Ämnen:  Den atenska demokratin, Dödsstraff i Vietnam, Politik för lågkonjunktur, Västeuropeiska Unionen VEU, Kinas roll under andra världskriget, OPEC, Reformistisk socialism 2, Politiska partier i Polen, Mahatma Gandhis metoder, Nelson Mandela

Observera! Frågeställarens e-postadress innehåller [snabel-a] istället för @, detta för att skydda frågeställarna från spam. Ändra adressen innan Du kontaktar frågeställaren!

Här samlar vi frågor som tidigare legat ut på "Frågor och svar". Det rör sig alltså om frågeställningar som är lite äldre och kanske inte helt dagsfärska. För att göra nedladdningen av sidorna hanterlig innehåller varje sida endast tio frågor och svar. Frågorna på denna sida är från den 7 februari 2007-3 maj 2007.

En översikt över alla frågorna hittar Du här

För att komma till den aktuella sidan med frågor och svar klickar Du här.

Vill Du själv ställa en fråga, klicka här.

BF-640 Jag skulle vilja veta lite om Nelson Mandela
Emelie, Klippan (3 maj 2007)
emelie_13_5[snabel-a]hotmail.com

Nelson (Rolihlahla) Mandela föddes 1918 och var en frihetskämpe under apartheidsystemets år i Sydafrika. Aparteidsystemet byggde på rassegregering och laglig diskriminering av svarta. Några exempel är att svarta hade särskilda platser på bussar, de skulle bo på särskilda geografiska platser och de fick inte röra sig fritt samt utbilda sig och ta vilka jobb som helst.

Mandelas barndom var relativt lugn och fridfull. Det var inte förrän i studentåren som Mandela startade sin bana som aktivist. Han började därefter jobba som lärling på en juristbyrå i Johannesburg och fick där kontakt med många olyckliga öden. Mandela började tidigt orientera sig till pacifistiska icke-våldsmetoder samt passivt motstånd med bland annat Mahatma Gandhi som förebild. Han blev medlem i ANC:s ungdomssektion, the Youth League of the African National Congress, och påbörjade en karriär inom partiet. De flesta befrielseorganisationer, därav ANC, förbjöds av apartheidregimen och Mandela tvingades stundtals gå under jorden.

Trots Nelson Mandelas pacifism brukade och förespråkade han våld i kampen för befrielse från förtryckarsystemet. Ett pris för denna kamp var bland annat 27 år i fängelse. Den 2 februari 1990 frigav den dåvarande presidenten F.W. de Klerk Mandela och avskaffade förbudet mot ANC. Ett år senare blev Mandela vald till ledare för ANC. Den stora utmaningen för Mandela var att skapa och bevara de svartas förtroende för honom samtidigt som de vitas rädsla för att släppa makten till majoritetsbefolkningen skulle hanteras varsamt. Mandelas visioner och starka ledarskap ledde till att Sydafrika kunde genomföra sitt första demokratiska val 1994 då Nelson Mandela valdes till president. Detta arbete belönades 1993 med Nobels fredspris som han delade med F.W. de Klerk. År 1999 efterträddes Mandela av den nye ANC-ledaren Thabo Mbeki.

Bland Mandelas stora misslyckanden räknas det resultatlösa arbetet mot AIDS/HIV under hans presidentperiod 1994-1999. Även andra sociala framsteg såsom minskad arbetslöshet har kommit på skam. Han har också fått kritik för invasionen i Lesotho 1998. Vidare har några av hans partikamrater gjort sig skyldiga till korruption.

Andra snedsteg är att han missbrukat begreppet ”rasism” genom att insinuera att George W. Bush struntade i FN, när han tillsammans med några allierade länder invaderade Irak 2003, på grund av att den dåvarande generalsekreteraren Kofi Annan var svart. Han har även påstått att Israel står för dagens apartheidsystem. 2004 har han dock dragit sig tillbaka från offentlighetens ljus på grund av hälsoskäl.

Med vänlig hälsning
Fredrik Runebert

BF-639 Hur vann Gandhi respekt bland människor i Indien, Sydafrika, Storbrittanien och övriga världen?
Emma, Dalarna (25 april 2007)
bara-emma[snabel-a]hotmail.com

Mahatma Gandhi (1869-1948) tillämpade ickevåldsprincipen, ahimsa, och passivt motstånd för att revoltera mot kolonialmakten Storbritannien. Konflikter och motsättningar skulle lösas genom fredliga metoder och inte via våld. På så sätt blev övergången från koloni till självständig stat 1947 relativt fredlig. Gandhis metoder inspirerade sedermera frihetskämpen Nelson Mandela (även om han använde våld under sitt liv som aktivist) som kämpade för att avskaffa apartheidsystemet samt införa demokrati i Sydafrika. Mandela blev till slut Sydafrikas första president vald under ett demokratiskt system. Gandhi fick, efter studier i Storbritannien samt ett försök att försörja sig på en juristfirma i Indien, ett jobb i Sydafrika där han stannade i 20 år. Därmed hade han hunnit bekanta sig med problemen i landet.

Det var där som han först konfronterades med rasdiskrimineringen och det var där han påbörjade sin stora kamp mot fördomar och orättvisor. Hans protester började med demonstrationer vilket ofta slutade med att han arresterades. När han återvände till Indien kom han att lägga till fasta och predikningar till sin repertoar. Han lyckades överskrida klassgränserna, geografiska gränser och andra gränser för att mobilisera massorna i Indien mot kolonialmakten. Storbritannien kände troligen att det var genant och skamligt att bekämpa personer som inte brukade våld för att uppnå sina mål. Det blev paradoxalt nog svårare att behålla kolonin i Indien än vad det hade varit om den dominerande strategin bland självständighetsanhängarna hade varit våld.

De negativa effekter som Gandhi lämnade efter sig till Indien var hans syn på uppoffringar, att asketism och materiella uppoffringar är viktigare än industrialisering och modernisering. Som tur var fick den mer industrialiserings- och moderniseringsvänliga Jawaharlal Nehru som Indiens första premiärminister mer inflytande på Indien än Gandhi vad gäller dessa frågor. (Tyvärr var Nehru också socialistiskt och kommunistiskt influerad, vilket har hållit nere det indiska välståndet.) Gandhi ska dock ha sagt att den västerländska civilisationen var bra som idé men att den inte levde upp till sina egna ideal när det gällde rasism och diskriminering.

Hans metoder kom också att ifrågasättas efter andra världskriget då Hitler tydligt visade att Gandhis idéer inte fungerade på honom. Idéerna kom heller inte att fungera i de kommunistiska länderna. Gandhi har i sitt senare liv själv sagt att hans metoder inte alltid fungerar, de fungerade mot britterna eftersom deras natur var av den arten att man inte brukar våld mot de som vägrar att försvara sig. Metoderna fungerar dock inte mot ren ondska, här personifierad i bland annat Adolf Hitler och Josef Stalin.

Det var heller inte enbart Gandhis metoder som gjorde Indien självständigt. Våld förekom mot kolonialmakten vilket Gandhi fördömde. Han bojkottade till och med självständighetsfesterna för att visa sitt avståndstagande. En ytterligare orsak till Indiens självständighet är att kolonialmaktens byråkrati i kolonierna blev alltför kostsamma och stelbenta. Det gick inte i längden att bevara kolonialväldet.

Med vänlig hälsning
Fredrik Runebert

BF-638 Vilka politiska partier finns i Polen? Viket parti har makten just nu, och vad heter partiets ledare?
Tobias Hederstedt, Gotland (19 april 2007)
Tobiashed[snabel-a]hotmail.com

Efter det senaste valet 2005 finns det sex politiska partier representerade i Sejmen (parlamentet). De polska partierna är dock fler än så, men många lyckades inte ta sig över femprocentsspärren. Valet innebar också ett maktskifte från en socialistisk majoritet till en mitten-högermajoritet.

Demokratiska vänsteralliansen (SLD) bildade 2001 tillsammans med Arbetsunionen (AU) och Polska bondepartiet (PSL) en koalitionsregering som avsattes 2005. Premiärminister under vänsterkoalitionens regeringsår var, till 2004, SLD-ledaren Leszek Miller. Han avgick efter att några polska tidningar uppdagat ett antal korruptionsskandaler inom regeringskretsen. Väljarna var också missnöjda med den höga arbetslösheten och den sociala osäkerheten.

I det senaste valet fick det konservativa partiet Lag och Rättvisa 27 % och det mer högerliberala Medborgarplattformen 24 %. Båda partierna härstammar från fackföreningsrörelsen Solidaritet och de flesta trodde att dessa två partier skulle bilda en koalitionsregering efter valet, men de två partierna kunde inte komma överens så därför ingick Lag och Rättvisa samarbete med partierna Självförsvar och Polska familjers förbund. Självförsvar har dock lämnat regeringen efter en kontrovers i budgetarbetet 2007.

Självförsvar är ett ganska populistiskt parti som fick 11 % av rösterna och Polska familjers förbund (LPR) är ett katolskt inriktat och tillika konservativt och nationalistiskt parti som fick 8 % av rösterna.

Det socialdemokratiska partiet, demokratiska vänsteralliansen (SLD), som härstammar från det polska kommunistpartiet fick i valet 11 %. Det polska bondepartiet (PSL) som också härstammar från det tidigare kommunistpartiet har 7 %.  Men till skillnad från de två tidigare samarbetspartierna härstammar det vänsterradikala men antikommunistiska partiet Arbetsunionen (AU) från Solidaritet. Det partiet är dock inte längre representerat i Sejmen.

2004 bröt en grupp parlamentariker sig ur det socialdemokratiska partiet SLD och bildade Polens Socialdemokrati (SdPL). De lyckades dock inte komma över 5-procentspärren. Samma sak gäller de gröna (Z) och det liberaldemokratiska partiet (PD). Den tyska minoritetens parti har dock två mandat på grund av att de som regionalt parti har ett undantag från fem-procentsspärren.

Lech Kaczynski valdes till president och Jaroslaw Kaczynski åtog sig premiärministerposten trots att han tidigare varit tveksam till detta då hans tvillingbror ställde upp som kandidat i presidentvalet.

Med vänlig hälsning
Fredrik Runebert

BF-637 Jag håller på att skriva ett skolarbete om reformistisk socialism och skulle vilja veta lite mer om det.
Annie Jönsson, Malmö (12 april 2007)
gummianka_[snabel-a]hotmail.com

Den reformistiska socialismen eller socialdemokratin bygger i stora stycken på Eduard Bernsteins idéer och läror. (Men det fanns även reformistiska socialister redan på 1840-talet). Han var till en början bundsförvant till Karl Marx och Friedrich Engels kommunistiska läror, men han påbörjade en revidering av dessa läror då han insåg att de historiska lagarna inte alls drev mot kapitalismens undergång och införandet av det klasslösa samhället.

De reformistiska socialisterna vänder sig också mot revolutionstanken och pläderar istället för en gradvis förändring, allmän rösträtt, demokrati och parlamentarism. När detta är infört ska samhället förändras på demokratisk väg via politiska reformer såsom socialisering av företag och offentliga socialförsäkringar.

Marxisten är istället säker på att historiens lagar oundvikligen stöder det samhälle som marxisten vill sträva emot. De menar att de har historien på sin sida. Förvisso är visionen och slutmålet något diffust, men det som går att få fram är att marxisten till en början vill ha ett proletariatets diktatur som med tiden avskaffas i takt med att klassamhället avskaffas. Den privata äganderätten ska försvinna helt. Även reformistiska socialister strävar efter att klasslöst samhälle, men de vill inte använda revolutionära metoder eller våld. Man kan dock tolka det som att reformistiska socialister enbart vill reagera på industrisamhällets och kapitalismens ”framskapade problem” genom social ingenjörskonst och att det därmed inte existerar någon färdig utopi för reformistisk socialism.

Reformistiska socialister förespråkar också jämlikhet i möjligheter till utbildning samt inkomstutjämning. De är därmed mindre elitistiska än kommunisterna som talar om en elit som ska gå före och visa vägen (Lenins elitteori är det främsta exemplet). Traditionellt har också de reformistiska socialisterna, dvs. socialdemokraterna, varit mer nationellt inriktade medan kommunisterna varit mer internationellt inriktade.

Kommunisterna ville att alla arbetare över hela världen skulle enas i kampen mot kapitalet. Det är ingen slump att det främst var kommunister som kunde tänka sig att förråda Sverige under kalla kriget för att ge Sovjetunionen topphemliga dokument. Socialdemokraterna valde också att samarbeta med alla partier som hade mandat i riksdagen förutom kommunisterna (nuvarande Vänsterpartiet) under andra världskriget. Men det finns även nyanser i denna åtskillnad mellan nationella och internationella ambitioner. Några av EU:s grundare var reformistiska socialister och många av socialdemokraterna ser EU som en metod att genomföra sina idéer på ett större område än den enskilda nationalstaten.

Det som skiljer reformistisk socialism från liberalism och konservatism är hur mycket politiken ska bestämma i samhället. Hur mycket staten ska ingripa på marknaden, hur mycket skatt staten ska ta ut från medborgarna, hur mycket regleringar som ska finnas i samhället osv.

Slutligen har det under historiens gång funnits tre falanger inom den reformistiska socialismen; socialisering av företag, planhushållning och företagsdemokrati. De olika inriktningarna har kombinerats på olika sätt under åren och de reformistiska socialisterna upptäckte under sina politiska experiment att det gick att kontrollera näringslivet utan att äga företagen. Exempel på den första falangen, socialisering av företag, är när brittiska Labour socialiserade kol- och stålindustrin efter 1945. Ytterligare exempel är Socialdemokraternas planer under 1920-talet. Exempel på den andra falangen, planhushållning, finns i Sverige under 1930-talet då John Maynard Keynes teorier om konjunkturutjämning via finanspolitiken blev en populär teori. Då började staten ingripa alltmer på marknaden för att styra ekonomin utan att avskaffa det privata ägandet och marknadens mekanismer. Exempel på den tredje falangen, företagsdemokrati, är 1970-talets debatt om löntagarfonder som i sin ursprungliga utformning syftade till att företagen skulle styras av arbetarna via fackförbunden.

Med vänlig hälsning
Fredrik Runebert

BF-636 Om OPEC bestämmer sig för att minska på oljeproduktionen vilka konsekvenser blir det för Sverige och Sveriges ekonomi, och vilka åtegärder kan vara bra för svenska staten att ta vid dessa tillfällen?
Sofija, Halmstad (7 april 2007)
Sofijaa.sofijaa[snabel-a]hotmail.com

OPEC (Organisation of the Petroleum Exporting Countries) som bildades 1960 är ett samarbete mellan oljeexporterande länder. Organisationen består av följande länder; Algeriet, Ecuador, Förenade Arabemiraten, Gabon, Indonesien, Irak, Iran, Kuwait, Libyen, Nigeria, Qatar, SaudiArabien och Venezuela.

OPEC är en kartellbildning som syftar till att hålla uppe oljepriset på en hög nivå genom att hålla nere produktionen av olja. På en fri marknad bestäms priset via utbud och efterfrågan. När flera bolag, eller i det här fallet länder, samarbetar och planerar för hur mycket de ska producera under ett år kan man, förutsatt att samarbetet är tillräckligt stort, påverka priset på marknaden. Som du ser bland medlemsländerna i OPEC är det inte särskilt många länder som kan betraktas som demokratiska och därför är det oroväckande att de kan styra oljepriset genom kartellbildning eftersom det främst är de stora intäkterna från oljan som finansierar dessa diktaturer. Därmed finns det andra motiv att minska oljeberoendet, till exempel den globala uppvärmningen som befaras bero på människans utsläpp av koldioxid.

Men kartellbildningar tenderar inte att hålla i längden eftersom det alltid finns incitament för enskilda medlemmar att frångå överenskommelserna genom att producera lite mer och därmed få in mer intäkter utan att påverka marknadspriset. Så länge enstaka medlemmar är illojala mot kartellen fungerar samarbetet, men efter ett tag ser alltfler medlemmar att vissa medlemmar tjänar mycket pengar på deras bekostnad. Som svar på detta ökar även dessa medlemmar sin produktion och därmed blir marknadspriset lägre än tidigare.

Vad händer då om OPEC bestämmer sig för att minska oljeproduktionen och lyckas genomföra det? Jo, då stiger oljepriset eftersom efterfrågan är densamma men utbudet lägre. Detta skedde under oljekriserna 1973 och 1979. OPEC-länderna vägrade då leverera olja till länder som stödde Israel i oktoberkriget mot Egypten och Syrien. Priset steg också på grund av de oroligheter som krig för med sig samt på grund av den iranska revolutionen 1979.

Det höjda oljepriset ökade företagens produktionskostnader vilket gjorde att företagen blev mindre lönsamma. Vissa företag blev olönsamma och fick lämna marknaden genom konkurser eller uppköp. Samtidigt blev det mer dyrt att leva för den vanliga medborgaren eftersom bensinpriset påverkas av oljepriset samt på grund av att många var beroende av olja för uppvärmning av bostäder. Detta gjorde också att företagen var tvungna att permittera och säga upp personal samt blev mindre villiga att anställa. Därmed steg arbetslösheten och sysselsättningen minskade.

Men samtidigt började västvärlden under dessa år att finna lösningar som sparade energi och som därmed gjorde oss mindre beroende av främst mellanöstern. Resultatet blev också mer energieffektiv teknologi samt effektiviseringar av energikällor såsom vattenkraft, ved- och oljepannor. Man fick ut mer av samma insats av energiråvara och vår teknologi krävde mindre energi. Men trots denna utveckling är vi fortfarande väldigt beroende av OPEC och mellanöstern.

Vid ett stigande oljepris bör staten inte göra något särskilt förutom att ge marknadens aktörer mer handlingsutrymme genom färre regleringar, lägre skatter samt avstå från konkurrenssnedvridande marknadsingrepp. Möjligtvis kan staten bidra med resurser till forskning och utveckling för att vi därmed blir mindre beroende av OPEC i framtiden.

Alternativa vägar för staten är att införa ransoner för hur mycket energi varje individ får göra av med. Detta blir dock svårt i en globaliserad värld där människor, varor, tjänster och kapital överskrider nationsgränserna utan några större problem. Alternativt kan staten investera skattepengar i att bygga ut kärnkraften och vattenkraften eller någon annan energikälla.

Med vänlig hälsning
Fredrik Runebert

BF-635 Varför spelade kina en så betydande roll under andra världskriget?
Camilla (28 mars 2007)
keaton[snabel-a]hotmail.com

Under andra världskriget leddes Kina av nationalisten Chiang Kai Shek. Före och efter andra världskriget utmanades han starkt av kommunisten Mao Tse-Tung och ett inbördeskrig utbröt. Men inbördeskriget kom av sig i och med Japans invasion 1937 (men Japan hade då sedan tidigare invaderat området Manchuriet efter att en mer aggressiv utrikespolitik påbörjades 1931) då kommunister och nationalister gjorde gemensam sak mot den gemensamma yttre fienden, Japan. Vissa menar till och med att andra världskriget startade 1937 på grund av Japans invasion av Kina.

De makter som stod emot varandra under andra världskriget var USA, Storbritannien och Frankrike å ena sidan och Tyskland, Italien och Japan å den andra. Då Japan var den mest aggressiva makten i Asien och då Japan attackerade och ockuperade delar av Kina kom Kina bli en bland de allierade i kampen mot den japanska kejsaren Hirohito.

Men av det vi har läst var Kinas roll inte sådär vidare framstående. Det var ett stängt land som inte hade så mycket med omvärlden att göra, dessutom rasade som sagt ett inbördeskrig mellan kommunisterna och nationalisterna, varav de sistnämnda fick stöd av de allierade (framför allt under mellankrigstiden). Problemet med det och den troliga anledningen till kommunisternas seger i Kina var att de allierade inte hade så vidare koll på vilka typer de sponsrade. Nationalistledarna var korrumperade utan dess like och de hade långt ifrån folkets stöd då de emellanåt agerade tämligen olämpligt. Mao kom därför att överta makten i Kina 1949 och Chiang Kai Shek fick då fly till ön Formosa, nuvarande Taiwan.

Idag råder en viss spänning mellan länderna Kina och Japan då Kina upplever det som att Japan inte tar ansvar för sitt förflutna och ber om ursäkt för sina övergrepp under andra världskriget.

Med vänlig hälsning
Fredrik Runebert
Tomas Ibsen

BF-634  Bör Sverige gå med i ett framtida europeiskt försvar? Skulle gärna vilja veta lite för och nackdelar!
Zaga, Växjö (6 mars 2007)
zagalilja[snabel-a]hotmail.com

VEU står för VästEuropeiska Unionen och är ett försvars- och säkerhetssamarbete i Europa där 28 medlemmar ingår. Inom samarbetet finns det fyra typer av status; 1. medlemsstater, 2. associerade medlemmar, 3. observatörer och 4. associerade partner. Av de 15 EU-länder som var medlemmar före östutvidgningen 1 maj 2004 var 10 medlemmar i VEU. De övriga fem, Danmark, Finland, Irland, Sverige och Österrike har observatörsstatus. Sverige ingår inte som medlem på grund av att det bryter mot neutralitetspolitiken och alliansfriheten. VEU har för övrigt sex associerade medlemmar och sju associerade partner. Unionens bildades 1954 och har sin grund i Brysselpakten 1948. Medlemmar från början var Frankrike, Nederländerna, Luxemburg, Belgien och Storbritannien.

I Amsterdamfördraget 1999 skrev EU in VEU som en integrerad del i EU-samarbetet, men det togs bort i Nicefördraget 2001. VEU spelade en betydelsefull roll i de första Petersbergsuppdragen såsom uppdraget i Mostar och i Albanien. Men många av VEU:s uppgifter har i stor utsträckning överförts till EU inom ramen för Europeiska Säkerhets- och Försvarspolitiken ESFP. Vidare har stora delar av det gemensamma försvaret inom VEU överförts till NATO.

Fördelar med VEU:
1. Västeuropa tar ansvar för sitt geografiska område istället för att hela tiden förlita sig på att USA ska komma till undsättning.
2. Kan bli ett gemensamt europeiskt försvar mot islamismen.
3. Om VEU slås samman med EU:s säkerhetspolitiska strukturer som Frankrike och Tyskland föreslår kan det gemensamma säkerhetsarbetet underlättas.
4. VEU och NATO kan bli bra samarbetspartners som tillsammans blir en starkare kraft mot islamism, terrorism, Ryssland och andra hot mot den västerländska demokratin.
5. VEU kan få en viktig betydelse för humanitära insatser samt fredsbevarande och fredsframtvingande insatser.

Nackdelar med VEU:
1. Risken är stor att VEU-samarbetet utvecklas till ett försök att konkurrera med NATO.
2. Länder såsom Storbritannien anser att VEU är onödigt, det räcker med NATO-samarbetet. Risk för dubbelarbete existerar.
3. VEU innebär en ömsesidig försvarsgaranti där varje medlemsstat garanterar att försvara en medlemsstat som attackeras. Är Sverige berett att offra svenskars liv för att rädda ett annat VEU-land?
4. Hur mycket av beslutsmakten är Sverige berett att överlämna till ett försvars- och säkerhetsarbete? Risken finns att Sverige förlorar kontrollen över viktiga delar av sitt försvar.
5. Humanitära insatser samt fredsbevarande och fredsframtvingande insatser ska utföras i FN:s regi och inte via allianser.

Med vänlig hälsning
Fredrik Runebert

Tillbaks