
Veckans Contra nummer 5 2003
2 februari 2003
Dollarn sjunker och euron stiger, är det rimligt?
Dollarkursen sjunker. Av långsiktigt rimliga, men kortsiktigt tveksamma,
skäl.
USAs ekonomi har ett ständigt underskott i bytesbalansen (importerar
mer än de exporterar). Det finansieras genom export av dollar, som
används som reservvaluta i stora delar av världen. Den amerikanska
nationen kan av detta skäl leva över sina tillgångar.
Så länge omvärlden är intresserad av dollarn som
trygg reservvaluta (för i många länder är dollarn
tryggare än den egna valutan) kommer USA att kunna fortsätta
att ta del av det som omvärlden bjuder på, för att andra
länder inte själva förmår att skapa stabila valutor.
Det är länder med usel valutapolitik som får ställa
upp och betala för det amerikanska bytesbalansunderskottet. Man kan
naturligtvis tycka att det är fel, men det är enkelt ordnat
för de flesta. Reformera den egna politiken, så behövs
inte dollarn som reservvaluta.
På lång sikt måste dollarkursen anpassas så att
det blir balans i den amerikanska bytesbalansen. Men det kan dröja
decennier, om inte sekler, innan vi är där. Den nuvarande trenden
med sjunkande dollarkurser är alltså långsiktigt rimlig.
Men kortsiktigt är den inte lika naturlig. För med växande
instabilitet i många länder i Latinamerika kommer efterfrågan
på dollar snarast att öka. Och det innebär att USA kan
fortsätta att finansiera sina underskott i bytesbalansen med att
exportera dollar, vilket är detsamma som ett räntefritt lån
från omvärlden.
Euron är ett försök att skapa en alternativ stark valuta,
som ska kunna konkurrera med dollarn som internationellt betalningsmedel
och som reservvaluta. Förutsättningen för att skapa trovärdighet
för euron är den växelkursregim som medlemmarna i euro-området
underkastat sig. Det innebär bland annat att statsskulden inte ska
vara över 60 procent av BNP (och är den det ska det finnas en
politik för att snabbt minska statsskulden) och att medlemsländerna
inte ska få ha ett budgetunderskott över 3 procent av BNP.
Under eurons första år (och då inräknas de år
då euron bara fanns som en räkneenhet, men inte i form av mynt
och sedlar) så höll medlemsländerna fast vid villkoren.
Enda brottet var ett något för stort budgetunderskott i Portugal
under år 2001. Nu är det inte längre så. Tyskland,
Frankrike, Italien och Grekland verkar alla överskrida gränsen
för budgetunderskottet. Och allvarligast är att varken Tyskland
eller Frankrike tycks vilja göra något åt saken. Förtroendet
för euro-projektet bör därmed få sig en knäck,
på grund av en usel finanspolitik hos de viktigaste länderna
i euro-området.
Euron har sedan den lanserades varit förhållandevis lågt
värderad, men har under det senaste halvåret gått upp
kraftigt i förhållande till dollarn. Det är möjligt
att ett återställande av ursprungskursen mellan euron och dollarn
är rimlig. Men bara under förutsättning att regeringarna
i Europas mitt rycker upp sig och lever upp till de åtaganden som
ligger i euro-avtalet.
|
|
Tillbaks
|