Ämnen: Länsparlament, EU:s utvidgning Hegel och Marx, ideologier under 1800-talet, straff i Kina, Thailand, John Stuart Mill och kvinnan, Gulfkriget, journalisternas politiska uppfattning, Schweiz statsskick

Observera! Frågeställarens e-postadress innehåller [snabel-a] istället för @, detta för att skydda frågeställarna från spam. Ändra adressen innan Du kontaktar frågeställaren!

Här samlar vi frågor som tidigare legat ut på "Frågor och svar". Det rör sig alltså om frågeställningar som är lite äldre och kanske inte helt dagsfärska. För att göra nedladdningen av sidorna hanterlig innehåller varje sida endast tio frågor och svar. Frågorna på denna sida är från den .

En översikt över alla frågorna hittar Du här

För att komma till den aktuella sidan med frågor och svar klickar Du här.

Vill Du själv ställa en fråga, klicka här.

AX-530 Jag vill ha en förklaring av länsparlament om ni kan ge det till mig,
Fredrik, Kalmar (5 mars 2003)
agent_x9[snabel-a]coffin-rock.com

Länsparlament är ett namn på en tänkt - ännu icke existerande organisationsform - där den statliga länsstyrelsens uppgifter till en del skulle läggas över på ett "länsparlament", som dessutom skulle få ta hand om det som landstingen sköter idag.

Ett problem för dagens landsting är att de egentligen bara har en enda fråga att sköta om, sjukvården (i Stockholm och några andra län är de också inblandade i kollektivtrafiken). Det innebär att det politiska intresset för landstingen är begränsat, samtidigt som de som sitter i landstingen inte kan prioritera mellan olika uppgifter, de har ju bara en uppgift och vill därför naturligen satsa så mycket som möjligt på den, med höga landstingsskatter som följd. Ett länsparlament skulle kunna råda bot på detta dilemma.

Vad gäller att lägga ut delar av den statliga administrationen på ett länsparlament är det fråga om en decentralisering och folklig förankring av beslut som idag ligger endast under den byråkratiska statsapparaten. Även det måste i princip ses som något positivt. Men det kan nog vara lämpligt att tänka sig detta som en del i ett större administrativt reformpaket.

AX-529 EU är ju på väg att utvidgas och min fråga är om det kommer att skapa några problem i Europa. Finns det några risker med utvidgningen? Slutligen, varför får inte Turkiet gå med?
Anna, Stockholm (4 mars 2003)
ylsi[snabel-a]hotmail.com

För närvarande har överenskommelse träffats med Cypern, Malta, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tjeckien, Slovakien, Slovenien och Ungern om medlemskap från 1 maj 2004 och med Rumänien och Bulgarien om medlemskap från 2007. Än så återstår dock folkomröstningar i alla länderna (utom Malta, som klarade av sin folkomröstning i söndags den 9 mars 2003). De flesta länderna kommer nog att rösta ja, men det ska inte uteslutas att till exempel Estland kan komma att rösta nej. För att EU är för mycket av en planekonomi och regleringsstat för att passa det nya liberala Estland.

Självklart blir det problem att ta in tolv nya medlemmar i en organisation som EU. Beslutsordningen måste ses över ordentligt. Idag kräver de flesta besluten enhällighet. Det är svårt nog med 15 medlemsländer, men blir ännu svårare med 27 länder. Här är reformer på gång, men de är inte helt lätta att genomföra.

Idag har också alla 15 medlemsländerna minst en EU-kommissionär (motsvarigheten till regeringen i EU), de stora länderna har två. Sveriges kommissionär heter Margot Wallström. Men med 27 medlemsländer låter det sig knappast göras att varje land ska ha en kommissionär. Kommissionen blir för stor och ansvarsområdena alltför splittrade. Även där är det reformer på gång.

De nya medlemsländerna har också i största allmänhet en levnadsstandard och BNP som ligger långt under resten av Europa. Det innebär att det blir en kraftig förskjutning i vart stödet från EUs centrala budget går. Skulle nuvarande regler för jordbruket bibehållas skulle EUs budget behöva utökas med 50 procent eller så för att ta hand om det polska jordbruket... EUs bruttonationalprodukt ökar med mindre än 10 procent, befolkningen ökar med 20 procent och antalet medlemsländer med 80 procent. Det är klart att det också medför problem.

Alla EU-dokument ska finnas på alla de officiella EU-språken. Och alla möten ska tolkas mellan alla tänkbara språkkombinationer. Det blir en lysande framtid för bulgarisk-svenska tolkar och översättare framöver... Med fler länder ökar antalet språkkombinationer drastiskt. Med 15 medlemsländer finns det 11 språk (svenska, danska, finska, engelska, tyska, franska, nederländska, italienska, spanska, portugisiska och grekiska) vilket ger 54 olika språkkombinationer. Med ytterligare 12 länder tillkommer 10 språk (estniska. lettiska, litauiska, polska, tjeckiska, slovakiska, ungerska, slovenska, bulgariska och rumänska). Det innebär att antalet språkkombinationer ökar med 155 till sammanlagt 209... Redan idag är hälften av EUs anställda översättare och tolkar!

Det var några problem.

Vad gäller Turkiet är det inte alls så att landet stängs ute från EU. EU har inbjudit Turkiet att förhandla om medlemskap. Den inbjudan kom redan 1999. Men än har inga förhandlingar startat. Det var jobbigt nog att förhandla färdigt med de tolv länder som var på gång. Nu börjar förhandlingarna närma sig slutet för de tolv (för tio är det ju redan klart) och alltså pockar Turkiet på att få börja förhandla. Men det har inte blvit av än. En del inom EU är skeptiska till att släppa in ett land med muslimsk kultur i den i övrigt helt kristna kulturkrets som EU är. Många har haft invändningar mot Turkiets bristande respekt för de mänskliga rättigheterna - där har Sveriges nuvarande utrikesminister Anna Lindh tidigare gått i spetsen för motståndet mot Turkiet, men hon verkar nu ha vänt sida helt och hållet. Det finns skepsis mot militärens starka roll i Turkiet osv. Dessutom finns Cypernfrågan som en latent konflikt - Cypern är delat mellan en grekisk och en turkisk del och det är bara Turkiet som erkänner Turkiska Republiken Norra Cypern som en självständig stat. Turkiet är dessutom ett land med lägre BNP per capita än de andra 12 länderna som är på gång att bli medlemmar, vilket skulle bli ytterligare en ekonomisk belastning för EU. Vidare är landet mycket stort. Det skulle bli EUs näst Tyskland folkrikaste medlem, men med nuvarande befolkningsutveckling skulle det inom bara några decennier bli EUs största medlemsland. Det påverkar naturligtvis maktbalansen i EU och sådant är känsligt. Inte konstigt att det främst är tyskarna som är skeptiska till turkiskt EU--medlemskap. Nåväl, vi lär åtminstone få se förhandlingar med Turkiet börja inom en inte alltför avlägsen framtid. Vart de förhandlingarna kan leda är svårt att uttala sig om.

AX-528 Kan ni förklara sambandet mellan Hegels filosofi och Marx arbete med att formulera en vetenskaplig grund för socialismen?
Fisse, Östersund (23 februari 2003)
penetracia[snabel-a]hotmail.com

Världshistorien är en berättelse om förnuftets skapelse och utveckling. Både vårt tänkande och historien utvecklas”dialektiskt” enligt schemat: tes - antites - syntes. Det första begreppet i vårt tänkande om verkligheten är ”varat”, att någonting är. Det kallar Hegel ”tes”. Om man befriar varat från alla dess egenskaper slår det över i sin motsats ”icke-varat” eller ”antitesen”. Syntesen av de två blir begreppet ”vardandet” eller ”blivandet”.

Hegels filosofi handlar just om blivandet och det är den process som driver anden framåt. Hegel hade troligtvis den franska revolutionen i tankarna när han utvecklade idén till det dialektiska schemat. Till att börja med uppträdde det gamla kungadömet, ”tesen”, som 1798 störtades genom revolutionen eller ”antitesen,” varefter det goda i monarkin och revolutionens idéer sedan förenades i Napoleons välde, ”syntesen”. Med denna tanke ville Hegel visa att alla händelser i filosofin, i världshistorien och inom politiken när det drivs till sin spets slår över i sin motsats, men att motsatserna därefter återförenas på ett högre plan.

Hegels tankar fick inflytande både inom den historiska och den politiska filosofin. I den historiska filosofin ses förnuftet eller världsanden regera världen och den har arbetat sig framåt i världshistorien i riktning mot en ”syntes” där alla motsatser har förenats. Människans ökade kontroll över naturen och hennes synsätt på den som en tillgång att utnyttja är en av grundstenarna i framåtskridandet. Olika stora personligheter som Caesar och Napoleon har använts av Världsanden för att föra historien framåt där förnuftet och friheten är slutmålet. I den politiska filosofin har Hegels tankar om staten haft stor betydelse. Människan är främst en samhällsvarelse och det råder ingen motsättning mellan statens och individens frihet och intressen. Staten är frihetens förverkligande och det organiserade förnuftet. Här kan människan nå friheten genom känslan att vara en del av helheten. Anden har en objektiv, högsta form i staten och genom den bildas lagar, sedvänjor, språk och institutioner. Andens olika former som konst och religion har sin givna plats inom statens ram.

Hegel trodde att tiden nu var inne för en fullbordan av friheten och förnuftet i den moderna staten och han ansåg att filosofin var Andens sista form.

Religionskritik var inte Marx huvudintresse. Istället var han intresserad av förändringar inom politik, samhälle och ekonomi. Marx tog avstånd från filosofi som rent tänkande. Kunskap får man enligt honom genom praktik i den konkreta verkligheten. Han menade att orsaken till att människan känner främlingskap i världen beror på att hon lever i ett förvrängt samhälle, i en förvrängd värld. Att hon söker sig till religionen beror på att hon har förlorat sitt egenvärde. Människans natur finns i hennes arbete men när hon förlorar kontrollen över sitt arbete och bara blir en kugge i maskineriet så berövas hon sin naturlighet. Produkten och penningen får makt över människan och hon blir en slav. Den nya religionen blir ekonomin. Människan kan bara få tillbaka sitt egenvärde genom att kämpa mot denna förvrängda värld och det är en kamp som skall genomföras av arbetarklassen, proletariatet. Genom revolution blir filosofin handling.

Men människans främlingskap är historiskt nödvändig. Hegels tankar om historiens framåtskridande har här inspirerat Marx då han anser att kapitalismen ”tesen” har lett till lidande och motsättningarna, människans känsla av främlingskap driver historien framåt mot en förändring, en revolution ”antitesen” som leder till en ”syntes”, en bättre värld där det goda i kapitalismen, framåtskridandet och utvecklingen av mänskliga färdigheter har förenats med ett samhälle där alla är lika värda. Det är de olika samhällsklassernas motsättningar som har bidragit till detta historiens framåtskridande.

Men Marx anser inte att det är världsanden som bidrar till det utan det är de materiella förhållandena, de ekonomiska som är bestämmande. Marx ser den socialistiska revolutionen som lösningen på människans främlingskap i världen. Marx var också påverkad av Darwins tankar om att världen går mot mer komplexa former och såg utvecklingens resultat som ett bättre, framtida storslaget samhälle. Förutsättningen för det är att människan får fullständig kontroll över naturen genom arbete och genom att industrialiseringen och tekniken utvecklas. Målet är ett klasslöst samhälle där inget förtryck mellan människor råder, där alla får del av den gemensamma jord de har lagt under sig. Han ansåg att det filosoferna hittills ägnat sig åt är att tolka världen när det egentligen handlar om att förändra den.
Tobias Henriksson

AX-527 Varför utvecklades liberalismen, socialismen och
konservatismen just under 1800-talet?
Diana Ekman, Norsborg (20 februari 2003)
ekman_diana[snabel-a]hotmail.com

Först och främst får man konstatera att det är en svår fråga, och kan förklaras av många olika delar i dåtidens samhälle. Man kan säga att det rådde en positiv framtidssyn under 1800-talet. Industrialismens utveckling skapade den nya grunden för samhället. Ny teknik både när det gäller kommunikation och produktion gjorde det möjligt att massproducera och nya
fabriksstäder växte upp. Människor flyttade in till städerna där de kunde få arbete. Utveckling och framåtskridande stod för dörren. Människan hade fått makt över naturen och oanade möjligheter skymtade i fjärran.

Men industrialiseringen var inte bara av godo utan medförde svåra sociala motsättningar och stora miljöproblem och nöd i städerna. Fabrikernas giftiga rök förstörde naturen runt städerna och människornas hälsa försämrades på grund av för dåliga, hastigt uppförda bostäder och sanitära problem. En ny arbetarklass växte fram och fabriksägarna blev de nya ekonomiska makthavarna. I städerna kunde klassklyftorna urskiljas tydligt. Det skapade oroligheter och missnöje bland arbetarna och de började organisera sig. Missnöje och demonstrationer ökade makthavarnas rädsla för en politisk och social revolution.

Inget större krig utbröt under det här århundradet. Européerna erövrade istället nya landområden på andra kontinenter. Nya kolonier bildades, och sjöfartshandeln utvecklades. Inom vetenskapen fick naturvetenskapen och dess mekanistiska syn på naturen och människan genomslagkraft och det bidrog till att ny teknik utvecklades. Inom filosofin blev historiefilosofi en framträdande inriktningen.

Detta låg till grunden att flera olika tänkare, så som Hegel, Marx, Comte och andra framstående människor, försökte sig på att skapa tankar, drömmar, över hur samhället kunde se ut. Skapandet av ideologier var ett faktum, och var en följd av det samhälle människor levde i.
Tobias Henriksson

AX-526 Finns livstidsstraff i Kina och i så fall ungefär hur långt är det? Längsta och kortast utdömda straff?
Jenny Tunhielm, Västerås (18 februari 2003)
jenka_t[snabel-a]hotmail.com

Först och främst kan man konstatera att Kina fortfarande lider av det socialistiska vanstyre som drabbat landet, därför är det fortfarande svårt att få en inblick i landet, och därmed också svårt att veta exakt hur många som sitter i de kinesiska fängelserna. Eftersom landet har en ganska vid definition av "kriminalitet" är det också svårt för Kina att spärra in alla i fängelser. Många gånger är det billigare för staten Kina att direkt döda en dömd människa. Dödsstraff tillämpas på en hel rad brott i Kina, alltifrån våldsbrott som mord till ekonomiska brott som förskingring och korruption. I takt med de ekonomiska och sociala förändringar som ägt rum i Kina har också allvarliga problem som kriminalitet och korruption (åter)uppstått. Hur många personer som döms till döden i Kina varje år vet man inte, eftersom sådan statistik betraktas som statshemligheter. Man brukar dock anse att fler avrättas i Kina än i hela resten av världen.

De vanligaste fängelsestraffen, enligt Amnesty, är 10 och 14 år. Exempelvis fick en man som engagerat sig i fackligt arbete 14 års fängelse för att ha handlat "kontrarevolutionärt" för ett par år sedan. Det torde säga en hel del.
Tobias Henriksson

AX-525 Hur kommer det sig att Thailand är på väg från ett u-land till ett i-land?
Helena (18 februari 2003)
helena_lady[snabel-a]hotmail.com

Det är många faktorer som gör att Thailand håller på att utvecklas till ett i-land. Den främsta anledningen är dock att man lämnat det socialistiska vanstyret bakom sig. Man ser i hela området att man fortfarande befinner sig i en övergångsfas mellan centralstyrd ekonomi och marknadsekonomi. De flesta hushåll i regionen lever till större eller mindre del som pusselbitar i en bytesekonomi - vilket gör det svårt att se hur utvecklingen är hos den vanliga människan. Dock finns det en positiv spiral som man kan hoppas fullföljs - bara man öppnar upp landet, fortsätter att demokratisera landet och fortsätter att stimulera företag från utlandet att satsa pengar i utveckling, så att även fler människor får avlönad arbeten i penningekonomin.
Tobias Henriksson

AX-524 Vad var John Stuart Mills syn på kvinnornas roll i samhälle och politik?
Fidu, Malmö(23 februari 2003)
fidu0200[snabel-a]student.mh.se

I princip kan man säga att John Stuart Mill ansåg att kvinnor skulle ha samma rätt som män att rösta, inneha egendom, konkurrera om yrken, utbildning osv, tankar som på artonhundratalet skapade skandaler och ramaskri. Fast egentligen var det bara en tillämpning av liberalismen på hela befolkningen; att alla skulle ha lika rätt att fungera som individer i samhället oberoende av bakgrund eller kön.

Mill menade att kvinnor har kapaciteter som kan användas till annat än triviala småsaker. Att det inte fanns någon kvinnlig Shakespeare eller Mozart berodde enligt Mill på tidsbrist; kvinnor tvingades slösa sin tid på andra ting. Och argumentet att kvinnor inte var originella nog kunde även gälla för män eftersom originalitet enligt honom var en överbyggnad av redan samlad kunskap inom ett visst område. Men för detta kunskapsinsamlande krävs tid, som i synnerhet kvinnor var utan i sina tilldelade samhällsroller som hushållerskor och mödrar.

Enligt Mill var det verkliga skälet till uteslutandet av kvinnor från att delta samhället dom fullvärdiga medborgare männens rädsla för konkurrens. Tillsammans med Harriet Taylor och hennes dotter Helen skrev han essän "Förtrycket av kvinnor" där många av tankarna kring kvinnans frigörelse och likaberättigande som människa finns formulerade.
Tobias Henriksson

AX-523 Jan Guillou skrev i Aftonbladet 030219: "Förra gången dog mycket riktigt ungefär en kvarts miljon irakier, de flesta civila, under själva krigsinsatserna. Men under de följande åren dog över en halv miljon barn i följderna av den biologiska och kemiska krigföringen, de utslagna reningsverken och förbudet att importera reservdelar. "Ja, det var det värt", förklarade ju USA:s dåvarande utrikesminister Madeleine Albright. Så låt oss räkna med en andra miljon döda irakier om USA går till anfall på nytt." Stämmer det han säger att nästan en kvarts miljon civila dog under gulfkriget? Hur pass tillförlitliga är de sk smarta bomberna?
Gabriel, Solna (19 februari 2003)
gabma[snabel-a]kth.se

Påståendet om hundratusentals dödade civila är det en klar överdrift och förmodligen baserade på vänsteraktivisters "fakta". Var Guillou fått sina siffror ifrån går det bara att sia om, vilket vi inte ägnar oss åt speciellt ofta här på Contra. Dock har flera "människorättsorganisationer" framhävt att de Irakier som dött på grund av Saddams ovilja att importera mat ska läggas på USAs samvete. Av någon anledning har dessa organisationer glömt att FN var tvugna att tvinga Irak att över huvud taget importera mat och medicin till folket. Saddam hade hellre sett dem svälta, vilket på något sätt är USAs fel. De som hävdar detta förmodar vi ha någonting genetiskt emot USA.
 
Operation Desert Storm bedrevs i just öknen och bara i begränsad utsträckning i byar eller mindre städer. De civila som omkom gjorde inte detta för att någon medvetet riktade vapen mot dem, utan för att de helt enkelt kom i skottlinjen. Dock bedrev Saddam-regimen medvetet militär verksamhet i bostadsområden, samt tvingade civila att uppehålla sig bland vapenupplag och dylikt. Detta var fruktansvärt cyniskt och visar också på det angelägna i att avlägsna honom och hans kumpaner från makten. Dessutom dolde de militära förluster under rubriken "civila offer", och har upprättat en minnesplats för påstådda civila förluster vid ett missilanfall (trots att vittnen intygat att det otvivelaktligen var en politisk och militär anläggning) - det finns fler exempel på detta.
 
Som tur var förfogade de allierade styrkorna över precisionsvapen med utomordentlig träffsäkerhet, och lyckades genom dem och sin taktiska doktrin nästintill lamslå hela den Irakiska ledningen. Om Irakiernas ledning fungerat bättre kunde operationen blivit betydligt blodigare.
 
I nutid har det cirkulerat rykten om en kommande massaker av civila vid ett ingripande i Irak. Detta är lögner eller kraftfulla överdrifter. Modern krigföring, och framförallt sådan man vill skapa hemma-good-will på, försöker in i det längsta minimera alla civila förluster. Ett bevis på att USA vill spela med alla korten på bordet är att de tillåter cirka 500 journalister från olika media att delta som observatörer vid en eventuell operation i Irak.
 
Förluster
Irak: 100 000 soldater
Allierade: 148 (varav 1/3 till 2/3 pga vådabeskjutning)
 
Krigsfångar
Irak: okänt
Allierade: 50 000
 
Träffsäkerhet Tomahawk: 20 m

Magnus Hammar

AX-522 Hur röstar journalisterna? De flesta verkar ju vara vänsterromantiker men finns det någon statistik över detta?
Gabriel, Solna (19 februari 2003)
gabma[snabel-a]kth.se

Du har alldeles rätt. Den senaste studien som gjorts över journalisternas partisympatier visar en förkrossande övervikt för vänsterpartierna. Studien gjordes 1995 vid Göteborgs Universitet. Undersökningen fick svar från 845 journalister och siffrorna kan hittas på den här länken

Vanligaste parti var Vänsterpartiet med 25,6 procent (6,2 procent i riksdagsvalet 1994, det riksdagsval som låg närmast 1995)
Socialdemokraterna fick 23,2 procent (45,3 procent i riksdagsvalet)
Miljöpartiet 18,0 procent (5,0 procent)
Summa vänsterröster 66,8 procent (56,5 procent)
Moderaterna 13,0 procent (22,4 procent)
Folkpartiet 12,4 procent (7,2 procent)
Kristdemokraterna 2,1 procent (4,1 procent)
Centerpartiet 4,3 procent (7,7 procent)
Summa borgelriga röster 31,8 procent (41,4 procent)
Övriga partier 1,4 procent (2,2 procent, varav 1,2 procent på Ny demokrati)
Vår gissning är att "övriga"-rösterna hos journalisterna avsåg olika extremvänsterpartier, inte Ny Demokrati...

AX-521 Schweiz statsskick
Sandra, Eskilstuna (4 februari 2003)
sandraez666[snabel-a]hotmail.com
Jag skulle vilja veta mer om Schweiz statsskick.
Sandra: Eskilstuna
E-post: sandraez666@hotmail.com

Schweiz har en lång demokratisk tradition, ja ända sedan Edsförbundet mellan kantonerna Uri, Schwyz och Unterwalden ingicks 1291.
Idag har Schweiz 20 kantoner och 6 halvkantoner. Staten Schweiz är ett förbund mellan dessa kantoner och halvkantoner. Många av de viktiga besluten fattas på kantonnivå. Det förtjänar då att notera att Schweiz bara har cirka 7 miljoner invånare och att genomsnittskantonen därför bara har 350.000 invånare, något mindre än ett svenskt genomsnittslän.

Ytterligare en komplicerande faktor i sammanhanget är att Schweiz har fyra officiella språk.

Kantonerna har egna författningar och egna valsystem. Folkomröstningar är viktiga inslag och några kantoner ordnar årliga stormöten där viktiga angelägenheter kan avhandlas och beslutas direkt av medborgarna på något lämpligt torg.

På förbundsnivå finns en riksdag med två kammare. Förbundsförsamlingen väljs med två ledamöter från varje kanton och en från varje halvkanton (46 sammanlagt), medan Nationalrådet väljs direkt av folket och består av 200 ledamöter.

Den schweiziska regeringen är liten, bara sju ledamöter och den ska bestå av minst två fransktalande och två italiensktalande. Traditionen bjuder dessutom att de fyra stora partierna ska ha två+två+två+en ledamot i regeringen. Det är alltså fråga om ett ständigt samregerande. Traditionellt har de tre största partierna haft två ledamöter vardera, men när Schweiziska Folkpartiet, SVP, gjorde stora framsteg i senaste valet (1999) och blev näst största parti krävde partiledaren Christoph Blocher förgäves att man skulle få öka representationen från en till två ledamöter i regeringen. Blochers parti stämplades som populistiskt och främlingsfientligt och fick nöja sig med en enda plats i regeringen också efter valframgången.

Landets president utses på ett år i taget inom regeringen och posten brukar rotera mellan partierna.

Viktigt i Schweiz författning är att många beslut fattas lokalt eller av kantonerna och att det även på förbundsnivå är vanligt med folkomröstningar. Det är inte ovanligt med flera folkomröstningar samma år, även på förbundsnivå, och på kantonnivå är det ännu vanligare med folkomröstningar (eller till och med stormöten).

Den schweiziska demokratin lägger alltså stor tyngd vid folkets direkta inflytande och de valda representanterna känner sig aldrig trampade på tårna om ett förslag som gått igenom riksdagen senare stoppas i en folkomröstning. Ledamöterna vet att det alltid är folket som har sista ordet.

Tillbaks