Massmördaren Deng Xiaoping
äntligen död
22 februari 1997
Alla ledande personer i det kinesiska kommunistpartiet har ett direkt personligt
ansvar för det som skett i Kina de senaste femtio åren. Ingen
är ju så ung att de kunnat undgå ansvar ens för det
som skedde i början av perioden.
Den höga åldern på de kinesiska ledarna visar för
övrigt en av det kommunistiska systemets svagheter. Om än en av
de mindre. Det finns ingen naturlig mekanism för byte av makthavare.
De som lyckas styra en senil galjonsfigur bakom kulisserna kan ha den verkliga
makten utan att ens vara kända av de styrda. En gammeldags diktatur
har åtminstone ett namn som kan göras slutgiltigt ansvarig för
brotten. Skurken må sedan heta Papadopoulos eller Somoza. I det kommunistiska
systemet kan den skurk som visas upp för massorna ha förvandlats
från chefsskurk till zombie - som Brezjnev, Mao eller Deng. Men en
gång i tiden har även dessa zombies varit ansvariga för
brotten mot de mänskliga rättigheterna.
Deng studerade redan på 1920-talet politik i Moskva och kom tillbaka
till Kina 1927. Han var redan då engagerad i kommunistpartiet, som
1949 skapade världens hittills blodigaste diktatur, en diktatur som
om man ser till antalet dödsoffer får de romerska kejsarna, Stalin
och Hitler att framstå som enkla dilettanter. Ända sedan 1945
var Deng medlem i kommunistpartiets centralkommitté och därmed
ansvarig för den politik som ledde till 100 miljoner kinesers död.
Under två korta perioder på 1970-talet, när ännu värre
typer än Deng hade makten, var han placerad i maktlösa sidopositioner.
Men under större delen av de senaste 50 åren har han haft en
central position i partiet. Han har kraftfullt stött jordbrukskollektiviseringen,
förtrycket av de intellektuella och regimkritikerna och "det stora
språnget framåt", som bara det kostade 20 miljoner människor
livet. Mer spektakulärt under senare år var att det var Deng
personligen som gav ordern om massakern på Himmelska Fridens Torg
i Peking den 4 juni 1989, då hundratals demokratiförespråkare
kallblodigt sköts ned inför världspressens kameror. Många
fler, ja tiotusentals gånger så många, har försmäktat
i det tysta i Laogai-systemet (de kinesiska koncentrationslägren),
i klostren i Tibet, skjutits inför tiotusenhövdad publik efter
summariska "rättegångar" eller dött av svält
i följderna av det katastrofala kommunistiska system, som under decennier
fått Dengs lojala stöd och som först på senare år
luckrats upp något. Men än idag är Kina en kommunistisk
diktatur utan de mest elementära mänskliga friheter. Människor
kastas i koncentrationsläger och skjuts på lösa grunder
och snart ska detta system få ytterligare fem miljoner Hongkong-kineser
att förtrycka.
Stabilitet kallas det av somliga svenska politiker.
Skam åt dem.
Vill Du läsa mer om kommunisternas brott mot det kinesiska folket rekommenderar
vi skriften "Kommunismens offer i Kina", som skrivits av Richard
Walker på uppdrag av den amerikanska senaten och som sammanfattar
brotten på endast 36 sidor. Skriften kan beställas från
Contra för endast 25:-. En annan bok som tar upp frågan är
Simon Leys: Kinesiska skuggbilder, skriven av den
före detta belgiske kulturattachén i Peking, som senare blivit
professor i kinesiska språket och litteraturen vid Australian National
University i Canberra.
