Veckans Contra nummer 21 2007

26 maj 2007

Både och... eller varken eller

Överbefälhavaren Håkan Syrén har internt inom försvaret lanserat termen "Både och..." Försvaret ska vara redo att göra internationella insatser, men också försvara vårt lands intressen inom närområdet.

Från politiskt håll har utlandssatsningarna blivit Försvarets så gott som enda uppgift. Det var så invasionsförsvaret avskaffades, med hänvisning till att uppgifterna framöver var internationella och att ett försvagat Ryssland inte längre utgjorde något militärt hot. Omsvängningen genomdrevs av socialdemokraterna, livligt påhejade av Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Även de borgerliga köpte med tiden argumenten och Sverige har idag inte egna styrkor som kan försvara landet. Vår säkerhet vilar helt i NATOs händer, fast vi inte är medlemmar.

En viktig komponent i omdispositionen av de svenska militära resurserna var att vi skulle vara beredda att ompröva inriktningen om det militära läget förändrades. Om det åter skulle uppstå ett militärt starkt Ryssland till exempel.

Den nya Allians-regeringen har helt tagit till sig den socialdemokratiska försvarspolitiken och försvarsminister Mikael Odenberg är snarast ännu mer extrem än sina företrädare när det gäller den internationella inriktningen.

Inga som helst hänsyn tycks tas till att Ryssland faktiskt är på väg att återta sin position som militär stormakt. Också i Östersjöområdet. Så här skrev ÖB i ett nyhetsbrev tidigare i år: "Med stöd av snabbt ökande inkomster från olja och gas har Ryssland under de senaste åren lagt grunden till en stabil ekonomisk utveckling, som påtagligt bryter mot den extrema svaghetsperiod som präglade det första decenniet efter Sovjetimperiets kollaps. Den starka ekonomin har samtidigt möjliggjort en mer självmedveten och intressebaserad utrikespolitik. Det gäller även försvarspolitiken. Den ryska försvarsmakten har nu definitivt passerat en vändpunkt och har börjat reformeras och moderniseras på ett systematiskt sätt. Detta är vare sig en oförutsedd eller särskilt dramatisk utveckling, men vändpunkten har tack vare den positiva ekonomiska utvecklingen kommit snabbare än vi bedömde som sannolikt för några år sedan... Däremot kan vi räkna med att det militära förfallet nu är brutet och att Ryssland precis som andra länder kommer att försöka bygga upp en modern försvarsmakt som kan hävda rysk suveränitet och ryska intressen. En modernisering av Östersjömarinen som innebär tillskott av ett antal moderna fregatter och ubåtar har inletts och vi kan räkna med att se fortsatt rysk aktivitet i Östersjön framöver. Östersjön har som transportled på nytt fått mycket stor ekonomisk betydelse för Ryssland. Genom den alltmer strategiska roll som energiflödena från Ryssland till Europa nu fått har det nordiska området återfått en del av sin tidigare strategiska betydelse. Det handlar då både om Barentsregionen i norr och om Östersjön. Utvecklingen berör på olika sätt även svenska intressen. Vi har givetvis all anledning att noga följa utvecklingen och att säkerställa att vi har de medel - militära och civila - som krävs för att hävda våra intressen idag och imorgon. Självklart ska vi se till att vi har förmåga att leva upp till de krav som ställs på oss också i vår ekonomiska zon... Försvarsmaktens internationalisering har en framträdande plats i den pågående reformeringen. Jag har den senaste tiden ofta tryckt på att vi i den fortsatta utvecklingen av Försvarsmakten inte får glömma den nationella dimensionen. Jag vill betona att detta inte skall tolkas som en ambition att vrida klockan tillbaka, utan som ett sätt att tydliggöra att vi inom ramen för en krympande försvarsstruktur måste lägga ännu större kraft på att säkerställa att Försvarsmaktens resurser kan utnyttjas effektivt både nationellt och internationellt. Det handlar inte om antingen eller utan om både och!"

Det ryska hotet är en realitet. ÖB berättar det för svenska folket och svenska politiker. Svenska politiker bryr sig inte. Svenska försvaret fortsätter att använda försvarets resurser för att betala avgångsvederlag till officerare som fått sparken och till att fylla cement i bunkrar som svenska folket tidigare betalat miljarder för att bygga. Effekterna av en nysatsning på försvarskapacitet kommer att dröja fem-tio år. Svenska försvarspolitiker bryr sig inte om att ta sitt ansvar. Och de lyssnar inte till de varningsord som den av politikerna utsedde främste experten på området uttalar.

Vi får inte det ÖB begär - "både och". Vi får en uttunnad internationell insats och ett nästan obefintligt försvar av vårt eget land. "Varken eller".


Tillbaks