Här en artikel ur Contra nummer 2 2002
Åtta
av tio muslimer födda utomlands
av Contras Washington-korrespondent Allan C. Brownfeld
Omedelbart efter attackerna mot New York och Washington den 11 september uttalade sig president Bush och andra ledare i USA för etnisk och religiös tolerans och uppmanade amerikaner att inte på något sätt blanda ihop muslimska amerikaner med dem som var ansvariga för angreppet.
Ziad Asali, president i the American-Arab Anti-Discrimination Committee, den största arab-amerikanska gruppen i landet, framhöll: "Den ton som landets ledare anslagit är den exakt rätta, och det gäller alla befattningshavare på alla nivåer; det har stort inflytande bland allmänheten."
Nabell Abraham, en antropolog som är medförfattare till boken Arabiska Detroit, sade att han sedan kriget i Persiska viken, under ett årtionde av accelererad invandring från Mellanöstern och Asien, hade observerat en "fenomenal" förbättring av attityderna gentemot arab-amerikaner i nyhetsmedia och bland valda ämbetsmän: "Det är som natt och dag. Under 1980-talet, när Reagan-administrationen sade att den förde krig mot terrorister som Khaddafi i Libyen, var nästan hela regeringen och byråkratin likgiltiga till arab-amerikanerna i det här landet. Nu går Bush till en moské. Tonen anslås i toppen och det medför en stor skillnad."
"Försöker kapa islam"
När president Bush vände sig till den församlade kongressen kort efter terroristattacken, deklarerade han: "Terroristerna är förrädare i förhållande till sin egen tro och försöker i praktiken kapa själva islam. Terroristerna praktiserar en ytterlighetsform av islamisk extremism som har avvisats av muslimska lärde och en överväldigande majoritet av det muslimska prästerskapet, en ytterlighetsrörelse som förvrider islams fredliga lära de följer i fascismens, nazismens och totalitarismens fotspår."
Under det att terroristattackerna må ha tvingat USAs muslimer på defensiven, innebär attackerna också en möjlighet att förstärka deras politiska inflytande. Vid the American Muslim Alliances rikskongress i Kalifornien i oktober frambringade aktivister från hela landet detta budskap: muslimer måste visa resten av Amerika att de tillhör allfarvägen, men de måste också använda sin synlighet till att smida politiskt inflytande precis som minoritetsgrupper före dem har gjort.
"Detta är inte en tid att gömma sig utan att komma fram och låta folk veta vilka vi är", förkunnade Omar Ahmad, ordförande i the Council of American-Islamic Relations, "det är vår möjlighet att höja förståelsenivån och att vara en del av lösningen."
Vilka skillnader som än delar USAs uppskattningsvis sex miljoner muslimer (ett antal som kraftigt skiljer sig från slutsatserna i en nyligen företagen studie beställd av the American Jewish Committee som indikerar ett mycket lägre antal, inte fler än 3,4 miljoner och kanske färre än 1,5 miljoner) tycks de förenade i sin förkrosselse över terroristattackerna. Islamiska rättslärde har enats om ett utslag som påbjuder, att muslimer som tjänstgör i USAs militärväsende är förpliktigade att slåss för sitt land även om det innebär att de måste bära vapen mot andra muslimer.
Stor turbulens
Professor Agha Saeed vid California State University-Hayward förklarade för ett möte som hölls av American Islamic Relations: "Vi stöder Bush när det gäller att jaga terrorister och ställa dem inför rätta. Men om det skall bli fred måste vi respektera amerikanska ideal; rättsordningen, individens värdighet. Vi ber inte om förmåner, vi ber om rättvisa.
James Zogby, en påtryckare för den arab-amerikanska samfälligheten och, liksom majoriteten av arab-amerikanerna kristen, är en övertygad förespråkare för amerikansk demokrati och att denna omfattar immigranter från Mellanöstern. Han noterar: "I Mellanvästern finns det muslimska samhällsföreningar där alla pojkar är utövare av amerikansk fotboll, och det är omöjligt att skilje deras gruppfotografier från en utflykt med baptister eller metodister. Men de fastar fortfarande under Ramadan."
Närmare åtta av tio muslimer i USA föddes utomlands, och det finns inga amerikanskfödda imamer vid moskéerna, detta enligt en undersökning i regi av American Muslim Council (AMC) 2000. Ett rön nyligen som visar att endast två miljoner muslimer har kontakt med en moské antyder höga nivåer av sekularisering [det vill säga om man godtar att antalet muslimer i USA är så högt som sex miljoner, redaktörens anmärkning].
Medan presidenten utåt prisar islam och muslimska amerikaner (den amerikanska posttjänsten utfärdade nyligen the Eid Stamp som uppmärksammar två muslimska helgdagar) och muslimska ledare ansluter sig till det amerikanska kriget mot terrorismen kvarstår det faktum, att det råder stor turbulens inom den muslimsk-amerikanska samfälligheten och, fruktar många, en starkare identifiering med islamisk fundamentalism och västfientligt tänkande än vad som framgår vid ett första påseende.
I en artikel med rubriken "Faran inifrån: Militant islam i Amerika" (Commentary, november 2001), hävdar Daniel Pipes, director vid det Philadelphia-baserade Middle East Forum: "Den muslimska befolkningen i det här landet liknar inte någon annan grupp, ty den innesluter i sig en betydande grupp personer många gånger fler än Usama bin Ladins agenter som med självmordskaparna delar hatet mot Förenta staterna och eftersträvar, ytterst, att omvandla landet till en nation under militant islamiska restriktioner. Även om de inte är ansvariga för illdåden i september, hyser de planer för det här landet som kräver omedelbar och allvarlig uppmärksamhet."
Pipes farhågor är kanske överdrivna, och möjligheten att någon allvarlig ansträngning att skapa ett islamskt USA skall lyckas är fantasifull, men likväl står det klart att islamsk fundamentalism med dess anti-amerikanska och anti-västliga åskådningar har etablerat sig inom det muslimska Amerika.
Wahhabismen dominerar
En imam, Fawaz Damra vid the Cleveland Islamic Center, videofilmades när han 1991 talade till en sammankomst med syftet att samla in pengar till "islamsk jihad". Han uppmanade auditoriet att rikta "ett gevär mot den islamska nationens första och sista fiende, och det är apornas och grisarnas barn, judarna."!
Efter det att en lokal TV-station nyligen visat videotapen bad imamen om ursäkt för att ha gjort "beklagansvärda uttalanden i det förflutna".
Eller ta exemplet Sheik Muhammad Al Gamei'a, före detta imam vid the Islamic Cultural Center i New York, Manhattans största moské, som nu flyttat till Egypten. I kommentarer gjorda via en inofficiell hemsida för det egyptiska Al-Azhar-universitetet framhöll han: "Muslimer är helt enkelt inte smarta nog att klara av något som [attackerna 11 september], bara judarna är kapabla att planera en sådan incident."
Han anklagade även judiska läkare i USA för att döda muslimska barn: "Muslimer känner sig inte säkra ens för att gå till sjukhuset, därför att några judiska läkare i ett av sjukhusen förgiftade sjuka muslimska barn som sedan dog." Inget av detta rapporterades, påstod Sheik Muhammad, därför att "sionisterna kontrollerar allting och de kontrollerar också politiskt beslutsfattande, de stora mediaorganisationerna och de finansiella och ekonomiska institutionerna."
I november anklagade en Washington-baserad islamsk präst Israel för att ha utfört attackerna den 11 september. Imamen Mohammed Asi vid the Islamic Center i Washington, D.C. hävdade att israeliska befattningshavare beslutade sig för att genomföra attackerna sedan USA vägrat gå med på deras krav att slå ner den palestinska intifadan. Enligt imam Asi gick israelernas tänkande efter USAs bristande gensvar ut på att "Om inte vi kan känna oss säkra så ska inte ni heller kunna göra det." Imamen upprepade vidare den vitt spridda tidningsankan om att 4 000 judar inte gick till sina arbeten i World Trade Center den 11 september, därför att de hade varnats före attacken.
En sekteristisk spricka inom USA-baserad islam får allt större uppmärksamhet. Några bedömare menar att wahhabismen, en strikt form av muslimsk ortodoxi som backas upp av saudiarabisk rikedom och sina anhängares missionsiver, kan ha kommit att få överhanden gentemot konkurrerande islamska linjer i USA. Andra säger att wahhabismen, som är benägen att anse sig representera "det sanna islam" och förväntar sig att andra muslimer skall rätta in sig i ledet, endast är en del av troskonceptets mångfald.
Azizah al-Hibri, en kvinnlig juridikprofessor vid Richmond-universitetet, säger, på tal om frågan om saudiarabiskt stöd till wahhabitiska skolor, litteratur och religiösa lärare: "Problemet är att en del idéer har större ekonomisk uppbackning än andra. De har en stark närvaro, och det gör det till en angelägen fråga för människor som inte är wahhabiter. Men det är inte en spricka inom islam. Det är en del av idéernas marknad."
En sufi-ledare, Sheik Hisham Kabbani, som grundade the Islamic Supreme Council of America som ett alternativ till det wahhabitiska inflytandet, rörde upp en debatt i ämnet 1999. I förhör i utrikesdepartementets regi, sade han att 80 procent av Amerikas moskéer tagits över av imamer med sina lojaliteter hos wahhabismen. Det beräknas finnas mellan 1200 och 3000 moskéer i USA. För detta vittnesmål blev Kabbani brännmärkt av en koalition av etablerade muslimska grupper. Professor al-Hibri tillbakavisar Kabbanis anklagelse att programgrupper sådana som AMC beskyddar wahhabismen. "AMC är inte wahhabitiskt", menar hon.
Självmordskult
Allt eftersom händelserna den 11 september 2001 förbleknar, återvänder några muslimska grupper i USA till positioner de har intagit under lång tid: att militärt stöd till Israel och sanktioner mot Irak skapar ett idealiskt klimat för att rekrytera terrorister: "Vi höll tyst om detta i initialskedena därför att vi inte ville bli betraktade som okänsliga eller politiska opportunister", ansåg Aslam Abdullah, redaktör för The Minaret, Nordamerikas största muslimska tidskrift. Tidskriftens oktobernummer fördömde attackerna den 11 september och sörjde deras offer. Novembernumret hävdar att anti-amerikanska känslor, uppammade av USAs stöd till odemokratiska regeringar i Saudiarabien och Kuwait, delvis bär skulden till attackerna. "Människor frågar sig varför detta händer", menade Abdullah. "Vi ger dem svaret."
Den ändrade karaktären vad gäller uttalandena öppnar sprickor i en samfällighet som kämpar för att sätta upp en enad front och, framförallt, ett välvilligt ansikte inför den amerikanska allmänheten. Några muslimska och arab-amerikanska grupper, förargade över antydningar om att amerikansk utrikespolitik kunde framprovocera terroristattacker, fördömer vad de kallar missriktade och oansvariga positioner som intas av deras trosbröder.
"Terrorismen var resultatet av en självmordskult som var fast besluten att döda en massa människor", anser James Zogby som är prsident för the Arab-American Institute. "Det är helt enkelt inte uppbyggligt att inför chocken och skräcken diskutera några av dessa missnöjesanledningar. Det finns ingen koppling."
Andra grupper pekar på att Bush-administrationen redan har uttryckt stöd för en oberoende palestinsk stat, vilket gör kritik av dess politik ogrundad och kanske rentav provocerande. "Det här är en avgörande tidpunkt för samfälligheten", menade Aly R. Abuzaakouk, director för the American Muslim Council. "Det finns sakfrågor som berör vår samfällighet och vi skall komma till dem. Men för ögonblicket är landet i kris och vi måste visa vår lojalitet genom att stödja administrationen. Vi bör bygga broar, inte förstöra dem."
Trots ett litet antal anti-muslimska hatbrott framhåller många muslimska och arab-amerikanska grupper att de har blivit djupt rörda över den kaskad av tolerans och öppenhet de flesta amerikaner har visat. I november höll president Bush den första Ramadan-måltid som hållits i Vita huset, "ett sätt för administrationen att offentligt visa att den är förstående inför muslimerna".
Anpassat sig
Men några kritiker är mindre nöjda med gensvaret från muslimska teologer och präster i USA. Krönikören Charles Krauthammer skriver exempelvis: "Efter 11 september frågar man sig vad de muslimska teologerna och prästerna, imamerna och mullorna gjorde för att inför världen klargöra att september var ett brott mot islam. Var fanns fatwan mot Usama bin Ladin? De höga religiösa auktoriteternas röster har varit skandalöst tysta. Och vad skall man säga om de muslimska religiösa ledarna i Amerika? Vid den högtidliga ceremonin i National Cathedral, bara tre dagar efter den 11 september, gjorde inte talesmannen för den amerikanska muslimska samfälligheten något uttalande om att attackerna var oförenliga med islam. Det förekom inget fördömande mot dem som begick brottet. Det förekom ingen fatwa mot självmordsdödande. Doktor Muzammil Siddiqi, andlig ledare för the Islamic Society of North America, sade att "för dem som uppgjorde de onda planerna väntar fruktansvärda straff." Vilka är de onda planläggare som möter vedergällning? Menade han terroristerna? Eller menade han att det var rätt åt Amerika? Det sa han aldrig."
Många muslimska budskap hörs i USA. John Esposito, director för the Center for Muslim-Christian Understanding vid Georgetown-universitetet, sade: "När man har med islam att göra är det som att ha med judenheten att göra. Man ställer en religiös fråga och får svaret: 'Vem är din rabbi?' 'Vem är din imam?'"
Flertalet muslimer i USA förefaller vara lojala amerikaner som inte representeras på ett fördelaktigt sätt av militanta präster mitt ibland sig. En mer typisk arab-amerikansk syn är den som uttrycks av professor Muqtedar Khan vid Adrian College i Michigan:
"Amerikanska muslimer är i en unik position i dag. De känner och förstår den muslimska världen på samma sätt som de förstår USA. De kan tjäna som en förståelsens, dialogens och fredens bro mellan Amerika och den muslimska världenamerikanska muslimer måste undvika impulsen att skylla på USA (eller judarna eller hinduerna) när det gäller muslimskt elände. Vi måste utveckla en balanserad attityd gentemot USA. Vi skall vara kritiska, men också självkritiska."
I slutändan kommer muslimska amerikaner tvingas välja var deras
lojaliteter skall ligga, precis som alla andra religiösa och etniska
grupper i det amerikanska samhället. De flesta av dem tycks ha bestämt
sig för att Amerika är deras framtid och anpassat sig därefter.
