|

Veckans Contra nummer 51 2006
19 december 2006
Nyttig mat
I dagens butiker finns massor med olika märkningar som ska tala
om hur nyttig maten är. För människan, för miljön,
för lantarbetarna i Honduras, för djuren i det vilda Afrika
osv.
Tidningar skriver spaltmeter om ekologisk mat, de presenterar energikalkyler
för dina matinköp osv.
Det mesta är humbug.
Organisk (ekologisk) odling av mat bygger på att konstgödsel
inte ska användas. Fast det är "den gröna revolutionen"
just i form av nya sädesslag och konstgödsel som gör att
en allt mindre andel av jordens befolkning svälter. Om vi med organiska
metoder i världen skulle producera lika mycket livsmedel som vi gör
idag skulle vi behöva flerdubbla den odlade arealen. Vi skulle behöva
hugga ner rejält med regnskog för att klara av det. Så
mycket att vi inte skulle klara det - det skulle bli svält igen i
många länder som nästan tagit sig ur det gamla samhällets
problem.
"Rättvis handel" är ett annat favorittema. Rättvist
är dyrare. Skillnaden är att enskilda bönder får
mer betalt än de skulle fått med ordinarie prissättning.
Men det finns en betydande överproduktion av många livsmedel
och genom att betala över marknadspriserna som man gör med "rättvis"
mat låser man fast bönderna i grödor som det egentligen
är oekonomiskt att odla. För att skapa riktigt välstånd
på landsbygden i u-länderna, dvs välstånd som består
långsiktigt, ska bönderna ha incitament att byta till mer lönsamma
grödor. Inte stanna kvar i det olönsamma med hjälp av tillfälliga
subventioner som betalas av konsumenter som just nu tycker att det är
"rättvist". När det orättvisa i det "rättvisemärkta"
blir uppenbart kommer konsumenterna sluta att betala och bönderna
drabbas av ett plötsligt inkomstbortfall, som det kommer att ta många
år att kompensera. Det är smidigare att gradvis skifta till
mer lönsamma grödor än att tvärt ställas inför
att det man odlat sedan länge är osäljbart. Och varför
ska just småbönder gynnas av oss, till nackdel för lantarbetare
anställda på större gods?
Och den lokalt producerade maten då? Sparar man inte in biltransporter,
energi och koldioxidutsläpp? Nej, inte alls. Om man räknar "matmil"
är mer än hälften av matmilen sådana transporter
som körs från butiken och hem i små privatbilar. Att
transportera ut lokalt odlad mat till en rad butiker skulle kräva
en mängd transporter med skåpbilar och små lastbilar.
Energiåtgången är normalt betydligt mindre om man kör
hela skörden till en grossist/distributionscentral som sedan samlastar
med andra produkter till de enskilda butikerna. Den lokalt producerade
maten innebär alltså ofta ett slöseri med energi. Dock
ska det medges att det när det gäller livsmedel finns klara
smakfördelar att äta sådant som mognat naturligt och transporterats
korta sträckor - men det gäller bara en del varor.
I Storbritannien har man räknat på energiåtgången
av lammkött producerat i England och lammkött producerat på
Nya Zeeland. Eftersom fårskötseln på Nya Zeeland är
mer extensiv och kräver mindre uppvärmning och lokala transporter
än den i England är energiåtgången per kilo lammkött
levererat i brittisk butik lägre för nyzeeländskt än
brittiskt lammkött. Det finns ingen anledning att tro att det skulle
vara annorlunda i Sverige.
De olika märkningarna och propagandaknepen för att få
oss att köpa annat än den bästa och billigaste maten är
mycket tveksamma.
För Dig som vill handla mat medvetet finns tre tumregler som aldrig
slår fel:
-Smakar det bra?
-Har Du förtroende för leverantören?
-Vad kostar det?
|
|
Tillbaks
|