Jan Lundmark:
Kriser i svenska börsbolag
Få problem i industriföretag är nya i meningen att något
liknande aldrig inträffat förut. Kanske får man gå
till andra branscher och tillbaka i tiden för att hitta en parallell
till det problem man står inför. Det stora hindret när det
gäller att lära av historien är ofta bristen på dokumentation.
I boken har material från 15 börsbolag sammanställts. Läsaren
utifrån siffersammanställningar dra egna slutsatser.
Boken inleds med analyser och slutsatser. I dess andra del beskrivs de studerade
företagen. Där presenteras också kommentarer från
personer med insyn i respektive bolag.
Jan Lundmark är docent i produktionsekonomi och har varit verksam som
"företagsdoktor" sedan 15 år. Han hade uppdrag inom
Bahcokoncernen 1982-1985 och var sedan VD respektive styrelseordförande
i Optimus under 7 år. Optimus var ett utvecklingsbolag specialiserat
på att förvärva och sanera problemföretag.
Pris 180:-. Porto och emballage 25:- tillkommer per beställning. Betala helst in 205:– i förskott per plusgiro 85 95 89-4. Klicka här för fullständiga beställningsregler.Tillbaka till Contras hemsida
Här får Du ett smakprov ur boken:
Vad kan man lära av historien?
Det är billigare att lära av andras misstag än av egna. Jag
skall här kommentera de tre krisorsakerna
-expansion utan lönsamhet
-stor andel lågutbildad arbetskraft
-krympande marknad
med avseende på risken att de dyker upp på nytt.
Expansion utan lönsamhet
Två olika fall måste särskiljas, nämligen introduktion
av befintligt produktprogram på nya marknader och introduktion av
helt nya produkter.
Coronaverken och Husqvarna gjorde misstaget att expandera verksamheten in
på nya geografiska marknader. För att kunna sälja på
dessa marknader sattes priser som var lägre än motsvarande rörliga
kostnader. Dessa rörliga kostnader var höga av flera skäl.
På 1970-talet fanns fortfarande tullar vid export till EU (dåvarande
EEC). Vidare fanns s k "icke tariffära handelshinder" i form
av t ex bestämmelser för den elektriska utrustningen i varmvattenberedare
och spisar, vilka hindrade storskalig produktion och rationell lagerhantering
som hade varit möjlig om samma produkter hade kunnat säljas såväl
i Sverige som i utlandet.
Tullar från Sverige till EEC (dvs EU) har försvunnit och tullar
vid export till andra länder utanför Europa har sänkts sedan
1970-talet. Icke tariffära handelshinder förväntas minska
i framtiden. Kostnaden för att expandera på nya geografiska marknader
är således idag lägre än den var för 20 år
sedan. Det är därför numera naturligt att sälja utanför
Sverige. Risken att en expansion på en ny marknad blir olönsam
finns dock fortfarande, och är naturligtvis extra stor om man har att
konkurrera med väletablerade märken. En god lönsamhet på
hemmamarknaden ger normalt en hygglig lönsamhet på exportmarknaden.
Skalfördelar i produktion eller stora utvecklingskostnader är
de väsentliga argumenten för en geografisk expansion.
Introduktion av nya produkter som blir olönsamma därför att
försäljningsvolymerna blir mindre än beräknat är
ett minst lika stort problem idag som det var på 1970-talet då
Aga och Garphyttan råkade ut för det. I och med att näringslivet
är mera internationaliserat nu än för 20 år sedan,
har köparna fått flera alternativ. Möjligheten att för
en ny produkt hitta en marknadslucka har minskat. Det ställs mycket
stora krav på en ny produkt för att lyckas.
Stor andel lågutbildad arbetskraft
Den krisorsak som här åsyftas är det faktum att svenska
företag betalar lågutbildad arbetskraft bättre än företag
i andra länder gör, vilket leder till att svenska företag
med stor andel lågutbildad arbetskraft har en konkurrensnackdel. Hotet
mot svenska företag kommer aldrig att vara lönekostnaden i genomsnitt
eftersom bytesbalansen på ett eller annat sätt alltid kommer
att framtvinga en rimlig lönekostnad för svensk industri som helhet.
Däremot kommer vissa branscher att vara mer utsatta än andra.
Branscher med mycket lågutbildad arbetskraft kommer att vara extra
hårt utsatta av två skäl. Dels har dessa ?? en kostnadsnackdel
pga relativt sett högre lönekostnader än konkurrenterna såsom
ovan beskrivits. Dels är det just verksamheter med lågutbildad
arbetskraft som är lättast för företag i mindre utvecklade
länder att ta upp kampen med. Låt oss betrakta detta bransch
för bransch.
Livsmedel. Produktion av vissa livsmedel kräver mycket enkla utrustningar.
Att dessa är mindre automatiserade i länder som Polen och Ungern
kompenseras mer än väl av de mycket låga lönekostnaderna
i dessa länder. Sådana produkter har redan börjat komma.
Att de inte finns i större omfattning i butikerna beror på att
de svenska producenterna har starka varumärken som är svåra
att tränga undan. Det stora hotet uppstår när något
internationellt storföretag beslutar sig för en storsatsning i
Sverige baserad på öststatsproduktion. Vi har Procter & Gambles
storsatsning på blöjor i färskt minne vilken gav dem en
tredjedel av den svenska blöjmarknaden. En annan risk är att någon
av de stora svenska producenterna lägger ned en produktionsenhet i
Sverige och etablerar motsvarande produktion i Polen. Det skulle ge denna
producent en stor konkurrensfördel gentemot de helsvenska konkurrenterna.
Byggmateriel. Prefabricering av sektioner till hus har kommit igång
i öststaterna i begränsad omfattning. Det finns skäl att
tro på en ökning. Spik, tegel och fönster är exempel
på byggmateriel som kräver enkel maskinutrustning och därför
lätt kan tas upp av öststatsföretag.
Underleveranser till verkstadsindustrin. Det är komponenter som tillverkas
i enklare maskiner med måttliga toleranskrav som i första hand
kommer att utsättas för konkurrens från Polen, Tjeckien,
Ungern och baltstaterna. Efterhand som företagen i dessa länder
blir mer avancerade kommer en större del av den svenska underleverantörsindustrin
att utsättas för lågpriskonkurrens.
Enklare maskiner. Till stor del har tillverkning av enklare maskiner redan
försvunnit från Sverige och ersatts med import från Sydostasien.
Det är närmast importmaskiner som kommer att utsättas för
konkurrens från andra importmaskiner tillverkade i öststaterna.
Övrigt. Importkonkurrensen från Sydostasien har redan slagit
ut tillverkningen av många enkla produkter i Sverige. Det har då
varit fråga om produkter som tillverkas i långa serier utan
anpassning till varje enskild marknad. Det är mera sällan som
produkter som är specifika för Sverige eller Norden importeras
från Sydostasien. Det är betydligt lättare för företag
som finns i vår geografiska närhet att anpassa produkter till
svenska konsumenter. De svenska tillverkare som klarat sig genom att producenterna
i Sydostasien inte gjort sig besvär att anpassa sina produkter till
Sverige måste känna sig betydligt osäkrare då de möter
konkurrenter från grannländerna i öst.
Det nya i de svenska företagens hotbild är att lågpriskonkurrenter
har dykt upp i vår geografiska närhet, vilket gör att det
skydd som transportkostnader och kommunikationsavstånd gav, inte längre
finns.
Krympande marknad
En stor nedgång av efterfrågan som inte bara är konjunkturell
var den vanligaste krisorsaken bland de studerade bolagen. Vad som är
intressant att notera och kanske något förvånande är
att endast ett av de sju bolagen fick problem på grund av ny teknik,
nämligen Facit. För de övriga sex som drabbades av krympande
marknad rörde det sig om ett minskat behov av den typ av produkter
som respektive företag tillverkade. Vad som också är intressant
att notera för dessa sex är att den kraftiga nedgången hade
föregåtts av en period med för stor försäljning
i förhållande till marknadens behov. Fyra av bolagen drabbades
direkt eller indirekt av överkapaciteten på tanktonnage under
1970-talet. Ett av bolagen fick problem när nyinvesteringsbehoven i
järnvägsvagnar minskade i slutet på 1960-talet och ett bolag
drabbades av 1970-talets minskade byggande.
Den slutsats och lärdom som erhålls ur historien är att
det är oerhört viktigt att vara observant på om försäljning
i en bransch överstiger branschens långsiktiga behov. De sex
bolag som råkat ut för detta var samtliga producenter av investeringsvaror
eller hade investerat i sådana (tankbåtar). Problemet är
ofta att en måttligt stor minskning av konsumtionen inom ett område
leder till att producenterna av dessa konsumtionsvaror inte behöver
investera i ny utrustning, vilket drabbar tillverkarna av sådan utrustning
kraftigt.
Att uppmana till att göra bättre prognoser leder ju knappast någonstans.
Däremot kan tillverkare av investeringsvaror, för vilka efterfrågeförändringar
kan befaras, bygga upp sina företag flexibelt. Stor andel komponentköp
och försäljning på många marknader är exempel
på flexibel strategi men också avståendet från att
följa med då branschen expanderar på ett sätt som
väcker farhågor för rekyl.
De studerade bolagens fördelning på olika kristyper
I boken studeras 15 bolag - och 14 av dessa drabbades av någon av
de ovan nämnda tre kristyperna.
Företagen som granskas är Aga, Algots, ASJ, Bahco, Bulten Kanthal,
Coronaverken, Facit, Garphyttan, Gränges, Husqvarna, Kockum, Munksjö,
Saléns, Skansen-Lejonet och Trelleborg
