Av Dan Ahlmark
Utgångspunkten för amerikansk utrikespolitik är idag principer baserade på ”Make America Great Again” (MAGA). Orsaken är president Trumps övertygelse att politisk globalism fått styra amerikansk politik, vilket medfört en försvagad frihet i världen samt avindustrialisering och utarmning av delar av USAs ekonomi. Hans motstånd mot politisk globalism innebär en kritisk inställning och motstånd mot många policies drivna av globala organisationer såsom FN och WTO. En regional organisation som EU, vilken numera försöker eliminera medlemmarnas nationella suveränitet, ses även den med skepsis. Den nya amerikanska nationalismen styrs av principen att all politik som genomförs i USA, ska tjäna och bestämmas av amerikaner och respektera den amerikanska författningen.
En ny huvudprincip i utrikespolitiken är, att handelspolitik upphöjs till en mycket viktig gren. I arbetet att bevara nationell säkerhet ges USAs ekonomiska makt och inflytande en framträdande plats. En annan ny princip är, att ledande vänskapliga länder inom världens regioner uppmanas att ta ett ökat ansvar för att lösa viktiga regionala problem (se nedan). Generellt utnyttjas också ofta helt oväntade ansatser att nå utrikespolitiska mål istället för konventionella, till exempel militära, medel.
Inga militära konflikter
Trump undviker att bli inblandad i konflikter som skulle kräva större militära insatser. Militära åtgärder under hans presidentperiod har främst varit kraftiga insatser under mycket kort tid. USA vill inte bli inblandat i långvariga krig utan försöker istället avsluta landets pågående militära insatser runtom i världen, samt allmänt dra ned styrkorna utomlands. Nato stärks genom att man påverkar de europeiska länderna att leva upp till överenskommelsen att satsa 2 procent av BNP på försvaret.
Trump förändrar USAs traditionella handelspolitik genom att istället för multilaterala överenskommelser bilateralt förhandla fram handelsavtal, som är ömsesidigt lika och rättvisa. Det innebär ett slut på de mot USA orättvisa tullar och handelsregler, som godtogs för att stärka Europa och andra regioner efter Andra världskriget. De skälen är idag inte giltiga. Men även senare har djupt ofördelaktiga handelsavtal ingåtts, såsom Nafta. I valkampanjen 2016 sköt Trump fram omförhandling av Nafta som ett huvudmål, liksom ett nytt avtal med Kina, som skulle minska det landets enorma handelsöverskott med USA. Dessutom avsåg man hindra Kinas teknikstölder, brott mot handelsregler och övertagandet av amerikansk industri. En mycket förändrad energipolitik med utrikespolitiska konsekvenser planerades också.
Bland andra utrikespolitiska mål märks en strävan att hindra Kinas framväxt som den dominerande världsmakten. I Mellanöstern understryks vänskapen med Israel och försök att äntligen skapa fred i regionen.
Resultat under 2017–2020
Trump avfärdade tidigt Parisöverenskommelsen om klimatet, eftersom administrationen var skeptisk till hypotesen om en av människan skapad global uppvärmning. Man avvisade också de framförhandlade transnationella handelsavtalen TPP och TTIP, som stridande mot USAs suveränitet och dessutom ogynnsamma. TPP skulle sannolikt medföra fortsatt utflöde av industriell aktivitet från USA. Från försvarspolitisk utgångspunkt skulle det medföra att USA industriellt blev alltmer beroende av sin största utrikespolitiska motståndare Kina. I ett viktigt tal i FN 2018 motsatte Trump sig klart politisk globalism och hyllade modern nationalism. Det brittiska parlamentets beslut om utträde ur EU var uttryck för samma politiska syn.
Under sin första framgångsrika utrikespolitiska besöksrunda träffade Trump i Saudiarabien 54 ledare för muslimska nationer. En huvudkomponent i den nya utrikespolitiken var att ledande regionala aktörer i arabvärlden – Saudiarabien och Egypten – hade ett särskilt ansvar att lösa sin regions största problem, medan USA skulle stötta dem så långt möjligt är. Hans budskap till Mellanösterns regeringar var att de måste eliminera islamsk radikalism (”drive them out”) i sina länder och i regionen. Gulfstaterna ombads att hjälpa till att stoppa Qatars stora stöd till extremister. USA har senare genomfört sin del av åtagandet genom en militär offensiv och praktiskt sett eliminering av Isis geografiska styre och senare av dess ledare. Pakistan har ett stort inflytande i Afghanistan och fick därför uppdraget att hjälpa till att påverka talibanerna. Så skedde inte, vilket bland annat medförde reducering av USAs ekonomiska stöd.
Israel har fått ett stort och kontinuerligt stöd av USA, som även godkänt flyttningen av amerikanska ambassaden till Jerusalem – en åtgärd opponenter hävdade skulle orsaka stor oro och utfrysning av USA i regionen. Istället har Trump kanske haft mer vänskapliga förbindelser med muslimska ledare än någon tidig-are president. Och Israels fredsavtal nu med Förenade Arabemiraten och Bahrein kanske blir inledningen till att omskapa landets relationer med sina grannar. Det har medfört nominering av Trump till Nobels fredspris för 2021.
EU hade enligt samma princip huvudansvaret att stävja Irans kärnvapenansträngningar, men agerade inte kraftfullt. USA sade då upp Iranavtalet och genomförde kraftfulla och kännbara handelssanktioner. Trump såg Nordkorea som i mycket styrd av Kina och vägrade i motsats till tidigare presidenter att bortse från det. Ett moment i handelsförhandlingarna blev uppenbarligen att om Kina inte dämpade Nordkoreas aggression, skulle man betala ett mycket högt pris genom minskad handel med USA. Nordkoreas hot försvann senare, och Trump kunde även besöka landet och inleda en dialog.
Trump har konsekvent försökt undvika militära åtgärder och driver istället en förhandlingslinje, där man på ett innovativt sätt betonar utvecklingsmässiga och ekonomiska fördelar av fredliga lösningar. Istället för att militärt stanna kvar i Syrien drog Trump i stort sett tillbaka de amerikanska trupperna och kunde senare åstadkomma en hållbar överenskommelse om eldupphör mellan de stridande parterna. USA har genom medling framgångsrikt stoppat strider i Kashmir mellan Indien och Pakistan; Nord- och Sydkorea började efter Trumps besök för första gången allvarligt förhandla med varandra; fredsavtalet mellan Israel och Förenade Arabemiraten samt Bahrein berördes ovan; ärkefienderna Serbien och Kosova startade ekonomiskt samarbete genom förhandlingar understödda av USA och så vidare.
Militärt har USA undvikit att dras in i krig och har istället dragit ner sina engagemang – förutom i Syrien – i Afghanistan och Irak. Man har stärkt Nato genom att många medlemmar åtagit sig att snart nå målet om höjda försvarsanslag (2 procent av BNP). Tyskland dröjer dock och vill heller inte minska importen av energi från Ryssland. De amerikanska trupperna i landet minskar, och omplaceras delvis till andra östeuropeiska länder eller återvänder hem.
Handelspolitiken
Förenta Staternas handelskammare (i mycket styrd av multinationella företag) har utövat ett mycket stort inflytande på amerikansk handelspolitik de senaste decennierna. Handelskammaren har väsentligen utformat de fördragstexter, som bestämt politiken. Denna har därför blivit katastrofal för delar av amerikansk industri lokaliserad i hemlandet. I utbyte mot detta inflytande har de multinationella företagen betalat stora och kontinuerliga lobbyingbidrag till inflytelserika kongresspolitiker. Det gäller ett betydande antal ledande republikanska och demokratiska politiker.
För att stoppa detta inflytande från de multinationella företagens ombud kopplades därför lobbyister och kongresspolitiker nu bort från processen att formulera handelslagar, ett område presidenten har stor makt över. Frihandelsavtalet Nafta som haft förödande verkningar på amerikansk ekonomi, ersattes efter skickliga förhandlingar som ledde till avtalet Usmca, vilket lägger grunden för många industriers återkomst till USA. (https://nyadagbladet.se/debatt/usa-och-slutet-pa-gamla-nafta/) Detta var ett mycket viktigt vallöfte av Trump, och ett huvudskäl till att han 2016 vann de vanligen demokratiskt dominerade staterna Wisconsin, Michigan och Pennsylvania. Kina spelade också stor roll i valet på grund av landets enorma handelsöverskott visavi USA, och Trump utlovade även där en omförhandling. När förhandlingarna med Kina senare bröt samman, tvingade Trump kineserna tillbaka till förhandlingsbordet genom att införa avsevärda tullar. Ett första avtal har ingåtts, och fortsatta förhandlingar om många känsliga frågor återstår. (https://nyadagbladet.se/kronikor/trump-tar-nya-steg-i-handelspolitiken/) Hårda förhandlingar om EUs orättvisa högre tullar och indirekta handelshinder väntar nu också.
Trump ändrade helt den amerikanska energipolitiken, vilket gjorde USA till världens största energiproducent. Man kan nu även exportera främst kol och gas. Omsvängningen har eliminerat beroendet av arabländerna och skapat ett utrikespolitiskt maktinstrument för USA.
Kina
Redan under första året lade Trump grunden för kommande förhandlingar med Kina genom att besöka länder i Asien och få igång handelsförhandlingar, som skapade en ömsesidigt rättvis handelspolitik. Avtal har nu ingåtts med bland annat Japan, Sydkorea och andra asiatiska länder, och viktiga förhandlingar drivs med Indien. Förutom att förbättra USAs handelsbalans var troligen ett huvudsyfte att skapa beredskap för en stor handelskonflikt med Kina. Det är helt oklart om Trump verkligen tror att USAs krav på stopp för teknikstölder och olika brott mot överenskomna handelsregler – samt införande av ömsesidigt rättvisa handelsvillkor med mera – överhuvudtaget är acceptabla för diktaturen Kina. Ett annat skäl är att Trump nog inte tror på att de växande politiska motsättningarna till Kina tillåter att det landet tillverkar produkter, som är väsentliga för USA.(https://nyadagbladet.se/kronikor/ar-kina-ett-hot-mot-vast/)
Han kan därför genom det tidiga samarbetet med industrinationer i regionen – också innefattande Taiwan, Vietnam, Thailand med flera – ha berett marken för att handelsmässigt i mycket frigöra sig från Kina och kunna överföra USAs viktiga underleverantörskedjor till länder med goda förbindelser med USA och med ömsesidigt rättvisa handelsavtal. Om handelsförhandlingarnas andra fas med Kina misslyckas kommer höga tullar i USA medföra kraftiga nedskärningar av importen därifrån. Andra länder fortsätter då successivt att överta största delen av den exporten. Fördelen är också att denna förflyttning berövar den kommunistiska diktaturen Kina viktig industri, moderna forskningsresultat, stora investeringar samt allt starkare positioner på många produktområden.
Media har – liksom allmänt i utrikespolitiska frågor – missat kärnpunkten i Trumps skickliga handelsförhandlingar med Kina och förberedelsen för ett eventuellt sammanbrott i dessa. Trump agerar allmänt i utrikespolitiken – och särskilt i handelspolitiken – utifrån en långsiktig strategi, som om han vinner presidentvalet kommer att leda till ett stort bakslag för den politiska globalismen och kraftigt motverka Kinas uppstigande till en dominerande världsmakt.