|

Veckans Contra nummer 39 2009
23 september 2009
Tjugoårsminnet av kommunismens fall
Föreningen Upplysning om Kommunismen ordnade den gångna veckan
ett heldagsseminarium i anslutning till tjugoårsdagen av Murens
och kommunismens fall i Centraleuropa. Seminariet handlade om det Kalla
Krigets tre hjältar: Ronald Reagan, Margaret Thatcher och Johannes
Paulus II. Flera av talarna beklagade att det idag inte fanns personer
med den resningen som de tre stått för. Och bland talarna fanns
nära medarbetare till både Ronald Reagan (Clark Judge) och
Margaret Thatcher (John O'Sullivan och Robin Harris). Johannes Paulus
II "företräddes" av Sveriges tidigare ambassadör
vid Vatikanen Lars Bergqvist som bland annat berättade att han under
sin tid i Rom stött på Lech Walesa som under förklädnad
kom till påven för att hämta råd och pengar och
under den tiden bodde i Birgitta-klostret i Rom!
Clark Judge underströk Ronald Reagans intellektuella storhet. Vi
känner honom alla som den store kommunikatören, men för
en medarbetare som Judge var det viktiga att Reagan hade djupare insikter
i kommunismens ideologi än någon annan president, ja troligen
djupare insikter än någon av Vita Husets medarbetare. Som vanligt
var CIA dåligt informerat och rapporterade kort innan Murens fall
att levnadsstandarden i Östtyskland var högre än den i
Västtyskland... Reagan förstod, i motsats till CIA, kommunismens
sanna natur och han vägrade att följa de råd till kompromisser
och eftergifter som kom från medarbetarna med diplomatisk bakgrund.
Judge var märkbart oroad över den svaga reaktionen mot Rysslands
framfusighet idag. Obamas politik består av eftergifter som skulle
varit helt otänkbara för den man som vann det kalla Kriget -
exempelvis beslutet att avstå från robotförsvaret i Tjeckien
och Polen. Det var Reagans beslut att inte göra motsvarande eftergifter
som ledde till Sovjetunionens fall och till segern i det Kalla Kriget.
En liten knorr i Judge's framträdande var att han såg även
expeditionen till havets botten för att hitta Titanics vrak som ett
inslag i det Kalla Kriget. USA talade om att de hade tekniken som Sovjet
inte ens vågat drömma om...
John O'Sullivan framhöll att de institutioner som mer eller mindre
skapats som komponenter i det Kalla Kriget, det Liberaldemokratiska Partiet
i Japan och det Kristdemokratiska Partiet i Italien idag förlorat
sin gamla ställningen (Kristdemokraterna i Italien finns knappt kvar).
Det innebär att det krävs nya och annorlunda institutioner för
att stå upp mot det nya ryska hotet.
Konferensen gav även utrymme för några representanter
för de befriade länderna att framträda.
Grzegorz Gauden, som flyttat till Sverige innan Polens befrielse, men
som desförinnan deltagit i befrielsekampen, underströk vikten
av att de tre hjältarna i kampen visade att polackerna inte längre
var ensamma, som de varit 1956 och 1970.
Mest frispråkig var Estlands förre statsminister Mart Laar,
som innan kommunismens fall var historiker vid Universitetet i Tartu (grundat
av Gustav II Adolf). Laar pekade i egenskap av historiker på individernas
avgörande betydelse för att historien tog den riktning den tog
vid det aktuella tillfället. Hade Thatcher, Reagan eller Johannes
Paulus II funnits på plats 1956 hade hela Centraleuropa befriats
redan då, men Väst saknade styrkan att ge det ungerska upproret
erforderligt stöd. Laar växte upp i ett Estland där visste
alla att kommunismen var dödsdömd och omöjlig som ekonomiskt
och politiskt system. Det behövdes bara att någon utifrån
knuffade lite på systemet så skulle det rasa ihop. Men det
som var allas kunskap i Estland var helt okänt ens bland experterna
i Väst. Det var först när Ronald Reagan med sina djupa
kunskaper om kommunismen vägrade att lyssna på experterna som
kommunismen verkligen föll.
Laar berättade om sina personliga upplevelser som student i Tartu.
Som student måste han ägna en dag i veckan åt reservofficersutbildning.
När makthavarna skickade en general från Moskva för att
föreläsa tändes hoppet om att det faktiskt var ett allvarligt
läge för Sovjetunionen. Och när generalen sedan ägnade
hela föreläsningen åt att beskriva vilken katastrof det
amerikanska rymdförsvarsprogrammet var för de sovjetiska ambitionerna
tändes hoppet hos alla studenterna att det äntligen var dags
för befrielse. De fick rätt.
Laar avslutade sitt anförande med att fråga var motsvarigheterna
till Reagan och Thatcher finns idag. Tyvärr är det inga personer
med den resningen vi ser. Istället gör Obama den ena eftergiften
efter den andra till Ryssland och diktatorerna i Mellanöstern. Han
kan inte ens förstå vad som händer i närområdet
Honduras!
|
|
Tillbaks
|