Kärnkraft i Litauen

Litauen är världens mest kärnkraftsberoende land. Det sovjetiskbyggda kärnkraftverket i Ignalina (i östra Litauen) producerar mer el än vad som konsumeras i Litauen. Kärnkraftverket har byggts om och bland annat försetts med en reaktorinneslutning (vilket inte tillhörde den sovjetiska modellen för kärnkraft) och i övrigt säkerhetsmässigt uppgraderats av västerländska tekniker sedan Litauens självständighet.

I Litauens anslutningsfördrag med EU ingick att Ignalina skulle stängas. Den första (av två) reaktorer stängdes 2004 och den andra ska stängas i slutet av 2009. Den enda energikälla som kan ersätta kärnkraften år 2010 är sovjetisk gas. Det skulle innebära att ytterligare ett land skulle bli öppet för energiutpressning från Kreml. Många av Rysslands grannländer har bittert fått erfara vad det innebär att vara beroende av rysk gas. När politiken inte anpassas tillräckligt till Moskvas önskemål uppstår "tekniska problem" på gasledningarna. Och folket får frysa. Det har hänt i Ukraina, det har hänt i Polen, det har hänt i Lettland och det kommer att ske på fler ställen.

Regeringen i Litauen har länge varit medveten om de stundande problemen och har målmedvetet arbetat för en långsiktig lösning på energifrågan. Den är nu på gång genom byggandet av ett västerländskt kärnkraftverk i samarbete med Polen, Estland och Lettland. Också det nya kärnkraftverket ska placeras i Ignalina - men det kommer att uppkallas efter en ort i närheten av Ignalina, Visaginas. Kraftverket uppskattas producera 3500 MW, vilket motsvarar tre av de större svenska reaktorerna. Kostnaden uppskattas till 40 miljarder kronor. Till projektet hör ledningar till Polen och tvärs över Östersjön till Sverige. Litauen räknar, liksom Finland, med att kunna exportera kärnkraftsel till Sverige.

Det nya kärnkraftverket beräknas kunna bli färdigt mellan 2015 och 2018 (det kommer att bestå av flera reaktorer) och då producera energi utan koldioxidutsläpp.

Litauens stora problem är nu att det fungerande kärnkraftverket i Ignalina ska stängas ner efter bara tjugotvå års drift, detta för att uppfylla villkoren i avtalet med EU. Då skulle landet under sex år bli helt beroende av ryska energileveranser. Litauen har vänt sig till EU för att revidera avtalet och skjuta upp stängningen till dess att det finns ett fungerande alternativ.

EU har hittills visat upp kalla handen. Här finns nu möjligheten att göra en viktig insats under Sveriges ordförandeskap i EU (andra halvåret 2009). Att se till att Litauen inte blir ett potentiellt objekt för rysk energiutpressning. Ingen har hävdat att det finns kortsiktiga säkerhetsproblem i Ignalina. De säkerhetsproblem som tonar upp sig är att ett av våra grannländer ska utsättas för Kremls godtycke i en känslig tid.

Tillbaks