|

Veckans Contra nummer 14 2009
1 april 2009
Hur länge ska kineserna betala?
Genom en huvudlös regleringspolitik, okontrollerade statsutgifter
och gigantiska underskott i bytesbalansen har USA hamnat i en ekonomisk
kris som man tror ska kunna lösas genom att öka regleringarna
och underskotten ytterligare. Tidigare aldrig skådade belopp satsas
för att rycka upp USA ur krisen. Tanken är att USA dessutom
ska rycka upp resten av världen ur den finansiella krisen.
Den stora osäkerheten i den internationella ekonomin har gjort att
dollarn och i viss mån euron har stärkts i förhållande
till andra valutor (som pund och svenska kronor). Men stärkningen
av den amerikanska dollarn har inte några fundamentala orsaker.
Det är enbart ett uttryck för marknadens osäkerhet och
insikten om att dollarn tidigare varit en trygg hamn när det stormat.
Men varför har den amerikanska dollarn varit en trygg hamn tidigare?
1) För att den amerikanska industrin varit stark. Men idag sviktar
även de tre stora biljättarna. Underskottet i den amerikanska
handelsbalansen fortsätter att öka.
2) För att underskottet i bytesbalansen kompenserats av intresset
att använda dollarn som valuta i länder där den egna regeringen
misslyckats med att sköta ekonomin. Ecuador, El Salvador och Panama
har inga egna valutor och i Zimbabwe är den inhemska valutan fullständigt
oanvändbar - till och med många statsanställda får
betalt i amerikanska dollar. I många andra länder används
den amerikanska dollarn som en säkrare valuta än den inhemska.
De välbeställda tryggar sin förmögenhet genom att
ha sina kontanta besparingar i dollar, eftersom de (oftast på goda
grunder) inte litar på den egna valutans beständighet. Men
med ökande underskott i amerikanska statsfinanser och amerikansk
utrikeshandel kommer också dollarn att bli instabil.
3) För att många internationellt handlade varor prissatts i
dollar (olja, guld, spannmål, järnmalm, pappersmassa med mera).
Men idag sätts priserna allt oftare i euro och om priserna trots
allt sätts i dollar rör sig råvarupriserna snabbt i motsatt
riktning mot dollarn så att priserna snarare är konstanta i
omvärldens valuta och inte i dollar (oljepriset går ner när
dollarn går upp och vice versa).
4) För att länder med stora sparandeöverskott (Kina, Japan
och Taiwan) sett amerikanska statsobligationer som en säker placering
med skaplig avkastning. Det är faktiskt så att den amerikanska
allmänheten kunnat hålla en konsumtionsnivå som legat
högre än vad den amerikanska produktiviteten motiverat, tack
vare kinesers och japaners intresse för att spara i amerikanska statspapper.
Det är självklart så att vare sig kineser eller japaner
kan krångla sig ur sina dollarpositioner snabbt, då skulle
valutan rasa och förlusterna bli enorma. Men en gradvis flykt från
dollar är fullt möjlig och rimlig att se. När det amerikanska
budgetunderskottet tar ett hopp upp emot 12 procent av BNP blir en placering
i amerikanska statspapper en högriskplacering, inte alls en säker
placering som den så länge ansetts vara. Kommer framtidens
amerikanska skattebetalare verkligen att glatt betala de skulder som Obama
drar på landet för att det ska fortsätta att konsumera
mer än det producerar idag? Kommer inte de amerikanska räntorna
att tvingas upp, för att alltfler kommer att kräva bättre
betalt för utlåning till låntagare som amerikanska staten?
Och när räntorna går upp går den ekonomiska farten
ner. På flera ställen i världen håller man nu på
att diskutera skapandet av alternativa "tillflyktsvalutor".
En del sådana projekt har mer för sig än andra, men själva
diskussionen indikerar att dollarn inte längre ses som den självklara
reservvalutan.
USAs nuvarande trots allt ganska gynnsamma läge i den internationella
ekonomin bygger helt på att kineser och japaner fortsätter
att låna ut. Men hur länge är kineserna beredda att betala
för det amerikanska välståndet. Det kan komma en dag då
de vill konsumera för vad de själva producerar...
|
|
Tillbaks
|