Några reflektioner om ett odemokratiskt experiment

I morse infördes "trängselskatten" i Stockholm.
Det rapporterades på morgonen att någon försökt sabotera en av tullarna (men misslyckats). Skatten har röstats igenom av personer som innan valet uttryckligen lovat att inte genomföra den. Att då spendera 3,8 miljarder kronor av skattebetalarnas pengar på sådant som det saknas folkets mandat för är snubblande nära stöld. All utrustning som tillhör experimentet kan uppfattas som stöldgods och det borde därför från moraliska utgångspunkter diskuteras om det borde vara fritt fram för vem som helst att hantera stöldgodset på ett annat sätt än vad tjuvarna (de som bestulit skattebetalarna) anser vara riktigt.

I brottsbalkens 9 kapitel 1 paragrafen heter det "Den som medelst vilseledande förmår någon till handling, som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den vilseledde eller någon i vars ställe denne är, dömes för bedrägeri till fängelse i högst två år". Annika Billström och övriga socialdemokrater har genom att lova att inte införa biltullar tillskansat sig välavlönade jobb. Billström själv får som finansborgarråd cirka 80.000 kronor i månaden, mot cirka 60.000 för oppositionsråden. Hon vinner 20.000 kronor i månaden genom sitt bedrägeri mot väljarna. Alla som betalar trängselskatt och röstat på socialdemokraterna är offer för Billströms bedrägeri och om lagen tillämpades enligt bokstaven skulle de från henne personligen kunna kräva tillbaka sina utgifter. Eftersom hela experimentet går med miljardförlust kan även övriga skattebetalara göra anspråk på ersättning från Billström och hennes medbrottslingar. Dock förtjänar det att noteras att saken skulle prövas av en tingsrätt där majoriteten av nämndens ledamöter är utsedda av det politiska parti som utsett Billström...

I ungefär 150 år har skolelever i historieundervisningen häpnat över att det i forna tider fanns något så urbota märkligt som tullar för att komma in i städerna. Det var i samband med det moderna samhällets genombrott och de ekonomiska liberaliseringarna som tullarna försvann och det mest skrattades åt dem som något som fanns i en gammal oupplyst tid. Idag har de återinförts som en påminnelse om en tid då kommunikationer, samfärdsel och kontakter människor emellan sågs med misstänksamhet. Då kommunikationer försvårades och inget kunde ske utan att kungen hade kontroll över det som skedde.

I debatten om "trängselskatten" är det de som normalt brukar vara anhängare av marknadslösningar som principiellt argumenterat mot skatten. Medan de som normalt förespråkar regleringar och offentliga gratistjänster har argumenterat för skatten. Trots att skatten i princip är skapad för att med marknadsstyrning reglera de begränsade resurser som befintligt gatuutrymme utgör. Det är alltså upp och nedvända världen där moderater principiellt vill ha mindre marknadslösningar och socialdemokrater mer. Det är så de principiella diskussionerna går.

När det kommer över till det praktiska genomförandet ser det dock annorlunda ut:
Trängselskattförespråkarna vill medverka till att de välbeställda får bättre plats på vägarna, medan de obemedlade ska trängas ihop i en obekväm kollektivtrafik...

...dock har man sett till att den trängsta vägen av alla är UTAN avgifter och att fler därför kommer att trängas in på just den vägen, medan de välbetalda personer som bor i Stockholms innerstad får lättare att ta sig fram med bil
När det gäller trafiken i de centrala delarna av Stockholm har marknaden i princip redan löst problemet. Det är faktiskt gott om utrymme på de flesta centrala gatorna i Stockholm under rusningstid! Och har länge varit så. De som arbetar i de centrala delarna av staden har nämligen inte råd med de skyhöga parkeringsavgifterna (250 kronor per dag kan det kosta att parkera i de centrala delarna av Stockholm). Under lördagshandeln kan dock Svensson anse sig ha råd med några timmars parkering i City och därmed är gator som är så gott som tomma på veckodagarna stillastående bilköer på lördagarna. Men på lördagarna kommer det även framöver att vara avgiftsfritt...

Och inte blir det mycket rimligare när experimentet framåt hösten ska utvärderas i en kommunal folkomröstning. Det är bara invånare i Stockholms kommun som får rösta, trots att två tredjedelar av de som berörs av skatten bor i förortskommunerna. Och bägge sidor lovar att respektera resultatet av den folkomröstning där mellan 35 och 40 procent av Stor-Stockholms invånare får vara med.

Tillbaks