|

Veckans Contra nummer 2 2008
9 januari 2008
Goda tiderna över!
Politikerna kommer och går. Men det är ekonomin som rår.
Föregående regering fick oförtjänta poäng på
grund av en utdragen och urstark konjunktur. Som de dock inte lyckades
omsätta i höjd sysselsättning och väljarstöd.
Den nuvarande regeringen har visserligen fått upp sysselsättningen,
men inte väljarstödet.
Den gynnsamma konjunkturen har byggts upp på ett antal faktorer,
vars effekter nu förefaller vara uttömda. Produktiviteten har
ökat starkt eftersom företagen varit välinvesterade och
med bara lite ökad arbetsstyrka kunnat utöka produktionen märkbart.
Men nu hamnar man i läget där man tvingas rekrytera mindre effektiv
arbetskraft - för ingen annan finns att få. Produktiviteten
sjunker. Vidare ökar räntorna som en följd av den amerikanska
subprime-krisen, vilket leder till ökade kostnader och press uppåt
på priserna. Samt mindre försäljningsvolymer, eftersom
benägenheten att köpa på kredit minskar. Sverige är
sedan mycket länge starkt beroende av starka dollarkurser - då
kan vår industri sälja mycket till USA och få mycket
i kronor när dollarn växlas in, liksom andra svenska industrier
får mycket i kronor när de säljer på internationella
marknader med prissättning i dollar. Men dollarn har sjunkit som
en sten och det slår mot svensk industris konkurrenskraft. De expansiva
effekter som vi kunde ha hoppats på på grund av sänkta
skatter uteblir också - eftersom skatterna inte sjunker. Sänkt
fastighetsskatt kompenseras till exempel helt med höjd reavinstskatt
och fiktiva räntor på skattekrediter.
Politikerna fortsätter att slösa bort svenska folkets resurser
genom att till exempel tvinga fullt funktionsdugliga kärnkraftverk
att vara stängda, trots miljardinvesteringar och genom att fortsätta
med kopiöst dyra infrastrukturprojekt där medborgarna inte alls
får ut någon valuta för pengarna (senaste i genren är
att en miljard ska satsas på att en tunnel på 300 meter genom
en park i Stockholm, enbart för att tunneln ska byggas underifrån
istället för att man gräver upp ett schakt och fyller igen
det efter bygget). Den miljarden kunde lika bra brännas på
tippen, så att vi fick ett lite mer pedagogiskt exempel på
med vilken omsorg staten hanterar medborgarnas skattepengar.
|
|
Tillbaks
|