Offentliga sektorns kris har knappast börjat

I "Veckans Contra" nummer 31 tog vi upp de usla lönerna inom fångvården och de konsekvenser detta får för verksamheten. Lösningen hette privata fängelser.
Tyvärr är fängelserna inte den enda delen av den offentliga sektorn som kännetecknas av usla löner och undermålig kvalitet. Större delen av den kommunala och landstingskommunala sektorn har löner som få inom den privata sektorn skulle acceptera. Följden blir att de driftiga i första hand väljer jobb inom den privata sektorn. Och att de som är anställda inom den offentliga sektorn alltmer representerar ett negativt urval av personal (Naturligtvis med undantag för de eminenta offentliganställda som prenumererar på "Veckans Contra").

Successivt har de offentliga arbetsgivarna drivit ner den relativa lönenivån och sänkt kvaliteten på den egna verksamheten. För bara några decennier sedan var till exempel lärare ett högstatusarbete med god lön. Lönenivåerna har nu drivits ner så att lärare snarast blivit ett lågstatusarbete, åtminstone söker sig de bästa lärarna bort till andra delar av arbetsmarknaden, för att få anständigt betalt.

Barndaghem, åldringsvård, mentalvård, fångvård med flera verksamheter kännetecknas snarast av ett negativt urval av personal. Och genom de stora organisationerna och den starka politiska styrningen kväses de sista resterna av entreprenörskap och framåtanda effektivt.
"Vård, skola och omsorg" är mantrat för politikerna. Men de är inte beredda att satsa pengar på verksamheten. Och de är inte heller beredda att lämna fria händer åt dem som skulle kunna göra något mycket bättre än det som presteras inom de offentligt styrda organisationerna. Följden blir dessvärre höga skatter och dåligt utbyte för de skattepengar som satsas.

Lösningen på problemet är högre löner för de offentliganställda! Och därmed också hårdare krav på de som är anställda inom den offentliga sektorn. Det är en gigantisk förvandling som kommer att krävas för att nå dithän.

Tyvärr öppnar en omvandling av den offentliga sektorn för att nytt gigantiskt problem: De lågproduktiva grupper som idag dominerar den offentliga sektorn kommer att få svårt att hitta en meningsfull sysselsättning på en effektiviserad arbetsmarknad. Den verkliga utmaningen blir att finna meningsfulla arbetsuppgifter för de katagorierna. För vi har inte råd att låta de lågproduktiva producera noll. Även de lågproduktiva måste bidra till den samlade produktionen på ett meningsfullt sätt.

Tillbaks