Horribla klimatdirigister

Gamle maoisten, numera ordföranden i EU-kommissionen, José Manuel Barroso har presenterat ett drakoniskt program för att komma till rätta med EUs "klimatproblem". Förbud och straffavgifter ska få ner koldioxidutsläppen och öka andelen förnybara energikällor.
Man kan tycka illa om både målsättningen och metoderna i allmänhet. Det ska vi dock inte göra här. Vi ska istället uppmärksamma några punkter speciellt.

Om man vill minska koldioxidutsläppen utan att skada ekonomin är en riktig framgångsväg att satsa fullt ut på kärnkraften. Alltfler länder inser att kärnkraften är en av framtidens viktigaste energikällor. Men EU vill inte räkna den som "förnybar", eftersom ett kärnkraftverk förbrukar uran. Visst förbrukar ett kärnkraftverk uran! Men låter man uranet ligga kvar i marken förstör det naturliga radioaktiva sönderfallet uranet ändå. Utan att vi människor får någon nytta av det långsamma sönderfallet. Om några miljarder år är all radioaktivitet borta och uranet förvandlat till bly. Men då finns det ändå inga människor kvar på jorden, eftersom solen är på väg att sluka jorden och hettan redan sedan länge tillintetgjort allt liv på jorden. Storbritannien beslutade nyligen att satsa på kärnkraften. Finland är på gång med en utbyggnad. Litauen ska ersätta sina gamla farliga sovjetiska kraftverk med säkrare kraftverk av västerländsk konstruktion. I Frankrike är kärnkraften den viktigaste energikällan redan idag (79 procent av elproduktionen) och i Sverige svarar kärnkraften för 51 procent av elproduktionen. Frankrike krävde att EUs klimatprogram skulle inrikta sig på koldioxidutsläppen, inte räkna in den icke koldioxidgenererande kärnkraften bland det som skulle motarbetas. Sverige, som är på tredje plats när det gäller kärnkraftsberoende i EU (efter Litauens 81 procent och Frankrike) borde ha hakat på om det var koldioxidutsläppen som intresserade regeringen. Men Sverige hakade inte på. Trots att Sverige har EUs i särklass högsta andel icke-fossila bränslen ska även vi "ställa om" produktionen till enorma kostnader och utan att ens uppnå någon nämnvärd effekt när det gäller koldioxidutsläppen. Över måttan svagt av regeringen, som i denna fråga helt backas upp av oppositionen, som till och med skriker om att regeringen inte varit tillräckligt underdånig mot dem som vill få oss att betala ännu mer för att kompensera ANDRA länders fossilbaserade energiproduktion.

Nästan alla de smutsiga länderna ska få ÖKA sina utsläpp av koldioxid. Det gäller till exempel Polen som idag producerar 98 procent av sin el med fossila bränslen (och en stor del av dessa med brunkol, som är ännu smutsigare än vanlig stenkol eller olja). Men också Tjeckien, Slovenien, Ungern, Slovakien, Bulgarien, Rumänien, Estland, Lettland och Litauen. Av dessa länder är det bara Litauen som har mindre utsläpp av koldioxid per capita än genomsnittet. Sverige, som har bland de lägsta utsläppen per capita, tack vare vår vattenkraft och kärnkraft, ska dock minska det lilla vi har med 17 procent. Bara Danmark, Irland och Luxemburg kommer att avkrävas (obetydligt) högre siffror. Och då är att märka att de tre ländernas elproduktion är till 75, 94 respektive 97 procent baserad på fossila bränslen. Kostnaderna för att eliminera de sista procenten fossila bränslen ökar naturligtvis, eftersom det i huvudsak handlar om produktion där det är svårt att finna alternativ (för Sveriges del reservkraft vid toppbelastning, kraft på öar och i avlägsna skogsområden, dit det inte lönar sig att dra fram elkablar etc).

Polen har framgångsrikt drivit igenom att landet ska få höja sina koldioxidustläpp med 14 procent, trots att grannlandet Litauen föreslog att Polen skulle köpa billig kärnkraftsel från det snart nyuppförda Ignalina-verket (ett nytt kärnkraftverk byggs med EU-pengar för att ersätta det gamla farliga sovjetiska). Men polackerna vill fortsätta att elda sin brunkol. Och det får de göra. Litauerna undersöker nu möjligheten att dra en elkabel över Östersjön för att sälja elöverskottet till Sverige istället för att utnyttja redan befintligt nät för export till Polen...

Den svenska regeringen har skrikit högt om koldioxidutsläppen. Trots att vi har mycket små sådana. Det höga tonläget ska nu betalas av skattebetalarna i form av ökade offentliga utgifter och av företagare och löntagare i form av färre arbetstillfällen i de viktiga svenska industrierna, exempelvis pappers- och massaindustrin, som redan svajar på grund av problem med råvaruförsörjningen, sedan Ryssland beslutat att i praktiken sluta sälja skogsråvara till Sverige.

Tillbaks