Frågor till Contra

-äldre frågor samlade, E

Ämnen: Vilket parti är bäst?, Vänsterpartiets valframgångar, hur bäst bekämpa socialismen?, information om kommunismens illgärningar, det finansiella systemet, Israel, Kina och Mao, indianerna och kolonisationen, vad är en lågkonjunktur?, varför så många diktatorer under 1900-talet?

Här samlar vi frågor som tidigare legat ut på "Frågor och svar". Det rör sig alltså om frågeställningar som är lite äldre och kanske inte helt dagsfärska. För att göra nedladdningen av sidorna hanterlig innehåller varje sida högst tio frågor och svar. Den här sidan innehåller frågor från den 26 januari 1999 - 20 mars 1999.

En översikt över alla frågorna hittar Du här

För att komma till den aktuella sidan med frågor och svar klickar Du här.

Vill Du själv ställa en fråga, klicka här.

E-50 Varför har så många diktatorer fått makten under 1900-talet T.ex Hitler. Mussolini, Stalin mm
Johan Bunnstedt, Halmstad (20 mars 1999)
grodanboll@innocent.com

Vi tror att Du har fel i utgångspunkten för Din fråga. När det har funnits stora länder har det funnits förutsättningar för hänsynslösa diktatorer. Den som lyckas med att ta makten i ett stort land måste - åtminstone innan demokratins genombrott - visa ett ganska stort mått av hänsynslöshet. Om vi ser på diktatorer genom historien så har vi en rad romerska och kinesiska kejsare, väl i klass med Stalin, Hitler, Mao och Mussolini. Vi har sultanerna i Konstantinopel. Djingis Khan. Farao i Egypten. Inkan i Inka-riket. Aztekerna. Den japanske kejsaren (som lite då och då ersattes genom någon kupp, även om illusionen om den obrutna antavlan till Solens Son upprätthölls). I modernare tid får vi inte glömma sådana som Napoleon, Cromwell, den ryske tsaren osv.

En förutsättning för att drabbas av en riktigt grym diktator tycks vara att landet är någorlunda stort. I ett litet land är det enklare att organisera ett bondeuppbåd som med enkla vapen jagar iväg tyrannen, alternativt kan man vända sig till ett grannland, som säkert mer än gärna kommer och hjälper den förtryckta befolkningen... I ett stort land krävs en helt annan organisation, vilket också innebär att diktatorn har några extra trumf på handen.

Det är i och för sig möjligt att Stalin, Mao och Hitler i absoluta tal är skyldiga till flera människors död än till och med den mest blodsbesudlade romerske kejsare eller till och med självaste Djingis Khan. Det beror nog inte på att de nämnda tre skulle vara så mycket värre än forna tiders mördarband, bara på att de haft bättre tekniska resurser och framförallt effektivare kommunikationer. Hitler och Stalin kunde nå sina välden på några minuter med telefon och radio. Forna tiders envåldshärskare fick lita till hästburna kurirer och marscherande legioner.

E-49 Jag skulle vilja veta vad som menas med lågkonjunktur? Vad händer med arbetslösheten då? Vad kan man göra för att minska den?
Stina (17 mars 1999)
anits83@hotmail.com

Konjunkturen är ett mått på den ekonomiska utvecklingen. På lång sikt brukar ekonomin växa. När ekonomin växer snabbare än den långsiktiga trenden är det högkonjunktur, när ekonomin växer långsammare än den långsiktiga trenden - eller till och med backar - är det lågkonjunktur (eller recession eller ännu värre depression).

Under större delen av efterkrigstiden var en konjunkturcykel (tiden mellan två konjunkturtoppar eller två konjunkturbottnar) mellan fyra och fem år. Men det mönstret bröts under 1980-talet. Konjunkturuppgången 1985 verkade aldrig ta slut, innan den bröts 1991-1992, för att då ersättas av en lågkonjunktur som blev mycket djupare och längre än tidigare lågkonjunkturer.

Ett av måtten på konjunkturläget är just arbetslösheten. Det är därför inte rätt att fråga vad som händer med arbetslösheten när det är lågkonjunktur. Det är tvärtom, när arbetslösheten ökar så är det definitionsmässigt lågkonjunktur.

Arbetslösheten har trendmässigt ökat under de senaste decennierna. Det vill säga under två på varandra följande konjunkurtoppar eller konjunkutrbottnar har arbetslösheten blivit högre än förra gången. Den utvecklingen har flera förklaringar. Några av de viktigare orsakerna är minskat antal okvalificerade manuella arbeten (vilket gör att personer med bristfällig utbildning har svårare att hitta arbete), ökade krav på kommunikationsförmåga i arbetslivet (vilket gör att invandrare utan språkkunskaper klarar sig allt sämre på arbetsmarknaden), snabbare förändringar i näringslivet (vilket gör att den som inte anpassar sig till förändringar får det svårare) och en mer sammanpressad lönestruktur (vilket gör att det inte lönar sig att anställa för de enklaste jobben, de utförs istället i Indien eller Bangladesh). På alla de här punkterna är det naturligtvis möjligt att vidta åtgärder som minskar problemen. Dock är det inte säkert att alla vill vara med om de förändringarna. Ta till exempel ökade löneskillnader, där LO motsätter sig detta med största kraft. LO väljer helt enkelt bättre lön åt de egna medlemmarna före jobb åt dem som ändå inte är med i LO.

Detta om den långsiktiga arbetslöshetsutvecklingen. Men det finns också en del av arbetslösheten som svänger med konjunkturerna. Den arbetslösheten kan motverkas med konjunkturstimulerande åtgärder. Enligt den teori som utvecklades av John Maynard Keynes på 1930-talet var det möjligt för staten att spendera mer pengar för att få fart på ekonomin. Om staten drev upp budgetunderskottet satte det fart på hjulen, eftersom fler fick arbete och kunde spendera mer pengar. Dock förändrades successivt verkligheten på så sätt att folk lärde sig vad som var att förvänta från konjunkturpolitiken och då fungerade inte de gamla teorierna, eftersom åtgärderna var avsedda att sättas in som en "överraskning", om budgetunderskottet var förväntat blev människornas reaktion en annan. Dessutom hade många regeringar lätt att öka utgifterna i en lågkonjunktur, men svårt att göra motsvarande neddragingar under en högkonjunktur. Det här ledde till allt större budgetunderskott och en allt svårare räntebelastning på statsbudgeten. Det blev därmed svårt att låna till de budgetunderskott som var en del i arbetslöshetsbekämpningen. I och med detta lades en allt större börda i arbetslöshetsbekämpningen på räntepolitik och växelkursanpassningar. Genom att ge Riksbanken nya mål och minska det politiska inflytandet på Riksbanken vrids räntevapnet ur händerna på politikerna. Ännu mer så naturligtvis om Sverige blir medlem i EMU, då räntepolitiken skulle föras i Frankfurt istället för i Stockholm. Vidare har det inom de politiskt ledande kretsarna blivit allt större enighet om att en devalveringspolitik och växelkursanpassning inte är rätt väg för att lösa de ekonomiska problemen. Genom denna utveckling finns snart ingen av de tre möjliga åtgärderna för att med politiska insatser motverka arbetslösheten kvar: finanspolitiska underskott, räntesänkningar eller växelkursanpassningar. En svensk EMU-anslutning skulle definitivt omöjliggöra de två senare metoderna och kraftigt begränsa utrymmet för den första.

Många liberala krafter är därför motståndare till EMU-anslutningen, just för att den begränsar handlingsfriheten när det gäller att bekämpa arbetslösheten.

E-48 Hur många indianer har dödats av kolonisationsmakterna och av den amerikanska staten och nybyggarna?
Emanuel Sanches (13 mars 1999)
prov_zapata@hotmail.com

Din fråga är närmast av historisk karaktär och borde inte ha den minsta relevans för en politisk organisation som Contra. Men ibland stöter man på din fråga och invandrarmotståndarnas motsvarighet: "Indianerna släppte in invandrarna - gör inte om deras misstag".Eftersom sådana frågeställningar faktiskt väcks av personer som anser att den har betydelse för dagens politiska diskussioner ska vi ändå ta upp den.

Vi tycker inte att det är meningsfullt att diskutera dagens politik med utgångspunkt från vad som gjordes av sedan länge döda personer. Hur många kineser fick sätta livet till i samband med byggandet av kinesiska muren? Hur många egyptier dog under byggandet av pyramiderna? Hur många svenskar dukade under i Sibirien efter förlusten i slaget i Poltava (som var en direkt följd av det rysk-dansk-polska samordnade anfallet mot Sverige år 1700)? Hur många svenskar fick sina förfäder dödade av danskarna i samband med Stockholms blodbad 1520 (en enkel överslagsberäkning ger svaret 42 miljoner, 80 avrättade som var och en producerade 16 ättlingari i fjärde generationen efter 100 år etc)? Vilken rätt har serberna till Kosova, eftersom befolkningsmajoriteten där var serbisk på 1300-talet... Måste inte japanerna hållas på mattan efter vad de gjorde i Kina på 1930-talet och Pearl Harbor 1941? Och har inte japanerna rätt att ge igen för Hiroshima...

Med den typen av resonemang kommer världen att slitas sönder av krig och elände också för överskådlig framtid. Man måste alltså ställa helt andra frågor i det politiska livet!

Om man ändå ställer den fråga Du ställer måste den relateras till hur det var i Amerika innan kolonisationen och nybyggarna. Bara i templet i aztekernas huvudstad Tenochtitlán offrades årligen - enligt en försiktig beräkning - cirka 15.000 mäniskor per år (Bra Böckers Världshistoria, band 7, sidan 205). Huvudsakligen indianer från andra stammar än aztekerna. Nettoeffekten av den europeiska kolonisationen blev därför sannolikt färre dödade indianer per år än innan kolonisationen. Dessutom - och det var viktigt för den samlade mänskligheten - kunde jordens begränsade resurser utnyttjas bättre. Amerika var ju löjligt underutnyttjat innan den europeiska kolonisationen. Där fanns bara cirka 50 miljoner människor (samma källa, som ovan, sidan 15).

E-47 Några frågor om Kina. Varför hade kejsarna så stor makt? Hur kunde Mao bli så mäktig?
Nettan (10 mars 1999)
pluggnettan@hotmail.com

Hej, Du ställde några frågor om Kina. Frågan om Maos maktställning måste ses i relation till kejsarnas tidigare maktställning.

Om man ser på den kinesiska kulturen så var den uppbyggd kring ett hierarkiskt system med respekt för överordnade. Och den mest överordnade var kejsaren. I motsats till i Japan så var kejsaren ingen gudomlig person. Utan bara den högste världslige makthavaren i det etiska system som styrt Kina i 2500 år - och egentligen än idag. Filosofin kan Du lära Dig mer om om Du slår upp Konfucius eller Konfutse (olika stavning på samme man) i en uppslagsbok. I Konfucius lära, som varit normsystem i Kina, ligger vördnad för äldre och överordnade. Överordnade utsågs normalt genom prov och utbildning till ämbetsmän i en mycket reglerad ordning. Bara de som gjorde bäst ifrån sig i proven fick de inflytelserika befattningarna. Med det tankesystemet blev det lätt att underordna sig. Och lätt för kejsaren att skaffa en oerhörd makt.

Detta system är en del av förklaringen till Maos maktställning. När han väl skaffat sig den absoluta makten var många beredda att underordna sig, det var i enlighet med den konfucianska läran och traditionen. Men Mao kombinerade den konfucianska synen i Kina med hänsynslöst brukande av våld och vapenmakt. "Makten kommer ur gevärspipan" var ett av hans klassiska yttranden.

Den marxistiska och leninistiska teorin som Mao anslöt sig till utgick från att en liten elit inom kommunistpartiet hade rätt att gripa makten och konsolidera den för att påskynda den lagbundna historiska utvecklingen. När väl makten var konsoliderad behövdes inga diskussioner eller fria debatter om vilken väg som var den rätta. Det var redan fastställt i Marx och Lenins skrifter och Mao var den ende som kunde uttolka och utveckla dem.

När utvecklingen i olika avseenden inte gick hans väg tvekade han inte att tillgripa hänsynslöst våld för att driva igenom sin linje. Den amerikanske forskaren Rudolph J Rummel anser att Maos regim mördade 35 miljoner människor för att nå sina politiska mål. Andra hävdar att antalet dödsoffer var både två och tre gånger så många. Med den hänsynslöshet som råder under en sådan regim blir envåldshärskarens ställning lätt stark - så länge han inte vacklar i sin hänsynslöshet. Mao är i detta helt jämförbar med Stalin och Hitler, som också genom hänsynslös terror byggde upp sina statsbildningar.

E-46 Tycker ni att Israel är en legitim stat?
Carl Berglund (8 mars 1999)
carl_berglund@hotmail.com

Man kan naturligtvis fråga sig om Sverige är en legitim stat. Om Ryssland är det? Om USA är det? Den frågan är inte särskilt meningsfull, det räcker oftast med att konstatera att Israel, Sverige, Ryssland och USA alla är stater. Palestina och Kurdistan är det inte...

Om man ser på den historiska bakgrunden är staten Israel grundat på de bästa principer man kan tänka sig i vår tid. En FN-resolution. Då ligger ju både Sverige och USA i lä, bägge staterna är grundade av upprorsmän som med vapen i hand drivit ut den lagliga makten, i Sveriges fall Kristian II, i USAs fall George III. Israel är i ytterligare en mening mer genuin som stat än både Sverige och USA. Stora delar av det som idag är Israel var för hundra år sedan öde öken, områden som idag är blomstrande jordbruksområden skapade av invandrare som för en billig penning köpte marken, i den mån den alls hade någon ägare. Varken i Sverige eller i USA har vi på detta handgripliga sätt skapat landet ur intet. Även om man i USA omvandlat obrukad mark till jordbruksområden, så var ju den marken normalt bördig från början. Vad gäller ägandet av marken i Israel är det viktigt att understryka att den mark som idag brukas av judar köptes för egna eller insamlade medel från personer som tidigare var ägare och hade en ganska låg nyttjandegrad på marken. De araber som bor i Israel eller dess närområden är i stor utsträckning själva invandrare, dvs de kom från andra delar av den arabisktalande världen när den judiska invandringen i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet fick fart på detta glesbefolkade och underutnyttjade land.

Läsarkommentar:
Contra har tagit upp frågan om Israel är en legitim stat. Visst är Israel legitimt, men Dina argument för detta är inte väl valda. Du betonar att det område som idag är Israel blev uppodlat av judiska invandrare som kom att bli självägande jordbrukare. Israels arabiska invånare verkar ha invandrat lite senare, när marken redan ägdes och brukades av judar. Det kanske stämmer, men det kvittar lika. Det är dagens Israel som skall legitimeras, inte Israel för 100 eller 50 år sedan. Det finns en del exempel regimer som använder historien som främsta argument för sin rätt till vissa landområden, samma regimer som verkar ha lätt att glömma bort de fri- och rättigheter som individer och folkgrupper har. Varför använder Contra de här argumenten, när det finns mycket bättre argument lätt tillgängliga? Israel är en demokrati och en rättstat som allra oftast tar hänsyn till fri- och rättigheter, och det är allt man behöver veta. Israel - och alla andra stater - får legitimitet från sina invånare, inte från historien.

Det är tråkigt att Contra använder de här argumenten eftersom dom också skulle kunna användas av någon som vill diskriminera andra invånare i Israel än judarna. Naturligtvis är inte det någonting som Contra vill, men Dina argument är enligt min åsikt inte ägnade att bilda grundval för en rättstat.

Med vänliga hälsningar, Erik Jungmann, Lund
E-post erik@operamail.com

En kommentar till kommentaren:
Jag håller inte med Erik Jungman om att man bör bortse från historiska faktorer om man vill legitimera en stat, i det här fallet Israel, och endast koncentrera sig på dagens situation.

En sådan syn får mindre lyckade konsekvenser. I Finland bor det 300 000 finlandssvenskar. Vi har bott här sedan hedenhös, och svenska är enligt grundlagen ett officiellt språk. Vi har rätt till service på svenska. I Sverige bor det, om jag inte misstar mig, minst lika många finskspråkiga. De allra flesta har invandrat under 50- och 60-talet. De har ingen språklig särställning.

Om den finska regeringen och riksdagen på demokratiskt sätt ändrade grundlagen, avskaffade rättigheten till svensk service och tvingade oss att gå i finskspråkiga skolor skulle jag protestera ljudligt och vägra erkänna det legitima i beslutet. Jag har ärvt mitt land av mina förfäder som i generationer levt och arbetat sida vid sida med finnarna och offrat liv och blod för fosterlandet. Som finlandssvensk behöver jag ingen vidare legitimering.

Däremot ser jag ingen orättvisa i att finnarna i Sverige förväntas anpassa sig till svenskt språk och kultur. Det samma gäller andra invandrare. De är första eller andra generationens medborgare och har kommit till ett land som redan hade sin nationella identitet. I praktiken skulle det ju också bli besvärligt om alla finnar, turkar, kurder, sydamerikaner m m skulle kräva särskilda minoritetsrättigheter. En annan sak är sedan att det finns en del finskspråkiga i tornedalen som bott där i många generationer. För dem tycker jag det är berättigat att hålla på regionala privilegier.

Rättighet till ett land uppstår inte automatiskt bara för att man råkar bo där och uppför sig hyfsat. Saken är betydligt mer komplicerad än så. Historiska argument är åtminstone en faktor som bör tas i beaktande.

Med vänliga hälsningar, Joakim Förars
E-post jforars@abo.fi

E-45 Dagens ekonomiska system bygger på att bankerna till stor del lånar ut pengar som inte finns. Vilka konsekvenser skulle det få beträffande ekonomisk tillväxt, stabilitet, ansvarig penninghantering m m, om detta förhållande korrigerades?
Joakim Förars, Åbo (20 februari 1999)
jforars@abo.fi

Det här är snarare en nationalekonomisk än politisk fråga. Men några kommentarer ska vi väl ändå våga oss på.

Pengar "finns" inte alls i dagens samhälle. Pengarnas värde är inget annat än allmänhetens förtroende för den som ger ut pengarna. När det är ryska centralbanken är förtroendet lågt, men när det gäller Bundesbank eller Federal Reserve är förtroendet högt.

Bankernas utlåning är långt lägre än deras inlåning. De flesta banker lånar ut en stor del av sin inlåning till staten i form av statsobligationer. Om allmänheten kommer och vill låna - för en ränta som är högre än statsobligationsräntan - blir bankdirektören glad och lånar glatt ut. För att få pengar säljer han lite statsobligationer. För några år sedan brydde han/hon sig inte ens om kreditrisken. Idag har dock en tillnyktring skett på den punkten.

Den som lånar pengarna använder dem till något. Först sätter han/hon själv in pengarna på banken. Sedan används de för inköp av något - till exempel ett hus. Då får istället byggmästaren pengarna, och byggmästaren sätter in dem på banken. Härigenom får banken mer pengar att låna ut...

Det här kallas i den nationalekonomiska teorin för multiplikatoreffekten. För när den som då i andra omgången lånat pengar får dem sätts de på nytt in på banken osv.

Principen ligger bakom Keynes konjunkturteorier, som fungerade långt in på 1960-talet. Grundtanken var att staten tryckte nya pengar för att låna ut och få fart på ekonomin. Men när detta blev institutionaliserat och folk visste vad som skulle hända slutade teorin att fungera. Och idag får vi främst nöja oss med Riksbankens räntepolitik som konjunkturreglator.

Om bankerna skulle dra ner på sin kreditgivning skulle investeringarna naturligtvis gå ner. Vi skulle få en finansiell kris, av det slag som vi hade i både Sverige och Finland i början av 1990-talet. Men varför ska bankerna dra ner på kreditgivningen, om de varit ansvarsfulla vid kreditprövningen (det hade de inte varit i början av 1990-talet)? Pengar är ju trots allt bara en illusion, en fråga om förtroende. Det finns inga reala tillgångar bakom i dagens värld.

E-44 Jag vill för det första tacka er för eran underbara sida (speciellt anslagstavlan)

Jag studerar sista året på gymnasiet och undrar om någon kan hjälpa mig att hitta lättöverskådlig information till mitt obligatoriska specialarbete. Jag skulle vilja upplysa folk om kommunismens illgärningar. Något jag verkligen tycker är viktigt i en tid då det enda vi får lära oss är, vilken "fruktansvärd" människa Pinochet var.
Erik L., Göteborg (2 februari 1999)
eazyerico@hotmail.com

Boken för Dig heter "Le livre noir du communisme" av Stéphane Courtois. Den är under översättning till svenska och ska komma under våren på DNs förlag. En riktig tegelsten. Men oj vad bra och informativ. Jag köpte mitt ex via internet på den franska bokhandeln livre-en-ligne.fr. Det tog bara tre dagar innan jag hade den i brevlådan. Är tyska lättare finns den också under namnet Schwarzbuch des Kommunismus, med ett särskilt utvidgat kapitel om Östtyskland.

Material om Sovjet hittar Du i en liten lättillgänglig bok av Staffan Skott: Sovjet från början till slutet. Kan kombineras med Contra-boken "Kinesiska skuggbilder" av Simon Leys. För att hitta riktiga värstingböcker om det allra värsta kan jag föreslå Robert Conquest: Den stora terrorn (om Stalins illdåd) och John Barron/Anthony Paul: Terrorns Kambodja (den sista utgiven av Contra).

Lycka till. Och glöm inte att Pinochet var en skurk han också. Men det måste ju medges att allt är relativt och jämfört med de figurer som figurerar i ovan nämnda böcker var Pinochet allt en liten amatör till småhandlare.

E-43 Hur kan jag som enskild individ bäst bekämpa socialismen och vänsterpropagandan som dagligen strömmar över oss?
E-42 Hur stort hot anser ni att kommunisternas (v) framgångar i valet är?
E-41 Vilket politiskt parti bör man stödja min (våra?) åsikt. Tacksam för svar.
Göte Svensson (26 januari 1999)
G_te_svensson@hotmail.com

Var Du bäst gör Din insats måste Du avgöra själv. Vi är ju alla olika och måste utnyttja vår egen förmåga på bästa sätt. Du kanske är en duktig skribent och kan skriva artiklar och insändare. Du kanske är social och vinnande till Din person och gör Din bästa insats genom att tala med folk. Du kanske har ett arbete där Du har chansen att informera folk. Du kanske är en skicklig företagare som gör Din bästa insats genom att praktiskt visa kapitalismens överlägsenhet. Och naturligtvis är Du välkommen att hjälpa oss på Contra med olika praktiska arbetsuppgifter.

Det är ytterst anmärkningsvärt och beklämmande att det svenska folket i så stor utsträckning lämnar allt vad anständighet heter och röstar på ett parti med en sådan bakgrund som vänsterpartiet. Dock tror vi att flertalet av de röstande är omedvetna om just denna aspekt av sitt handlande. Det farliga ligger i att partiets framgångar ger någon form av respektabilitet åt personer med en utpräglad kommunistisk ideologi som ser massmördare som Lenin och Stalin som förebilder. Sådana personer kan till och med få viktiga poster i statsförvaltningen och insyn i militära angelägenheter, vilket naturligtvis utgör en nationell säkerhetsrisk av stora mått vid ett krisläge.

Det finns för Contras del inget politiskt parti som kan få vårt oreserverade stöd. En del av de borgerliga partierna är dock mindre dåliga än andra partier. Vi har tidigare redovisat hur några aktivister i Contra röstade i valen i höstyas och det var en blandning av moderaterna, kristdemokraterna, folkpartiet och nya partiet som fick rösterna (samt i kommunalvalen ytterligare något parti).

Tillbaks