Här en artikel ur Contra nummer 2 2009
Se mer på www.contra.nu!
Vila i frid, vår klassiska glödlampa
av Toivo Kuuskla
under medverkan av C G Holm
”Må du leva i intressanta tider” lyder en
urgammal kinesisk förbannelse. Och förvisso lever vi i intressanta
tider. Och ännu intressantare blir det om miljögalningarna får
härja fritt…
EU har beslutat att vi inte längre ska få använda glödlampor.
Denna geniala uppfinning, som gjordes i december 1879 av Thomas Alva Edison,
var en av de absolut viktigaste för den moderna tidens genombrott.
Edisons uppfinning fick ett snabbt genombrott i hela världen och
redan 1881 användes glödlampor för att lysa upp Savoy Theatre
i London. Sedan dröjde det inte många år innan glödlampan
gjorde sitt totala segertåg i världen. Men nu är det återtåg,
inte segertåg. EU har lagt upp följande tidtabell:
• September 2009 förbud mot alla matta glödlampor och
klara 100W-glödlampor
• September 2010 förbud mot klara 75W-glödlampor
• September 2011 förbud mot klara 60W-glödlampor.
• September 2012 förbud mot klara 40W- och klara 25W-glödlampor
• September 2013 skärpta krav på lågenergilampor
och LED-lampor
• September 2016 skärpta krav på halogenlampor
Anledningen till att EU vill stoppa glödlampan är att den förbrukar
för mycket energi. Och att man i Bryssel har liten tilltro till konsumenternas
förmåga att fatta egna beslut. I beslutet från EU jämförs
fördelar och nackdelar med olika lampor och sedan är det EU-byråkraterna
som ska avgöra hur de ska vägas mot varandra. Vad konsumenterna
tycker spelar ingen roll.
Vid sidan av gammeldags belysningsalternativ som fotogen och paraffinljus
(som brukar kallas för stearinljus, men moderna ljus innehåller
ingen stearin utan istället den oljebaserade komponenten paraffin)
finns i huvudsak tre alternativ: halogenlampor, lysdioder och ”lågenergilampor”
(lysrör). Halogenlampor förekommer i en hel del moderna armaturer,
men för att använda dem krävs dels en transformator som
drar ner spänningen (om det ska bli någon besparing att tala
om, men besparingen blir ändå bara cirka 25 procent), dels
en helt annan fästanordning (två piggar som sticks i sockeln).
Halogen är i princip också en glödlampa, men den fylls
med en halogengas istället för med en ädelgas som i den
vanliga glödlampan. Därmed kan man öka temperaturen och
belysningseffekten. Marknadskrafterna styr i viss utsträckning mot
halogenlampor. Idag är 20 procent av hushållningsbelysningen
halogenlampor, 20 procent lysrör/”lågenergilampor”
och 60 procent vanliga glödlampor.
Lysdioden är en ganska ny uppfinning och den kan kanske bli något
i framtiden. Idag är den dock inte ett realistiskt alternativ –
en lampa kostar cirka 500 kronor.
För närvarande är därför ”lågenergilampan”
det enda realistiska alternativet. Det finns sådana lampor som kan
skruvas in i socklarna på gamla armaturer. Det är dock långtifrån
säkert att lampan verkligen kan användas i den gamla armaturen,
eftersom den oftast är bra mycket större än motsvarande
gammeldags glödlampa och får försämrad effekt om
ventilationen kring lampan inte är bra.
Blygsamma besparingar
Det finns en hel del som kan ifrågasättas när det gäller
energibesparingarna med ”lågenergilampor”. För
det första kan vilken konsument som helst konstatera att de omvandlingstabeller
som tillverkarna av ”lågenergilampor” använder
sig av är grovt missvisande. Den konsument som byter en traditionell
glödlampa mot en ”lågenergilampa” gör klokt
i att satsa på ungefär dubbelt så hög effekt som
det står angivet på förpackningen, för att få
samma belysningseffekt. Därmed blir besparingen 30–40 procent,
inte mer.
”Lågenergilampor” är mycket dyrare i inköp
än vanliga glödlampor, främst på grund av att de
innehåller mer elektronik och kemikalier och är mer komplicerade
att utveckla och tillverka. En glödlampa kostar i en vanlig butik
knappt 5 kronor, medan du tvingas betala 50 kronor för motsvarande
”lågenergilampa” (priserna från ICA-butiken närmast
Contras redaktion). Å andra sidan har ”lågenergilampor”
längre brinntid än dagens glödlampor, men livslängden
kan variera kraftigt mellan olika märken. En vanlig glödlampa
har 1000–2000 timmars brinntid. En halogenlampa har 2000–6000
timmars brinntid. En ”lågenergilampa” har normalt minst
3000 timmars brinntid, men redan efter 1000 timmar kan lyseffekten
gå ner med 10 procent för de billigare modellerna. De ska också
skyddas mot regn och snö, men klarar kyla ner till cirka –30º
C. Dock med sämre ljusstyrka, vilket ger mindre besparing.
Vissa lågbudgetlampor klarar inte kyla alls. Om en ”lågenergilampa”
tänds/släcks för ofta, kan brinntiden avkortas dramatiskt
och snabbt närma sig den vanliga glödlampans. ”Lågenergilampor”
har sämre kvalitativa ljusegenskaper än glödlampor och
halogenlampor, bland annat sämre färgåtergivning samt
mer eller mindre onaturlig ljusfärg – särskilt de billiga
budgetlamporna. Många som har sjukdomar som ADHD, elöverkänslighet,
SLE, epilepsi (lamporna blinkar mycket snabbt, med samma frekvens som
växelströmmen har – eller dubbelt så fort) får
förvärrade symptom av ”lågenergilampor”. Moderna
”lågenergilampor” med högfrekvensdriftdon tar flera
minuter att värmas upp och nå full ljusstyrka. Fördröjd
tändning kan i olika situationer, till exempel på sjukhus,
bli en säkerhetsrisk.
En ”lågenergilampa” kan/ska/bör inte tändas
inom 2 minuter efter att den släckts. Detta kan bli ett problem om
man glömmer något i ett rum och man behöver tända
lampan på nytt. Dessutom är många ”lågenergilampor”
riktigt sega när de tänds. ”Lågenergilampor”
bör bara användas i välventilerade armaturer, eftersom
temperaturen i slutna armaturer snabbt kan stiga till nivåer som
drastiskt förkortar livslängden på elektroniken. Deras
storlek gör att man i många fall är tvungen att ersätta
de nuvarande armaturerna med nya som är anpassade speciellt för
”lågenergilampor”.
Miljardinvesteringar
I Storbritannien genomförde DEFRA (Department for Environment, Food
and Rural Affairs) för några år sedan en undersökning
där man kom fram till att cirka hälften av alla belysningsarmaturer
inte kan anpassas till ”lågenergilamporna” utan måste
bytas ut. Utbytet beräknades kosta cirka 3 miljarder pund för
23 miljoner brittiska hushåll. Om vi schablonmässigt räknar
om det till 4,5 miljoner hushåll och en pundkurs på 13 kronor
blir det 7,5 miljarder kronor för Sveriges del – per år.
Det motsvarar cirka 1.700 kronor per hushåll. Till vilken nytta?
”Lågenergilampor” fungerar mycket dåligt (eller
inte alls) med vanliga ljussensorer, dimrar med mera. Många sådana
lampor kopplade till ett elektriskt nät gör att nätets
överföringsförluster ökar, vilket elleverantörena
inte tycker om. De måste kompensera för dessa förluster
genom tekniska arrangemang, vilket kostar pengar. För att ta igen
dessa förluster kommer de att ta ut ett högre pris på
energin
Alla ”lågenergilampor”innehåller det giftiga och
miljöfarliga grundämnet kvicksilver och måste därför
källsorteras och lämnas till en återvinningsstation. (Vanliga
glödlampor innehåller den farliga tungmetallen wolfram).
Kommer till nytta
Besparingen uteblir till stor del eftersom värmeelementen får
arbeta hårdare för att hålla inomhustemperaturen uppe
då belysningen avger mindre värme. För den som har termostatstyrd
direktverkande elvärme är besparingen noll, eftersom hela besparingen
direkt kompenseras med lika stor ökning av elförbrukning för
uppvärmning. På sommaren må det vara att man inte använder
någon elenergi för uppvärmning, men i vårt land
använder vi inte heller nämnvärt med glödlampsljus,
eftersom naturen tillhandahåller full belysning under de tider då
människor är uppe.
När det gäller andra typer av uppvärmning blir situationen
mer komplex att beräkna, men i de fall ej direktverkande el används
till uppvärmning blir resultatet i princip detsamma som vid direktverkande
el. Anpassningen sker visserligen inte automatiskt varje minut, men vi
kan utgå från att genomsnittsbrukaren anpassar inställningar
så att de tar hänsyn till den värme som kommer från
elbelysningen, även om det i det enskilda fallet kan innebära
antingen mer eller mindre av total elförbrukning. När uppvärmningen
sker med andra metoder, till exempel fjärrvärme, innebär
det en de facto sänkt energiförbrukning.
EU räknar med att energibesparingarna av ett glödlampsförbud
ska bli 40 TWh per år, vilket motsvarar cirka 5 kärnkraftverk.
Men av de skäl som vi anfört ovan bör vi halvera den siffran
för den södra delen av EU och räkna med en fjärdedel
av effekten i de norra delarna av EU (på grund av hög andel
direktverkande elvärme och lågt belysningsbehov under den varma
delen av året). I underlaget till EUs beslut står det att
besparingen i energikostnad blir ungefär 25–50 euro per hushåll
och år. Men då har man räknat att en kWh kostar 20 cent,
vilket är ungefär dubbelt så mycket som priset i Sverige.
Dessutom är lampkostnaden den tiodubbla för ”lågenergilampor”,
vartill kommer investeringarna i nya armaturer. Det är vid en seriös
beräkning ytterst tveksamt om det blir några besparingar alls.
En svensk normalvilla förbrukar enligt Energimyndigheten 1 240
kWh per år för belysning. Kostnaden blir då cirka 1.500
kronor och besparingen vid en fullständig övergång till
”lågenergilampor” cirka 500 kronor per år. Det
tar tid att få igen investeringarna i nya armaturer och dyra lampor.
Sett i ett nationellt perspektiv används mindre än 10 procent
av elförbrukningen för belysningsändamål, och då
använder ju redan idag butiker, kontor och liknande nästan uteslutande
lysrörsbelysning. Totalt finns det 1-2 procent av den totala elförbrukningen
att spara med hjälp av miljardinvesteringar och med ett ”otrevligare”
ljus som oundviklig följd.
Farligt kvicksilver
Därtill följer att den realistiska ersättaren för
glödlampan är ”lågenergilampan” som innehåller
kvicksilver. Läs i rutan vad Kemikalieinspektionen säger om
lampor med kvicksilver!
Kvicksilver anses så farligt att ett generellt förbud mot kvicksilver
träder ikraft i Sverige den 1 juni 2009. Det blir förbud att
använda kvicksilver i varor samt inom industrin och tandvården.
Vissa undantag kommer att medges och industrins slutdatum är först
2013. Varor som redan omfattas av harmoniserande EU-direktiv, såsom
batterier, ljuskällor och elektronik, omfattas inte av förbudet.
Sverige blir därmed, tillsammans med Norge, det land i världen
som har de hårdaste reglerna för kvicksilver. Men det blir
OK att använda ”lågenergilampor”; användningen
kommer att mångdubblas på grund av glödlampsförbudet.
Så här ska lågenergilampor med livsfarligt kvicksilver behandlas enligt Kemikalieinspektionen:
Kemikalieinspektionens rekommendation om hantering av ”lågenergilampor”
2008-12-11:
Lågenergilampor och lysrör innehåller kvicksilver. I
en kall, ny lampa, finns kvicksilver i form av antingen små kvicksilverdroppar,
fast amalgam eller kvicksilver/järn-kulor. En lågenergilampa
kan innehålla upp till 5 mg kvicksilver medan ett lysrör kan
innehålla upp till 10 mg.
När en lampa tänds stiger temperaturen och kvicksilvret förångas,
för att till slut fylla lampan med ånga. När lampan efter
användning kallnar övergår ångan åter till
små droppar och möjligen också i viss mån till
amalgam.
Om en kall lampa går sönder sprids kvicksilver, som finns i
form av små droppar, i rummet. Kvicksilverdropparna kommer rimligen
att snabbt falla till golvet tillsammans med de trasiga lampdelarna och
eventuellt glaskross. Om däremot en varm lampa går sönder
sprids gasformigt, metalliskt kvicksilver (HgO) i rummets luft.
Kvicksilver i form av vätskedroppar från kalla lampor förväntas
inte tas upp via huden i nämnvärd omfattning. Från förorenade
händer kan det uppstå exponering via munnen, men även
i detta fall är upptaget mycket begränsat. Kvicksilverdroppar
kan långsamt förflyktigas och på så sätt leda
till viss exponering via inandning om inte de mycket små dropparna
tas omhand.
Inga hälsoeffekter förväntas uppstå vid enstaka exponering
för kvicksilver. Men eftersom gasformigt kvicksilver lätt tas
upp vid inandning och sedan ansamlas i kroppen ska man av försiktighetsskäl
undvika exponering för gasformigt kvicksilver. Effekter som kan uppstå
vid långvarig exponering för låga koncentrationer drabbar
framförallt nervsystemet och hjärnan.
I yrkesmiljö har den tolererbara koncentrationen av oorganiskt kvicksilver
bestämts till 30 µg/m för längre tids exponering
(8 timmar per dag under en längre tid), enligt Arbetsmiljöverkets
föreskrifter AFS 2005:17. En lampa eller ett lysrör kan innehålla
5000-10000 µg kvicksilver.
Rekommendationer när en kall lampa går sönder
Samla upp lampresterna till exempel med en bit styvt papper eller kartong
och lägg dem i en glasburk med lock. Torka därefter golvet med
en (liten) fuktig trasa. Lägg sedan även trasan i glasburken,
förslut burken och märk den, till exempel med texten ”kan
innehålla kvicksilver från en lågenergilampa”.
Lämna burken till returhantering som är avsedd för miljöfarligt
avfall.
Använd inte dammsugare. Det finns en risk för att dammsugaren
ytterligare finfördelar och förångar kvicksilverdropparna
och sprider dem i luften. Det ökar risken för inandning.
Rekommendationer när en varm lampa går sönder
Stäng dörrar till rummet där en varm lampa gått sönder.
Ventilera rummet (öppna fönster) och lämna rummet. Den
europeiska lampbranschorganisationen (ELC) rekommenderar att man lämnar
rummet i 20-30 minuter. Samla senare upp lampresterna till exempel med
en bit styvt papper eller kartong och torka golvet och andra ytor i närheten
av den trasiga lampan med en (liten) fuktig trasa. Lägg lampresterna
i en glasburk med lock. Lägg även trasan i glasburken, förslut
burken och märk den, till exempel med texten ”kan innehålla
kvicksilver från en lågenergilampa”. Lämna burken
till returhantering som är avsedd för miljöfarligt avfall.
Använd inte dammsugare. Det finns en risk för att dammsugaren
ytterligare finfördelar och förångar kvicksilverdropparna
och sprider dem i luften. Det ökar risken för inandning.
