
Veckans Contra nummer 24 2004
14 juni 2004
Att sälja det politiska budskapet med öppna metoder
Den 13 juni var det val till Europaparlamentet. Sverige, som så
gärna skickar valobservatörer till andra länder, genomförde
ett val som skulle föranleda kritik om det hade funnits utländska
valobservatörer i Sverige.
Själva röstsammanräkningen kritiserades i Riksdagsvalet
2002. Småpartier slogs samman i en klump och redovisades var för
sig först långt senare. Och då inte i alla län.
Det fanns personer som försäkrade att de röstat på
den nyliberala Fria Listan, utan att en enda röst på partiet
noterades i deras valdistrikt. Fria Listan fick för övrigt inte
sina valsedlar tryckta förrän tio dagar innan valet, eftersom
den politiskt sammansatta valmyndigheten inte ville godkänna utformningen
(Fria Listan fick rätt sedan ärendet överklagats). Samma
försök att stoppa valsedlar gjordes i årets val, då
socialdemokrater och moderater försökte stoppa tryckningen av
Junilistans valsedlar, eftersom kandidater på listan kallade sig
socialdemokrater och moderater - det gällde mångåriga
medlemmar i partierna, för moderaterna en före detta riksdagsman.
Den juridiska vägen fick dock också Junilistan igenom sina
valsedlar. Däremot fick man dem inte distribuerade på samma
sätt som de etablerade partierna. I hela 18 av landets 290 kommuner
(störst av dessa var Skellefteå) hade listan ingen organiserad
distribution alls av valsedlar. En handskriven valsedel räknas dock,
och Junilistan kunde få över 9 procent av rösterna i Skellefteå,
men i en jämförbar kommun med fungerande distribution (Örnsköldsvik)
blev det 50 procent fler röster till Junilistan. Sammanlagt fanns
över 9200 ställen där väljarna kunde rösta -
inte ens alla etablerade partier har en medlem per valställe.
De stora partiernas valsedlar placerades av valförrättarna prydligt
på väg in i vallokalen. Kom någon in med ett annat partis
valsedlar kunde det hänvisas till ett bord långt vid sidan
av. I Karlholmsbruks Folkets Hus i Uppland dök en distributör
med Junilistans valsedlar upp vid vallokalens öppnande klockan 8.00.
Han hänvisades att lägga valsedlarna långt vid sidan av,
trots att det fanns fem lediga fack bredvid de "stora" partiernas
valsedlar, som låg där alla röstande passerade. Först
när han hotade med polisanmälan för otillbörligt verkande
vid röstning fick valsedlarna placeras på samma villkor som
de andra partiernas. Det var dock säkert inte alla distributörer
som var lika påstridiga.
På flera ambassader i utlandet har man vägrat att tillhandahålla
andra än de sju representerade partiernas valsedlar, trots att andra
valsedlar sänts ut. Och Posten vägrade ens att mot betalning
lägga fram eller ens följa upp att valsedlar som distribuerats
privat fanns kvar vid dagens slut.
Det statligt kontrollerade bolaget Sveriges Television beslutade på
fredagen innan valet, att Junilistan inte skulle få delta i den
stora valdebatten på TV. Trots att partiet uppnått de 5 procent
i den senaste opinionsundersökningen som bolaget självt tidigare
sagt var ett minimum för att de skulle få vara med i slutdebatten.
Motsvarande skulle ha kunnat ske i Putins Ryssland och det hade i resten
av världen tagits som ett oroande tecken på att Rysslands demokrati
är vacklande och att auktoritära tendenser gör sig gällande.
En del kommentatorer har hävdat att det var droppen som fick bägaren
att rinna över för många, vilket skulle ha drastiskt ökat
antalet röstande på Junilistan. Partiet fick ju nästan
tre gånger så stor andel av rösterna som man fått
i opinionsundersökningarna. Hade partiet fått delta i debatten
hade säkert många kommit på att listan inte var deras
"cup of tea" och röstat på något annat. De
stora partiernas försök att sätta käppar i hjulet
fick alltså en bumerang-effekt.
Liknande kritik kan framföras mot behandlingen av Sverigedemokraterna
i valet. Partiet nekades statlig distribution av valsedlar trots att det
uppnått stipulerade en procent av rösterna i senaste riksdagsvalet
(man fick bara 0,3 procent i europavalet 1999). Postanställda försökte
på en del orter stoppa distribution av partiets valmaterial, trots
att Posten åtagit sig distributionen och tagit betalt för det
(i slutänden blev det dock demokratin som segrade och materialet
distribuerades, även om enskilda anställda kan ha saboterat
distributionen). Partiet hade i Malmö också köpt in sig
med reklamplats i bussarna, men den togs ned sedan samma politiskt sammansatta
styrelse som godkänt kampanjen plötsligt ändrat sig. Ett
kommunalt bolag med politiker i styrelsen röstar nej till distribution
av valmaterial som är kritiskt mot de partier som sitter i styrelsen!
Sådant kan ske i bananrepubliker och halvdiktaturer i Tredje Världen.
Det sker också i Malmö.
Sverigedemokraterna, Junilistan och andra kan i ett demokratiskt samhälle
bara bemötas på ett sätt. Argument. De metoder som vi
beskrivit här visar att den demokratiska fernissan sitter ytterst
tunt på flertalet av riksdagspartiernas företrädare. Valförrättare,
postanställda, styrelseledamöter i kommunala bolag har all anledning
att besinna sig.
Utfallet i valet, med den stora segern för Junilistan, visar att
nuvarande odemokratiska mygelmetoder inte uppskattas av väljarna.
Hade kampanjen förts med ärliga medel hade Junilistan troligen
inte fått så många röster som man nu fick.
|
|
Tillbaks
|