Bill Persson:
Tankar om nyliberalismen
Tankar om nyliberalismen är en samlad genomgång av det tänkande
som ligger bakom den ideologi som kallas nyliberalismen. Hur tänker
en nyliberal när det gäller kontroversiella frågor som skatter,
försäljning av narkotika och invandring. Bill Persson ger raka
svar - och förklarar hur han kommit fram till dem.
Bill Persson är bageriarbetare i Båstad. Han är född
1951. I Tankar om nyliberalismen belyser han nyliberalismen från en
arbetares synvinkel. Han understryker att det är just arbetarna som
förlorat mest på socialismen - både i öst och här
hemma. Han slår hål på vänsterns myt om nyliberalismen
som de rikas ideologi, och ger samtidigt en känga åt de vänsterintellektuella
"Jan Myrdal-typer" som betraktas sig som arbetarnas "beskyddare".
Pris 130:-. Porto och emballage 25:- tillkommer per beställning. Betala helst in 155:– i förskott per plusgiro 85 95 89-4. Klicka här för fullständiga beställningsregler.
Här får Du ett smakprov ur boken:
Frihet
Om friheten minskar successivt under en längre tid märker människor
inte så mycket av det. Föreslår någon att friheten
ska ökas blir de däremot rädda.
Jag tror att vi alla är rädda för frihet. Vi ställer
oss undrande: Vad kommer att hända om allt släpps fritt? Det kommer
aldrig att gå. Vi kommer att mista kontrollen osv. Det är fullt
förståeliga känslor. Men egentligen vittnar de om förakt
för andra. Vi litar helt enkelt inte på andra människors
omdömen, utan bara på vårt eget. Jag kommer ofta i diskussion
med folk i frågan om att släppa spriten fri, vilket jag tycker
är självklart. Många gånger framför då
sansade och - jag behöver väl knappast påpeka - "nyktra"
personer argumentet att det skulle aldrig gå. Folk skulle rusa åstad
och supa ihjäl sig. Jag brukar ställa en enkel fråga: Skulle
du själv rusa in i närmaste affär och och sedan häva
i dig sprit? Svaret brukar bli: Inte jag, givetvis, men andra. Men vad talar
för att alla andra skulle vara så mycket mer korkade än
de?
Det här belyser just den inställning många av oss besitter.
Vi överskattar vår egen förmåga men underskattar andras
förmåga. Denna tendens blir allt tydligare ju högre upp
i hierarkin vi kommer. Politikerna tror att de sitter högst upp i pyramidens
topp och om de inte styr flocken där nere så rusar de rakt in
i väggen och dör.
Låt oss tänka oss att staten hade monopol på utspisning
av mat. Staten tog en del av vår lön till mat, men också
till den administration som skulle sköta utspisningen och till näringsexperter
som såg till att vi fick i oss de rätta proportionerna av vitaminer
och mineraler. Låt oss anta att detta hade fortgått en längre
tid och att allmänheten hade vant sig vid detta.
Antag nu att någon hade kommit med en djärv liberal idé
om att folket borde få behålla den del av lönen som staten
tog till maten och i stället fritt få köpa och laga sin
egen mat, allt efter vars och ens personliga smak. Vi kan nästan höra
hur det skulle låta: "Folk har ingen kunskap om näringslära,
de kommer att stoppa i sig vilken smörja som helst. En del kommer att
proppa i sig för mycket, medan andra kommer att använda pengarna
till annat och svälta ihjäl. Folk kommer bara att äta godis
och glass, det går inte."
Nu har vi tack och lov friheten att handla vår mat själva. Visst
finns det de som äter för mycket, för litet och fel, men
de flesta gör inte det eftersom de har gott omdöme och en självbevarelsedrift.
Vad det handlar om är att låta oss få möjlighet att
själva ta ansvaret på fler områden.
Det finns många viktiga frågor som den nyliberala rörelsen
kommer att bombarderas med som: Kan friheten alltid försvaras? Tål
vi verkligen hur mycket frihet som helst? Innebär inte ökad frihet
för någon automatiskt minskad frihet för någon annan?
Svaren beror givetvis på i vilka sammanhang frågorna ställs,
men en generell princip är att allt ska tillåtas som inte kränker
någon annans frihet. Även detta kan naturligtvis vantolkas på
det mest besynnerliga sätt. Friheten själv sätter ju regler,
regler som möjliggör friheten.
Låt oss gå rakt på sak till mer konkreta situationer som
är lättare att få grepp om: Om vi släpper spriten fri,
kommer då fler människor att bli alkoholister? Det finns inget
som tyder på det, men låt oss leka med tanken att det var hundraprocentigt
belagt att fler människor blev alkoholister om man släppte spriten
helt fri i handeln. Skulle den friheten då vara värd all den
tragedi som fler alkoholister innebär? Antag vidare att det även
vore vetenskapligt belagt att pornografin orsakar fler våldtäkter.
Undersökningar som gjorts tyder på motsatsen, men låt oss
ändå antaga detta. Skulle friheten att läsa porr vara värd
fler våldtäkter? Dessa frågor är i högsta grad
känsliga, men jag tar risken att bli kallas cynisk: jag svarar ja på
båda frågorna.
All frihet kräver nämligen offer! Varje år dör människor
i Sverige när de klättrar i berg. Bör vi då förbjuda
bergsklättring? Vi vet också att motorcyklister kör ihjäl
sig varje år. De skulle ha överlevt om motorcykelkörning
vore förbjuden. Vi vet att varje år drunknar människor när
de färdas i fritidsbåtar. Ska vi förbjuda fritidsbåtar?
Om vi förbjöd nöjeskörning med bil hade många
tusen fler fått uppleva sin pensionsdag. Om vi förbjöd föräldrar
att ta hand om sina barn skulle fallen av incest och barnmisshandel garanterat
minska.
Alla företeelser i vårt liv kräver offer, det går
inte att undvika. Människor som har ett intresse har rätt att
utöva det och kalkylera med dess risker. Vi varken kan eller vill förbjuda
allt som är farligt eller innebär risker, eftersom praktiskt taget
allt innebär faror eller risker. Livet självt är en risk
(med hundraprocentig dödlighet). Jag tror att om vi själva i större
utsträckning får ta konsekvenserna av våra handlingar -
positiva eller negativa - kommer vi att få tillbaka det ansvar som
vi förlorat eller, rättare sagt, berövats. Om våra
handlingar resulterar i belöning eller straff kommer vi automatiskt
att göra det som ger oss belöning.
Det finns också andra kontroversiella frågor där man vänt
på frihetsbegreppet för att bekämpa en viss företeelse.
Många kvinnoorganisationer är bestämda motståndare
till prostitution och pornografi. Jag har respekt för deras åsikter,
men inte för deras önskan att förbjuda.
De anser att prostitutionen förnedrar kvinnan och av den anledningen
borde förbjudas. Det är möjligt att den förnedrar just
den kvinna som är prostituerad, men definitivt inte hela kvinnosläktet.
Det är den enskilda kvinnans rätt att själv avgöra vad
hon finner förnedrande för just henne. Blir någon prostituerad
genom tvång är det givetvis fel, men det är inte något
specifikt för just prostitution. Det är fel att tvinga någon
att mot sin vilja utföra ett arbete, oavsett vilken typ av arbete det
handlar om.
Om vi vänder frihetsbegreppet på rätt köl igen, så
måste vi ju ändå acceptera att alla kvinnor (och män)
har en självklar rätt till sin egen kropp och hur den skall nyttjas.
Ingen organisation, myndighet, stat eller enskild har rätt att förbjuda
någon kvinna att idka sexuellt umgänge - oavsett om anledningen
till umgänget är kärlek, lust eller pengar. Om något
är förnedrande är det att omyndigförklara henne genom
att förneka henne denna rätt.
Begreppet frihet används också när det gäller motståndet
mot pornografi. Porrmotståndarna vill ha ett samhälle som är
fritt från pornografi. Men det är ju faktiskt så att vi
har frihet, frihet att välja om vi vill konsumera pornografi eller
inte. Även pornografimotståndarna har denna frihet. Förnekar
de detta har de omyndigförklarat sig själva. Däremot har
motståndarna ingen rätt att förbjuda andra att konsumera
porr, lika lite som porrentusiasterna skulle ha någon rätt att
tvinga alla att konsumera porr.
Det är inte fel att bekämpa företeelser som man anser fel.
Det har alla rätt till. Men det ska ske med argument, där man
försöker övertyga människor att ändra sitt förhållningssätt.
Det kan aldrig accepteras att en moralisk ståndpunkt görs till
en lag som ska gälla även dem som inte delar denna moral.
I fortsättningen av kapitlet behandlas friheten kopplat till sådant
som invandrarpolitiken, knarkproblematiken, kulturen, miljön, polisen,
konsumentskyddet och karteller. Men det får Du bara läsa om Du
köäer boken.
