|

Veckans Contra nummer 2 2006
11 januari 2006
Framtid och forntid i Sveriges Riksdag
En del gläder sig över att ”trängselskatten”,
som vi behandlade redan i förra numret av "Veckans Contra",
lett till minskad trafik i Stockholm. Även om det kan vara väl
tidigt att definitivt dra den slutsatsen, stärker de första
dagarnas utveckling hypotesen att ”trängselskatten” främst
drabbar de mindre bemedlade. Den som har miljoninkomster lär knappast
låta sig påverkas av några tior i avgift. Han eller
hon gläds säkert över att det blivit lättare att köra,
sedan de som lever på marginalen tvingats ställa bilen hemma.
En i och för sig ovetenskaplig, men dock markant, observation är
att de senaste dagarna haft ovanligt många barnvagnar på de
vid rusningstid överfulla bussarna i Stockholms innerstad. Tvingas
månne småbarnsmammorna att flytta resorna till och från
dagis från bilen till obekväma bussar? Knappast någon
välfärdsvinst i så fall.
Mindre trafik kan ses som ett uttryck för att antalet mänskliga
kontakter minskar. Mänsklighetens utveckling har sedan urminnes tider
varit parallell med möjligheterna att öka kontakterna - inte
minska dem. Förr var det stora flertalet människor tvingade
att framleva alla sina dagar i födelsesocknen eller grannsocknen
(eller motsvarigheten till socken i andra länder). Även när
statens alla resurser 1710 sattes in tog det tre dygn för Stenbocks
berömde kurir Henrik Hammarberg att rida från Helsingborg och
meddela änkedrottning Hedvig Eleonora i Stockholm att Magnus Stenbock
vunnit slagit vid Helsingborg. Det var först med järnvägarna
på 1800-talets slut som transporttiderna kunde nämnvärt
förkortas.
Långt fram mot slutet av 1900-talet levde många människor
i Afrika, Asien och Latinamerika i fullständig isolering. Det var
bra tyckte och tycker de många globaliseringsfienderna.
Vi andra kan tänka oss att även en neger i djupaste Afrika kan
uppskatta att kontakter med omvärlden och den västerländska
medicinska forskningen gör att han kanske lever mer än 30 år,
som var en normal livslängd för ett halvt sekel sedan på
många ställen där kommunikationerna idag är bättre.
Det finns fortfarande människor som aktivt motarbetar mänskliga
kontakter. Trängselskatten - 3,8 miljarder som satsas på att
motverka mänsklig kommunikation och som skulle ha kunnat användas
för att istället bygga bättre vägar i ett område
med underdimensionerat vägnät - är ett exempel. En annan
är den flygskatt som på Miljöpartiets initiativ ska införas
den 1 juli i år. Skatten försvårar kommunikationer människor
emellan och kommer att göra att åtskilliga människor kommer
att byta ut en semester i en annan spännande kultur och i ett gynnsamt
klimat mot något betydligt mindre spännande. De rika kommer
dock att fortsätta som vanligt, för de påverkas inte av
skatten. Inte ens språkröret Peter Eriksson berörs i nämnvärd
grad ens när han reser privat, flygskatten är särskilt
sänkt på just hans huvudrutt Stockholm-Luleå.
Miljöpartiet är inte bara motståndare till moderna kommunikationer.
I partiet frodas också skepsis mot modern vetenskap. Universitetsadjunkten
Jesper Jerkert skrev för någon tid sedan i Läkartidningen
(nummer 38 2005) om hur Miljöpartiet på punkt efter punkt agerade
mot vetenskapligt beprövade erfarenheter och metoder inom sjukvården.
Partiet backar upp antroposofisk medicin (som inte någonsin kunnat
visas ha någon effekt på sjukdomar), man är kritisk mot
modern vetenskaps ståndpunkt rörande amalgam, elöverkänslighet,
mobiltelefoner med mera. Och uttalar sig för homepatisk, kinetisk
och antroposofisk medicin.
På punkt efter punkt arbetar Miljöpartiet för att vända
utvecklingen bakåt och styra samtalet tillbaka till en gammal ond
tid. Det må vara att det alltid finns några procent av landets
befolkning som har en reaktionär förkärlek för det
samhälle som var i svunna tider. Det är däremot beklämmande
att denna lilla utvecklingsfientliga minoritet kan utnyttja det parlamentariska
systemets motsättningar för att styra ett av de stora partierna
i extremisternas riktning. Men det är inte Miljöpartiets fel
att det stora partiet ger efter, det ansvaret ligger helt på (s)
själva. |
|
Tillbaks
|