Samhällets fiender ska hållas kort

Det finns vissa grupper i samhället som anser sig vara förmer än vanliga medborgare. De tillgriper våld och sabotage för att pådyvla andra medborgare sin mening. De föraktar demokratin som system, men inser det inte själva.

När de här skurkarna begår brott visar polisen stor flathet och medborgare som drabbas av deras terrormetoder kan inte påräkna skydd. För att göra saken ännu värre, när de någon enstaka gång dras inför skranket brukar straffen bli löjligt låga jämfört med till exempel vanlig stöld, skadegörelse eller misshandel. Trots att brotten har den försvårande omständigheten att de begås mot i demokratisk ordning fattade beslut om hur samhället ska fungera, i det uttalade syftet att underminera det samhälle som majoriteten har röstat för.

Det handlar om militanta veganer som försöker slå sönder hela näringsgrenar (pälsdjursuppfödning, körsnärer och till och med korvkiosker). När det gäller pälsbranscherna har terrorn gått så långt att många företag tvingats till nedläggning, vilket drivit många företagare i ekonomisk ruin och många anställda i arbetslöshet. Konsumenterna får svårt att få tag på pälsar.

Det handlar också om gangsters som bryter sig in på militära områden och i vapenindustrin och förstör egendom som skattebetalarna efter demokratiska beslut har betalat för att skydda svenskar - vanligt hederligt folk likaväl som skurkaktiga sabotörer - mot främmande intressen. Den kinesiske filosofen och militärstrategen Sun Tsu skrev redan 500 år före Kristus att ett land alltid har en armé, sin egen eller någon annans. Vi har valt att ha vår egen, men det finns alltså en liten minoritet som med våldsmetoder försöker hindra detta demokratiska beslut.

Det handlar om de som organiserat plankar på allmänna kommunikationer, det handlar om de som med våld hindrar företag att tillhandahålla varor och tjänster till sina kunder (och kanske skriker utlänningsfientliga slagord mot lettiska byggarbetare). Det handlar om mycket mer.

Polisens insatser och domstolarnas flathet inför dessa angrepp på det demokratiska samhällets grundläggande intressen måste få ett slut. I vårt samhälle har vi extra hårda straff för den som angriper en minoritet. Det är märkligt att så ska vara fallet, ett angrepp bör betraktas lika allvarligt vem än offret är. Med det enda naturliga undantaget, när angreppet riktar sig mot de beslut om samhällskick, styre och ekonomi som fattats i demokratisk ordning, är att angrepp ett angrepp på demokratins kärna, och då finns det anledning att ingripa hårdare.

Tillbaks