Här en artikel ur Contra nummer 1 2008
Se mer på www.contra.nu!
Mansförtryck och kvinnovälde
av Fredrik Runebert
Pär Ström är främst känd som integritetsdebattör
men har nu, via tankesmedjan Den nya välfärden, givit ut den
feministkritiska boken Mansförtryck och kvinnovälde. Verket
är ingen vetenskaplig och akademisk produkt utan en debattbok. Men
till skillnad från många genusvetare påstår heller
inte författaren att han ägnar sig åt vetenskap. Författaren
tar upp den extrema snedvridning som råder i samhällsdebatten,
där media och andra aktörer ständigt söker efter kvinnoproblem
men blundar för mansproblem.
Några av de exempel han tar upp handlar om de kvinnliga privilegier
som vår gentlemannauppfostran har skapat. Han gör även
en parallell till de fem manliga härskarteknikerna som många
feminister brukar hänvisa till. Ström beskriver hur vissa kvinnor
använder sex härskartekniker för att sätta män
på plats. I ett annat avsnitt behandlas myten om män som arbetsskygga
latmaskar samt myten om de stora strukturella löneskillnaderna. Han
tar även upp den kvinnovinkling som ständigt sker i media, hur
undersökningar riggas för att bekräfta feministiska teser
och beskriver hur män får kränkas grovt men kvinnor inte
alls.
Andra frågeställningar som tas upp i boken är hur kvinnor
upprätthåller matriarkala maktstrukturer på barnområdet,
mödrar betraktas per automatik som bättre föräldrar
än fäder, samt hur våld mot män tystas ned. Vidare
tar författaren upp hur oskyldiga män sätts i fängelse
efter falska anklagelser från kvinnor och att kvinnliga brottslingar
får lägre straff än manliga dito.
I den här artikeln fokuseras tre områden: den ojämställda
sjukvården, strukturella löneskillnader och de sex härskarteknikerna.
I ett avsnitt om den så kallade ojämställda vården
tar författaren upp det faktum att kvinnor har andra symtom på
hjärt- och kärlsjukdomar vilket har lett till att de som tar
emot akutsamtalen har missuppfattat hoten. Detta är inte så
konstigt då man utgår från de vanligaste symtomen, och
eftersom majoriteten som drabbas av akut hjärtinfarkt är män
blir det de symptomen som sjukvården utgår ifrån. Och
av de som drabbas av akut hjärtinfarkt är det enligt Socialstyrelsen
(Socialstyrelsen: Hjärtinfarkter 1987-2000, Hälsa och sjukdomar
2003:4) dubbelt så stor risk att män dör än att kvinnor
gör det. Så i stället för att fantisera fram konspirationsteorier
borde man enligt författaren ägna sig åt att öka
kunskapen och rätta till felaktigheter.
Ojämställd vård
I Manförtryck och kvinnovälde (190 sidor, Den nya välfärden)
tas även ett exempel på bristande mansperspektiv upp. Fler
män dör i prostatacancer (2549 år 2004) än kvinnor
i bröstcancer (1 572 år 2004). Trots det får alla kvinnor
över 40 år automatiskt erbjudande om att screenas med mammografi,
men några liknande förebyggande åtgärder erbjuds
inte den manliga motsvarigheten. Centerpartiet har startat en kampanj
för att stärka forskningen om bröstcancer och har kört
hårt med trosuppfattningen att kvinnor diskrimineras inom vården.
Borde inte Centerpartiet lägga lika stor vikt vid att alla män
testas för prostatacancer samt initiera en kampanj för att motverka
problemet med prostatacancer? För män och kvinnor är väl
lika mycket värda?
Centerpartiet har även, med riksdagsledamoten Solveig Ternström
i spetsen, spridit myten om att sjukvården i Sverige diskriminerar
kvinnor inom hjärt- och kärlsjukdomar. Denna myt har populariserats
via TV-serien ”Ett svenskt hjärta” som skådespelerskan
Ternström använder sig av för att få mer politiskt
inflytande. TV-serien är ren fiktion, men Ternström använder
serien som ett bevis på att kvinnor diskrimineras.
När 15 hjärtspecialister kritiserar Ternström och TV-serien
på DN Debatt den 13 februari och förklarar vilka myter dessa
uppfattningar bygger på svarar Ternström med att strukturerna
finns där, men de syns inte.
Strukturella löneskillnader
När löneskillnader mellan män och kvinnor diskuteras åberopas
i regel siffran 20 procent. Den siffran utgör det så kallade
rålönegapet, det vill säga de könsskillnader som
finns när man inte tar hänsyn till variabler såsom utbildning,
erfarenhet och produktivitet. SCBs statistik från 1995-2002 visar
att skillnaden som värst ligger mellan 8 och 10 procent. Medlingsinstitutet
som övertagit ansvaret för lönestatistik i Sverige kommer
vid en undersökning 2006 fram till siffran 7 procent. Då har
man gjort en standardavvägning, alltså tagit hänsyn till
faktorer som ålder, utbildning, arbetstid, skillnader mellan privat
och offentlig sektor samt olika yrkesgrupper. Dock tas ingen hänsyn
till vilka arbetsgivare man har, vilken position man har och på
vilka geografiska platser man arbetar på eller vilka erfarenheter
man har. Det tas heller ingen hänsyn till arbetets svårighetsgrad,
ansvarsområde och arbetsförhållanden. SCB och Medlingsinstitutet
utgår från alltför grova yrkesindelningar. När man
jämför yrkena mer detaljerat förklaras löneskillnaderna
till stor del av sakliga faktorer. Ju mer specificerat en yrkeskategori
är, desto mindre blir löneskillnaderna.
Enligt Eva M. Milgrom Meyersson är löneskillnaderna hos privata
tjänstemän 0,7 -1,7 procent. Arbetsgivarverket visar att löneskillnaderna
för statsanställda ligger mellan 1 och 2 procent. Arbetsgivarverket
menar att indelningar i svårighetsgrader är svåra att
göra, vilket betyder att en ännu större del av löneskillnaderna
mellan könen kan förklaras av svårighetsgraden. Den största
förklaringen till löneskillnader är nämligen skillnader
i svårighetsgrader. 5 – 6 procent av löneskillnaderna
förklaras av yrkesvalet, det vill säga. att kvinnor väljer
vissa yrken och män andra. På tredje plats kommer arbetstidens
längd. Andra förklaringar är arbetsresultat och kompetensnivå.
Löneskillnadsutredningen 1993 redovisar en skillnad på 1,4
procent för arbetare och 5 procent för tjänstemän
på den totala arbetsmarknaden. Men då har utredningen inte
tagit hänsyn till utbildning, ålder, erfarenhet och produktivitet.
Slutligen visar statistiken enbart löneskillnader som är oförklarliga
vilket inte är samma sak som lönediskriminering. Hela diskrimineringsresonemanget
bygger på slaskhinkslogiken som går ut på att räkna
in alla faktorer som man tror har betydelse och sedan dra slutsatsen,
att det X som inte kan förklaras är diskriminering. Man har
inte bevisat att diskrimineringen finns, man har bara antagit detta eftersom
man inte har någon bättre förklaring.
De sex härskarteknikerna
De fem härskarteknikerna som feminister ofta tjatar om är; 1.
Osynliggörande; 2. Förlöjligande; 3.Undanhållande
av information; 4. Dubbelbestraffning och 5. Påförande av skuld
och skam. Pär Ströms uppställning för de sex härskartekniker
som han menar att vissa kvinnor använder mot män är: 1.
Användning av K-vapnet; 2. Förlöjligande; 3. Påförande
av skuld och skam; 4. Osynliggörande; 5 Misstänkliggörande
och 6. Användning av B-vapnet.
Användning av K-vapnet handlar om att kvinnor använder sin kvinnlighet
för att uppnå sina mål och syften. Exempel på det
är att via klädsel och beteende sända sensuella signaler
till män, signaler som appellerar till mäns ridderlighet. Det
kan även handla om att använda tårar för att påverka
män i en viss riktning. Dessa manipulationer kan användas när
ett punkterat däck ska bytas på bilen eller vid en domstolsförhandling.
Enligt författaren finns en turboversion som kan likställas
med att använda kärnvapen i det könskrig som Ström
anser pågår för tillfället. Det vapnet är det
få kvinnor som använder sig av, men de existerar. Det är
de kvinnor som falskeligen anklagar män för incest, våldtäkt,
misshandel eller liknande för att vinna en vårdnadstvist eller
för att hämnas. Detta görs i vetskapen att kvinnor oftast
blir trodda när ord står mot ord.
Det förlöjligande som Ström syftar på är många
kvinnors syn på män som pappor när de ger sig in i de
traditionellt kvinnliga områdena. Mammor som förlöjligar
sina män när de klär sina barn, flätar håret
på sin dotter med mera. Många kvinnliga författare porträtterar
även män som obotliga fånar. Ta bara Astrid Lindgrens
böcker där pappan i Emil-böckerna är kolerisk och
vansinnig, pappan i Ronja Rövardotter på gränsen till
dåre och farbror Melker på Saltkråkan är som ett
förvuxet barn som inte ens kan laga till ett enkelt mål mat.
Påförande av skuld och skam handlar om kollektiva egenskaper
som påklistras män. Det tydligaste exemplet på detta
är Gudrun Schymans talibantal där svenska män likställdes
med talibaner i Afghanistan. Författaren anser att vi lever i ett
samhällsklimat som gör det legitimt att kalla män för
gubbslem av den enda anledningen att män existerar. Den fjärde
härskartekniken, osynliggörande, är tudelad. Dels handlar
det om att kvinnor har dolda förmåner såsom deras starka
ställning inom traditionella kvinnoområden, hem och barn, samt
den ridderlighet mot kvinnor som män uppfostrats med. Dels handlar
det om de problem som främst drabbar män, men som inte ses som
något större problem av de kvinnor som använder sig av
de sex härskarteknikerna. Ett exempel på detta är att
det betraktas som ett privilegium för mannen att förvärvsarbeta
heltid medan det är något ofördelaktigt för kvinnan
att kunna kombinera deltidsjobb med familjär barnomsorg.
Misstänkliggörande är en metod för kvinnor att behålla
makten över barnen; särskilt i vårdnadstvister är
den samhällsattityd som säger att mamman alltid är den
bästa föräldern något som gynnar kvinnor. Det finns
även kvinnor som ser en förhöjd risk med att deras partners
tar hand om de gemensamma barnen, även då de lever tillsammans.
Den sista härskartekniken är B-vapnet, där B står
för barn. B-vapnet är smalt men vasst, och den har vissa likheter
med K-vapnets turboversion. Den vanliga användningen av detta vapen
är att vid gräl säga följande: ”Då skiljer
vi oss och i så fall ska du veta att du har sett barnen för
sista gången”.
Det spelar ingen roll om mannen i fråga har rent mjöl i påsen,
eftersom han vet att han har ett underläge i samband med myndighetskontakter.
Maskulinism
Författaren förespråkar en form av maskulinism som motvikt
till feminismen. Det är nog ett misstag, eftersom en sådan
ideologisk inriktning kommer att förvärra offertävlingen
i Sverige. Nu ska även männen börja leta efter bevis för
att kvinnor förtrycker män och beklaga sig över alla möjliga
problem som riktar sig mot gruppen män. Det är inte särskilt
troligt att en sådan offertävling kommer att leda till ett
mer individualistiskt samhälle. Detta blir väldigt tydligt när
man tar till sig av Pär Ströms parallellteori till de fem härskarteknikerna
som i vissa fall är lika fåniga och paranoida som feministernas
originalteori.
För inte är det väl ett kvinnovälde (eller mansvälde)
vi lever i? Eller är det ett sätt för författaren
att visa hur orimlig den feministiska teorin om de fem härskarteknikerna
är? Hursomhelst är boken läsvärd eftersom den breddar
perspektiven i svensk samhällsdebatt, och det är ju alltid välkommet.
