|

Veckans Contra nummer 1 2010
6 januari 2010
Terroristhotet
Det är orimligt att tänka sig att det ska gå att med
skärpta kontroller stoppa alla som försöker med attentat
som liknar det som "skobombaren" Richard Reid och "kalsongbombaren"
Umar Farouk Abdulmutallab försökte sig på. Eller att stoppa
attentat som genomförs med en helt annan teknik. Richard Reid avtjänar
för närvarande livstidsstraff utan möjlighet till frigivning
i ett super maximum-säkert fängelse. Det är välförtjänt.
Abdulmutallab kan väl vänta ett motsvarande straff.
Lika lite som vi kan hoppas på Reids och Abdulmuttallabs efterföljare
alltid kommer att stoppas (även med skärpta säkerhetsbestämmelser)
kan vi räkna med att brittisk och amerikansk säkerhetstjänst
alla gångar ska lyckas med vad de gjort när de under de gångna
åren stoppat attentatsförsök mot flygplatser i England
och Kalifornien.
Vi kan dock vara förvissade om att de brittiska och amerikanska rättssystemen
är mer att lita på än de svenska, här har personer
som på goda grunder borde sitta bakom lås och bom släppts
fria. Svenska säkerhetsmyndigheter tycks räkna med att den slappa
svenska attityden ska göra att terrorister räknar med att Sverige
är en "frihamn" dit de kan ta sig för att vila upp
sig efter att ha varit jagade i resten av Europa och att de av det skälet
inte är primärt intresserade av att genomföra attentat
i Sverige, eftersom de då skulle riskera att förstöra
sin egen frihamn. Vi kan dock knappast räkna med att alla terrorister
är införstådda med den "överenskommelsen".
Terroristerna verkar inte i någon monolitisk organisation, en hel
del genomför attentat på egen hand, möjligen uppmuntrade
men knappast ens hjälpta av de centrala terroristorganisationerna,
som inte alls är hierarkistkt organiserade.
Det finns inget säkert skydd mot terrorister, men det hindrar inte
att vi ska vidta de åtgärder som utan att inskränka på
det som gör det fria Västerlandet värt att leva i gör
livet surt för terrorister och deras sympatisörer. En åtgärd
som helt lyser med sin frånvaro är en ordentlig identitetskontroll
av dem som söker sig till vårt land. 95 procent av de som söker
asyl i Sverige saknar identitetshandlingar. Flyktingsmugglarna vet att
de flesta är chanslösa om deras kunder har identitetshandlingar,
de flesta skulle då skickas tillbaka omgående. Därför
spolas pass ner på toaletter på färjeterminaler och flygplatser
- efter ankomsten. Det är obegripligt att dessa oidentifierade personer
släpps in när vi vet att de hade ID-handlingar för att
komma ombord på färjan eller flygplanet. Det skulle vara förhållandevis
enkelt att ha koll på varifrån bevisligen identifierade personer
kommer och ålägga transportföretagen att transportera
tillbaka personerna till ursprungsorten om de inte har här att göra
(släpps någon ombord på ett flygplan till USA utan giltigt
visum/motsvarande är det flygbolagets sak att transportera tillbaka
personen, vilket är dyrt och gör att flygbolagen skärper
kontrollen för USA-resenärer, men inte för andra). De personer
som är aktuella har normalt förfalskade visum som lurar flygbolagen
att släppa på dem. De tekniska kraven på ett bättre
system som gör att det på ankomstflygplatsen går att
identifiera personer som varit idnetfierade på avreseflygplatsen
är inte särskilt höga. Bara hanteringskostnaden och uppehälle
under prövningstiden kostar tiotusentals kronor per person i dagens
system. Trots att vi inte vet vilka som släpps in! Att förbättra
kontrollen vid de platser där trycket är störst bör
vara en högst lönsam affär för skattebetalarna. Och
dessutom göra livet surt för terroristerna och lindrigare för
de flyktingar som har legitima skäl att söka sig bort från
sina hemländer. Om vi vet vilka personerna är kan de hanteras
med den respekt som en riktig flykting är värd.
|
|
Tillbaks
|