|

Veckans Contra nummer 30 2009
20 juli 2009
Vem äger oljan?
Ett enkelt svar på rubrikens fråga skulle vara den som äger
marken, den som hittar oljan eller den som satsar resurser på att
utvinna den. Men vi lever i en värld där politikerna inte kan
hålla tassarna borta och även i de mest kapitalistiska länderna
tar staten en orimligt stor del av oljeintäkterna. Det innebär
naturligtvis att oljeletningen får mindre resurser - och hittar
mindre olja - än vad som skulle ske i ett renodlat marknadssystem.
Men det innebär också att staten, utan att satsa egna resurser,
kan göra stora vinster på oljenäringens och konsumenternas
bekostnad.
De här vinsterna fördelas mycket ojämnt mellan världens
länder och de utnyttjas av en rad grymma diktaturregimer för
att "kasta köttbitar åt folket" så att det
håller sig lugnt och inte störtar tyrannen. Det finns länder
där oljetillgångarna går till sanslösa vapenköp
och till politiska mutor i form av subventioner som gömmer regimens
inkompetens. Och sedan blir det i de länder som bryr sig om att hålla
val en del pengar över till att manipulera valprocessen. Det värsta
exemplet på detta är Venezuela. Men Ryssland är i en liknande
situation, liksom Iran. Andra korrupta och välgödda regeringar
som kan strunta i folket tack vare de stora oljeintäkterna finns
i länder som Libyen, Azerbajdzjan, Saudiarabien, Sudan, Turkmenistan,
Kuwait, Förenade Arabemiraten, Angola med flera.
Visst finns det demokratiska oljeländer som USA, Norge och Mexiko.
Men i skrämmande hög utsträckning möjliggör oljan
för de värsta att ta makten - och behålla den.
Vilken moralisk rätt har Putin, Chavéz, Ahmadinejad eller
Khadaffi att lägga beslag på resurser som Vår Herre lagt
i jorden eller under havet? Naturligtvis ingen.
De enda som moraliskt kan sägas ha skapat rättigheter till fyndigheterna
är de företag och privatpersoner som satsat på prospektering
och utvinning. I den mån det därutöver ska finnas någon
allmän "rätt" till oljan så är det svårsmält
att den ska tillhöra ett visst land eller ännu värre en
viss regim. Varför ska folket i Libyen kunna leva gott på oljan,
medan grannarna i Tchad svälter? Varför ska Chavéz kunna
föröda sitt land och ändå ha pengar kvar, medan Uribe
i grannlandet Colombia måste vissa både skicklighet, kompetens
och förmåga att initiera arbetsinsatser och entreprenörskap
från folket för att skapa liknande förhållanden
för det egna landet.
Varför ska norrmännen kunna lägga pengar på hög,
medan svenskarna får jobba hårt för att producera på
en avsevärt lägre nivå än den norska?
Nej, i den mån oljetillgångarna genererar överskott utöver
sedvanliga företagsvinster är det rimligt att de fördelas
på hela mänskligheten. Inte att lejonparten går till
socialistiska och islamistiska diktatorers intressen att klamra sig fast
vid makten.
|
|
Tillbaks
|