En vacker försommardag för tretton år sedan slog jag mig ner i en prunkande trädgård i en av Köpenhamns norra förorter. Jag fick där tillfälle att tillbringa en eftermiddag hemma hos Pia Kjærsgaard, då ledare för Fremskridtspartiet och mycket omtalad efter partiets färska valframgångar. Idag är Pia Kjærsgaard åter i rampljuset. Sedan hennes nya parti, Dansk Folkeparti, vunnit ännu fler platser i Folketinget än vad Fremskridtspartiet gjorde då. I höstens danska val försvann Mogens Glistrups gamla parti ur Folketinget efter 28 år. Partiet fick bara 0,7 procent av rösterna. Dansk Folkeparti fick 12 procent.
Anledningen till att Pia Kjærsgaard lämnade Fremskridstpartiet var främst att hon - och en stor del av det gamla partiet - skaffat sig en mer EU-kritisk ståndpunkt, medan Fremskridtspartiet snarast stått för en federalistisk politik. När vi nu återger den intervju jag gjorde för tretton år sedan är det alltså viktigt att ha klart för sig att Pia Kjærsgaard idag har en mer kritisk inställning till EU. I övrigt har hon säkert samma åsikter då som nu. Vad är det som gör att hon blivit en slagpåse i svenska media? Vad tycker hon om att bli utskälld som rasist? Läs och begrunda! [Eftersom intervjun gjordes 1988 omtalas EU med den tidens förkortning, EG]
C G Holm, 21 november 2001
När Mogens Glistrup dömdes till fängelse för skattefusk och för detta uteslöts ur Folketinget ersattes han av den ganska okända Pia Kjærsgaard. Hon hade de senaste åren arbetat inom socialvården. Inom den danska kommunala organisation som ser till att gamla och sjuka kan få hjälp i hemmet - dygnet runt - istället för att låsas in på institutioner som i Sverige.
Knappast någon ens inom partiet trodde att hon skulle rädda partiet ur den djupa vågdal det befann sig i. Pia Kjærsgaard var bara en av fyra fremskridtspartister i Folketinget. Idag, fyra år senare, är Fremskridtspartiet på stark frammarsch. I maj fick partiet sexton platser i Folketinget, och de senaste opinionsundersökningarna har pekat på sympatier över 20 procent av väljarkåren. Politiskt initierade i Danmark som Contra talat med menar att det är Pia Kjærsgaard som har räddat Fremskridtspartiet kvar i dansk politik. Att hon växt snabbt med uppgiften och att Mogens Glistrup idag är en förbrukad andraplansfigur i jämförelse med den vältaliga och mediavinnande nya partiledaren.
Du efterträdde Mogens Glistrup sedan Folketingets majoritet förklarat honom som ovärdig sedan han dömts till fängelse för skattefusk. Nu är Glistrup tillbaka i Folketingsgruppen, men Du är främsta talesman för partiet i Folektinget. Hur ser Du på Din och Mogens Glistrups roller idag?
Var person har sin tid. När Glistrup började sin politiska verksamhet 1973 gjorde han uttalanden som fick folk att studsa till. Han sade sådant som folk hade väntat på, men aldrig fått höra av någon inom de etablerade partierna. Jag tyckte att det var befriande att någon sa något nytt och friskt, något som skilde sig från vad jag fått höra av olika politiker ända sedan barndomen. Inte minst berättade han ju att han själv inte betalade någon skatt. Jag var mycket begeistrad över det jag hörde, men jag ansåg inte att jag kunde engagera mig då, eftersom jag hade två små barn. Fremskridstpartiet fick 28 platser i Folketinget efter sitt första val. Men så småningom har det blivit så att Mogens Glistrup blivit lite förbrukad som politisk braständare.
Det var det som gjorde att jag blev partiets talesman. Just nu är jag den som kan väcka störst intresse för partiet. Mogens Glistrups tid som mediastjärna är förbi. Men det kommer säkert någon annan också efter mig, någon som kommer att svara bättre upp mot vad media kräver.
1978 gick jag med i partiet. Jag statsade så småningom målmedvetet på att skapa mig en profil, t ex genom att skriva insändare i tidningarna. Och när jag kom in i Folketinget som Glistrups ersättare blev det intressant att lyssna på mig.
Idag är jag partiets talesman, den som företräder partiet utåt. Mogens Glistrup har en given plats som patrtiets grundare och "chefsideolog". Och det respekterar vi honom för, den platsen kan ingen ta ifrån honom.
Nyvalet i maj förorsakades av politisk osäkerhet om Danmarks inställning till medlemskapet i NATO. Hur ser Du på relationerna mellan Danmark och NATO?
Det är angeläget att vi lever upp till de förpliktelser som medlemskapet innebär. Vi skall vara medlemmar fullt ut. Fremskridtspartiet är det enda partiet som konsekvent röstat emot samtliga 23 danska "fotnoter" som behandlats i Folketinget under den tiden. Det har inte ens regeringspartierna gjort. Fotnoterna - reservationer mot beslut i NATO - har gjort att en del andra NATO-medlemmar har varit frågande inför Danmarks hållning till alliansen.
Det var därför en svår besvikelse för oss när Radikale Venstre kom med i den nya regeringen. Det var Radikale Venstres negativa politik mot NATO som förorsakade valet och de borde därför inte ha kommit in i regeringen. Tyvärr innebar den nya regeringskoalitionen att kostnaderna för försvaret skall behållas oförändrade. Det var en annan svår besvikelse för oss.
Här kanske jag - inte minst för svenska läsare - skall inskjuta att Fremskridstpartiet är anhängare av ett starkt försvar. Uppfattningen om vår försvarspolitik har tyvärr färgats av det uttalande Mogens Glistrup en gång gjorde i dansk TV, att allt försvar som behövdes var en automatisk telefonsvarare som på ryska sa "vi ger oss". Det har aldrig varit Fremskridtspartiets politik. Inte ens den första gången partiet gick till val. Fremskridtspartiet har alltid varit anhängare av ett starkt försvar. I Danmark är det numer ingen som missuppfattar vår inställning, men det var först i det här valet som vi ordentligt nådde ut med vår inställning i försvarspolitiska frågor.
Hur är er inställning till den europeiska gemenskapen - och finns några konflikter mellan Danmarks nära koppling till EG och kopplingen till de nordiska länderna - som ju inte är med i EG?
Fremskridstspartiet är en varm anhängare av Danmarks medlemskap i EG. Men samtidigt är vi kritiska mot en del inslag i EG. Jag tycker inte att danska ministrar förstår att rätt ta tillvara danska intressen i förhandlingarna med EG. Här beundrar jag mycket Margaret Thatcher, som verkligen framgångsrikt lyckats slå vakt om brittiska intressen i EG-sammanhang.
Jag tror för övrigt att kritikerna har rätt när de säger att EG leder till en politisk union i förlängningen. Men jag tycker att det är något positivt.
Vad de nordiska länderna beträffar ser jag ingen konflikt. Jag är övertygad om att också de andra nordiska länderna kommer att bli EG-medlemmar.
Fremskridtspartiet har främst gjort sig känt som ett skatteprotesparti. Ni har omfattande skattesänkningsprogram. Kan Du berätta om dem - och hur det skall gå ihop?
Vi menar att inkomstskatten skall avskaffas helt. Det är principiellt fel att ta ut skatt när resurser skapas. Resursskapande skall inte straffas utan belönas. Skatten skall istället tas ut när resurser förbrukas, alltså vid konsumtion.
Inkomstskatten infördes i ett statistiskt, stillatsående samhälle, av Venstre [Danmarks motsvarighetn till Centerpartiet] Idag lever vi i ett samhälle stadd i snabb utveckling och förändring. Då är inkomstkatten mer skadlig.
Tyvärr är det inte möjligt att avskaffa inkomstskatten med en gång. Och det blir allt svårare att göra det, allt eftersom de statliga utgiftsprogrammen blir mer omfattande. Tidigare arbetade vi för att redan det första året göra alla inkomster under 60.000 kronor skattefria, för att sedan successivt höja den siffran. Tyvärr har de senaste årens skattehöjningar gjort att vi idag inte kan gå längre än till 48.000 kronors skattefrihet det första året. Men den långsiktiga målsättningen står kvar. Inkomstskatten skall avskaffas.
Inkomstskatten i Danmark är den näst högsta i världen - möjligen kan Sverige tävla med oss - den orimligt höga skatten driver upp lönerna och försvagar vår internationella konkurrenskraft. När jag berättar om danska skatter för utlänningar tror de gärna att de missförstår min dåliga engelska. För vad jag berättar kan ju gärna inte vara sant. Det är viktigt att vi gör något radikalt åt det här problemet. Och vi kommer med många konstruktiva förslag. I anslutning till förra årets finanslov [motsvarighet till budgetpropositionen] lade vi fram 1728 ändirngsförslag, de flesta naturligtvis nedskärningar i utgifterna. Efter våra framgångar i valet nu i maj kommer vi in i finansutskottet och då kommer vi kanske inte att lägga fram riktigt så många förslag i Folketinget, men vi kommer att påverka arbetet inom finansutskottet istället.
I grunden är skattetrycket en fråga om vilka prioriteringar vi gör. Och inom Fremskridstpartiet är vi av den uppfattningen att bara några få angelägenheter skall vara offentliga. Främst rättsväsendet, polisen, militären, pensionerna och sjukvården. Huvuddelen av övrig offentlig verksamhet kan privatiseras. Låt mig ge några exempel. Vi motsätter oss att Storabält-bron skall byggas i statlig regi. Anlita istället privata finansiärer. Danmarks Radio bör upplösas och det stora oljebolaget Dansk Olje og Naturgas bör privatiseras. Partistödet bör avskaffas och u -hjälpen göras frivillig. Christiania bör snarast upplösas.
Du säger att sjukvården skall behållas i offentlig regi. Är det inte ett utmärkt område för privatisering, där privatiseringen kan leda till ökad effektivitet?
Vi ser gärna privata alternativ till den offentliga vården.Ja, det är sunt och viktigt med ett privat komplememt till de offentliga insatserna. Varför ska man för övrigt neka folk att betala för att få bättre vård? Det är ju rimligt att den som vill ska kunna användas nina pengar på just detta. En ökad privat alternativ vårdapparat skulle dessutom verksamt kunna bidra till att minska köerna inom den offentliga vården. Vi har alltså allt att vinna på en utbyggd privat vårdsektor, men vi menar ändå att en offentlig finansiering av vården är en viktig samhällelig grunduppgift.
Fremskridtspartiet startades mycket som en proteströrelse, ett missnöjesparti. Jag tycker mig märka ett ökat ideologiskt medvetande nu, har jag rätt?
Partiet startades mycket riktigt som en protest mot skatterna. Vi lever på folkets missnöje och det var det missnöjet som Glistrups initiativ byggde på. Vi förmedlar ett genuint folkligt missnöje. Men den politiken ska sättas in i ett större sammanhang. Vi arbetar för maximal personlig frihet. Och personlig frihet förutsätter ekonomisk frihet. Därför är skatterna ett direkt hot mot den personliga friheten.
Den personliga friheten bör vara oinskränkt, så länge man inte skadar någon annan genom att missbruka sin frihet. Ibland hamnar man i avvägninsgfrågor. Jag kan nämna ett praktiskt exempel. En del kritiserade oss när vi hösten 1987 röstade för inrättandet av ett obligatoriskt AIDS-register över dem som är HIV-positiva. Men den som är HIV-positiv kan genom detta skada sina medmänniskor och därför menar vi att det var ideologiskt riktigt att föresprålka ett sådant register.
Vi vill sätta medborgarna istället för politikerna i centrum för politiken. Vi behandlar alldeles för många frågor på Christiansborg. Vi folketingsledamöter borde lära oss att hålla fingrarna borta. Vi borde faktiskt bry oss om mindre. Se till att vi får färre, inte fler, lagar.
Vi har t ex konsekvent röstat emot alla lagförslag i jämställdhetsfrågor, för vi menar att det är inte en angelägenhet för staten att lägga sig i. Det är något för medborgarna att klara av själva.
En hel del kritik har riktats mot er flyktingpolitik, man har t o m kallat partiet rasistiskt. Vill Du kommentera den kritiken?
Låt mig först säga att vi menar att det inte är en dansk statlig angelägenhet att försörja alla utlänningar som tar sig till Danmark. Vi har därför varit anhängare av en striktare flyktinglagstiftning. Och vi har förespråkat en återgång till den flyktinglagstiftning som gällde tidigare. Den innebär att Danmark tar sitt fulla ansvar enligt de förpliktelser vi åtagit oss gentemot FN, men inte mer.
I Danmark idag har flyktingar företrädesrätt till både bostäder och utbildning. Det tycker vi är fel.
Det är däremot en helt annan sak med dem som kommer hit för att arbeta och tjäna pengar. De personerna är hjärtligt välkomna. Men de är inte heller en belastning för danska skattebetalare. Det grundläggande felet är att om inget arbete finns så rycker hela den sociala apparaten in och erbjuder nyanlända främlingar ekonomiska garantier - det är unikt och dumt.
Fremskridstaprtier är ett danskt parti och vi arbetar för danska medborgares intressen, inte för utländska medborgares.
Den här inställningen har inte det minsta med rasism att skaffa. Men vi vågar ta upp en fråga som känns angelägen i folkdjupet. Vi har fått många röster på vår rakryggade inställning, inte minst från socialdemorkaterna, som tappade 42.000 röster till oss i det senaste valet.
Ni är trots allt ett ganska litet parti, kan ni utöva något inflytande på politiken?
-Ja, definitivt. Genom vår blotta existens utövar vi ett hälsosamt inflytande på politiken. När partiet bildades och fick 28 platser i Folketinget 1973 stannade skatteökningarna genast upp.När vi mellan 1984 och 1987 bara hade fyra platser på Christiansborg - och dessutom våra mandat var helt ointressanta för att fastställa majoritetsförhållandena - ökade skatterna rekordartat. Sedan septembervalet 1987 har det blivit annorlunda. Regeringens majoritet blev beroende av oss. Skattehöjningarna stoppade upp. Och likadant är det nu. Regeringen måste söka stöd antingen hos oss eller hos socialdemokraterna. Det gör att vi får inflytande.
Er nyckelställning kan väl dock få er i besvärliga situationer. Där regeringen hotar att avgå om ni inte ger den ert stöd - och alternativet är en socialistisk regering.
Oavsett vilka konsekvenserna blir kommer vi i sakfrågor att rösta efter vår övertygelse. Vår grundläggande utgångspunkt är dock att vi är beredda att ge den nya regeringen vårt stöd. Men vi är inte beredda att kompromissa med vårt samvete för att den skall sitta kvar om den driver en politik som vi inte kan acceptera.
Hur bedömer Du den inrikespolitiska situationen i Danmark under den närmaste tiden?
Politikerna kommer att visa stor flexibilitet, för att undvika nyval den närmaste tiden. Två val på mindre än ett år är för mycket. Alla har därför ett gemensamt intresse av att skjuta nästa val fram till om ett eller ett och ett halvt år. Det har gått mycket bra för Fremskridtspartiet de två senaste valen. Och jag tror att vi så småningom kommer med i regeringen. Inte nu och inte efter nästa val. Men så småningom. Men regeringstaburetter är inte avgörande för oss. Dem kan vi ha eller mista. Det viktiga är att vi kan påverka politiken. Det kan vi i dagens parlamentariska läge.
Finns det några konkreta frågor som är aktuella just nu, där ni kan utöva inflytande?
Det finns ett lagförslag om reklamfinansierad radio. Det innehåller en fond där bra radiostationer med stora reklamintäkter skall betala in pengar till en fomd som skall dela ut penagarna till dem som gör dålig radio. Regeringen vill gärna ha igenom en ny lag om lokalradion och socialdemokraterna är emot. Vi är för reklamradio, men mot en reglering av det slag som föreslagits. Det behövs egentligen ingen lag om lokalradio, bara regler för att fördela frekvenser, så får var och en driva verksamheten på bästa sätt. De som gör bra radio överlever och de som gör dåliga program får lägga ner. Så enkelt är det.
Folketingsgruppen har nu växt till 16 medlemma, vilka är med där?
Det är ett brett tvärsnitt av danskar. Men det finns egentligen bara en akademiker, Mogens Glistrup [som är advokat]. Det finns en ingenjör också. Viktigt för oss är att det inte är nåpgra skrivbordsstyper.
Det finns ett Fremskrittsparti i Norge också. Har ni nära kontakter med dem?
Nej. Carl I Hagen var visserligen här och talade på vårt landsmöte för några år sedan. Och det är möjligt att jag åker till Norge för att tala där någon gång. Men annars följer vi bara med i medierna vad som händer ni Norge. T ex Contras intervju med Carl I Hagen häromåret.
Tror Du att det finns utsikter för ett Fremskridtsparti också i Sverige?
Jag kan inte tillräckligt om svensk politik för att ge ett bra svar. Men visst vore det sunt om också Sverige fick ett framstegsparti.
Och slutligen, hur ser Du på Din uppgift som politiker?
Jag älskar politiken. Den som inte gör det bör definitivt välja ett annat yrke. Och jag ser varje dag som en ny utmaning.
Intrervjun publicerades i Contra nummer 5 1988.
Contras hemsida