Ämnen: högerextremism och nationalsocialism, Andra världskriget, Kina marknadsekonomin och kommunismen, WACL, högern vänstern och EU, Contra och de gamla filosoferna, sikherna i Punjab, vad är marknadsekonomi?, depressionen i USA, varför blir marxismen detsamma som diktatur?

Här samlar vi frågor som tidigare legat ut på "Frågor och svar". Det rör sig alltså om frågeställningar som är lite äldre och kanske inte helt dagsfärska. För att göra nedladdningen av sidorna hanterlig innehåller varje sida högst tio frågor och svar. Frågorna är från den 26 mars-16 augusti 2000.

En översikt över alla frågorna hittar Du här

För att komma till den aktuella sidan med frågor och svar klickar Du här.

Vill Du själv ställa en fråga, klicka här.

AD-330 Är Högerextremism desamma som Nationalsocialism och vad innebär de båda?
Niklas Adebahr (15 augusti 2000)
niklas.adebahr@swipnet.se

Det hörs ju på namnet att nationalsocialism är en VÄNSTERrörelse. Än mer så om man granskar vilken politik som drevs.

Mest kännetecknande för nationalsocialismen är den kolletivistiska synen på människan. "Arier" är goda, judar är onda. Det är inte fråga om människor utan kollektivbeteckningar. Kommunismen och andra socialistiska ideologier har samma kollektivistiska syn på människan: Arbetare är goda, kapitalister är onda. Följden blir också densamma av de båda ideologierna: Fångläger, massavrättningar, våld, förakt för rättsstaten, ledarkult.

Att använda ordet "höger"extremism för nationalsocialism är ett sätt att förvilla allmänheten och blanda bort korten. Genom den tekniken kan man genom breda folklagers riktiga och djupt kända motvilja mot nationalsocialismen få lite av den motviljan att svärta ned allt vad höger heter. Trots att det är vänstern och socialismen (national- eller internationell socialism spelar ingen roll) som står för allt det onda.

AD-329 Råkade hyra en videokassett av "Prelude to war" från 1942 av Frank Capra och fick mig en smärre chock. Filmen gjordes på uppdrag av USA:s krigsdepartement och innehåller ett förord av George C. Marshall. Vidare citat av vice-presidenten Henry A. Wallace. Chocken kom sig av att man inte nämnde Ryssland när man räknade upp världens totalitära stater.

Förvisso var Ryssland en allierad, men varför denna verklighetsförfalskning? Var det ingen som tänkte på Molovotov-Ribbentrop-pakten eller Moskva-rättegångarna?

Jag tycker Frank Capra - som gjorde fina filmer som It's wonderful life, Mr. Smith goes to Washington och Arsenik och gamla spetsar - här visar förakt för genomsnittsamerikanens intelligens. Ingen hade varit mindre motiverad att slåss mot en sådan avskyvärd fiende som axelmakterna om man nämnt att även Ryssland var en medlem i diktaturernas familj.

En annan fråga jag undrat över är om Nazityskland verkligen ville erövra England? Frågan dök upp i samband med läsningen John Lukazc "Duellen". Om svaret är nej, varför utfäste sig England att förklara Tyskland krig i händelse av ett angrepp på Polen?
Michael Ståhlberg (16 augusti 2000)
stahlberg@mail.nu

Det är nog inte att förvåna att Henry A. Wallace höll tyst om Ryssland. Han tillhörde Roosevelts "new deal"-gäng och hade dessutom sin allierade Sovjetunionens rykte att tänka på. Wallace var faktiskt den förste amerikanske vicepresident som besökte Sovjetunionen, sommaren 1944. Det skedde under en mellanlandning på resa från USA till Kina. Landningen skedde i Magadan i östligaste Sibirien. Magadan var centrum i en del av lägerkomplexet Gulag och Wallace gjorde ett flera dagars besök i grannskapet. Lägren putsades upp och fångarna fick till och med ordentlig mat ett par veckor innan Wallace's besök (Solzjenitsyn skriver om denna märkliga händelse i GULag-arkipelagen). Wallace lät sig villigt duperas och gjorde positiva uttalanden om den sovjetiska fångvården...

Det kanske är förmätet av oss att tro oss om att kunna utreda allianspolitiken i Europa under tiden före Andra världskriget. Men under Hitlers expansion mot sydöst gav de allierade upp den ena positionen efter den andra. Man accepterade Anschluss av Österrike 1938. Man accepterade också ockupationen av Sudetlandet och Chamberlain gjorde sitt uttalande om "peace in our time". Så långt hade ju Tyskland nöjt sig med att annektera genuint tyska områden, men länderna längre österut såg oroliga över vartåt det barkade. Det var i den situationen som Polen utverkade ett löfte om stöd från sin historiska bundsförvant Frankrike (och det med Frankrike allierade Storbritannien).

Det var ett från militärstrategisk utgångspunkt ganska hopplöst löfte. Varken Frankrike eller Storbritannien kunde ju ge något effektivt militärt stöd till ett land som låg på andra sidan Tyskland och inte ens hade någon kust med hamnar dit förnödenheter eller trupper kunde sändas. Andra världskriget kallades också inledningsvis för "låtsaskriget", eftersom Storbritannien/Frankrike visserligen förklarat krig, men inte förmådde utföra några stridshandlingar att tala om. Först i och med Tysklands attack mot Belgien, Nederländerna, Frankrike (efter Polens erövring) utbröt krig "på riktigt". Än idag anser många polacker att britterna är svikare och opålitliga eftersom de lovade runt och höll tunt i början av Andra världskriget. Dock måste man inse att Storbritannien inte hade några reella möjligheter att göra mer än de gjorde. Storbritanniens utfästelser mot Polen var extravaganta. Dess åtaganden i östra Europa var nog i egenintresse, utan att vara militärt möjliga att genomföra.

Det är väl i och för sig inte troligt att Hitler inledningsvis hyste några tankar om att invadera Storbritannien. Han var nöjd med att ta hand om kontinenten. Men vad hade ett Storbritannien med ett av nationalsocialisterna helt kontrollerat fastlands-Europa varit? En isolerad ö med begränsade framtidsutsikter! Hitler insåg detta, men först sedan han tagit över större delen av det kontinentala Europa.

I grund och botten får nog Storbritanniens åtaganden i Polen ses som ideella ställningstaganden av ideologiska skäl, inte som åtaganden gjorda i kortsiktigt nationellt egenintresse.

AD-328 Kan man påstå att Kina är en kommunistisk/socialistisk stat med tanke på att de har infört marknadsekonomi? (Plan)Ekonomin är väl en central del i Marx lära?
Gunnar Alm, Göteborg (10 augusti 2000)
almgunnar@hotmail.com

Visst är Kina en kommunistisk stat, trots att det finns vissa delar av ekonomin som sköts enligt marknadsekonomiska principer.

Kinas kommunistiska parti kontrollerar hela den centrala statsapparaten och även de regionala administrationerna och kommunerna. Det innebär också total kontroll över den stora och helt dominerande av staten, regionerna och kommunerna ägda företagsamheten. De stora basindustrierna är alla kontrollerade av staten. Många andra industrier drivs år efter år med gigantiska förluster som täcks av skattebetalare inom den privata sektorn (inte minst utländska företag). Miljoner och åter miljoner kineser arbetar i företag som inte skulle existera utan planekonomi och utan gigantiska subventioner från staten eller andra offentliga organ. Det är faktiskt så att de enorma resurser som krävs av staten för att hålla liv i olönsamma statsföretag är ett stort statsfinansiellt problem.

Som ett komplement till den stora statliga industrisektorn och den vad gäller antalet sysselsatta dominerande jordbrukssektorn finns sedan något tiotal år en liten del av ekonomin som tillåts arbeta efter marknadsekonomiska principer. Den kan lösa upp de värsta stelheterna i ett planekonomiskt system, som annars skulle gå under på grund av sin egen tyngd. Den kan också i lyckliga fall leda till att en del människor får en drägligare tillvaro rent materiellt. Den utvecklingen i marknadssektorn kan till och med smitta av sig på den statliga sektorn genom högre löner.

Men tyvärr är den marknadsstyrda delen av ekonomin begränsad. Och när det gäller det politiska livet är den kommunistiska diktaturen lika hård som tidigare.

AD-327 Jag skulle vilja veta allt om: World Anti Communist League och World anti Communist Youth.
Erik (15 juni 2000)
erik@moon.co.jp

Denna fråga får ett personligt svar från C G Holm, som varit med på flera WACL-konferenser:

World Anti-Communist League bildades under namnet APACL (Asian Peoples Anti-Communist League) i slutet av 1950-talet. Det var två för kommunistiskt hot starkt utsatta regeringar som låg bakom organisationens bildande, Republiken Kina och Sydkorea. Den fick sedan anslutning från flera länder i området och blev med tiden världsomspännande. Den har numer bytt namn till International Federation for Freedom and Democracy. Huvudkontor för organisationen finns i Taipeh.

Till att börja med var WACL en organisation med representation för regeringar, men blev med tiden och med den geografiska vidgningen mer baserat på anslutning från organisationer. Organisationens främsta aktivitet var en årlig konferens där diskussioner och seminarier hölls. Bland deltagare i konferenserna kan nämnas den förre danske utrikesministern Ole Bjørn Kraft (venstre) och den förre italienske transportministern Alessandro Lombardi (socialistpartiet). En rad parlamentsledamöter från skilda länder har också deltagit, till exempel britten Geoffrey Stewart-Smith. I Sverige var den lokala representationen knuten till Baltiska Kommittén, exilbalternas organisation. Men där fanns också många svenskar med.

I samband med WACLs planerade konferens i London 1974 vägrade den brittiska regeringen att ge inresevisum för WACLs ordförande Dr Ku Cheng-kang. Ku vägrades visum efter påtryckningar från den kommunistkinesiska regeringen. Dr Ku, som var medlem i Republiken Kinas regering på Taiwan, såg då till att dra in konferensens status som officiell WACL-konferens. Geoffrey Stewart-Smith, parlamentsledamot för tories och organisatör av mötet, blev genom detta personligen ekonomiskt ansvarig för många av de åtaganden som gjorts gentemot konferensanläggningar, hotell med mera i London. WACL vägrade att betala, eftersom Dr Ku vägrats visum och konferensen alltså inte kunnat genomföras med deltagande av organisationens ordförande. Flera år av processer följde för att utreda det ekonomiska ansvaret. Under denna tid fanns det ingen erkänd europeisk företrädare för organisationen och mycket suspekta grupperingar som hindrats från att delta i konferensen i London ­ genom bland annat min och Geoffrey Stewart-Smiths försorg, grep tillfället för att bilda en helt ny organisation med namnet "Euro-WACL". Den försökte knyta kontakter med internationella WACL, antagligen för att få del av organisationens stora kassa, men avvisades så småningom. Den nya organisationens uppdykande medförde emellertid att namnet WACL blev komprometterat och organisationen bytte delvis av detta skäl namn. Namnet WACL har alltså använts av två mot varandra stridande organisationer. Det förefaller sannolikt att KGB varit aktivt i försöken att kompromettera WACL genom att hjälpa nationalsocialisterna att svärta ner namnet WACL.

World Youth Anti-Communist League var en särskild ungdomssektion av WACL. Dess aktiviteter var inte särskilt omfattande, men på de internationella konferenserna samlades ungdomar till särskilda möten för att utbyta erfarenheter rörande antikommunistiskt arbete. Jag hade själv nöjet att sitta som ordförande vid WYACLs konferens i London 1974 (även om det nu aldrig blev något officiellt möte, så genomfördes de planerade föredragen och seminarierna som vanligt).

Jag har även innan mötet i London deltagit i WACL-konferenser i Kyoto (där bland annat Fidel Castros lillasyster Juanita talade) och i Mexiko, där jag träffade den amerikanske senatorn Strom Thurmond (fortfarande år 2000 senator trots sina nu 98 år). Efter 1974 har mina kontakter med WACL/IFFD varit ytterst sporadiska.
C G Holm

AD-326 Hur förklarar Ni (högern), som har som argument mot EU att det är socialistisk organisation, att alla socialister är emot EU...
Bo (26 juni 2000)
bo@mail.md

Det där är mycket märkligt. Att svenska socialister är emot EU. I resten av Europa är socialisterna för EU. Att svenska socialister är mer korkade (med utgångspunkt från de egna socialistiska målen) än andra länders socialister är en fråga som Du lämpligen bör ställa till någon som har bättre insyn i svenskt socialistiskt tänkande än Contra. Vi förstår hur socialister i andra länder resonerar, men inte varför svenska socialister har rakt motsatt uppfattning.

AD-325 Varför betecknar sig Contra som konservativt när man i så hög grad förlitar sig på liberala tänkare som t ex Adam Smith? Själv är jag katolik och anser att Samtidsmagasinet S A L T:s analyser av liberalism och socialism är korrekt utifrån ett klassiskt kristet perspektiv.
F ö är jag engagerad i Schillerinstitutets Studentförening vid Lunds Universitet, som också arbetar för att föra vidare den platonsk-kristna civilisationens filosofi & tankegods.
Johan Oxenstierna, Lund (19 juli 2000)
oxenstierna@hotmail.com

Contra betecknar sig inte som konservativ. Däremot finns det personer i Contra som ansluter sig till konservativa eller liberala värderingar. Därmed sagt att vi respekterar tänkare som Adam Smith, Edmund Burke, Aristoteles, Thomas ab Aquino, John Locke, John Stuart Mill (den unge JSM, inte den gamle), Milton Friedman etc. Vi har dock svårt att tro att någon Contra-medarbetare sympatiserar med Platons tänkande. De flesta har nog tagit till sig Karl R. Poppers synpunkter på Platon.

AD-324 Berätta om sikhernas konflikt i Punjab!
Michael Sjögren, Umeå (26 maj 2000)
michaelsjogren@everyday.com

Sikhismen, sikhernas religion, är av ganska sent datum. Den utformades först under 1500-1600-talen, alltså långt senare än de andra världsreligionerna. Den har också förhållandevis få anhängare, några tiotal miljoner. De flesta bosatta i den indiska delen av Punjab (de pakistanska sikherna har flytt till Indien).

Sikhismen inspirerades av både islam och hinduism. När religionen uppstod var det det islamska mogul-väldet som härskade i Indien, men befolkningen var i stort sett anhängare av hinduismen. Genom att sikhismen på sitt sätt kan uppfattas som en avvikelse från såväl islam som från hinduismen kan många rättrogna från de religionerna se på sikherna som avfällingar, vilket naturligtvis är en dålig startpunkt för att bilägga konflikter.

Från islam lånar sikhismen uppfattningen att det bara finns en Gud. Från hinduismen själavandringsläran och att människans yttersta mål är att lämna själavandringen på jorden. Sikherna tar däremot kraftfullt avstånd från det hindusiska kastsystemet, dyrkan av gudabilder etc.

En rättrogen sikh tar sig namnet Singh och låter bli att klippa skägg och hår.

Sikhismen är inte asketisk som hinduismen, men normalt är sikherna ändå renlevnadsmän som varken röker eller dricker. I den filosofiska grunduppfattningen ingår också en lojalitetssyn som gjorde sikherna till mycket uppskattade i den brittiska militären och polisen under kolonialtiden. Sikherna ställde gärna upp för britterna, eftersom de var mer eller mindre förföljda av majoritetsbefolkningen.

Sikhernas heliga plats är det Gyllene Templet, som byggdes på 1500-talet i staden Amritsar. Under de gångna decennierna har det Gyllene Templet ständigt varit centrum för konflikter. Ibland har templet kontrollerats av sikhiska extremister, ibland av centralregeringens trupper och någon gång av mer moderata civila/religiösa krafter.

Sikherna krävde under 1970-talet en självständig stat och terrorister genomförde diverse dåd för att understryka sitt krav. I juni 1984 intog centralregeringens trupper det Gyllene Templet, som hölls av sikhiska extremister under ledning av Jarmal Singh Bhindranwale. Ockupationen av det Gyllene Templet kostade hundratals människor livet, däribland Bhindranwale, som blev sikhisk martyr. Kraven på ett självständigt Khalistan växte. I oktober samma år mördade sikher i Indira Gandhis livvakt den indiska premiärministern. Centralregeringens inflytande i Punjab var begränsat, men under 1985 träffades en fredsöverenskommelse med den moderate sikhledaren Herchand Singh Longowal. Han mördades av mera militanta sikher kort efter överenskommelsen och ett gerillakrig med krav på självständighet fortsatte. Under 1986 återtåg militanta sikher Gyllene Templet, för att senare tvingas ut av centralregeringens trupper, sedan de i templet utropat den självständiga staten Khalistan. Under 1987 avsatte centralregeringen den folkvalda regeringen i Punjab och införde direktstyre från New Delhi, vilket fördjupade konflikten. Först 1992 hölls åter val i Punjab, val som dock bojkottades av den sikhiska majoriteten (som utgör 60 procent av delstatens befolkning). Under de tio åren mellan 1982 och 1992 dödades 20.000 människor i strider mellan hinduer och sikher. Många föll offer för sikhiska terroristdåd.

Under de senaste åren har konflikterna varit något mindre våldsamma.

AD-323 Vad är marknadsekonomi???
Alma (15 april 2000)
bosna_84@hotmail.com

Marknadsekonomi är ett ekonomiskt system som baserar sig på privat äganderätt och frivilliga byten från självständiga aktörer.

Priserna i en marknadsekonomi avgörs genom samspelet mellan utbud och efterfrågan på marknaden.

Nödvändig institutionell ram för en marknadsekonomi är ett fungerande rättsväsende som skyddar den privata äganderätten.

Någon renodlad marknadsekonomi har aldrig funnits . Det närmaste som funnits var 1800-talets USA, men även då var det vissa avsteg från marknadsekonomiska principer. Bland annat var USA:s handelspolitik väldigt protektionistisk och banksystemet, även om det saknades centralbank, var rätt så suspekt ur marknadsekonomisk synvinkel enligt många.Dessutom så var det i praktiken så att rättsväsendet ofta var korrupt vilket gjorde att ägande- och kontraktsrätten sattes ur spel.

Det land som idag ligger närmast idealet om en renodlad marknadsekonomi är HongKong.

Det tvistas bland libertarianska teoretiker om exakt hur en renodlad marknadsekonomi ska se ut. Är statens existens förenlig med marknadsprinciper? Är så kallad fractional reserve banking (där både spararen och låntagaren samtidigt har förfoganderätt över samma standardpengar - kontanter - förenlig med marknadsprinciper? Hur viktig är kontraktsrätten?

AD-322 Vad var det som gjorde att Den Stora Depressionen i USA på 20-talet inte upptäcktes direkt och vad gjordes fel när man försökte återställa balansen?
Sara Nordlund (26 mars 2000)
sara_norlund@hotmail.com

Det var ju faktist en del ekonomer som hade upptäckt problemen och förutspått krisen. Bland annat de österrikiska ekonomerna Ludwig von Mises och Friedrich A. von Hayek. Däremot så trodde de flesta andra ekonomer, däribland Irving Fischer och John Maynard Keynes aldrig att det skulle bli någon kris och försökte även efter börskraschen 1929 avfärda tanken på att det skulle bli någon depression.

Att den inte upptäcktes i tid av makthavarna berodde alltså på att ekonomerna var oeniga och att det fåtal som hade upptäckt problemen ignorerades av makthavarna. Än idag så tvistas det ju bland ekonomerna om krisens orsaker.

Anhängarna till Ludwig von Mises och Friedrich A. von Hayek, den så kallade Österrikiska skolan, menar ju att krisen berodde på att en alltför snabb ökning av penningmängden via banklån till investeringar skapade överinvesteringar i framförallt de sektorer som är mest räntekänsliga. När sedan man blev tvungen att avbryta kreditexpansionen då minskade efterfrågan i dessa brancher kraftigt och stora delar av produktionsapparaten blev oanvändar.

Monetarister som Irving Fischer och Milton Friedman menade å sin sida att expansionen på 1920-talet inte alls hade sått fröet till depressionen. De menar att depressionen var oförutsägbar och att krisen berodde på centralbanken Federal Reserves alltför strama penningpolitik under depressionen. De pekar på att penningmängden föll kraftigt under depressionen.

Keynesianer som John Maynard Keynes å sin sida håller delvis med monetaristerna om att depressionen var oförutsägbar och delvis berodde på en alltför stram penningpolitik. Men de menar att även andra faktorer än rent monetära bidrog. De menar att en alltför pessimistisk hållning från företag och hushåll skapade en självuppfyllande profetia om sämre tider.

Den förklaring som i dagsläget framstår som mest trovärdig är en kombination av de österrikiska och monetaristiska förklaringarna. Det vill säga, krisen hade sin grund i överinvesteringar framkallade av en kreditexpansion men att den blev klart värre än vad de behövde bli på grund av centralbankens politik under krisen. Kort sagt, penningpolitiken var för inflationistisk/expansiv före krisen och för stram efter krisen. Denna häftiga omsvängning var den helt avgörande orsaken till krisen.

Att man inte upptäckte krisen berodde alltså på att man inte lyssnade på de österrikiska ekonomernas varningar.

Det som sedan gjordes fel när krisen väl kom var framförallt det som redan diskuterats, det vill säga centralbankens alltför strama penningpolitik.

Dessutom så förvärrades läget ytterligare av den politik som den federala regeringen med president Herbert Hoover bedrev. Man höjde skatterna och importtullarna och motarbetade lönesänkningar ( vilket -speciellt givet den häftiga deflation som rådde- slog ut massvis med företag).

För mer information om den österrikiska synen på den stora depressionen så rekommenderas Murray N. Rothbards bok America's Great Depression. För den monetaristiska synen rekommenderas Milton Friedmans & Anna J. Schwartz bok A Monetary History of the United States 1867-1960.

AD-321 Vilka är orsakerna till att marxismen i praktiken ofta har utvecklats till socialistiska diktaturer?
Viktoria (6 april 2000)
vixmag@swipnet.se

Detta är inte särskilt konstigt med tanke på att den marxistiska ideologin ju faktist förespråkar en socialistisk diktatur (proletariatets diktatur) som övergångsstadie efter kapitalismen.

Marxismen ser ju historien som förutbestämd att genomgå olika stadier.

I det tar man fasta på den hegelianska synen på historien. Men då Marx till skillnad från Hegel var ateist och materialist så var det inte guds försyn som låg bakom det hela. Utan det var de materiella förhållanderna i samhället som drev på processen

Det första stadiet var ursamhället, som enligt Marx var klasslöst. Sedan kom människorna in i Slavsamhället där det fanns två klasser: slavägarna och slavarna. Därefter utvecklade sig samhället till feodalsamhället där klasskonflikten står mellan feodalherrarna och lantarbetarna. Nästa stadie var kapitalismen där klasskonflikten stod mellan kapitalister och arbetare.

Därefter så är det tänkt att proletariatet (arbetarklassen) ska göra revolution och införa proletariatets diktatur. Proletariatets diktatur ska vända upp och ner på samhället, omvandla människan till en ny människotyp "den kommunistiska människan" och ta bort alla klasskonflikter.

Och då det enligt marxismen är så att staten är ett påfund från den styrande klassen för att skydda sin egendom, då kommer staten att "vittra bort" av sig själv när klasssamhället försvunnit.

Problemet är ju att det går inte att ändra människans natur på det sättet(även om Pol Pot gjorde ett tappert försök som resulterade i att nästan en tredjedel av Kambodjas befolkning utplånades) och därför så blir proletariatets diktatur permanent. Och som Marx anarkistiske motståndare Mikhail Bakunin konstaterade: "proletariatets diktatur" blir med nödvändighet en "diktatur över proletariatet". Då det inte går att genomföra den omvandling Marx tänkte sig så kommer diktaturen aldrig att "vittra bort"- iallafall inte till förmån för den kommunistiska utopin. Däremot så har ju kommunistdiktaturer tenderat att vittra sönder på grund av planekonomins inneboende irrationella struktur.

Tillbaks