Här en artikel ur Contra nummer 1 2006
Islamistterrorns
holländska anknytning
av Tommy Hansson
Under de senaste två åren har två prominenta nederländare mördats av politiska fanatiker: först den homosexuelle högerpolitikern Pim Fortuyn och därefter den kontroversielle filmaren Theo van Gogh.
Medan Fortuyn dödades av en djurrättsaktivist, sköts
och stympades van Gogh av en nederländsk-marockansk aktivist vid
namn Mohammed Bouyeri, som lämnade ett aggressivt meddelande med
revolutionärt islamistiskt innehåll på den döda
kroppen; i meddelandet hotades ledande holländska politiker samt
förutspåddes USAs och Europas förestående undergång.
Theo van Gogh var hatad av många muslimer i Holland sedan han producerat
en film i vilken han skarpt kritiserat den kvinnoförnedring som är
regel i den muslimska världen.
Det är ingen tillfällighet att just Holland drabbats särskilt
hårt av den islamistiska terrorn. Det traditionellt ytterst toleranta
Holland har under en lång följd av år tillämpat
den öppna dörrens invandringspolitik, vilket har lett till att
ett stort antal extremister har slagit sig ner i landet och tämligen
obehindrat kunnat arbeta för den islamiska revolutionen. Morden på
Fortuyn och van Gogh är i själva verket bara toppen på
ett isberg – en rad terrordåd med ofta islamofascistiska förtecken
har förövats under en följd av år.
Terrorattackerna mot USA den 11 september 2001 förbereddes till viss
del i Europa och särskilt i Tyskland och Holland, två länder
där den nazistiska/rasistiska utrotningspolitiken mot judarna resulterat
i ett känsligt, kollektivt samvete som gjort kritik av invandring
i högsta grad politiskt inkorrekt. Politiker och andra som uttalar
sig mot den förda invandrings- och flyktingpolitiken anklagas rutinmässigt
för fascistiska och/eller rasistiska böjelser. Företeelsen
känns alltför väl igen från vårt eget land,
som utan tvivel också hyser ett antal revolutionära jihadister
inom sina gränser. Försöket till brandbombsattentat mot
en vallokal till Irak-valet i december i en stockholmsförort är
av allt att döma bara en ouvertyr till vad som i värsta fall
är att vänta.
Vad som gör de västeuropeiska polismakternas och säkerhetstjänsternas
antiterroristrelaterade arbete nästan hopplöst är att de
militanta islamofascisterna mestadels är omöjliga att identifiera.
Huvudorsaken härtill är att de i allt högre grad tenderar
att vara andra generationens invandrare från Nordafrika eller Mellanöstern
och därmed är medborgare i respektive land. De har dock föga
eller intet gemensamt med grundläggande västdemokratiska värderingar
eftersom de levt i hårt sammanhållna, etniska kommuniteter
där den mest militanta tolkningen av den muslimska religionens budskap
dominerat.
Särskilt alarmerande är alltså läget i Nederländern,
där jihadisterna under åratal ägnat sig åt våldsamheter
och hatpropaganda utan att särskilt mycket gjorts från det
politiska etablissemanget eller rättsvårdande myndigheters
sida. Det ovan nämnda budskapet på Theo van Goghs döda
kropp riktade dödshot mot den kvinnliga parlamentsledamoten Hirsi
Ali från det marknadsliberala partiet VVD. Andra utsatta politiker
i Holland är invandringsminister Rita Verdonk, Amsterdams judiske
borgmästare Job Cohen och den borgerlige politikern Geert Wilders.
Den sistnämnde har fått reda på att han kommer att halshuggas
när tiden är mogen och har placerats under rigoröst polisbeskydd
24 timmar om dygnet. Om det räcker för att hålla våldsverkarna
borta återstår att se. Van Goghs mördare Bouyeri hölls
under uppsikt före mordet men hade trots det inga svårigheter
att utföra sitt blodiga hantverk.
Den nederländska säkerhetstjänsten har varnat för
att terrornätverket al-Qaida stadigt håller på att slå
rot i det holländska samhället. Det råder ingen tvekan
om att detta i hög grad underlättas av dels den traditionella,
holländska toleransen, dels av det vanliga, västerländska
synsättet att invandring undantagslöst berikar det mottagande
landet i form av spännande kulturella inslag av olika slag. I bakgrunden
ligger ett dåligt samvete uppammat av decenniers vänsterradikal
agitation med budskapet att Västvärlden under flera hundra år
har sugit ut Tredje världen med sin ”imperialism”, med
avstamp i korstågen. På så sätt har en politisk
korrekthet skapats som är mycket svår att rå på.
Efter mordet på van Gogh grep den holländska polisen 14 muslimska
aktivister i Haag. De gripna visade sig tillhöra ett nätverk
kallat Hofstad med länkar till Belgien och Spanien; några av
Hofstads medlemmar har genomgått terroristträning i Pakistan.
Hofstadmedlemmarna Jason och Jermaine Walters är söner till
en amerikansk militär stationerad i Holland och är amerikanska
medborgare. Vidare har förbindelser konstaterats mellan muslimska
terrorister och holländska politiker, särskilt från ett
miljöaktivistiskt vänsterparti som heter GroenLinks-partiet.
Precis som i många andra länder inklusive vårt eget utgör
moskéer härdar för revolutionär verksamhet. Radikala
präster predikar hat mot allt västerländskt och judiskt
och förkunnar exempelvis att alla västerländska kvinnor
är horor och alla män homosexuella. Samtidigt som myndigheterna
har svårt att stävja sådan agitation på grund av
det västerländska samhällets yttrandefrihet, föraktar
hatprofeterna samma yttrandefrihet och tolerans som tecken på svaghet
och känner sig därmed ännu mer övertygade om att Västvärldens
och Israels dagar är räknade.
Men frihet och demokrati är naturligtvis inte tecken på svaghet
utan tvärtom uttryck för styrka och civilisation. Vad som krävs
är att de polisiära och rättsvårdande instanserna
i Väst ges möjlighet att på ett realistiskt och adekvat
sätt bekämpa det hot mot samhället som de islamistiska
terroristerna de facto och de jure utgör. Det gäller i hög
grad Holland och det gäller naturligtvis också Sverige, där
det kan vara en tidsfråga innan ett allvarligt, islamistiskt terrorattentat
av de slag som skett i England och Spanien inträffar.
