Saddam Hussein

Tiotusentals svenskar stödde i lördags i demonstrationer en massmördare. Man vågade visserligen inte öppet uttala sitt stöd för Saddam Hussein. Men demonstrationen var i praktiken ett stöd till de krafter som försöker hindra dem som vill tvinga bort honom från makten - vilket även en fökrossande majoritet av det irakiska folket vill. Man talar formellt om fred, men det talet borgar för fortsatt förtryck. Precis som man krävde ”fred i vår tid” och lät Hitler sitta kvar och öka sin makt i München 1938.

Saddam Hussein har varit Iraks egentlige härskare sedan 1968 (i 35 år), även om presidenten formellt hette al-Bakr de första elva åren. Men 1979 utsågs Saddam Hussein till president på livstid. Saddam kom till makten genom en statskupp och det irakiska folket har sedan 1968 inte haft någon som helst möjlighet att påverka sitt lands styre.

Det kan för övrigt ifrågasättas om det egentligen finns något irakiskt folk. Irak är en konstruktion som uppstod i slutet av Första världskriget. Tidigare hade det Osmanska riket kontrollerat hela Mellanöstern och en stor del av Balkan, men i och med Första världskriget föll väldet sönder i sina beståndsdelar. Men just när det gäller det som idag är Irak var det tre ganska separata delar som slogs ihop till en stat under brittiskt beskydd. I norr var det den kurdiska Mosul-provinsen, i mitten sunnitiska muslimer med Bagdad som centrum och i söder Basra-provinsen och shiitiska muslimer. Det finns alltså egentligen ingen enhetlig irakisk nation och åtminstone de kurdiska områdena i norr är i praktiken självstyrande efter Gulfkriget 1991. Den kurdiska självstyrelsen backas upp av amerikanskt och brittiskt flyg, som dessutom ser till att Saddam Hussein inte utplånar shiiterna i söder.

Men i Bagdad är det Saddam Hussein som har oinskränkt makt. Den makten har han skaffat sig genom hänsynslös utrensning av politiska motståndare. Mord har hört till vanligheterna. Och Saddam är själv ordförande i det styrande Bath-partiet, president, premiärminister, ÖB och ordförande i Revolutionsrådet.

Saddams meritlista är lång och dyster:

1959 försökte han mörda lraks president Kassem och dömdes till döden, men han lyckades fly till Egypten.
1968 tog hans Bath-parti makten genom en blodig statskupp.
När grannlandet Iran försvagats av extremistiska prästers maktövertagande gick Saddam Hussein (själv socialist och ateist, som dock ibland tar islam till sin hjälp för att söka stöd hos viktiga grupper i det egna landet) till anfall mot Iran 1980. Kriget var inte så framgångsrikt som Saddam tänkt sig och kom att pågå till 1988 med sammanlagt flera miljoner dödsoffer som följd.
1981 pågick en långt framskriden utveckling av en "arabisk atombomb" i Osirak-reaktorn utanför Bagdad. Irak uppskattades då vara mindre än två år från en egen atombomb, men reaktorn förstördes genom en insats av det israeliska flygvapnet.
I slutet av Irak-Iran-kriget bombade Saddam Husseins styrkor 1988 den kurdiska byn Halabja med gasbomber, mellan 5 000 och 6 000 människor dödades
1990 gick Saddam Hussein till angrepp mot det lilla välmående grannlandet Kuwait, som ockuperades och förklarades vara en irakisk provins. Genom ett omfattande internationellt stöd med FN i spetsen kunde Kuwait befrias redan påföljande år (Gulfkriget). Kriget kostade 250.000 irakier livet. Två tredjedelar av Kuwaits befolkning lyckades fly undan Saddam Husseins ockupationsarmé.
Efter Gulfkriget införde FN sanktioner i avvaktan på att Saddam Hussein avvecklade sin arsenal av massförstörelsevapen. Vid FNs vapeninspektioner identifierades bland annat mjältbrand och nervgas. Dessa skulle förstöras, men nu påstår Saddam Hussein att inget finns kvar, men vägrar att informera om hur det som fanns för fyra år sedan har destruerats.
FNs sanktioner innebär att Iraks oljeexport enbart ska kunna användas för finansiering av mat och livsmedel. Men Saddams totala koncentration på vapen och palats har gjort att Iraks folk svälter. Så är inte fallet i de kurdiska delarna av norra Irak, dit en viss procentuell andel av oljeintäkterna förs. Där har livsmedelbristen i stort sett försvunnit och folket har fått det mycket bättre under de senaste tio åren - när Saddam inte har kunnat utöva någon kontroll.

Sammanlagt finns det flera miljoner flyktingar från Saddam Husseins terrorvälde. Bara i Iran finns det två miljoner flyktingar! Den som vet hur det är i Iran inser att det ska mycket till innan man flyr dit. Som bekant tar Sverige emot tusentals flyktingar från Iran varje år.

Tillbaks