Lars Tingström - ett offer för rättsamhällets förfall under Olof Palme, Lennart Geijer och Carl Lidbom

22 mars 1997

Först en ursäkt för att vi inte kom med någon kommentar förra veckan. Vår nätleverantör AlgoNet hade gett felaktiga anvisningar för uppgradering av programvaran och där stod vi utan fungerande kontakt med vår egen sajt. Det tog tio dagar att nå AlgoNets supportavdelning per telefon...

Många konstigheter har skrivits om Lars Tingström, advokaten Pelle Svensson och Christer Pettersson de senaste dagarna.

Det finns anledning att göra några klarlägganden. Contra gjorde en intervju med Lars Tingström i fängelset 1989 och har en omfattande korrespondens med honom. Korrespondensen handlar om de många rättsövergrepp som Lars Tingström utsattes för. Rättsövergrepp som byggde upp hans kritiska inställning till staten och socialismen.

Här ger vi några grundfakta som bygger på intervjun, korrespondensen, en rad domstolsprotokoll och offentliga handlingar samt inte minst ett 51 sidor långt kapitel i Pelle Svenssons bok "Rätten på Din sida?".

När Contras medarbetare skildes från Lars Tingström i Norrköpingsfängelsets besöksrum var Tingströms sista replik: "Jag hoppas att jag har övertygat Dig om att jag är oskyldig till det jag dömts för". Contramedarbetaren svarade. "Nej, det har Du inte. Men åklagarens agerande har ännu mindre övertygat mig om att Du skulle vara skyldig. Jag kan inte med några få dagars arbete sätta mig in i en så komplicerad sak. Däremot är jag till 100 procent övertygad om att Du inte har fått en rättvis rättegång." Ett par år senare fastslog Högsta Domstolen att Contramedarbetaren hade rätt. Lars Tingström fick en ny rättegång och friades för den så kallade brevbomben. Eftersom domarna för de andra brott han satt inne för byggde på att bomberna var konstruerade med samma ingredienser och teknik som brevbomben borde han naturligtvis ha fått resning även i de målen. Det fick han aldrig. Han är den ende livstidsdömde i modern tid som fått avtjäna livtidsstraffet ut. Han vägrade själv att begära nåd eftersom han ansåg att han var oskyldig och krävde en frikänannde dom. Släktingar begärde nåd för honom, men han nekades sju gånger, sista gången när han var svårt cancersjuk och avled en månad senare.

Början till Lars Tingströms olycka kom i samband med den hänsynslösa kampen mot ekonomisk brottslighet på 1970-talet. Även hederligt företagande utsattes för ständiga misstankar och övergepp. Polis och åklagare kastade sig över allt som rörde sig och ibland på mycket lösa grunder. Det var tre personer som främst var ansvariga för detta: Olof Palme, Lennart Geijer och Carl Lidbom - de två senaste justitieministrar. Lidbom har till och med fått ge sitt namn åt rättslösheten, lidbommeri.

Lars Tingström var ett av offren för lidbommeriets mörkaste år. Han hade varit verksam i en bransch som puritanska socialistiska myndigheter inte gillade. Han hade som skicklig elektrotekniker varit inblandad i konstruktionen av spelautomater, som då stod på alla restauranger i Sverige. De förbjöds senare. Han hade också blivit lurad på 85000 kronor av en person i spelautomatsbranschen, Bosse. Denne man hade lurat ett hundratal andra personer också.

Tingström själv utsattes för skatterazzior och beslag av sitt lager av elektronikkomponenter. 1979 beslagtog kronofogden elektronikkomponenter för 250 000 kronor. Den ena myndigheten hävdade att komponenterna ingick i ett konkursbo. Den andra myndigheten hävdade att Tingström skulle betala skatt för komponenterna som privatuttag ur sin rörelse. Två helt oförenliga krav. Tingström själv ansåg att komponenterna ingick i hans egen rörelse som varulager. Efter elva års processande vann Lars Tingström så gott som alla skattemål och det beslagtagna godset lämnades tillbaka. Det var då fullständigt värdelösa antikviteter. Och Lars Tingströms rörelse var slagen i spillror, han var ruinerad och dömd till livstids fängelse - själv ansåg han att han var oskyldig.

Lars Tingström hade arbetat som kamrer i ett rörmokeriföretag ägt av Hannu Hyttinen. Arbetet hade han fått genom arbetsförmedlingen. Hyttinen ägnade sig förutom åt sitt företag åt diverse tvivelaktiga affärer. Han var misstänkt av polisen för oegentligheter och därför var hans lägenhet i Tensta övervakad från en grannlägenhet.

En tidig morgon (den 22 december 1983) kunde polisens övervakare se hur Hyttinen mixtrade med saker i köket och hur sedan hela köket flög i luften och Hyttinen avled. I dagarna anklagas den avlidne Lars Tingström för att ligga bakom dådet. Notera att polisen själv kunde bevittna hela förloppet. Och att Hyttinen var ensam.

Bosse med spelautomaterna hade som nämnts lurat ett hundratal personer på stora summor, som han uppgett skulle sättas in i affärsverksamheten. Han fick en brevbomb, som skadade honom lindrigt.. Polisen letade efter misstänkta på listan över bedrägerioffer. Åklagaren Sigurd Dencker hittade Lars Tingström på listan. Dencker såg en chans att bli av med en rival för att ta hand om Tingströms stiliga sambo Anita. Han avstod därför från att utreda andra misstänkta, till exempel Hannu Hyttinen eller tre bröder som dömts för bankboxsprängningar och som också lurats av Bosse... Det ska tilläggas att det fanns många hederliga personer bland Bosses bedrägerioffer. Det handlade om att de satsat pengar i en spelautomatsrörelse och att Bosse tagit pengarna för egen del.

Tingström hade motiv för att göra något mot Bosse. Det hade hundra andra personer också. Men bara Tingström granskades. Under tiden Tingström satt i fängelse förlustade sig åklagaren med hans sambo. Tingström dömdes på indicier till fyra års fängelse. Tingströms advokat var en sådan advokat som åklagarna drömmer om. Han brydde sig inte särskilt mycket om ärendet, det som intresserade honom var arvodet. Tingström dömdes till fyra års fängelse. Först många år senare, när Tingström lyckats få en riktig advokat, Pelle Svensson, kunde fallet utredas ordentligt. Det kan tilläggas att Tingström fick processa ungefär ett år för att få anlita en advokat som han hade förtroende för. Han hade blivit anvisad en advokat som var välkänd för sina många förlorade mål, där han alltid höll med om åklagarens framställning i sak och möjligen försökte uppnå någon strafflindring.

Den tekniska undersökningen av brevbomben visade nu:
-sprängmedlet var inte av samma typ som det Tingström hade haft för sprängningar på sin tomt på Ingarö
-tändhatten var också av en annan typ
-det var inte Tingströms saliv som slickat fast frimärket
-brevet var inte skrivet med Tingströms maskin
Sedan Tingström fått resning i målet blev han frikänd av en enhällig domstol.

Men det var inte lätt att få resning. Med tre röster mot två avvisade Högsta Domstolen Tingströms resningsansökan. Till majoriteten hörde den beryktade Hans Stark, som i egenskap av JK gjort sig känd för principen att myndighetspersoner alltid har rätt, något som förde JKs anseende som institution ner i botten. Han stod också som JK för ett antal uppmärksammade tryckfrihetsmål, bland annat mot Svenska Dagbladets ansvarige utgivare för att tidningen publicerat för socialdemokratin ofördelaktiga uppgifter i ubåtsfrågan (Svenska Dagnladet blev frikänt). Avvisandet av resningsansökan skedde med hänvisning till att Tingström i sin ansökan inte bevisat att utgången av målet skulle bli en annan. Dert var ju vad han hoppades göra i domstolen. Inte i själva resningsansökan.

Tingström började då från fängelset att bedriva en politisk kampanj mot riksdagen för att få en lagändring till stånd. Med enklaste tänkbara minnesskrivmaskin skrev han brev till riksdagens ledamöter och rekommenderade dem att läsa Pelle Svenssons bok - där rättsövergeppen mot honom beskrevs utförligt - samt att ändra på rättegångsbalkens regler om resning. Den socialdemokratiska riksdagsledamoten Ulla Pettersson gillade inte att få brev från en medborgare som hamnat i trångmål och ansåg sig hotad. Vill Du läsa hela det oskyldiga brevet kan Du klicka här. Det kablades snart ut i pressen att Tingström hotade riksdagsledamöter och chefsåklagaren Göran Friberg i Norrköping åtalade Tingström för innehav av olaga personregister - det vill säga namn och adress till de 349 riksdagsledamöterna fanns inmatade i hans minnesskrivmakin. Lagen om personregister innehöll för övrigt ett undantag för adressuppgifter för personligt bruk, men det låtsades åklagaren inte om. Skrivmaskinen beslagtogs. Under ett halvår kunde Tingström driva sin sak för upprättelse endast med hjälp av penna. Han förbjöds dessutom att ha handlingar om sitt mål i cellen. Han hade sammanlagt hundra pärmar med dokument, men fick beställa upp högst tio pärmar åt gången. När Lars Tingström frikändes enhälligt i personregistermålet av Norrköpings tingsrätt överklagade Friberg till Göta Hovrätt. Tingström frikändes enhälligt även där. Under tiden förhindrades Tingström under ett års tid att driva sin sak för att få resning.

Genom en orädd insats av folkpartiriksdagsmannen Bengt Harding Olsson, och sedan det började stå klart att Tingström skulle vinna över svenska staten i Europadomstolen i Strasbourg, ändrades rättegångsbalken och Tingström fick genom ändringen resning i brevbombsmålet. Han förklarades av en enhällig hovrätt oskyldig. Dock satt han fortfarande inne på livstid för två andra bombdåd. De hade använt samma typ av sprängmedel som i brevbomben och det var ett av de avgörande indicierna mot Tingström. Åklagaren själv förklarade att det inte fanns någon teknisk bevisning mot Tingström. Men hans samhällskritiska inställning talade emot honom. Bomben som under polisens överinseende sprängde Hannu Hyttinen i luften var av samma typ som brevbomben (den sprängningen anklagas Tingström först nu för i pressen). Av samma typ var även en femte bomb som sprängt ett kontor för utlandsskattefrågor i Skattehuset i Stockholm i luften. När den bomben exploderade befann sig Tingström i Syrien. Han anklagades visserligen för den bomben, men det blev aldrig åtal. Bomben som sprängde åklagaren Sigurd Denckers villa i luften exploderade när Tingström befann sig på ett biljettkontor i Helsingborg för att köpa färjebiljetter. Ändå dömdes han för den bomben och ytterligare en mot kronofogdemyndigheten i Nacka. Domen var livstids fängelse.

Eftersom han nu var frikänd för det som var det starkaste indiciet mot honom rörande de två andra bomberna borde han självklart få resning i även de fallen. Men han nekades av Högsta Domstolen. Fram till sin död arbetade han målmedvetet för att bli frikänd. Han hävdade hela tiden att han var oskyldig. Advokaten Pelle Svensson har skrivit två böcker om Lars Tingström och beskrivit rättegångarna mot honom som några av de värsta rättsövergreppen i efterkrigstidens Sverige.

Christer Pettersson då? Lars Tingström träffade honom på fängelset i Kumla. De träffades några gånger på fri fot och brevväxlade i övrigt. För Contra berättade Lars Tingström att han uppfattat Christer Pettersson som socialdemokrat. Vi hade aldrig någon anledning att betvivla det påståendet eller Tingströms övriga uppgifter. På punkt efter punkt lyckades Tingström med ett envetet arbete visa att han hade rätt. Han fick rätt i skattemålen. Han blev frikänd för brevbombsmålet. Han blev frikänd för innehav av olaga personregister. Han fick anlita den advokat han ville och kunde med dennes hjälp ordna teknisk bevisning som ledde till hans frikännande.

Palmemordet då? Tidigt spred Tingströms ovänner inom polis och åklagarväsende ut att han, på grund av sin samhällskritiska inställning, skulle ligga bakom. Men han var den aktuella natten i säkert förvar på Österåkersfängelset, så inte ens Hans Holmér kunde ta dessa påståenden på allvar.

Contras kontakter med Tingström har varit en del av tidskriftens journalistiska verksamhet. Vi har sett honom som ett offer för det svenska rättssamhällets förfall. Som ett offer för lidbommeriet. Det är möjligt att han är skyldig till något av allt det som lagts honom till last. Men ingen åklagare har lagt fram bevisning som bortom rimligt tvivel bundit honom till några brott. Men det behövs inte i dagens Sverige. Det borde behövas. Läs Pelle Svenssons böcker "Rätten på din sida?" och "Gripen och oskyldigt dömd" så kommer Du aldrig mer att tro på en åklagares eller domstols integritet och heder. Skurkar ska sitta bakom lås och bom. Men det är skurkar som överbevisats om sin skurkaktighet som ska sitta där. Inte folk som har obekväma åsikter.

Vill Du läsa mer kan Du rekvirera Contra nr 5 1989 eller Contra nr 4 1993. Den första utgåvan innehåller intervjun med Lars Tingström, den andra en uppsummering efter hans död. Tidskrifterna kostar 25 kronor per styck. Beställ enklast genom att sätta in 25 elelr 50 kronor på postgiro 85 95 89-4. Du kan också rekvirera per e-post genom att klicka här.

Tillbaks