Veckans Contra nummer 45 2009
4 november 2009
På måndag kan vi fira tjugoårsminnet av Berlinmurens
fall.
Skammens mur som skilde fria och ofria mitt i Europa. Skammens mur där
mer än tusen människor sköts ihjäl när de försökte
fly till friheten. Skammens mur som hyllades av dem som idag utgör
Vänsterpartiet. Skammens mur som byggdes och drevs av dem som idag
utgör partiet "Linke", som finns representerad i Tysklands
förbundsdag.
Det var inte mer än tjugo år sedan Skammens mur stod där.
Det är inte länge sedan. Bara några få av dem som
läser detta nummer av "Veckans Contra" var inte födda
då.
Minns Berlinmurens offer.
Tänk på de ansvariga som i bästa fall avtjänat löjligt
låga straff.
Glöm inte att mördarna bakom Berlinmuren fortfarande finns mitt
ibland oss.
Även i den svenska Riksdagen.
En hjälte på besök i Stockholm!
I veckan som gick besökte Adam Michnik Sverige. Han är en hjälte
från det Kalla Kriget. Han har betalat sin rakryggade politiska
hållning med sammanlagt sex år i polskt fängelse. Idag
är han chefredaktör för Polens näst största tidning,
den största seriösa (Gazeta Wyborcza) med en upplaga på
700 000 exemplar, dubbelt upp mot den största svenska tidningen.
Michnik började sin tidningsbana med att starta underjordiska tidningar
som trycktes och distribuerades illegalt. Idag är han landets främste
publicist.
Det var Kjell Albin Abrahamsson som ställde frågorna till Adam
Michnik när han förra veckan framträdde på ABF-huset
i Stockholm. Hur känns det att sitta i fängelse för sin
politiska övertygelse (fängelsevistelserna var uppdelade på
fyra omgångar)? Så här tjugofem år efter den sista
fängelsevistelsen kunde Michnik se lätt på saken: Det
var bra på fängelset. Ingen sprit, inga brudar och inga telefoner.
Han kunde ägna sig åt att förkovra sig genom studier.
Han hade erbjudandet att skriva under en bekännelse för att
bli fri (många polska dissidenter skrev under en bekännelse
och skickades utomlands, regimen drev politiken att det var bäst
att gör sig av med dem som var besvärliga). Idag säger
Michnik att han är nöjd med att han stod emot. Men han vill
inte klaga på dem som inte klarade det. Han tackar Gud för
att han själv inte gav efter. Och förhållandet att många
inte gav efter bidrog verksamt till att Polen - och hela Östeuropa
- blev fritt.
Michnik fick frågan om hur han såg på Jan Guillous avslöjade
samarbete med KGB. Han kände i och för sig inte till den saken,
men han uttalade sig rent principiellt med att de spioner han mötte
i fängelset var av en annan sort än de vanliga fångarna.
Spionerna lärde sig snabbt att bli kollaboratörer med fångvaktarna.
Ibland framförs idén att kommunismen är en bra idé
men att dess genomförande hittills alltid varit dålig. Michnik
hade ingen förståelse för sådana tankar. Kommunismen
är en dålig tanke från början. Men glöm inte
den kristna tanken att skilja syndaren och synden. Hata synden, men älska
syndaren!
Kjell Albin Abrahamsson ställde frågan varför det inte
finns några rester av kommunistpartiet i Polen - det parti som har
sina rötter i det gamla kommunistpartiet fick 7 procent i senaste
valet, men det partiet är för Polens medlemskap i EU och NATO,
det har föreslagit platt skatt (ingen progressivitet) osv. Michnik
såg det partiet som en ren maktorganisation. De - och inte heller
de sista kommunistiska ledarna i Polen - hade haft några idéer
som riktmärken, deras enda mål var att skaffa sig en maktposition
så att de kunde styra landet. Lyckligtvis har de inget inflytande
alls i dagens Polen.
