Ämnen: separatism i Spanien, Sovjets historia, Ryska revolutionens följder, primärval i USA, Monroe-doktrinen, manligt och kvinnligt, NIC-länder, Aralsjön, VP(K)s historia, Sovjets femårsplaner

Här samlar vi frågor som tidigare legat ut på "Frågor och svar". Det rör sig alltså om frågeställningar som är lite äldre och kanske inte helt dagsfärska. För att göra nedladdningen av sidorna hanterlig innehåller varje sida högst tio frågor och svar. Frågorna är från den 8 oktober-15 november 2000.

En översikt över alla frågorna hittar Du här

För att komma till den aktuella sidan med frågor och svar klickar Du här.

Vill Du själv ställa en fråga, klicka här.

AI-380 Vad vet man om Spaniens separatistgrupper? Varför? Är det många spanjorer som vill dela landet?
Alberto T. (4 november 2000)
albertotoru@hotmail.com

Nej, det är knappt några spanjorer alls som vill dela landet. Däremot finns det en del basker, från nordöstra Spanien, som vill skapa ett självständigt Baskien. Dessa grupper har dock inget stöd som helst bland spanjorerna och ett obetydligt stöd i den egna folkgruppen. Partier som står den baskiska självständighetsrörelsen nära brukar få 15-20 procent av rösterna i Baskien.

BASKIEN. Baskerna är ett folk som språkligt avviker från resten av Europa. Baskiska är inte ett indoeuropeiskt språk (som svenska, tyska, italienska, polska, engelska...). Det finns ungefär 1 miljon människor i Baskien som talar baskiska. Men det finns hela 2,5 miljoner som räknar sig som basker. De flesta bor i Spanien, men några (12-13 procent) finns också i Frankrike. Under de senaste 500 åren har det inte funnits något självständigt Baskien. Tidigare har det under kortare tider funnits baskiska statsbildningar. Under general Francisco Francos tid som Spaniens statschef pressades baskerna tillbaka. Och under den tiden växte en motståndsrörelse fram, bland annat terroristorganisationen ETA. ETA är en förkortning för EUZKADI TA AZKATASUNA (baskiska för "Baskiska Hemlandet och Friheten"). ETA använder våld för att uppnå sitt mål, en självständig baskisk stat. ETA är en utpräglat nationalistisk organisation, det som av så många i det svenska etablissemnaget anses vara så fult om det gäller Sverige. Skillnaden är att det för ETAs vidkommande gäller Baskien, där de baskisk-talande utgör en minoritet av befolkningen.

ETA växte fram ur det baskiska nationalistpartiet (Partido Nacionalista Vasco; PNV) som grundades 1894. Under Franco-tiden var partiet förbjudet, men hade då sitt högkvarter i Paris. 1959 bröt sig några ungdomar ut ur PNV. De hade fått nog av fredliga metoder och bildade ETA. ETA blev på bara några få år en marxistisk organisation, som kämpade för revolutionär socialism i Baskien. 1966 - sju år efter ETAs grundande - delades organisationen i en traditionellt nationalistisk del och en marxistisk-leninistisk del. Den senare tillgrep från 1968 mord som ett led i kampen. Franco-regimen besvarade morden med en hård kampanj för att krossa ETA och 1970 hade detta i stort sett lyckats, genom att de ledande aktivisterna dömdes vid rättegångar i staden Burgos.

Efter Francos död 1975 infördes demokrati i Spanien och Baskien fick autonomi. Det besvarades med fler våldsdåd och mord från ETAs sida. Efter några år med demokrati och autonomi för Baskien var antalet politiskt motiverade mord och andra våldsdåd tio gånger så högt som under Franco-tiden. Många av offren var höga spanska militärer och politiker. Mest känd var premiärministern Luis Carrero Blanco som mördades 1973, redan innan Francos död. ETA finansierade sin verksamhet på klassiskt kommunistiskt manér genom bankrån och kidnappningar och "revolutionära skatter" - dvs "beskydd" som erbjöds affärsidkare och andra företagare. Stödet för ETA krympte successivt under 1980-talet, samtidigt som de spanska myndigheterna lyckades gripa flertalet av de ledande terroristerna. Under senare delen av 1990-talet har våldsdåden dock tagits upp igen och flera ledande (demokratiskt valda) politiker i området har mördats. Morden har föranlett massiva protester från lokalbefolkningen, men terroristerna har inte låtit sig beröras av detta, utan terrorkampanjen har fortsatt. Man uppskattar att ETAs våldsdåd har kostat ungefär 800 människor livet. Bara under perioden 4 juni-21 september 2000 har 13 personer dödats vid nio olika mordattentat. Många av de dödade har varit politiker i modertarenas motsvarighet, Partido Popular (Spaniens regeringsparti), men det finns också en socialistisk politiker bland de mördade.

KATALONIEN med huvudstaden Barcelona är Spaniens ekonomiskt mest avancerade område. Regionen är betydligt viktigare än Baskien och ungefär 6 miljoner människor talar katalanska. Det har länge rått motsättningar mellan kastilianarna (omkring Madrid) och katalonerna. Under Francos tid var katalanskan tidvis förbjuden i offentliga sammanhang - och anledningen till det förbudet var nog främst att katalonerna i stor utsträckning var en bas för republikanerna under spanska inbördeskriget på 1930-talet. Efter Francos död och den spanska demokratins upprättande under 1970-talet fanns det därför ett betydande intresse för att öka självstyret, särskilt på det kulturella området, för Katalonien. Självstyre infördes också 1979. Det finns ett starkt regionalt parti som haft regeringsmakten i provinsparlamentet i Barcelona. Det har dock aldrig i seriösa sammanhang varit fråga om separatism utan om självstyre och större kulturell frihet. Idag är katalanska officiellt språk i Katalonien (vid sidan av kastilianskan). Och det regionala katalonska partiet brukar samarbeta med högerpartiet Partido Popular i det spanska parlamentet i Madrid.

ASTURIEN med 1 miljon invånare i nordvästra Spanien har också haft vissa mindre grupper som arbetat för ökat självstyre och kulturell autonomi. Partier med en sådan inriktning har en viss position i pprovinsparlamentet, men inte heller där är det fråga om separatism.

AI-379 Kan jag få en kortfattad sammanfattning av Sovjetunionens historia från Stalins död och fram till fallet?
Linnéa Klockljung, Sala (3 november 2000)
linnea_ljung@hotmail.com

De första åren efter Stalins död använde de nya ledarna till att konsolidera sin maktställning. De använde en delvis ny teknik för att bli av med konkurrenterna om makten. De avrättades inte i Ljubjankas källare utan skickades till Sibirien som kraftverkschefer.

Under 1956 ansåg sig Nikita Chrusjtjov redo att gå till frontalangrepp mot Stalin och vid sitt hemliga tal på partikongressen avslöjade han Stalins oerhörda brott. Men det var alltså ett hemligt tal, som aldrig släpptes till allmänheten. Det var dock fråga om en viss uppluckring av den hårda diktaturen, tövädret. Samma år skickade Chrusjtjov sovjetiska stridsvagnar för att krossa frihetssträvandena i Ungern och han konsoliderade på det viset den av Stalin uppbyggda maktpositionen i Östeuropa.

Chrusjtjovs stora projekt var uppodling av områden i Centralasien samt försöken att komma fatt USA på kärnvapenområdet. Nyodlingsprojekten är idag en av världens största miljökatastrofer med slatöken istället för det som en gång var Aralsjön.

Chrusjtjov förde en egensinnig politik och var i många stycken okonventionell. De ideologiska kommunisterna störtade honom därför 1964. Politiken fördes därmed åter in i en mer teknokratisk och renlärigt ideologisk bana under Leonid Brezjnev. Tövädret försvann och den framväxande oppositionen klämdes åt. Samtidigt slog man på alla sätt vakt om Sovjetunionens militära maktposition genom invasion av Tjeckoslovakien (1968) och militärt stöd till vänligt sinnade regimer och gerilalrörelser runt om i världen. Invasionen av Afghanistan blev dock något av en vändpunkt. Afghanerna fortsatte kampen mot den kommunistiska regim som Sovjet installerat i huvudstaden Kabul, även sedan Sovjet skickat egna trupper till Afghanistan. Under de sista åren vid makten var Brezjnev senil och statens angelägenheter sköttes av dem som var rädda för alla förändringar. Efter Brezjnevs död 1982 blev först Jurij Andropov (tidigare chef för hemliga polisen KGB) och senare Konstantin Tjernenko ledare. Bägge avled på sin post.

1985 tillträdde Michail Gorbatjov som generalsekreterare i Sovjetunionens Kommunistiska Parti och senare president. Han insåg, till skillnad från sina närmaste företrädare, att Sovjetunionen var allvarligt försvagat på grund av det rigida ekonomiska systemet och en framväxande demokratisk rörelse som ifrågasatte kommunistpartiets ställning. Viktigare var att Sovjets militära ställning, som byggt på en hänsynslös prioritering av militärens behov, blev allt svagare sedan USAs president Ronald Reagan belsutat sig för att "rusta ihjäl" Sovjetunionen. USA var militärt svagare än Sovjetunionen, men ekonomin var oerhört mycket starkare. Genom en marginell ökning av satsningen på militära resurser från USAs sida hamnade Gorbatjov i situationen att han kunde välja mellan att fortsätta rustningarna och hålla jämna steg med USA, kombinerat med en alltmer sjunkande levnadsstandard, jag kanske ren svält, eller att söka hitta en öppning för reformer i Sovjetunionen. Gorbatjov valde den senare vägen och reformerna ledde med nödvändighet till kommunismens sammanbrott och Sovjetunionens upplösning.

AI-378 Vilka blev följderna av ryska revolutionen? Både då tid och nutid
Hanna (14 november 2000)
hanna81@telia.com

Den ryska revolutionen - eller snarare bolsjevikernas statskupp - ledde till skapandet av en kommunistisk diktaturstat i Ryssland, som efter några år omvandlades till Sovjetunionen. Den staten kom att bestå ända till 1991, dvs i 74 år. Det lidande som det ryska folket utsattes för på grund av detta är svår att mäta eller ens beskriva. Det rör sig om tiotals miljoner människor som har dödats och ytterligare tiotals miljoner som svalt ihjäl. Orsaken till svälten var det ekonomiska systemet - planhushållningen och socialismen - som leder till misshushållning med resurser. Ryssland - och framförallt Ukraina - var under århundraden Europas "kornbod", under kommunismen förvandlades de områden som alltid exporterat spannmål till områden som inte ens kunde försörja den egna befolkningen med livsmedel.

Ryssland var vid Första världskrigets början visserligen ett ekonomiskt efterblivet land, men den ekonomiska utvecklingen gick rasande snabbt. Industrin växte, liksom välståndet. Stora svenska företag som Nobel och Ericsson var djupt engagerade i den ryska utvecklingen. Bröderna Nobels oljeindustrier (bröderna var farbröder till den i våra dagar mer välkände instiftaren av Nobelprisen, Alfred Nobel) var världens största och väl i klass med Rockefellers Standard Oil i USA. Men i samband med ryska revolutionen beslagtogs företaget och den tekniska utvecklingen avstannade. Underhållet eftersattes och med tiden blev industrin allt svagare.

Ännu i början av 1970-talet hade den ryska levnadsstandarden inte nått upp till 1913 års nivå i Ryssland!

Den komunistiska planhushållningen innebar fattigdom och misär för Rysslands befolkning, en situation som långtifrån har löst sig efter kommunismens fall. Det kommer att ta decennier att bygga upp en fungerande ekonomi i Ryssland.

De ekonomiska resurser som trots allt fanns användes dessutom under hela Sovjet-tiden för en koncentrerad satsning på militären och för militär expansion och politiskt undergrävande verksamhet i andra länder.

AI-377 Jag skulle vilja veta lite djupare om hur primärvalet i USA går till.
Sofia, Täby (7 november 2000)
soffispropp@hotmail.com

Primärval förekommer ofta i USA. Det är ett förberedande val, som ger väljarna direkt inflytande över vilka som ska ställa upp i det "riktiga" valet för de olika partierna. I Sverige fastställs kandidatlistan på partimöten, ibland utan något inflytande alls för andra än den innersta kretsen. Så är det inte i USA, där får väljarna själva bestämma vilka som ska vara kandidater.

Reglerna för primärval varierar mellan de olika delstaterna och beroende på vilken post som valet avser.

Dock kan man sammanfattningsvis säga följande:

Väljarna i USA kan registrera sig för ett visst parti. Alltid för republikanerna och demokraterna, ibland också för något annat parti. Det är inte krav att registrera sig för något parti, man kan välja att vara "independent". Och den som är registrerad som republikan får gärna rösta på en demokrat i själva valet och vice versa. Men bara den som är registrerad som demokrat eller republikan får delta i primärvalet för respektive parti. I primärvalet deltar flera olika kandidater, ibland så många som tio. Den som får flest röster sätts upp på valsedeln och får sedan tävla mot den som vunnit det andra partiets primärval.

När det gäller presidentvalet är primärvalen mer komplicerade, de avser valet av delegater till partiets konvent. Delegaterna utfäster sig vanligen att rösta på någon viss kandidat - till exempel George W. Bush eller Al Gore. Sedan gäller det att vinna omröstningen på konventet för att kunna kandidera till presidentposten.

Primärval är mycket vanliga i USA eftersom ett stort antal poster utses genom direktval av väljarna - och till de flesta posterna finns det en kandidat från vardera partiet - men ofta fler än en som är intresserade.

AI-376 Hur kan USA med Monroe-doktrinen ändå agera som världspolis?
Daniel, Falsterbo (7 november 2000)
odby@hotmail.com

Monroe-doktrinen utfärdades av presidenten James Monroe 1823. Den innebar att USA påtog sig rollen som "världspolis" på västra halvklotet, men utlovade att avstå från att intervenera i resten av världen. Doktrinen var ett ensidigt uttalande av presidenten och den är naturligtvis på inga sätt vägledande för USAs utrikespolitik idag.

Från tid till annan har isolationistiska tendenser gjort sig gällande i USA och både under Första och Andra världskriget avstod ju USA länge från att engagera sig, livligt uppbackad av Monroe-doktrinens anhängare. Idag finns det fortfarande vissa anhängare av doktrinens andemening, till exempel presidentkandidaten Pat Buchanan, som är anhängare av en isolationistisk amerikansk politik. De ledande partierna - demokraterna och rpeublikanerna - har dock en helt annan uppfattning om USAs roll. Så det enkla svaret på Din fråga är att Monroe-doktrinen inte tillämpas. Det är ju få länder som kan driva samma utrikespolitik i mer än 100 år...

AI-375 Jag undrar vad ni tror om manligt och kvinnligt om det är biologist eller socialt skapat, alltså är det sammhället som påverkar mycket så att flickor blir som de bli och pojkar som de är eller är det biologist?
Vanja Hermansson (15 november 2000)
vanjah@hotmail.com

Det beror alldeles på vad Du menar med "manligt" och "kvinnligt". Att män har byxor och kvinnor kjol är en fråga med typiskt sociala förklaringar. När det gäller egenskaper och karaktärsdrag kan det emellertid vara en mer biologisk fråga. Normalt (i genomsnitt, enskilda individer kan avvika åt annat håll) har män/pojkar en bättre kapacitet när det gäller rymduppfattning ("spatial förmåga"), medan kvinnor/flickor har en bättre språklig förmåga. De här egenskaperna är genomgående för olika kulturer och man kan spåra dem i mycket tidig ålder, ja i vissa experiment redan på fosterstadiet, där föräldrarna inte ens vet vilket kön barnet har och det alltså är helt omöjligt att barnet utsatts för någon könsbaserad social påverka, ens genom mammas mage.

Det går vidare att studera personer som har tre könskromosomer xyy-personer (två manliga och en kvinnlig könskromosom jämfört med normalt två kvinnliga könskromosomer för kvinnor och en av vardera sorten för män). xyy-personerna har till ytterlighet förstärkta "manliga" egenskaper, vilket alltså också talar för att arvet spelar en avgörande betydelse av många av de egenskaper som kallas manliga eller kvinnliga.

Det är av beteendevetare helt klarlagt att det finns flera manliga och kvinnliga egenskaper som är rent biologiskt betingade. När det gäller andra manliga och kvinnliga egenskaper kan det mycket väl vara en kombination av arv och miljö - eller bara miljö.

AI-374 Vad är NIC länder?
Marlen Wolf (13 november 2000)
marlen_w@hotmail.com

NIC-länder är en benämning på "Newly Industrialized Countries", dvs länder som under de senaste åren tagit steget från u-land till industriland. Det finns ingen klar definition som innebär att det ena eller andra landet räknas till kategorin, men oftast talar man om flera av länderna i Sydostasien som NIC-länder - Malaysia och Thailand till exempel. Men också Sydkorea och Taiwan hör till NIC-länderna.

AI-373 Kan ni inte ge mej en bra sida om Aralsjön!
Mathilda (18 oktober 2000)
malla_nr_1@hotmail.com

Aralsjön var en gång jordens fjärde största sjö. Ytan var 66000 kvadratkilometer, vilket kan jämföras med Vänerns 5700 kvadratkilometer. Sovjetunionen beslöt att använda Aralsjöns tillflöden för konstbevattning av planerade bomullsodlingar i Aralsjöns närhet, främst i Kazachstan (Aralsjön ligger på gränsen mellan Kazachstan och Uzbekistan). Genom bevattningen och de usla kanalerna som ingick i bevattningssystemet försvann en stor del av tillflödet av vatten från floderna Amu-Darja och Syr-Darja. Idag når floderna inte ens fram till Aralsjön, trots att de tidgare var sjöns viktigaste tillflöden!

Mellan 1960 coh 1990 sjönk Aralsjöns yta med 15 meter!!! 27.000 kvadratkilometer sjöbotten blev saltöken. Och efter 1990 har utvecklingen fortsatt. Idag är Aralsjöns yta mindre än hälften av vad den var 1960! På sina ställen ligger stranden 100 kilometer från den gamla stranden, fartyg ligger utspridda i satöknen. I praktiken är Aralsjön idag två sjöar.

Genom att tillflödena försvinner ut i åkermarken koncentreras skadliga ämnen i kvarvarande vatten och vattnet är klart hälsovådligt. Dödligheten har ökat markant och många nyfödda är drabbade av fosterskador. Aralsjön är en av jordens största ekologiska katstrofer.

AI-372 Jag ska i ett skolarbete skall raportera om VP(k:s)historia nuvarande politik osv "därför tycker jag det är viktigt att få veta all skit om partiet och få ut den till de andra på skolan. Så att alla får veta hur ..vla kommunistiska de är. Det jag vill ha svar på är: Deras förflutna och vad som har skett under besök och liknande
Richard Petersson, Tranås (8 oktober 2000)
richard@petersson.gs

Vänsterpartiet är en direkt arvtagare till Stalins och Lenins ideologier. Partiet bildades 1921 som en utbrytning ur socialdemokratiska partiet. Medlemmarna i det nybildade Sveriges Kommunistiska Parti ville genomföra en revolution i Sverige för att med våld införa socialismen. Det som Stalin och Lenin redan lyckats med i Sovjetunionen. Att genomförandet skulle ske med våld var en viktig principfråga för partiet.

Partiet bytte 1967 namn till Vänsterpartiet Kommunisterna och 1990 till Vänsterpartiet. Men det är samma parti.

Partiet har genom historien gått diktatorers ärenden. Man stödde helhjärtat Stalin under 1930-talet och ända fram till 1953 då senare partiledaren C H Hermansson skrev en tårdrypande dödsruna om massmördaren i partiorganet Ny Dag. Han betecknade till exempel Stalin som "en av alla epokers mest geniala vetnskapsmän". Innnan Stalin-beundran hade gått så långt hade Hermansson fått tillfälle att uttala sitt gillande över Hitler. I tidskriften Clarté skrev han 1940 om pakten mellan Hitler och Stalin att "Tyskland tilldelat det brittiska och franska finanskapitalet ett hårt slag". Han anslöt sig för övrigt till partiet när Tyskland just hade ockuperat Danmark och Norge och SKPs tidning Ny Dag lovordade detta resoluta slag mot den brittiska imperialismen...

C H Hermanssons var partiledare mellan 1964 och 1975. Han efterträddes av Lars Werner som var partiledare 1975-1993. Werner efterträddes av Gudrun Schyman. Under hela perioden efter sin avgång 1975 har Hermansson betraktats som partiets grå eminens.

Det förtjänar också att påpekas att de enda nationalsocialister som någonsin suttit i Sveriges riksdag var invalda på kommunistiska mandat. Det var Kilboms-kommunisterna som under namnet Socialstiska Partiet hade representation i riksdagen ända fram till 1940. Mest känd efter Karl Kilbom var Nils Flyg som öppet arbetade för Tysklands sak i Andra världskriget. Själv avled han innan kriget var slut, men hans närmaste medarbetare dömdes senare till fängelse för att de hade låtit finansiera verksamheten med pengar från tyska staten.

Antalet dödsoffer för Stalin uppskattas av världens främste expert på området professorn Rudolph J. Rummel till cirka 43 miljoner. För Lenin föll ungefär 4 miljoner människor offer. Andra forskare anser att antalet offer var betydligt högre. Om man räknar samman kommunismens offer - Rummel har räknat med 23 länder - så når det sammanlagda antalet dödsoffer 110 miljoner. Förutom de två ovan nämnda skurkarna är Mao med 38 miljoner offer och Pol Pot med över 2 miljoner offer personer som är skyldiga till mord i mångmiljonklassen.

Under hela tiden fram till Berlinmurens fall hade SKP/VPK en partiskola belägen i Bad Doberan nära Rostock i Östtyskland. Dit kunde partiet skicka sina ledande politiker på utbildning. Bortsett från de allra yngsta har alltså alla framträdande företrädare för Vänsterpartiet varit på utbildning i det kommunistiska Östtyskland. De främsta topparna i partiet var dessutom på partiskolor i Moskva, men då var det utbildning avsedd för ledande internationla kommunister, i Bad Doberan var skolan helt svensk. Frånsett lokaler och pengar förståss...

Partiet har alltid haft "broderliga" förbindelser med kommunistpartierna bakom järnridån. Lars Werner och andra ledande kommunister åkte på partikongresserna i Östblocket och lät sig väl trakteras av vodka och annat. Det hörde till att hålla korta hyllningsanföranden till de lokala diktatorerna. Deras hantlangare åkte likaledes på svarsvisiter till det svenska partiets stora möten, men hit kom inte diktatorerna själva, utan bara hantlangare. När det inte gick att skicae delegation skickade man åtminstone hälsningstelegram. Så skickades telegram till det rumänska kommunistpartiets kongress sommaren 1989, kort innan Murens fall och avrättningen av familjen Ceausescu.

En del har lärt sig att dricka vodka i obegränsade mängder på kommunistiska partiskolor och konferenser i Ryssland och Östtyskland. En av dem som inte spottade i vodkaglaset var förre ledaren Lars Werner.

Men det finns fler som gått på partiskolor i Öst. Och tränat sig i att dricka. En av dessa rör sig nu i de finare salongerna. Till exempel på filmpremiärer. Där finns det ju en chans att någon annan än Brezjnev, Ceausescu och Gorbatjov bjuder på något starkt. Och räcker det inte med bjudspriten kan man ju alltid tanka hemma innan man går.

AI-371 Jag vill veta allt om Sovjetunionens femårsplaner mellan ca 1945 och 1989. Har det blivit någon skillnad och vad har de haft för effekter?
Åsa Nordlander (16 oktober 2000)
asa_nordlander@swipnet.se

Femårsplanerna var det viktigaste inslaget i Sovjetunionens planekonomi. Deras effekt kan egentligen bara bedömas i jämförelse med ett system utan femårsplaner, dvs en marknadsekonomi. I en marknadsekonomi nöjer sig regeringen med att göra prognoser för att få underlag till samhällsplanering och övergripande beslut (i Sverige i form av långtidsutredningar). De operativa besluten fattas av företagen och de justeras från dag till dag med hänsyn till marknadskrafternas utveckling. De senaste månaderna har oljepriserna gått upp kraftigt och alla företag som är berörda av detta anpassar sig omedelbart. I en femårsplan av sovjetisk modell brydde man sig bara om fysiska kvantiteter och det var därför betydligt svårare att anpassa sig till förändrade prisrelationer. En bidragande orsak till att Sovjet ständigt hamnade på efterkälken i den ekonomiska utvecklingen.

Femårsplanerna hanterades av den centrala statliga planmyndigheten Gosplan, som var en jättelik organisation med tusentals anställda som utarbetade produktionsplaner för hela den sovjetiska ekonomin. Så och så många ton kol skulle produceras som skulle levereras till stålverken som skulle leverera så och så många ton stål som skulle levereras till maskinindustrin som skulle leverera så och så många traktorer etc. Den erforderliga informationsmängden var oerhörd och i varje delmoment fanns det personer som hade intresse av att kraven skulle vara så lågt ställda som möjligt - enda sättet att klara sig bra var att uppfylla eller lagom överträffa planen. Hade något företag lyckats få låga krav på sig i planen var deras lycka gjord. De behövde inte anstränga sig över hövan för att uppfylla planen och att uppfylla planen var ju bästa sättet att överleva.

De olika planerna som fastställdes under efterkigstiden hade olika tyngdpunkt. I dem låg också styrinstrumenten. Gosplan kontrollerade 20 000 investeringsvaror, och fastställde fysiska kvantiteter för dem. Under Gosplan sorterade dels olika ministerier (till exempel för stålindustrin) och under ministerierna enskilda företag (som alla var statsägda).

Under de första femårsplanerna satsade man framförallt på den tunga industrin och den militära industrin. Det kunde i en femårsplan till exempel heta att man skulle lägga "tonvikt på snabb ökning av militär styrka, inklusive naturligtvis atomvapen och raketteknik".

Den första femårsplanen fastställdes för 1928-1932, varefter nya planer följde vart femte år. Under Andra världskriget kom planeringen i otakt, men den fjärde femårsplanen gällde för 1946-1950. De sjätte femårsplanen som var avsedd att täcka 1956-1960 havererade och ersattes av en sjuårsplan 1959-1965, med en ny femårsplan 1966-1970 osv.

Något nämvärt intresse för konsumentavruindustrin visades först på 1980-talet, men komsumentvaruindustri är ännu svårare än tung industri att pressa in i ett planekonomiskt system.

Inom ramen för femårsplanerna genomfördes till exempel Nikita Krusjtjevs katastrofala satsning på nyuppodling i Centralasien, som bland annat lett till den ekologiska katastrofen vid Aralsjön och delar av Kaspiska Havet.

Tillbaks