Ämnen: EMU, Nederländernas narkotikapolitik, ryska revolutionen, Tibet, USA och Vietnamkriget, dödsstraff i Kina, Adolf Hitler och Josef Stalin, kan en demokrati avskaffa sig själv?, Iran, Sydafrika

Här samlar vi frågor som tidigare legat ut på "Frågor och svar". Det rör sig alltså om frågeställningar som är lite äldre och kanske inte helt dagsfärska. För att göra nedladdningen av sidorna hanterlig innehåller varje sida högst tio frågor och svar. Frågorna är från den 24 januari 2000-24 februari 2000.

En översikt över alla frågorna hittar Du här

För att komma till den aktuella sidan med frågor och svar klickar Du här.

Vill Du själv ställa en fråga, klicka här.

Ö-290 Vad kommer EMU att betyda för Sveriges ekonomi?
Daniel Wiklund, Robertsfors (9 februari 2000)
Daniel.Wiklund@robertsfors.se

Om vi förutsätter att Sverige blir medlem i EMU kommer det att innebära att vi får samma valuta som de 11 länder som idag är med i EMU. Det kommer också att innebära att räntenivåerna kommer att utjämnas. Vi får samma räntor som i euroländerna (just nu är skillnaden nästan obefintlig, men Sverige har tidigare haft något högre räntor än i Euro-området). Införandet av en gemensam valuta har en avgörande fördel: transaktionskostnaderna för internationell handel minskar drastiskt. Tiotusentals (hundratusentals?) välavlönade valutahandlare får leta efter en vettigare sysselsättning. Att avskaffa hela denna extremt välavlönade yrkeskår innebär naturligtvis en betydande välfärdsvinst för samhället. För den vanlige svensken skulle det märkas praktiskt genom att han/hon inte behövde växla några pengar för semesterresan till Kanarieöarna (som redan har infört euron, även om det ytterligare ett år står "pesetas" på "euro-sedlarna"). Det skulle bli enklare att jämföra priser i andra länder och importen av till exempel begagnade tyska bilar skulle underlättas högst avsevärt.

Men det finns också nackdelar. 1999 års Nobelpris i ekonomi utdelades för teorin om optimala valutaområden. EMU-området är inget optimalt valutaområde. Genom att ha tillgång till ett antal ekonomisk-politiska handlingsmöjligheter kan man anpassa ett land till de förändringar som sker i omvärlden och minska de skadeverkningar som uppstår på grund av "externa chocker". Om till exempel papperspriserna på världsmarknaden skulle falla drastiskt skulle Sverige råka illa ut. I ett EMU-Sverige skulle ett stort antal pappers- och massafabriker kanske behöva stängas för gott. I ett Sverige med kronor som valuta skulle kronan automatiskt anpassas nedåt i värde om papperspriserna föll. Därmed skulle en långsiktigt livskraftig industri inte försvinna på grund av en tillfällig prischock. Teorin om optimala valutaområden säger att länder med samma struktur på sin ekonomi tjänar på att ha en gemensam valuta. Sverige och Finland skulle till exempel utgöra ett optimalt valutaområde, eftersom våra länders ekonomi är så starkt beroende av de internationella priserna på skogsindustrins produkter. EMU är däremot inget optimalt valutaområde, eftersom skogsländerna i norr (Sverige och Finland) har föga gemensamt med vin- och olivländerna i söder (Spanien, Italien och Grekland).

Ö-289 Jag skulle vilja veta lite om Hollands narkotikapolitik. Hur fungerar den, och är det några ändringar på gång?
Kenneth Nyman (8 februari 2000)
kmneuman@spray.se

Nederländerna har Europas mest liberala narkotikalagstiftning. Det är ena ytterkanten i ett spektrum där Sverige utgör andra ytterkanten.

I Nederländerna kan man köpa cannabis för personligt bruk (högst 5 gram) på kaféer. Priset för den kvantiteten är cirka 150 kronor. Det räcker till ungefär ett dussin marijuana-cigaretter. Priset är alltså avsevärt högre än för tobak. En märklighet i lagstiftningen är att kaféerna i princip inte får köpa det de får sälja. Men det är något som polisen blundar för.

Nederländerna har en betydligt lägre andel tunga narkotikamissbrukare än andra länder i Europa. Siffran ligger på 1,6 per 1000 invånare, vilket kan jämföras med siffror på mellan 2 och 3 i flertalet länder i Europa. Värst är Schweiz, som också har en liberal narkotikalagstiftning. Schweiz har 5 tunga missbrukare per 1000 invånare.

Nederländerna berömmer sig också över att ha den lägsta andelen sprutnarkomaner bland dem som drabbas av AIDS. I Nederländerna finns ett program för fri distribution av sprutnålar till narkomaner. Andelen sprutnarkomaner bland de som drabbats av AIDS är 10 procent i Nederländerna mot 40 procent i resten av Europa.

I Nederländerna är man nöjda med den narkotikapolitik som förs och det förefaller inte vara på gång några större förändringar. Tvärtom är det flera länder på kontinenten som verkar följa Nederländerna i spåren.

Ö-288 Jag undrar vad som var de bakomliggande orsakerna till ryska revolutionen? Vilka som blev följderna av den och vad som hade hänt om den aldrig ägt rum?
Angelica
gekas@hotmail.com

Man bör skilja på den ryska revolutionen i mars 1917 då Tsaren störtades och en demokratisk regering bestående av liberaler och socialdemokrater tog över, och den ryska statskuppen i oktober samma år då Lenins bolsjeviker grep makten med våld och störtade Rysslands första demokratiska regering genom tiderna. Ofta används felaktigt begreppet "den ryska revolutionen" om den senare av dessa händelser.

Ryssland var i början av förra seklet ett land som låg efter övriga Europa vad gäller demokratisering och ekonomisk utveckling. Den mesta makten var koncentrerad kring Tsaren och hans familj. Ekonomin höll dock på att utvecklas och Ryssland var helt klart på rätt väg. Missnöjet var emellertid stort med den långsamma förändringstakten och motgångarna i första världskriget spädde naturligvis på detta missnöje. De flesta oppositionella var demokrater som ville föra in Ryssland på samma väg som övriga Europa, mot demokrati och kapitalism. Det fanns dock också de som påverkade av marxistiska tankegångar ville införa proletariatets diktatur. Dessa leddes av Vladimir Uljanov, även kallad Lenin. Rysslands motståndare i kriget, Tyskland, såg naturligtvis chansen att destabilisera fienden, så de stödde Lenins bolsjeviker med mångmiljonbelopp i tyska Mark.

I mars 1917 tvingades till slut Tsaren abdikera under hårt tryck och en koalition mellan liberaler och socialdemokrater tillträdde. Fria Val utlystes till december 1917. Den nya regeringen hade dock en mycket vansklig uppgift. De skulle föra Ryssland ur kriget, stabilisera demokratin, oskadliggöra de röda förbrytarbanden som strök omkring samtidigt som de skulle säkra fortsatt god ekonomisk utveckling och administrera det gigantiska landet. Lägg därtill att de inte hade speciellt stor politisk erfarenhet.

Allt detta utnyttjades av bolsjevikerna som grep makten i en statskupp i okteber 1917. Efter det dröjde det över 70 år innan Ryssland fick demokrati igen.

Följderna av statskuppen blev att Rysslands utveckling mot demokrati och kapitalism stoppades tvärt. Kommunistiska bluffmakare hävdade hela tiden att Sovjetunionen hade god ekonomisk utveckling, men idag vet vi att det bara var bluffsiffror. Följderna blev också 60 till 100 miljoner döda människor till följd av massarvrättningar, koncentrationsläger, politiskt framtvingad svält m.m. Den ryska revolutionen bidrog också med största sannolikhet till att nationalsocialisterna kunde ta makten i Tyskland 16 år senare. Den mycket berättigade oron för att bolsjevismen skulle sprida sig var en av orsakerna till att många lät sig luras att rösta på Hitler. Den ryska statskuppen är därmed världshistoriens mest ödesdigra händelse.

Vad som skulle hänt om den aldrig ägt rum vet vi naturligtvis inte, men förmodligen hade, om den demokratiska regeringen fått arbetsro, Ryssland idag varit en integrerad del av Europa och haft betydligt högre välstånd.

Ö-287 Är Tibet en självständig stat?
Linda Pettersson (7 mars 2000)
pettersson_linda@hotmail.com

Sorgligt nog inte. Det borde vara. Tibet bebos av tibetaner som är anhängare av lamaistisk buddhism och har varken språkligt eller kulturellt något att göra med Kina. Tibet har dock varit glest befolkat och haft svårt att värja sig mot den stora grannen i öster. Av och till har därför Tibet varit kontrollerat av Kina eller tvingats ingå olika avtal med Kina som begränsat landets suveränitet.

1950 marscherade Kinas kommunister in i Tibet och ockuperade landet. Landets ledare Dalai lama tvingades underkasta sig ockupationsmakten och det tidigare nästan enbart av tibetaner bebodda Tibet utsattes för en omfattande invandring av kineser. Under åren 1956-1959 försökte tibetanerna återerövra sin självständighet, men det misslyckades. Upproret krossades i blod och Dalai lama flydde till Indien där han varit bosatt sedan dess. Han fick Nobels fredspris år 1989 och anses av tibetanerna vara landets både andlige och värdslige ledare.

Ö-286 Varför var egentligen USA så starkt emot kommunismen under vietnamkriget?
Pia, Gällivare
pia_f@hotmail.com

Egentligen borde svaret på frågan vara uppenbart. Alla anständiga länder borde vara emot kommunismen i alla lägen. 80-160 miljoner mord i den röda fanans namn borde vara mer än tillräckligt. De vietnamesiska kommunisterna var inga undantag, vilket visade sig tydligt när de väl fatt makten i hela Vietnam. Koncentrationsläger, mord och politiska fångar blev då vardagsmat även i södra Vietnam.

USA trodde också på den så kallade Dominoteorin. Om kommunisterna vann makten i ett land i Sydostasien skulle hela regionen falla. Tyvärr besannades detta delvis när både Laos, Burma och Kambodja fick olika typer av röda regimer.

Dessutom brann ju det kalla kriget för fullt, inte många världspolitiska händelser låg helt utanför den grundläggande Öst-väst-konflikten. En kommunistisk (sovjetisk) seger i Vietnam sågs som en sovjetisk delseger i det kalla kriget; vilket till varje pris skulle undvikas.

Tyvärr blev priset mycket högt i form av 50.000 stupade amerikanska soldater och en stor skada på USAs självförtroende och anseende i världen. Man lyckades inte heller, trots sina enorma insatser, utan kommunisterna tog som bekant makten i hela landet, och än idag lider det vietnamesiska folket under en diktatur de hade sluppit om landet fått en chans att utvecklas mot demokrati och marknadsekonomi på samma sätt som till exempel Sydkorea och Taiwan.

Ytterligare en förklaring kan ha varit prestigen. När engagemanget i Indokina väl vuxit gick det inte att dra sig ut med ansiktet i behåll. Då fick man istället öka insatserna trots att man kanske såg att kriget inte gick att vinna. Detta är naturligtvis beklagligt men förtar dock inte det faktum att USAs närvaro i Vietnam var lika berättigad som deras närvaro i Europa under Andra världskrigets slutskede.

Ö-285 Jag skulle vilja veta allt om dödsstraff i Kina! Vilka metoder som används, vilka som döms till döden, för vilka brott osv.
Malin, Sollentuna
maja_sg@hotmail.com

Dödsstraffet används flitigt I Kina, både mot riktiga brottslingar och mot politiska motståndare till kommunistregimen.

Exakt hur många som avrättas är omöjligt att få svar på eftersom de siffrorna inte är officiella. Amnesty känner dock med säkerhet till 1067 avrättningar under 1998. Det riktiga talet är naturligtvis långt större. Känt är också att alla inte får rättvisa rättegångar innan domen faller. Den vanligaste metoden är att de dömda skjuts med gevär.

Mer information finns på Human Rights Watch, där det också finns många lankar samt hos Svenska Amnesty

Ö-284 Hej jag skulle vilja ha en jämförelse av Adolf Hitler och Josef Stalin.
Anna Lagerberth, Alingsås
anna.lagerberth.elev@skola.alingsas.se

Det finns många likheter mellan Adolf Hitler och Josef Stalin.Den viktigaste likheten är att de båda tillhör kategorin världshistoriens ondaste män och var folkmördare.

Experter inom området uppskattar att Stalins regim låg bakom runt 40 miljoner människors död och Hitlers runt 20 miljoner. De var båda , särskilt mot slutet av deras liv, rätt så paranoida. De hade båda länge varit heltidsrevolutionärer innan deras respektive partier tog makten i respektive land, även om Hitler till skillnad från Stalin var partiledare under tiden före partiets maktövertagande. De hade båda blodiga uppgörelser med rivaler inom sina respektive partier. Hitler hade 1934 en blodig uppgörelse med sitt parti NSDAPs vänsterflygel, bröderna Strasser och NSDAPs halvmilitära gren SA.

Stalin hade först en uppgörelse med Leo Trotskij om makten efter det att Lenin dog 1924. Stalin vann uppgörelsen men Trotskij lyckades fly utomlands. 1940 blev han dock mördad i sitt hem i Mexico, något de flesta bedömare tror Stalin låg bakom. Dessutom så avrättade han under senare delen av 1930-talet 100000-tals partimedlemmar som inte ansågs underdåniga nog, bland annat större delen av försvarsledningen.

I båda fallen så kan deras massmord till stor del sägas ha varit motiverade av en våldsam metod för att uppnå sina respektive ideologiers utopiska mål: Hitler ville uppnå sin utopi om ett rasrent Stor-Tyskland genom att mörda alla judar och Stalin ville uppnå sin utopi om ett klasslöst samhälle genom ett kollektiviserat jordbruk som i sin tur uppnåddes genom att mörda de motsträviga kulakerna i Ukraina.

Den främsta skillnaden mellan Hitler och Stalin kan sägas ligga i att medan Hitler är sin ideologis upphovsman och främsta tänkare så tillämpade Stalin bara de visioner som Karl Marx och Vladimir Lenin formulerat.

Ö-283 Kan en demokrati avskaffa sig själv med demokratiska medel? Hur?
Agneta Fridolfsson (22 februari 2000)
agneta.fridolfsson@nu.alvsborg.se

Jodå, nog kan den det. Det är bara för väljarna i ett parlamentsval att se till att rösta på partier som vill avskaffa demokratin till förmån för diktatur eller anarki eller att man i en folkomröstning röstar för att avskaffa demokratin. På motsvarande sätt kan en diktatur med diktatoriska medel se till att avskaffa sig själv genom att diktatorn enväldigt beslutar sig för att införa demokrati.

Det bästa historiska exemplet på en demokrati som avskaffar sig själv var ju när nästan hälften av det tyska folket röstade för Adolf Hitlers NSDAP (Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet) som var öppet anti-demokratiskt och som talade om för folk att de var emot demokratin. Och när de kom till makten så genomförde de som bekant denna programpunkt.

Ö-282 I fredags var det val i Iran. Jag skulle vilja veta hur ni tror att det kommer att gå för landet. Just nu ser det ut som att de reformvänliga kommer att vinna. Är det bra eller dåligt om de vinner? Vad kommer det att få för konsekvenser. Hur ska landet komma på fötter igen?
Sophia (20 februari 2000)
wimbax@hotmail.com

Det kan nog sägas vara bra om reformvänliga stärker sin ställning. De reformvänliga har vanligen en mindre västfientlig inställning och är därför förhoppningsvis mindre benägna att understödja terrorism, vilket Iran gör i dag. Den mer västvänliga attityden hos reformvännerna gör också att de kan förväntas öppna Iran för mer frihandel och utländska investeringar , något som skulle stärka Irans ekonomi. även i allmänhet så kan de sägas vara mer positiva till de liberaliseringar av ekonomin som är nödvändig för att stärka ekonomin.

Det lär nog inte bli så stora effekter av de reformvänligas seger. Då det fundamentalistiska prästerskapet fortfarande har stöd av miliätren så kan inte reformvännerna riskera allt genom att försöka på en gång driva igenom radikala reformer, utan de vet att de måste genomföra omvandlingen av Iran långsamt .

Vad gäller att få Irans ekonomi på fötter igen så gäller det för Iran samma sak som för alla andra länder. Det vill säga satsning på utbildning, låga skatter, säkrade egendomsförhållanden, borttagande av subventioner till ineffektiva industrier, frihandel osv.

Ö-281 Hej, vi håller på med ett arbete i klassen om u-länder, och vi vill fråga "om och hur förhållanden i Sydafrika förbättrats eller försämrats efter avskaffningen av apartheid för den svarta majoriteten" Vi vill också få reda på fakta om situationen i Sydafrika efter aparteheid!
Sandra, Göteborg (24 februari 2000)
sweetsour_4@hotmail.com

I vissa avseenden så har förhållanderna förbttrats, i vissa avseenden så har de varit oförndrade och i andra avseenden så har de försämrats efter att apartheid avskaffades och ANC tog över.

För många svarta sydafrikaner så innebar avskaffandet av apartheid att deras självkänsla stärkts då de inte längre behöver känna den förnedring många av dem kände över att leva under vit överhöghet.Den förnedring som en del svarta upplevde det innebar behöver de nu inte uppleva.

För de få välutbildade svarta som fanns i Sydafrika så har avskaffandet av apartheid också inneburit en mycket stor förbättring. Tidigare var de ofta förhindrade i sin karriär på grund av deras rastillöhrighet. Nu är det tvärtom. Då ANC-regeringen med lagstiftning har krävt av företagen att de skall ha en viss andel svarta i höga positioner så slåss företagen om att få de få kvalificerade svarta som finns (vilket gör att de välutbldade svarta är i princip granterad anställning och kan dessutom kräva väldigt bra betalt). Vanligen så finns det dock inte tillräckligt många välutbildade svarta tillgängligt, vilket gör att företagen endera måste anställa okvalificerade svarta eller bryta mot lagen.

De allmänna ekonomiska klyftorna har varit fortsatt stora, även om skillnaderna mellan vitas och svartas genomsnittsinkomst minskat genom att den välutbildade eliten bland de svarta fått det bättre på bekostnad av de vita. För de flesta svarta sydafrikaner så har dock inte någon förbättring skett.

I en del avseenden har dock förhållanderna försämrats .Framförallt så har kriminaliteten, som var hög redan under apartheid, ökat kraftigt och ligger nu på en av väldens högsta nivåer.

Det begås nu över 26000 mord per år (vilket innebär att antalet mord/capita är 9 gånger högre än i USA och 30 gånger högre än i Sverige) och 1 miljon våldtäkter per år (vilket gör att Sydafrika har flest våldtkter per capita i världen). Den allt högre kriminaliteten är inte bara ett problem i sig med alla de offer det innebär utan det försämrar ekonomin också då utländska investerarare, turister och välutbildade vita flyr landet av rädsla för att bli mördad, rånad eller våldtagen.

Dessutom så har spridningen av HIV/AIDS ökat kraftigt och Sydafrika är tillsammans med en del andra afrikanska länder ett av världens mest drabbade. 1 av 4 kvinnor i fertil ålder är drabbade. Precis som brottsligheten så är spridningen av HIV/AIDS inte bara ett problem i sig utan något som försämrar ekonomin då arbetsförmågan ofta försvagas hos de drabbade.

Många vita känner dessutom att de nu utstts för motsvarande förtryck som de svarta tidigare utsattes för. Den "positiva särbehandling" av svarta som regeringen tvingar inte bara myndigheter utan även företag att genomföra innebär att högt kvalificerade vita utestängs från jobb på grund av deras rastillhörighet och får ge vika för ofta okvalificerade svarta . Missnöjet över detta , tillsammans med rädslan att bli utsatt för brott, är en bidragande orsak till att många välutbildade vita emigrerat från Sydafrika.

Ekonomin har under ANC-regeringen i stort sett stagnerat. BNP-tillväxten har legat på ungefär samma nivå som befolkningstillväxten, vilket innebär att genomsnittsinkomsten varit oförndrad. Det tycks som om de positiva effekterna av avskaffade sanktioner, avskaffad diskriminering av kvalificerade svarta och ANC:s försiktiga liberalisering av ekonomin motverkats av de negativa effekterna av ökad brottslighet, utbredningen av HIV/AIDS, diskriminering av kvalificerade vita samt emigration av kvalificerade vita.

Tillbaks