Dags att slå vakt om serbernas intressen

Contra har länge förespråkat ett självständigt Kosova och i huvudsak ställt sig på kosovoalbanernas sida (vi har följdriktigt konsekvent betecknat provinsen med det albanska namnet Kosova istället för det serbiska Kosovo). En utförlig artikel fanns i pappers-Contra nummer 2 1999.
Den jugoslaviska kommunistregimen under Slobodan Milosevic bedrev en fullständigt oacceptabel förföljelse mot albanerna. Först sedan USA 1999 ingripit militärt blev det stopp på dåvarande "Lill"-Jugoslaviens utrensningspolitik i Kosova (den hade då varit förhållandevis intensiv under tio år, sedan långt innan kommunismens fall). Sedan 1999 har Kosova i princip fungerat som ett FN-protektorat, även om det formellt varit en del av Serbien (som under mellantiden också blivit av med Montenegro). Men nu frigör sig alltså Kosova från Serbien också formellt.

Vändningen 1999 var långtifrån smärtfri. Så snart albanska flyktingar (som flytt till Albanien och Makedonien) ansåg sig kunna flytta tillbaka började trakasserierna mot serberna. Serbiska bostäder, kyrkor och andra byggnader brändes. Då var 10 procent av Kosovas befolkning serber. Idag är det nere vid 6 procent. Många har övergett sin egendom för att rädda sina liv. Kosovoalbaner har nu ockuperat deras bostäder och marker. Serbernas tryck mot kosovo-albanerna ledde bara kortvarigt till flykt från området. Motsatt var utvecklingen i den andra autonoma provinsen i Serbien, Vojvodina. Ungrarna där gillade lika lite som albanerna i Kosova att styras av serber. Men i Vojvodina var det enkelt att flytta över gränsen till det mer välmående Ungern. De flesta ungrarna i Vojvodina har gjort det idag och nu är den ungerska minoriteten nere i 15 procent. Och andelen sjunker raskt.

När Kosova nu deklarerar sin självständighet sker det med den gamla serbiska Kosovo-provinsens gränser. Den norra delen är helt serbiskbefolkad. De som bor där har inte det minsta med Pristina att göra. De kan inte tala språket och de skulle känna sig kulturellt helt utanför ett av albaner dominerat Kosova. De vill inte ha de beryktade gränskontrollerna som upprättats mellan de andra länderna i före detta Jugoslavien och redan har några gränskontroller bränts ner, sedan det spritts rykten om att de ska tas över av kosovo-albaner.

Folkrätten, som många gånger är diktatorers och förtryckares bästa vän och de mänskliga rättigheternas fiende, säger i nuvarande läge att de serber som bor i norra Kosova ska underordna sig förtryck av styresmän som de skulle uppfatta som helt främmande. Det är dags att inse att många mycket hellre skulle leva i ett enkulturellt Serbien än i ett mångkulturellt Kosova. Låt dem göra det! Stryk folkrättens principer om gränser som inte är praktiska och realistiska. Låt serberna styra sig själva utan inblandning från Pristina. Låt de som bor i norra kosova ansluta sig direkt till Serbien.

Det är annorlunda i de små enklaver av serbiska områden som finns inne i södra Kosova. Där är nog den smidigaste utvägen för serberna att inse att deras landsmän förlorade slaget vid Kosove Polje 1386 och att det var muslimerna som vann. Visserligen var invasionen orättfärdig, men en orättfärdighet från 1386 kan inte göras ogjord. Se till att de serber som bor på fel ställe får rejäl ersättning för sin egendom och möjlighet att flytta. Så kommer både Serbien och Kosove att utvecklas bättre.

Det finns ytterligare en av resterna från det gamla Jugoslavien som fått en orimlig utformning och det är Bosnien.Hercegovina. Även där är en betydande del av landet i själva verket serbisk och borde få förenas med det landet. Och i förlängningen borde även kroaterna i Bosnien-Hercegovina få förenas med Kroatien.

Folkrättens regler för gränsdragning är gammalmodiga och tar inte hänsyn till befolkningens intressen. Det är dags att ändra på det.

Tillbaks