Bockfoten i Venezuela

De höga oljepriserna har räddat en av världens politiska skräckfigurer kvar vid makten. Frågan är hur länge till.

Det handlar om Venezuelas president Hugo Chávez som använt de enorma oljerikedomarna för att köpa tunga vapen från Ryssland, till att skänka åt meningsfränder runt om i Latinamerika (som förstör sina länders ekonomi) samt för att köpa sympatier bland de "fattiga" i det egna landet. Nu senast har det avslöjats att han skänkt 300 miljoner dollar till den colombianska terroristorganisationen FARC, som i huvudsak är en maffiarörelse som lever på knarksmuggling, men som på grund av en effektiv brottsbekämpning från den colombianska regeringens sida nu ser sig om efter andra inkomstkällor.

Chávez har bland annat gjort en stor sak av en kampanj mot analfabetismen, som påstås ha nått 1,5 miljoner människor. Dock är faktum att så många analfabeter fanns det inte i Venezuela ens när Chávez tog makten. Hela alfabetiseringskampanjen har varit en kampanj för att sprida kommunistiska propagandapamfletter. Analfabetismen i Venezuela har varit på utdöende sedan länge - just utdöende genom att de enda analfabeterna varit mycket gamla och de har successivt dött ifrån. Mellan åren 2002 och 2005 minskade analfabetismen med cirka 100 000 personer, främst på grund av dödsfall.

Istället för att satsa oljetillgångarna på utveckling av Venezuela har Chávez skaffat moderna jetplan och tunga vapen för den venezolanska armén - han är själv militär och genomförde en gång en misslyckad militärkupp, tyvärr frisläpptes han i förtid från det fängelsestraff han dömdes till för kuppförsöket. Venezuela har sedan mycket lång tid levat i fred med sina grannländer, och grannarna har inte rustat upp. Det finns bara en användning för vapnen, en aggressiv och expansiv utrikespolitik. Att militären ska kunna backa upp Chávez meningsfränder i grannländerna. Och nu hotar man Colombia, ett av Latinamerikas demokratiska mönsterländer.
Chávez skickar tio stridsvagnsbataljoner till den ytterst glesbefolkade och obefästa venezolansk-colombianska gränsen. Han gör det samtidigt som hans popularitet i Venezuela sjunkit snabbt och drastiskt, sedan det visat sig att han inte kunnat leverera det han lovat. Han försöker använda sig av den klassiska taktiken för en misslyckad politiker, att rikta aggressionerna mot en yttre fiende för att dölja de inhemska misslyckandena.

Chávez militära slöseri med oljetillgångarna visar återigen att socialismen är och förblir ett fysiskt hot mot mänskligheten.

Tillbaks