Kurdiska kvinnor i kamp mot IS,
av Britt-Louise Hoberg Karlsson

Kurdiska kvinnornas främsta vapen mot IS Islamiska staten är läppstift, makeup och lång hårfläta.

Att bli dödad av en kvinna, är en mardröm för IS-soldater, Islamiska staten. Deras framtidshopp att efter döden få komma till paradiset grusas och detta känner de kurdiska kvinnliga pershmergasoldaterna till.

Kurdiska armén Pershmerga, som kämpat mot IS i Norra Irak, har förstärkts av både unga och äldre kvinnor, ifrån 18 år och uppåt. Pershmerga har flera kvinnliga stridsenheter som kämpar vid fronten mot IS i norra Mosul och sydvästra Kirkuk. Trots de kvinnliga soldaternas makeup med markerande läppstift och långt hår bör det inte förringas att de är beredda att försvara sitt land mot IS. Deras stridsutbildning sker genom bland annat tysk och italiensk militär. Italienarna har uppskattat att år 2015 fanns det cirka 1 000 kvinnliga Pershmerga soldater vid Mosul i Irak. Italiensk militär säger att dessa kvinnor är mycket starka och fruktade av fienden IS.

Det kvinnliga pershmerga-regementet är knutet till den Patriotiska Unionen Kurdistan (PUK) och grundades år 1996. Dessa kvinnor är inte bara ute efter att stoppa inkräktare såsom IS, utan också att hitta en ledtråd till att införa ett jämlikt samhälle kvinnor och män emellan. Så å ena sidan kämpar kvinnorna mot IS-angriparna, som genomför förstörelse och död och å andra sidan bryter kvinnorna gamla traditioner – många är gifta mot sin vilja och har nästan inga rättigheter. De kurdiska kvinnorna har svårigheter att få till utbildning och därför är det omöjligt för dem att få ett bra jobb. Nu försvarar de Kurdistan vid fronten mot IS, sida vid sida med sina bröder, söner och makar.

Redan år 2014 rapporterades att i den torra ödemarken utmed Syriens nordöstra gräns, hade tusentals unga kurdiska kvinnor tagit till vapen för att skydda sitt folk mot attacker från Bashar Assads regering, IS-angripare och al-Qaida-kopplade Jabhat al-Nusraterrorister.

En ny gruppering av kristna syriska kvinnor har mobiliserat sig i nordöstra Syrien. De har fått flygunderstöd från den USA-ledda koalitionen. I utbildningen har de fått hjälp av både lokala och utländska styrkor.

Kurdiska kvinnor i iranska Kurdistan har anslutit sig till pershmergatrupperna. De kämpar mot IS, på den kurdiska regionens frontlinjer, samtidigt kämpar de för att uppnå kurdiska nationella rättigheter i Iran.

Inom kurdiska områden i Irak, Iran och Syrien har kvinnor mobiliserat sig mot IS.

Islamiska staten invaderade Irak och Syrien. Irakiska staden Mosul intogs 2014 av IS. I slutet av 2016 mötte islamiska jihadkrigare motstånd, efter blodiga strider vid försök att inta staden Kobane. Rysk massmedia säger att de irakiska soldaterna flydde av rädsla, medan de kurdiska soldaterna fortsatte striden tillsammans med de kvinnliga pershmerga-soldaterna.

Det har i historien tidigare funnits exempel på kvinnor som krigat och lett arméer i området. Turkiskan Kara Fatma ledde 1919–1923 en bataljon på 700 män i det ottomanska riket, och tillsatte 43 kvinnliga befäl. Kurdiska politikern Leyla Qasim var född 1952 i Khanaqin, Kurdistan och var i början av 1970-talet aktiv i Kurdistans Demokratiska Parti (KDP). Qasim kämpade mot den irakiska Baathregimen. Hon greps 1974 efter att ha försökt att mörda Saddam Hussein och Baathregimen avrättade henne.

Liksom IS varit aktiva när det gäller sociala medier, har också pershmergakvinnorna arbetat aktivt med sociala medier. Eftersom västerländsk massmedia har tävlat om att belysa de kurdiska kvinnornas självförsvar. Självklart har pershmerga-kvinnorna fått sin egen legend. Kurdiskan och peshmerga-soldaten Rehana, som belysts som en säker och duktig prickskytt, sniper. Hon beskrivs vara ung och vacker samt har rönt ett internationellt massmedialt intresse. Rehana beskrivs som en elitsoldat och har dödat 100 IS-terrorister. IS svarade med att på sociala medier ge ut att de tagit Rehana till fånga och avrättat henne. Men, Rehana själv har senare påstått att hon fortfarande lever i Kobane.

Även på det opinionsbildande området finns kvinnliga kurdiska aktörer, som Mace Abdo, mera känd under pseudonymen Narin Afrin. Under 2014 skrev hon en artikel för tidningen New York Times, där hon uppmanande västvärldens länder att utrusta kurderna och hon försökte få Turkiet att öppna gränsen för en korridor med transport av vapen och förnödenheter till den kurdiska militären.

För några år sedan var den ”arabiska våren,” där männen var aktörerna. Idag kanske det är dags för en ny arabisk vår där kvinnorna är aktiva. Det märks att kvinnorna, som kämpar bland annat mot IS, också vill något annat med arabvärlden. Den syriska ordföranden i Kvinnosoldaternas Union, Shamiran Shimin, säger att det är hög tid att kvinnorna börjar bygga ett samhälle, som de aktivt kan ta del av.

Kvinnorna i denna region av arabvärlden har mist både män och barn i kriget mot IS. Och reser sig upp för att sätta stopp. Pershmerga-kvinnorna sminkar sig inför varje manöver och krigföring, de vill dö vackra. Men, det vet också att IS-soldaterna är rädda för dem, IS tror att om de blir dödade av