Frihet i Mellanöstern

av Tommy Hansson

Enligt vänsterns världssyn existerar det endast en konflikt i Mellanöstern: den mellan Israel och palestinierna. Detta är givetvis, liksom så mycket annat när det gäller hur vänstern ser på saker och ting, oerhört förenklat. Den centrala frågan när det gäller denna del av världen är i stället demokratins ställning i arabvärlden. Eller kanske snarare: demokratins nuvarande frånvaro i arabvärlden.

En av de mer klarsynta observatörerna avseende läget i Mellanöstern är Fredrik Malm, ordförande i Liberala ungdomsförbundet (LUF) och riksdagskandidat han för en tid sedan ett anförande vid Bethlehemskyrkans Israelgrupp. Det väsentliga i Malms perspektiv var således att Mellanöstern-problematiken omfattar så mycket mer än Israel/Palestina och därmed sammanhängande frågor, där mycket under senare år har kommit att kretsa kring den skyddsbarriär israelerna uppfört för att skydda landets befolkning mot självmordsbombare.

Befrielsen av Mellanöstern, inklusive Nordafrika och arabvärlden, kommer att vara den viktigaste frågan under de kommande tdecennierna, menade Fredrik Malm i sitt anförande.

Som ett konkret exempel på hur illa ställt det är med de mänskliga rättigheterna i denna del av världen tog Malm upp fallet Ahmed Batebi, som deltog i en demonstration i Teheran i samband med studentrevolten i Iran 1999. Bakgrunden beskriver Malm på följande sätt i rapporten: "När väktarrådet för femtielfte gången stoppade utgivningen av en liberal tidning rann bägaren över. Studenter äntrade gator och torg. Polisen slog ned demonstrationen med våld. Flera personer dödades och över 1 400 personer greps. På sedvanligt vis i totalitära stater arrangerade mullorna kort därefter en regimvänlig demonstration."

Ahmed Batebi hamnade på bild i västerländsk press i samband med studentdemonstrationen, vilket räckte för att han skulle gripas, fängslas och torteras av regimen.
Enligt organisationen Freedom House var 2005 89 av världens länder "fria", under det att 49 var "icke fria" och 54 "delvis fria". Jämfört med hur det var 1973 innebär det en markant förbättring när det gäller helhetsbilden. Men i fallet Mellanöstern, som nästan uteslutande styrs av muslimska regimer, har inte mycket hänt. Bara två muslimska länder inrangeras av Freedom House som "fria": Indonesien och Mali.

Det visar, ansåg Fredrik Malm, att även muslimska stater kan bli demokratiska. Men i stort innebär de gångna 30 åren lika många "förlorade år" i islamiska länder.
Malm visade också att även den kulturella situationen är problematisk i den islamiska världen. Således beräknas 43 procent av den vuxna befolkningen vara analfabeter, varför även läsandet - bortsett från studiet av Koranen - inskränks till ett minimum. Året 2002 översattes exempelvis blott 300 böcker till arabiska i hela arabvärlden. I själva verket, hävdade Malm, översattes i Spanien på ett år lika många böcker som översatts till arabiska i hela arabvärlden sedan 800-talet!

I arabvärlden råder vidare ett underskott på kvinnornas rättigheter liksom på frihet i allmänhet. Den undervisning det satsas på är den som bedrivs i speciella koranskolor, men den satsningen har i varje fall inte lett till ökad läs- och skrivkunnighet. Bara drygt en procent av den arabiska befolkningen har tillgång till dator. Och när det gäller den ekonomiska utvecklingen är läget om möjligt ännu dystrare. Enbart i Sydkorea produceras mer i BNP på ett år än hela arabvärlden tillsammans.

Utvecklingen i arabvärlden står alltså i bjärt kontrast till det som hänt på områden och länder i världen som för inte så länge sedan betraktades som "underutvecklade". Fredrik Malm nämnde Taiwan, Senegal och Sydafrika som exempel på länder där utvecklingen gått åt rätt håll under senare tid.
-Frihet och demokratisk utveckling måste komma också i arabvärlden, menade Fredrik Malm. Om syriska människor hade demonstrerat mot härskarna i Damaskus istället för mot Danmark hade pansarvagnarna varit där inom fem minuter.

Fredrik Malm presenterade vid sitt föredrag tio punkter som var viktiga för en demokratisk utveckling i Mellanöstern. Hittills, hävdade han, har Sverige gjort två saker: pumpat in pengar till den korrupta palestinska myndigheten samt skänkt pengar till ett bibliotek i Alexandria (pengar som bland annat bekostat en stor utställning om Egyptens förre diktator Nasser). Bland annat, ansåg Malm, borde Sverige per omgående öppna sin ambassad i Bagdad, liksom de flesta västländer redan gjort.

Malm ansåg att tillståndet i dagens Irak regelmässigt tecknas i alltför mörka färger i svensk press. Exempelvis har en fungerande demokrati utvecklats i irakiska Kurdistan, där amerikanerna är mycket populära. När såg vi senast ett reportage om detta i svenska media?

Vidare bör kristna grupperingar, som är oerhört utsatta i hela arabvärlden med dess oförsonliga inställning gentemot kristendomen, skyddas. Därför hör det aktiva understödjandet av yttrandefrihet till de absolut viktigaste uppgifterna. Naturligtvis måste också den stundom svårartade antisemitismen bekämpas på olika sätt, icke minst bland extrema pelstinska grupperingar. I det perspektivet bör också bojkotter av israeliska varor motarbetas (Svenska kyrkan har tillhsąrt de ivrigaste bojkottvännerna).

-Många säger att islam måste reformeras, sade Fredrik Malm, liksom kristendomen undergick en reformation på 1500-talet. Problemet är bara att islam för tillfället faktiskt genomgår en reformation - den wahhabitiska reformationen (wahhabism är en extrem variant av islam).

I den svenska riksdagen hör Folkpartiet till de partier som mer aktivt engagerat sig för demokrati och frihet i den muslimska världen och tagit parti för det av fientliga arabmakter omgivna Israel. Detsamma kan sägas om Kristdemokraterna, där riksdagsledamoten Annelie Enochson tillhör de mest aktiva.

Något som kanske ger en fingervisning om ett par av de alternativ som står till buds för en väljare som stödjer en demokratisk utveckling i Mellanöstern och hyser sympatier för Israel.

Tillbaks