|

Veckans Contra nummer 8 2008
20 februari 2008
Dags att slå vakt om serbernas intressen
Contra har länge förespråkat ett självständigt
Kosova och i huvudsak ställt sig på kosovoalbanernas sida (vi
har följdriktigt konsekvent betecknat provinsen med det albanska
namnet Kosova istället för det serbiska Kosovo). En utförlig
artikel fanns i pappers-Contra nummer 2 1999.
Den jugoslaviska kommunistregimen under Slobodan Milosevic bedrev en fullständigt
oacceptabel förföljelse mot albanerna. Först sedan USA
1999 ingripit militärt blev det stopp på dåvarande "Lill"-Jugoslaviens
utrensningspolitik i Kosova (den hade då varit förhållandevis
intensiv under tio år, sedan långt innan kommunismens fall).
Sedan 1999 har Kosova i princip fungerat som ett FN-protektorat, även
om det formellt varit en del av Serbien (som under mellantiden också
blivit av med Montenegro). Men nu frigör sig alltså Kosova
från Serbien också formellt.
Vändningen 1999 var långtifrån smärtfri. Så
snart albanska flyktingar (som flytt till Albanien och Makedonien) ansåg
sig kunna flytta tillbaka började trakasserierna mot serberna. Serbiska
bostäder, kyrkor och andra byggnader brändes. Då var 10
procent av Kosovas befolkning serber. Idag är det nere vid 6 procent.
Många har övergett sin egendom för att rädda sina
liv. Kosovoalbaner har nu ockuperat deras bostäder och marker. Serbernas
tryck mot kosovo-albanerna ledde bara kortvarigt till flykt från
området. Motsatt var utvecklingen i den andra autonoma provinsen
i Serbien, Vojvodina. Ungrarna där gillade lika lite som albanerna
i Kosova att styras av serber. Men i Vojvodina var det enkelt att flytta
över gränsen till det mer välmående Ungern. De flesta
ungrarna i Vojvodina har gjort det idag och nu är den ungerska minoriteten
nere i 15 procent. Och andelen sjunker raskt.
När Kosova nu deklarerar sin självständighet sker det med
den gamla serbiska Kosovo-provinsens gränser. Den norra delen är
helt serbiskbefolkad. De som bor där har inte det minsta med Pristina
att göra. De kan inte tala språket och de skulle känna
sig kulturellt helt utanför ett av albaner dominerat Kosova. De vill
inte ha de beryktade gränskontrollerna som upprättats mellan
de andra länderna i före detta Jugoslavien och redan har några
gränskontroller bränts ner, sedan det spritts rykten om att
de ska tas över av kosovo-albaner.
Folkrätten, som många gånger är diktatorers och
förtryckares bästa vän och de mänskliga rättigheternas
fiende, säger i nuvarande läge att de serber som bor i norra
Kosova ska underordna sig förtryck av styresmän som de skulle
uppfatta som helt främmande. Det är dags att inse att många
mycket hellre skulle leva i ett enkulturellt Serbien än i ett mångkulturellt
Kosova. Låt dem göra det! Stryk folkrättens principer
om gränser som inte är praktiska och realistiska. Låt
serberna styra sig själva utan inblandning från Pristina. Låt
de som bor i norra kosova ansluta sig direkt till Serbien.
Det är annorlunda i de små enklaver av serbiska områden
som finns inne i södra Kosova. Där är nog den smidigaste
utvägen för serberna att inse att deras landsmän förlorade
slaget vid Kosove Polje 1386 och att det var muslimerna som vann. Visserligen
var invasionen orättfärdig, men en orättfärdighet
från 1386 kan inte göras ogjord. Se till att de serber som
bor på fel ställe får rejäl ersättning för
sin egendom och möjlighet att flytta. Så kommer både
Serbien och Kosove att utvecklas bättre.
Det finns ytterligare en av resterna från det gamla Jugoslavien
som fått en orimlig utformning och det är Bosnien.Hercegovina.
Även där är en betydande del av landet i själva verket
serbisk och borde få förenas med det landet. Och i förlängningen
borde även kroaterna i Bosnien-Hercegovina få förenas
med Kroatien.
Folkrättens regler för gränsdragning är gammalmodiga
och tar inte hänsyn till befolkningens intressen. Det är dags
att ändra på det.
|
|
Tillbaks
|