Veckans Contra nummer 34 2004
24 augusti 2004
Superfängelse eller valuta
för pengarna?
SUPERFÄNGELSE ELLER VALUTA FÖR PENGARNA?
Behövs det - som justitieminister Thomas Bodström föreslagit
- ett "superfängelse" för de allra värsta skurkarna,
de som inte är beredda att över huvud taget anpassa sig till
de krav som ställs ute i samhället?
Förslaget lades fram i ett pressat läge när några
av de värsta skurkarna just lyckats ta sig ut ur Hall respektive
Norrtälje. Och för ett halvår sedan rymde en grupp från
Kumla.
Det var dock före dessa tre spektakulära rymningar mer än
tio år sedan någon lyckades rymma från de säkraste
fängelserna. Och vi kan så här i efterhand konstatera
att alla rymlingarna från de tre anstalterna åter sitter bakom
lås och bom. De nära 200 fångar som är på
rymmen har till allra största delen missbrukat permissioner. De har
inte rymt på traditionellt sätt.
Är det rätt att satsa skattebetalarnas pengar på rymningssäkra
fängelser, när de fängelser vi redan har har en hyfsad
säkerhet mot rymning, när de flesta rymningarna sker sedan fängelserna
bjudit på permissioner och de som verkligen lyckas rymma trots att
de är inlåsta snabbt grips igen?
Det finns nog angelägnare saker att satsa på i fångvården.
För det första måste det finnas tillräckligt många
fängelseplatser, så att de motsvarar de straff som döms
ut. De fångar som sitter inne begår inte brott mot allmänheten,
så länge de sitter inne. Och de fångar som tvingas dela
cell eller sova i linneförråd lär sig snabbt fler skurkstreck
än de kunde när de började avtjäna sitt straff.
För det andra finns det en rad brister i de svenska fängelserna
som skulle kunna åtgärdas med de pengar som skulle gå
till ett superfängelse. Med rätt byggnader, personal och regler
är det möjligt att stoppa knark på anstalterna. Men ingen
vill göra det på allvar. Narkotikan fortsätter att flöda
på anstalterna.
Samma med brottslingarnas möjligheter att fortsätta sin brottsliga
verksamhet, dirigerad genom mobiltelefoner och korrumperade fångvaktare.
Sådant går att stoppa om man verkligen vill.
Det är viktigt att de 50-100 värsta skurkarna hålls inlåsta
och inte kommer på fri fot. Men de gör det knappast idag. De
flera tusen skurkar som utan att tillhöra de allra värsta ställer
till problem är för allmänheten en mycket viktigare fråga
än de få värsta värstingarna. När tjuven X försvinner
från staden Y kan brottsligheten minska med 30-40 procent. När
han avtjänat sitt straff är det dags igen...
Där finns förhållandevis billiga åtgärder som
kan vidtas för de breda lagren skurkar, de som ställer till
det värsta för allmänheten. Men ingen tar itu med saken.
Det är där Bodström skulle satsa skattebetalarnas pengar.
Gärna i form av privata initiativ, som vi skrev om i Veckans
Contra nummer 31.
