighet att se hur den ryska staten bröt samman 1917 eller den franska inom en månad 1940. Det är också lustigt, om man har en böjelse för sådana nöjen, att påminnas om hur människor är praktiskt taget oförmögna att dra några vettiga slutsatser ens från historiens allra färskaste läxor. Återigen har den allmänna önskan att få fred just nu, i detta ögonblick, och till vilket pris som helst, gjort människor helt ologiska och orationella, och gjort dem helt enkelt oförmögna att tänka lugnt. Deras nuvarande resone mang, om det är vad man kan kalla det, är så barnsligt, meningslöst, själviskt att ett ofrivilligt leende omgående sprider sig på läpparna. Även det bästa man hör är papegojans härmande av gamla unkna sovjetiska slagord och klicheer, som t o m skolbarnen i Sovjetunionen skulle skratta åt.

Pris 50:-. Porto och emballage 40:- tillkommer per beställning. Beställ boken från vår nätbutik eller betala 90:– i förskott per plusgiro 85 95 89-4. Klicka här för fullständiga beställningsregler.