DC3-an - en händelse av många

Det mesta talar för att ett privat företag (Marin Mätteknik) under den gångna veckan hitade vraket av den svenska DC-3a som den 13 juni 1952 sköts ner av ett sovjetiskt jaktplan (en MiG-15) över internationellt vatten öster om Gotland. DC-3an, som var obeväpnad, var ute på spaningsuppdrag för att avlyssna sovjetisk radiotrafik. Bara tre dagar senare sköts ett svenskt spaningsflygplan (en Catalina), som letade efter DC3-an, också ner. Catalinan lyckades dock nödlanda nära ett västtyskt handelsfartyg, varför besättningen räddades. DC3-ans besättning på åtta man har aldrig återfunnits, men en sönderskjuten gummibåt från DC3-an har hittats i havet. Rykten har talat om att besättningen klarade sig och fördes till Stalins fångläger. Vad som hände sedan är okänt.

Sovjet erkände aldrig nedskjutningen. Ryssland gjorde det efter Sovjetunionens upplösning 1991 och den sovjetiske MiG-piloten framträdde före sin död i en intervju och berättade vilka order han fått och hur han skjutit ner DC-3an.

Besättningens barn lever i Sverige idag. En av dem, Roger Älmeberg, är son till piloten Alvar Älmeberg och är för närvarande chefredaktör för tidningen "Från Riksdag och Departement". Han har tidigare varit chefredaktör för Östgöta-Correspondenten i Linköping, Sveriges näst största "landsortstidning".

Tyvärr är DC3-an inte den enda ouppklarade affären mellan Sverige och det forna Sovjetunionen. De åtta besättningsmännen som försvann med DC3-an följdes av en lycklig slump inte av Catalinans besättning.

Men flera fartyg försvann spårlöst i Östersjön under 1940- och 1950-talen. Handelsfartyget Bengt Sture torpederades av den sovjetiska ubåten SC406 den 29 oktober 1942. Bengt Sture var på väg från Gdansk till Oxelösund. Kaptenen på SC406 Jevgenij Osipov har medgett att minst sex - kanske sju - av Bengt Stures besättning på 15 man räddades. De fördes i land på den sovjetiska flottbasen Kronstadt i Finska viken dem 8 november 1942. Bland de räddade fanns kaptenen Sture Hedberg. Uppgifterna om detta kom fram 1991, svenska utrikesdepartementet brydde sig dessförinnan knappast om saken.

De sovjetiska spåren av de svenska besättningsmännen försvinner den 25 december 1942 då Ketty von Hamm omnämns i en sovjetisk arkivhandling. Övriga sex räddade omtalas sista gången den 30 november 1942. Men svenska myndigheter brydde sig på allvar inte om saken förrän 1991... Och så sent som 1964 berättades om svenska sjömän som satt fångna i Norilsk norr om polcirkeln...

Den 29 november 1948 försvann det svenska fartyget Kinnekulle på Östersjön. Några dagar senare hittades fartyget till havs - med middagen framställd på bordet - men utan besättning. Kaptenen på Kinnekulle Bertil Johansson hade av de polska myndigheterna beskyllts för att ha flyktingar ombord. Vid flera tillfällen under 1950-talet rapporterades att svenska sjömän, som antogs ha arbetat på Kinnekulle, siktats i Polen eller Lettland. Bland annat i Wroclaw 1951. När Contra granskade saken 1987 hade änkan Mary Johansson ännu inte låtit dödförklara sin make Bertil Johansson, kapten på Kinnekulle.

I september 1946 försvann fartyget Swan. Den 14 januari 1953 försvann fartyget Dan. Senare försvann fartyget Iwan med 11 mans besättning och i december 1960 försvann fiskebåten Silwana med 3 mans besättning. I alla fallen har man antagit att överlevande ur besättningen hamnat i Sovjetunionen.

Tillbaks