Ämnen: Kina, Sydafrika, Ryssland, religiösa sekter, Kuba, FPÖ i Österrike, marknadsekonomi och demokrati, USAs och Sveriges statsskick, ekonomiska system, u-ländernas utveckling
Här samlar vi frågor som tidigare legat ut på "Frågor och svar". Det rör sig alltså om frågeställningar som är lite äldre och kanske inte helt dagsfärska. För att göra nedladdningen av sidorna hanterlig innehåller varje sida högst tio frågor och svar. Frågorna är från den 29 januari 2000-12 april2000.
En översikt över alla frågorna hittar Du här
För att komma till den aktuella sidan med frågor och svar klickar Du här.
Vill Du själv ställa en fråga, klicka här.
AA-300 Jag håller på att
undersöka Kinas statsskick och skulle gärna vilja ha lite information
om:
1. partiflora, dvs vilka partier som finns.
2. valsystem
3. hur makten fördelas mellan olika institutioner, dvs. regering, riksdag
Martina Larsson (9 april 2000)
Martina_lar@hotmail.com
Om Du med Kina avser den kommunistiska statsbildningen på det kinesiska fastlandet är svaren dessvärre mycket enkla.
1. Det finns bara ett enda tillåtet parti, Kinas Kommunistiska Parti. Det enda kända oppositionspartiet Kinas Demokratiska Parti förföljs och de få medlemmar som är kända av myndigheterna kastas i koncentrationsläger (laogai kallas systemet på kinesiska)
2. Valsystemet är helt ointressant eftersom det bara finns ett tillåtet parti och bara en kandidat till varje post som ledamot i Folkkongressen. Folkkongressen brukar dessutom bara sammanträda några få dagar varje år för att med blixtens hastighet godkänna de åtgärder som regeringen redan vidtagit eller i bästa fall godkänna de åtgärder som regeringen föreslagit. Det har inte vid något tillfälle hänt att invändningar framförts mot regeringens politik i Folkkongressen.
Dock är även regeringens åtgärder egentligen ointressanta, eftersom också regeringen saknar makt. Den verkliga makten finns hos Kinas Kommunistiska Parti och regeringen verkställer bara order från partiet.
3. Som framgått ovan är all makt koncentrerad till Kommunistpartiet och de formella institutionerna är helt maktlösa.
Om Du med Din fråga avser den demokratiska kinesiska staten Republiken Kina på ön Taiwan är frågorna inte lika lätta att besvara.
Republiken Kina har en mycket sofistikerad maktdelningsprincip med makten fördelad mellan fem så kallade yuan. Den lagstiftande yuan motsvarar vår riksdag och den verkställande vår regering. Därtill kommer en yuan som har kontroll över statens ekonomi, en yuan som fungerar som revisionsorgan och en yuan som svarar för domstolsväsendet.
Republiken Kina styrdes under hela efterkrigstiden - fram till i år - av Nationalistpartiet Kuomintang. Först under Chiang Kai-shek, sedan dennes son Chiang Ching-kuo, senare under Lee Teng-hui. Fram till mitten av 1980-talet var Republiken Kina starkt auktoritärt och de partier som fanns vid sidan av Kuomintang hade små möjligheter att göra sig gällande. Under de senaste femton åren har emellertid Republiken Kina utvecklats till en fullfjädrad demokrati. Och denna utveckling kröntes vid årets presidentval när en av oppositionskandidaterna vann, Chen Shui-bian från Demokratiska Framstegspartiet.
De två stora partierna vid sidan av Kuomintang är Demokratiska Framstegspartiet och Nya Kinapartiet. Motsättningarna mellan partierna följer andra linjer än de vi är vana vid. Alla partierna är starka motståndare till kommunisternas styre på fastlandet.
Tyvärr är det bara de dryga 20 miljonerna kineser som bor på Taiwan som får möjlighet att njuta av demokratins frukter. Över en miljard kineser på fastlandet plågas av kommunistisk diktatur.
AA-299 Vad är Sydafrikas grundlagar?
Maya, Örebro (1 februari 2000)
snyggamaya@hotmail.com
De viktigaste inslagen i Sydafrikas grundlagar är följande:
En rad rättigheter fastslås. Dels handlar det om skydd mot övergrepp, t.ex. tortyr. Rätt till bostad,hälsovård, mat, vatten och socialhjälp garanteras. Medborgarskapets jämlikhet för alla liksom likhet inför lagen framhålls starkt.
Samhällen eller enskilda individer har rätt att kräva ersättning för mark som berövats dem genom jordlagen från 1913.
Den fastslår även styrelseskicket.
Sydafrikas parlament har två kammare: Nationalförsamlingen och Provinsrådet.Nationalförsamlingens 400 ledamöter utses vart femte år genom ett proportionellt valsystem. Provinsrådets 90 medlemmar utses av de 9 provinsernas lagstiftande församlingar. Parlamentariska beslut sker genom majoritetsbeslut förutom vid författningsändringar där 2/3 majoritet krävs.
Presidenten väljs av nationalförsamlingen bland dess ledamöter. Presidenten har rätt att förklara krig och är ÖB. Presidenten kan avsättas med misstroendevotum.
Partier med minst 80 ledamöter i Nationalförsamlingen kan utse en vicepresident och partier med minst 20 ledamöter i Nationalförsamlingen har rätt att utse ministerposter i proportion till representation i Nationalförsamlingen. Regeringsbeslut fattas genom konsensus.
De nio provinserna har var och en rätt att utforma sin författning i enlighet med de konstitutionella principerna. Provinserna kan delvis också utforma sin styrelseform. De ska dock ha en lagstiftande församling. Den ska ha 30-100 ledamöter beroende på befolkningsstorlek. Partier med minst en tiondel av de valda ledamöterna har rätt att vara representerade i provinsregeringen.
På kommunal nivå finns fullmäktigeförsamlingar som väljs i separata val.
Rättsväsendet med en högsta domstol är oberoende
av den verkställande makten. En författningsdomstol ska övervaka
att verkställande, lagstiftande och dömande makt följer konstitutionen.
AA-298 Har Ryssland presidentstyre eller
har de parlamentarism?
Adam Dahlberg
adamdahlberg@hotmail.com
Det ryska systemet kan snarast beskrivas som presidentstyre, med vissa parlamentariska inslag.
Presidenten är inte själv regeringschef, men han är den som utser premiärminister. Parlamentet ska visserligen godkänna presidentens förslag, men har parlamentet inte godkänt presidentens tredje förslag blir parlamentet automatiskt upplöst. Presidenten kan efter eget gottfinnande avskeda premiärministern. Dessutom gäller presidentens förslag som premiärminister som tillförordnad premiärminister i avvaktan på parlamentets godkännande och i avvaktan på ett nytt förslag om parlamentet har underkänt presidentens förslag.
Boris Jeltsin har utnyttjat författningens alla möjligheter,
sparkat flera premiärministrar, lagt fram upprepade förslag till
parlamentet och ibland fått dfem underkända. Men i slutänden
är det ändå presidenten och inte parlamentet som haft störst
inflytande på tillsättandet av regering.
AA-297 Jag skulle vilja veta vad Stiftelsen
Contra anser om religiösa sekter, t ex Kristi Församling, scientologerna,
Enighetskyrkan (Moonrörelsen), Hare Krishna, Livets Ord, Guds barn/Familjen
etc? Är de så destruktiva, frihetsinskränkande och manipulativa
som antikultrörelsen påstår, eller är det bara det
svenska samhället som lider av religionsskräck? Enighetskyrkan
(Moonrörelsen) har ju liksom Contra ibland stämplats som "högerextremistisk",
eftersom den såg kommunismen som en Antikrist. Vad anser Contra om
Sun Myung Moons och hans rörelses antikommunistiska insatser?
Lars Andersson (29 mars 2000)
matrix_1989@hotmail.com
I motsats till många som förfasas över "sekter" så är Contra anhängare av grundlagens stadganden om religionsfrihet. Det gäller för oss självklart i första hand de sekter som är mindre populära. Ingen behöver ju idag riskera sin trosfrihet om man väljer att vara med i Svenska kyrkan. Det är först när man utnyttjar religionsfriheten till något annat och mer kontroversiellt som grundlagen sätts på verkligt prov. Det är anmärkningsvärt hur svag somligas övertygelse är när det gäller de grundläggande mänskliga rättigheterna. Contras övertygelse är inte svag.
Vad gäller Enighetskyrkan är Contras ansvarige utgivare Tommy Hansson personligen medlem. Det är enligt hans - och övriga Contra-aktivas - uppfattning en högst normal kristen församling. Tommy lever ett normalt familjeliv och besöker kyrkan på helgen samt umgås privat med en del andra församlingsmedlemmar. Men så är det ju också för dem som är aktiva i Svenska Kyrkan, Missionsförbundet eller Judiska Församlingen...
Enighetskyrkan har gjort stora insatser för att bekämpa det
kommunistiska barbariet, något som de skall ha all heder av. Inte
minst är tidningen Washington Times, som genom åren finansierats
av Moon-rörelsen, en viktig motvikt mot vänsterblaskan Washington
Post i den amerikanska huvudstaden. Utan Moon-kyrkans finansiella uppoffringar
skulle mediaobalansen vara ännu större i Washington.
AA-296 Läste just veckonotisen om Elían Gonzales öde när/om han återvänder till Kuba.. ni nämnde att Kuba varit ett av de rikaste länderna i området innan Castros tillträde - var den tidens Kuba ett lika diktatoriskt samhälle som det blev efteråt, men med en väldigt skarp gräns mellan fattiga och rika, istället för som efteråt ett land med en allomfattande fattigdom? Var det verkligen bra som det var innan? Trots allt var det ju många som stödde Castro och blev nöjda när han kom till makten På det hela taget blev det en ljusare tillvaro för "den lilla människan" på Kuba efter revolutionen efter vad jag har förstått...
Var det verkligen en så stor nedgång för landets
befolkning, att revolutionen genomfördes? Eller ville ni bara peka
på hur landets BNP sjönk när Castro förstatligade allt
och kastade ut utländska investerare?
Gustav Hedberg, Kungälv (12 april 2000)
azathoth@ebox.tninet.se
Allt är inte svart eller vitt. Men Kuba under Castro är en entydig katastrof. Vilket inte innebär att situationen under företrädaren Fulgencio Batista var bra.
Kuba under Batista var svårt korrumperat - som Kuba under Castro. På Kuba under Batista hade den amerikanska maffian ett betydande inflytande. Under Castro har Kuba tidvis haft ledande knarksmugglare i regeringen (åtminstone om man skall tro på domar och påföljande avrättningar som genomförts av Castro-regimen eller på den amerikanska narkotikapolisen). Kuba under Batista var en diktatur med en liten klick som styrde. Kuba under Castro har blivit en TOTALITÄR diktatur, där regimen har en mer total kontroll över medborgarnas liv. Under Batistas tid styrde var det några få som styrde och några få politiskt aktiva som förtrycktes. Under Castro har "Kommittéerna för Revolutionens Försvar" total kontroll över samtliga medborgare. Det finns en kommitté i varje kvarter och några sådana ambitioner till total kontroll hade aldrig Batista.
Det var många kubaner som var motståndare till Batista och många stödde Castros uppror. Det var först sedan han tagit makten som han avslöjade att han var kommunist och flera av den första regeringens efter revolutionen medlemmar kastades i fängelse. Några som deltagit i Castros revolution satt fängslade i tjugo år för att de efter revolutionen krävde demokrati och sade nej till kommunistisk planekonomi och stöld av egendom (än idag är människor upprörda över att Hitlers nationalsocialister stal tyska judars egendom, Castros motsvarande brott borde uppröra oss än mer eftersom de ligger närmare i tiden). Flera miljoner människor har med fara för eget liv flytt från Kuba till USA, där Miami har blivit centrum för en fri kubansk kultur och en väl fungerande kubansk ekonomi. Kubanerna i USA har, trots att de tillhör den latinska invandrargruppen, en medelinkomst som ligger något över medelinkomsten för amerikaner med anglosaxisk bakgrund.
Kuba var det rikaste landet i Latinamerika när Castro tog makten. Det innebar ju inte att landet och dess invånare var rika i europeisk eller nordamerikansk bemärkelse. Men att det trots allt var ganska drägligt på Kuba. För både fattiga och rika. Idag är det i hela Latinamerika bara Haiti som har en lägre medelinkomst än Kuba. De fattiga har det odrägligt. Och några rika finns inte. Utom Fidel Castro personligen, som har räknats till världens rikaste män av den amerikanska tidskirften Forbes som gör en förteckning varje år.
AA-295 Jag undrar vad FPÖ-ledaren
Jörg Haider står för egentligen? Det går mycket snack
och teorier och jag vill bena ut vad som är vad!!
Ann-Sofie, Västerås (27 februari 2000)
ficon@hotmail.com
Visst går det mycket snack om Jörg Haider och FPÖ, Österrikiska Frihetspartiet. Det mesta som skrivs i media och framförs av ledande politiker är hysteriskt skitsnack.
Men visst har Jörg Haider, som alla andra människor, begått misstag. En av de saker som positivt skiljer honom från många andra är att han medger att han har begått misstag och till och med ber om ursäkt för det. När hörde Du Göran Persson senast medge att han begått ett misstag?
FPÖ är ett utpräglat liberalt parti, som arbetar för marknadsekonomin. Det är särskilt angeläget i Österrike, som i många avseenden avviker från det som vi är vana vid från resten av Europa. Det finns många andliga rester kvar av den sovjetiska ockupationen av stora delar av Österrike (1945-1955). En sådan relik är att staten har ett mycket stort inflytande på landets ekonomi. Många av de största företagen är hel- eller delstatliga. Och i de företagen gäller det bisarra proporz-systemet. Varannan befattningshavare ska vara med i ÖVP (österrikiska moderaterna) och varannan i SPÖ (österrikiska socialdemokraterna). Det enda parti som är emot det här socialistiska systemet är FPÖ.
Också när det gäller småföretagsamheten gäller proporz-systemet. För att driva ett hantverksföretag krävs nämligen tillstånd. Och tillstånd fördelas enligt proporz-systemet. Det går inte att bara öppna en frisérsalong. Du måste tillhöra det parti som står på tur att öppna en ny frisérsalong!
Att kalla ett parti som deltar i den här cirkusen för systerparti till moderaterna är naturligtvis bisarrt. Inte ens sossarna nedlåter sig ju till något sådant i Sverige. Men visst, moderaterna anser själva att ÖVP är deras "systerparti" i Österrike.
Går man igenom FPÖs partiprogram (finns också förkortad svensk version), är det ett utpräglat liberalt parti. Partiet har också tidigare varit medlem i den internationella liberala organisation där svenska Folkpartiet ingår.
Det finns dock vissa inslag i FPÖs politik som inte kan beskrivas som liberala. När det gäller jordbrukspolitiken ställer partiet upp på en nationell subventionspolitik, som i Sverige snarast företräds av Centerpartiet.
När det gäller invandrings- och minoritetspolitik har partiet också en klar profil, som inte kan kallas liberal. Men den är inte heller anti-liberal. FPÖ vill slå vakt om de etniska minoriteternas ställning i Österrike. Förbundslandet Kärnten, där Jörg Haider är Landeshauptmann (ett mellanting mellan landshövding och landstingsråd), anses vara ett föredöme på att slå vakt om den slovenska minoritetens kulturella särart. FPÖ ser dock samtidigt gärna att det inte kommer alltför många nya utlänningar till Österrike. Österrike ligger ju centralt för dem som flyr från förtryck på exempelvis Balkan och landet har under senare år tagit emot 20.000-30.000 flyktingar per år. Det räcker anser FPÖ. Andra delar av Europa måste också ta sitt ansvar.
Du har säkert sett påstådda uttalanden av Jörg Haider om att han skulle stödja Hitlers arbetsmarknadspolitik. Så är naturligtvis inte fallet. Hitler var socialist och drev en socialistisk arbetsmarknadspolitik. Haider är antisocialist. Den arbetsmarknadspolitik som Hitler bedrev var ganska snarlik den som Per-Albin Hansson drev i Sverige vid samma tid. Dvs sysselsättningen stimulerades genom stora ofinansierade underskott i statsbudgeten. Detta i enlighet med John Maynard Keynes teorier (som i Sverige företräddes av bland andra senare folkpartiledaren Bertil Ohlin och senare handelsministern (s) Gunnar Myrdal). Vid en parlamentsdebatt framförde Haider sitt krav på att personer som levde på arbetslöshetsunderstöd och som hade möjlighet att få ett jobb, men inte tog det, skulle drabbas av någon form av sanktioner. FPÖ skulle inte stillatigande se på hur arbetsskygga levde på de arbetandes bekostnad utan att ens försöka göra rätt för sig. Det här uppfattades som ett fruktansvärt angrepp mot välfärdsstaten av regeringspartiet SPÖ (socialdemokraterna), som i sitt motinlägg hävdade att sådana krav skulle motsvara den politik som företräddes av Tredje Riket (i Sverige har kravet på att arbetsföra ska ta erbjudna arbeten och annars gå miste om arbetslöshetsunderstödet varit god socialdemokratisk politik ända från seklets början till 1960-talet). När Haider hörde detta hårresande inlägg från SPÖs sida replikerade han att nazisterna - i motsats till SPÖ - i alla fall hade minskat arbetslösheten. Det är hela bakgrunden till påståendet att Haider skulle ha uttalat sitt stöd för Hitlers arbetsmarknadspolitik. För en vanlig åhörare låter det nog mer som ett angrepp på SPÖ än ett stöd för Hitler.
AA-294 Är en marknadsekonomi demokratisk?
Kristina Gårdman (24 februari 2000)
kicki_19@hotmail.com
Demokrati är ett politiskt system. Marknadsekonomi är ett ekonomiskt system. Därför finns det inget enkelt samband mellan de två, eftersom de avser helt olika saker.
Dock är det så att marknadsekonomin är en förutsättning för den politiska demokratin. För utan marknadsekonomi har vi en centraliserad styrning också av ekonomin, och centraliserad styrning är ett viktigt inslag i en diktatur. Det finns inte och har aldrig funnits något demokratiskt land som inte haft marknadsekonomin som bas för det ekonomiska systemet.
I själva verket ligger marknadsekonomin mycket närmare det
totala folkliga inflytandet över alla beslut än vad demokratin
någonsin kunnat göra. Winston Churchill yttrade en gång
att demokratin var det sämsta tänkbara politiska systemet - om
man bortsåg från alla andra kända system som alla var ännu
sämre. Och visst hade han rätt. Demokratin innebär att majoriteten
fattar beslut för hela kollektivet. Det måste man göra i
vissa angelägenheter som till exempel försvarets utformning, lagarnas
utformning etc. För även den som inte vill ha något försvar
alls kommer ju att försvaras av det försvar som alla andra vill
ha... Men i marknadsekonoin kan var och en fatta egna beslut. Om Du vill
ha Coca Cola köper Du det och inte en Äppelcider. Det är
Du som fattar beslutet. Det är inte något majoritetsbeslut. Du
själv avgör. Och Du fattar ett nytt beslut nästa gång
Du vill dricka något. Har Coca Cola misskött sig eller levererat
en dålig eller dyr produkt blir det något annat nästa gång.
Och det är Du som bestämmer, inte politikerna. Och det är
Du som bestämmer varje gång, inte en gång vart fjärde
år. Visst är marknadsekonomin fantastisk!
AA-293 Hej, Jag ska skriva ett arbete
om USA:s och Sveriges statsskick. Alltså en jämförelse om
parlamentarism eller ej. Har ni någon bra information, och kanske
några bra länkar.
Andreas, Stockholm (3 februari 2000)
andreasw_@hotmail.com
USA har ett mycket mindre parlamentariskt statsskick än Sverige.
I USA så är makten delad mellan 3 institutioner, den lagstiftande (parlamentet alltså Kongressen med dess 2 kammare: Senaten och Representanthuset), den verkställande (presidenten) och den dömande (högsta domstolen). Kongressens makt är starkt begränsad i USA. Presidenten utser regeringen och kan lägga in veto mot alla beslut som får mindre än två tredjedels majoritet. Dessutom har på senare tid presidenten i praktiken övertagit kongressens roll när det gäller att besluta om krig mot andra länder, något vi såg i anfallet mot Jugoslavien. Högsta domstolen begränsar också kongressens makt, då den kan bedöma att vissa av kongressens beslut strider mot den amerikanska konstitutionen och då upphäva besluten.
I Sverige så har parlamentet, Riksdagen, mycket större makt. Det är Riksdagen som utser regeringen. Den svenska statschefen, Kungen, har till skillnad från USA:s president inget att säga till om när det gäller vilken regering det ska bli och har inte någon möjlighet att lägga in veto mot beslut och har inte heller något att säga till om när det gäller krigföring. Till skillnad från i USA så inskränker Sveriges statschef inte parlamentets makt på något sätt.
Sveriges domstolsväsende kan visserligen i vissa fall inskränka
parlamentets makt, om det handlar om en uppenbart grundlagsvridiga beslut,
men dess utrymme är mycket snävare än USA:s högsta domstol
och det är mycket lättare för den svenska riksdagen att ändra
på grundlagen än det är för den amerikanska.. I Sverige
räcker det med ett enkelt majoritetsbeslut fattade både före
och efter ett riksdagsval. I USA krävs det två tredjedels majoritet
i både Senaten och Representanthuset samt även godkännande
från tre fjärdedelar av delstaterna. Så den svenska riksdagen
har mycket mer makt än USA:s kongress.
AA-292 Vad är det för skillnader
mellan:
Merkantilism-liberalism?
Liberalism-monetarism?
Merkantilism-Monetarism?
Hannah (29 januari 2000)
Kryptonictwin@usa.net
Det handlar ju om rätt så olika saker. Liberalismen är en politisk ideologi. Merkantilismen är en skolbildning vad gäller ekonomisk politik medan monetarismen är en makroekonomisk skolbildning.Det handlar alltså om 3 distinkta ämnesområden. Men till viss del så överlappar de ändå varandra och därför kan vissa jämförelser trots allt göras.
Den ekonomiska politik som merkantilismen förespråkar är en aktiv industripolitik. Deras viktigaste krav är att staten bör verka för en så positiv handelsbalans som möjligt genom att i möjligaste mån uppmuntra export och samtidigt motverka import. Merkantilisterna menade nämligen att mängden guld var det som utgjorde ett lands rikedom och ett överskott i handelsbalansen innebar ett inflöde av guld.
Senare ekonomer, inte minst då de liberala, har dock avfärdat merkantilismens syn på rikedom. Adam Smith påpekade att det inte är mängden guld som utgör ett lands rikedom. Guld som då användes som pengar var ju bara ett bytesmedel och en ökad mängd guld ledde till att guldets värde föll genom att priserna på varor och tjänster steg.I stället är det mängden varor och tjänster som utgör ett lands välstånd.
Detta ledde till en förndrad syn på ekonomisk politik. Nu var en stark handelsbalans långt mindre viktigare. Det som är viktigt nu är produktionen av varor och tjänster. Då frihandel befrämjar en ökad produktion ledde det förändrade synsättet på vad som är välstånd till en rörelse från protektionism till frihandel. Liberaler var drivande i agitationen mot merkantilistisk politik, alltså protektionism och industripolitik.
Monetarismen, som alltså är en makroekonomisk teori har huvudtanken att inflation beror på ökningar av penningmängden. Den menar att den så kallade cirkulationen (alltså hur ofta pengarna i snitt används) är i regel stabil och betyder väldigt lite för prisförändringar.
Monetarister menar också att ökad penningmängd på lång sikt inte spelar någon roll för den reala tillväxten men på kort sikt så kan penningmängden ha stor inverkan på konjunkturens svängningar.
En teori om den ekonomiska verkligheten innehåller ju i sig inga policyråd men de flesta drar rätt så liberala slutsatser av monetarismens teorier. Då det främst är monetära faktorer som påverkar ekonomin så anses konjunkturstabiliseringspolitik via budgeten vara meningslös. Och för att tillförsäkra sig om en stabil utveckling utan konjunktursvängningar så bör man ha en stabil penningmängdstillväxt. Monetarismens främsta företrädare , Milton Friedman (som för vrigt är engagerad förkmpe för ekonomisk liberalism) angav att 3-5% penningmängdstillväxt var lämpligt
Till skillnad från merkantilismen så tenderar alltså monetaristerna att ha liberala politiska uppfattningar. Monetarismen skiljer sig också i att man till skillnad från merkantilisterna inte ser pengar som värde i sig även om man i likhet med merkantilisterna ser det som en betydelsefull faktor.
AA-291 Måste några i-länder
bli u-länder för att de nuvarande u-länderna ska kunna bli
i-länder? Är det då möjligt att det inte finns några
u-länder någon dag utan bara i-länder, eller måste
någon vara fattig och någon annan rik?
Daniel Wiklund, Robertsfors (9 februari 2000)
Daniel.Wiklund@robertsfors.se
En del människor har en stenåldersmässig syn på ekonomi. De ser ekonomin som ett parti poker. Det som den ene vinner har någon annan förlorat. Men världsekonomin är inte ett parti poker. Tvärtom är själva grunden för all ekonomisk aktivitet att skapa mer resurser och att utnyttja de resurser som finns bättre. Vi kan se hur det är i vårt eget land. Idag har en socialbidragstagare i flera avseenden en högre levnadsstandard än de allra rikaste skikten på 1700-talet. Inga socialbidragstagare behöver nöja sig med ett ouppvärmt utedass eller stearinljus idag. Samtidigt som det var en ekonomisk nödvändighet så sent som för 150 år sedan. Även för de "rika". Så är det också med länders ekonomier. Det går alldeles utmärkt att skapa bättre ekonomiska förutsättningar i ett land utan att något annat land ska behöva drabbas. Se bara på hur många länder som under de senaste decennierna flyttat in i industriländernas krets: Sydkorea, Taiwan, Mexiko, Singapore, Thailand, Malaysia... Hongkong är idag per capita rikare än Sverige. Så sent som för 40 år sedan var Hongkong upptaget på listan över mottagare av svenskt bistånd (från Lutherhjälpen). Att de här nämnda länderna tagit sig ur fattigdomen innebär inte att vi i Sverige (som har utvecklats mest negativt av industriländerna) har det sämre än för 40 år sedan. Tvärtom, även i Sverige är levnadsstandarden högre än den var för 40 år sedan, samtidigt som vi fallit tillbaka från världens tredje rikaste till världens nittonde rikaste nation.
