Ämnen: Spanien och Kalla Kriget, löntagarfonder och överbryggningspolitik, Mexiko, guldmyntfoten, varför flyttar svenska företag utomlands, IMF och Världsbanken, G8, socialism, Mumia Abu-Jamal, Polen
Här samlar vi frågor som tidigare legat ut på "Frågor och svar". Det rör sig alltså om frågeställningar som är lite äldre och kanske inte helt dagsfärska. För att göra nedladdningen av sidorna hanterlig innehåller varje sida högst tio frågor och svar. Frågorna är från den 7 januari 2000-20 januari 2000.
En översikt över alla frågorna hittar Du här
För att komma till den aktuella sidan med frågor och svar klickar Du här.
Vill Du själv ställa en fråga, klicka här.
Y-250 Jag skulle vilja veta mer om Spanien
under Kalla Kriget. Vem hade makten och var de inblandade i kriget? Vad
gjorde man där och vilka konsikvenser det har fått?
Tina Roswall (20 januari 2000)
tizzi@hotmail.com
Spanien hade en mycket särpräglad ställning under det Kalla kriget, som hade samband med landets historia. Spanska inbördeskriget utkämpades ju under åren 1936-1939. Det var faktiskt slut då Andra världskriget började. Spanien började slicka sina sår och höll sig helt utanför Andra världskriget - landet var precis som Sverige neutralt.
Eftersom Spanien var en diktatur var landet inte välkommet att bli medlem i NATO när pakten bildades 1949 (grannlandet Portugal, som också var en diktatur, fick bli medlem, men det var motvilligt som NATO gick med på detta, Portugals strategiska läge var sådant att man kunde ställa större krav än Spanien).
Genom att Spanien inte var med i NATO stod landet delvis vid sidan av det Kalla kriget. Men det fanns särskilda överenskommelser med USA, vilka gjorde att Spanien hade nära förbindelser med det tyngsta NATO-landet. Genom att landet "låg vid sidan av" kom Spanien dock att hamna också vid sidan av det Kalla Kriget. Landets före detta kolonier i Afrika var obetydliga och spelade ingen nämnvärd roll i den del av Kalla Kriget som tilldrog sig i kolonierna.
Sedan Spanien blivit en demokrati ansökte landet om medlemskap i NATO och efter en folkomröstning blev Spanien NATO-medlem 1982. Under den korta tid som återstog av det Kalla Kriget spelade dock Spanien aldrig någon betydelsefull roll.
Y-249 Det finns tydligen ett samband
mellan överbryggningspolitiken och löntagarfonderna. Kan Ni förklara
detta samband?
Carl Rutgerson, Göteborg (19 januari 2000)
carl.rutgerson@swipnet.se
Vi tvivlar på att det finns något sådant samband. Möjligen kan ett sådant påstått samband ha dragits fram som argument när riktiga argument tröt. Dock finns det ett klart tidsmässigt samband.
LOs beställning på en utredning om löntagarfonder gjordes 1973, samtidigt som världen kastades in i oljekrisen, som Sverige försökte möta genom den så kallade överbryggningspolitiken. Genom överbryggningspolitiken stimulerades den inhemska efterfrågan, bland annat genom generösa lagerstöd till företagen. Sverige följde därmed inte med ned i den djupa ekonomiska kris som drabbade resten av världen. Men eftersom Sverige inte gjorde några strukturella förändringar fanns ju obalanserna kvar och krisen blev desto djupare när den inte längre kunde överbryggas. Följden blev flera devalveringar och nedläggningar i de industrier som hållits mest under armarna, med betydande arbetslöshet som följd.
Under löntagarfondsdebatten framfördes tanken på att så kallade "övervinster" skulle frysas och inte tillfalla kapitalägarna. Tron var att kapitalägarna skulle nöja sig med "normal" avkastning under toppåren, stå ut med förlusterna i bottenåren och likaså vara nöjd under normalår. Men varför ta riskerna och förlusterna om man inte får njuta frukterna de goda åren?
Nåväl, de år då konjunktur och/eller konjunkturpolitik ledde till goda vinster var socialdemokraterna beredda att "dra in" övervinsterna: De fick tidvis stöd av folkpartiet och framförallt centerpartiet för sådana indragningar om de gjordes i form av "fonder", till exempel investeringsfonder (en 50-talshistoria, skattefria insättningar under goda år, subventionerade uttag under dåliga år) eller fonder som till exempel kunde användas för "utveckling". Det fanns ett program som gick ut på avsättningar till företagsindividuella fonder under ett högkonjunkturår, medel som skulle frigöras för investeringar i personalutveckling och personalfrämjande åtgärder under kommande lågkonjunkturår.
Tekniken som användes kan synas snarlik löntagarfonderna, eftersom facket tilldelades en viss vetorätt mot användningen av fondmedlen, men syfte och användning skilde sig markant från löntagarfonderna. Syftet var helt och hållet konjunkturutjämnande och pengarna skulle användas för investeringar i det egna företaget ett senare lågkonjunkturår. Inga pengar skulle transfereras till andra ägare och inte heller skulle något ägande tas över av fonder. Ordet fonder i "investeringsfonder" och liknande program har en helt annan innebörd än ordet fonder i "löntagarfonder". I investeringsfonderna är "fond" en bokföringsteknisk term att jämföra med ett aktiebolags "reservfond", medan "fond" i löntagarfond är en juridisk person som investerar i aktier, en användning av ordet som påminner om dagens aktiefonder.
Y-248 Hej, jag vill veta om Mexico har
kritiserats i samband med mänskliga rättigheter?
Linda Pettersson (18 januari 2000)
pettersson_linda@hotmail.com
Visst har Mexiko kritiserats för brott mot de mänskliga rättigheterna. Liksom de flesta länderna i Latinamerika (Costa Rica är väl nästan det enda genomgående demokratiska undantaget). Men Mexiko har också utvecklats i demokratisk riktning under de senaste decennierna - liksom många andra latinamerikanska stater. Och numera finns det inte särskilt mycket att klaga på.
Mexiko genomgick en revolution under åren 1910-1920. Revolutionen leddes av de legendariska namnen Emiliano Zapato och Pancho Villa. Efter revolutionen lade först några revolutionsgeneraler makten under sig. Men 1929 bildades Partido Revolucionario Institucional PRI, Revolutionära Institutionella Partiet), som haft makten alltsedan dess. I formellt fria val valdes partimedlemmar till alla inflytelserika poster. Partiet brukade fram till 1970-talet få mer än 80 procent av rösterna. Den enda nämnvärda oppositionen kom från det högerinriktade, affärsvänliga partiet PAN. Det partiet hade aldrig chansen att vinna några val och när det några gånger var nära att partiet skulle vinna ett guvernörsval förekom ett omfattande valfusk - som bevarade PRIs maktmonopol.
Trots PRIs maktmonopol och förhållandet att valen varit styrda hade landet i stort sett hela tiden pressfrihet. En livaktig press kunde kritisera regeringen. Haken var att bara en liten elit läste tidningarna...
Under PRIs höjdpunkt var en stor del av näringslivet, inte minst den viktiga oljeindustrin, kontrollerad av staten. Något som hämmade Mexikos utveckling och gjorde landet i vissa stycken jämförbart med de socialistiska diktaturerna.
Under 1980-talet har PRIs maktmonopol luckrats upp. För första gången har oppositionsledamöter valts in i kongressen. PAN har tillåtits vinna några regionala val och PRI har gått med på författningsändringar som gynnat oppositionen, om inte annat för att färmja landets internationella rykte. Ett vänsterparti, PRD, har också växt fram och det konkurrerar nu också om makten.
Seden att presidenten utser sin egen efterträdare har härskat ända sedan PRI kom till makten, men nu hålls för första gången primärval.
I den södra delstaten Chiapas har en del indianer gjort uppror och det har slagits ner med ganska brutala metoder, som kritiserats av en internationell kommission. Gerillan, EZLN - zapatisterna, har en ledare som bara presenteras under antaget namn, "Marcos", och alltid uppträder maskerad. Zapatisterna är dock en regional företeelse och Mexiko som nation rör sig i riktning mot demokrati. Men än är det en lång väg att vandra.
Y-247 Vi ska skriva ett arbete om Riksbanken,
Penningspolitiken och dess historia samt om guldmyntfoten. Hur skulle det
påverka Sverige om vi införde det igen?
Anna Qviberg, Lidingö (13 januari 2000)
annaqviberg@hotmail.com
Senast Sverige införde guldmyntfot var 1873. I början på en tillväxtperiod utan like. Historien talar alltså för guldmyntfot...
Guldmyntfoten övergavs sedan 1931, när ekonomin råkat i djup kris efter börskraschen på Wall Street i slutet av 1929.
Guldmyntfoten är ett sätt att eliminera klåfingriga politikers inflytande på finanspolitiken. Med en fast värdemätare på valutan finns det inte så stora möjligheter att bedriva en inflationsdrivande politik för att främja statens intressen på medborgarnas bekostnad.
I indirekt mening hade vi en guldmyntfot under en stor del av efterkrigstiden genom det så kallade Bretton Woods-systemet. Ett antal valutor (bland annat den svenska kronan) var genom Bretton Woods-systemet knutna till dollarn, som i sin tur var knutet till guldet. Haken var här att de individuella valutorna var knutna till dollarn och att olika inflationstakt med tiden gjorde växelkurserna orealistiska. Det uppstod obalanser som ledde till att Bretton Woods-systemet havererade. Systemet saknade de mekanismer som genom prissänkningar ledde till anpassningar av priserna när efterfrågan inte utvecklades i takt med guldtillgången på marknaden.
Många libertarianer är anhängare av guldmyntfoten just för att den eliminerar politikernas möjlighet att manipulera valutan. Å andra sidan måste man konstatera att guldet idag inte alls spelar samma centrala roll för världsekonomin som det en gång gjorde. Guldet har alltmer reducerats till en råvara bland andra. Därmed tappar man lite av grundidén med guldmyntfoten, den oberoende värdemätaren. Ibland har man istället diskuterat möjligheten att ersätta guldet med en "råvarukorg", där värdet på valutan skulle sättas efter en korg av olika råvaror. Men då lämnar man naturligtvis grundkonceptet med guldmyntfot att utgivna sedlar i sin helhet ska backas upp av guldbaserade tillgångar. Världens samlade guld kan kanske förvaras i Fort Knox, men världens samlade vetetillgångar måste omsättas, annars förlorar de i värde.
Det känns knappast som en realistisk möjlighet att införa
en guldmyntfot i Sverige idag. Skulle vi göra det - och starta med
en realistisk kurs utan obalanser i flödena - skulle vi kraftigt påverkas
av marknadsprisutvecklingen på guld. Vid högre guldpriser skulle
svenska varor öka i pris, guldmyntfotens teori skulle tvinga fram prissänkningar.
Men det är tveksamt om dagens institutionella förhållanden
på arbetsmarknaden verkligen skulle möjliggöra de prissänkningarna
och de lönesänkningar som skulle bli följden. Det skulle
bli lättare att hantera en guldprissänkning, men den skulle driva
fram en allmän inflation.
Y-246 Jag skall skriva ett arbete om
varför svenska företag flyttar utomlands & därmed lyder
frågan Varför?
Amelie, Stockholm (13 januari 2000)
aekenstam@hotmail.com
Skälen till att svenska företag flyttar utomlands varierar. Vi kan ge några exempel på motiv som anförts (eller varit underförstådda):
När Pharmacia slogs samman med det amerikanska läkemedelsbolaget Upjohn hamnade huvudkontoret först i London. Det var snarast en ansträngning att finna en neutral plats. London uppfattades då som kommunikationsmässigt lämpligt, samtidigt som det är ett av tre centra för världens aktiehandel (de andra är New York och Tokyo). Idag har huvudkontoret flyttats till New Jersey.
När Asea slogs samman med schweiziska Brown Boveri till ABB hamnade huvudkontoret i Schweiz. Officiellt hänvisades till att Schweiz låg mer centralt än Sverige, men de facto torde nog skälet ha varit att Sverige hade en lagstiftning som hade tvingat bolaget att ge upp sin verksamhet i Sydafrika. Nu kunde verksamheten behållas, eftersom den svenska sydafrikalagen naturligtvis inte kunde tillämpas på ett schweiziskt företag. Både ABB och sydafrikanerna tjänade ju på detta.
När svetsutrustningsföretaget ESAB blev uppköpt flyttades huvudkontoret till Storbritannien. ESAB hade redan innan uppköpet 97 procent av sin försäljning utanför Sverige. Det kan mot den bakgrunden förefalla naturligt att lägga huvudkontoret närmare marknaden.
När Stora i Falun slogs samman med det finska företaget EnsoGutzeit till StoraEnso hamnade huvudkontoret i Helsingfors. Anledningen var främst en för utländskt aktieägande ofördelaktig finsk skattelagstiftning. Finska aktieinvesteringar i utlandet missgynnas jämfört med investeringar i Finland, medan svenskars investeringar i utlandet inte är diskriminerade på samma sätt.
Bakgrunden var densamma till att MeritNordbanken la sitt legala huvudkontor i Helsingfors. Nu har man emellertid kommit på att Stockholm är så pass mycket viktigare som finansiellt centrum jämfört med Helsingfors att man trots nackdelarna flyttar huvudkontoret från Helsingfors till Stockholm.
När Astra och Zeneca slogs samman hamnade huvudkontoret i London. Man behöver nog inte tvivla på att bidragande till att företaget hamnade i London var den politiska kritiken - främst från Margareta Winberg - mot lönesättningen för Astras chefer. På goda grunder tycker sig företagsledningen i Astra ha gjort stora insatser för Sverige och gillar inte att politiker - som förvisso inte gjort stora insatser för Sverige - tar sig ton mot lönesättningen, som borde vara en fråga mellan aktieägarna och cheferna.
När Ikea flyttade huvudkontoret till Danmark, Schweiz och Nederländerna så hänvisade ägaren, Ingvar Kamprad, till de ofördelaktiga svenska skattelagarna för familjeägda företag. Samma var fallet när Tetra Pak (nu Tetra Laval) flyttade från Lund till Lausanne i Schweiz.
Företag i finansbranschen placerar företrädesvis sina huvudkontor i länder som Belgien, Nederländerna, Luxemburg och Irland. Då är det skatteskäl som är avgörande. I några fall hamnar huvudkontoret i Storbritannien och då är det tillgången till den stora finansmarknaden som avgör.
Några nystartade IT-företag, bland annat Johan Staël von Holsteins omtalade Icon, har flyttat huvudkontoren till Amsterdam eftersom de räknar med att det går lättare att få tag på kompetent arbetskraft där. Staêl von Holstein är dessutom utomordentligt missnöjd med det svenska företagsklimatet. Detta i motsats till Framtidsfabrikens Jonas Birgersson som gett sig ikast med att lura skattebetalarna att satsa 60 miljarder kronor på ett "bredbandsnät" som marknaden skulle ordna för en bråkdel av kostnaden om staten höll fingrarna borta. Vi hoppas att Birgersson flyttar snart han också, till Yttre Mongoliet eller så. Om han flyttar på grund av att förutsättningarna för socialistiska jätteprojekt blir dåliga kanske nämligen alla de andra företagen flyttar tillbaka...
Y-245 Jag ska skriva ett arbete och berätta
om IMF och världsbanken, och jämföra dessa. Skulle bli tacksam
för info!
Annika (13 januari 2000)
annika29@hotmail.com
IMF och Världsbanken är två viktiga institutioner för världens ekonomiska utveckling. De samarbetar men har i grund och botten skilda uppgifter. Även om uppgifterna ibland kan se snarlika ut.
IMF, International Monetary Fund, arbetar i första hand med det internationella betalningssystemet. IMF bidrar ibland till länder med skakig ekonomi. De kan få finansiell uppbackning av IMF i form av lån. IMF förenar ofta sådana lån med krav på ändringar i den inhemska politiken. IMF är en utväg för botfärdiga syndare. Den som inte är beredda att rätta munnen efter matsäcken kan inte räkna med pengar från IMF. IMF ger alltså överbryggningslån för länder som har en chans att klara ut sin ekonomi, om de vidtar åtgärderna. Åtgärderna kan ibland upplevas som tuffa av de länder som ställs inför kraven. Det kan till exempelvis handla om att dra ner på livsmedelssubventioner som utgör centrala inslag i en regerings politik för att vinna popularitet. Men har landet hamnat i en situation så att det måste vända sig till IMF för att få stöd så har det redan misskött sig. IMF finansieras av medlemsländerna, som ställer krediter till IMFs förfogande. Enligt traditionen ska en europé vara chef för IMF och två av cheferna har varit svenskar, Ivar Roth (1951-1956) och Per jacobsson (1956-1963). Nu är fransmannen Michel Camdessus chef för IMF.
Världsbanken (World Bank) ligger liksom IMF i Washington. Inmstitutionerna är för övrigt grannar. I motsats till hur det är för IMF säger traditionen att chefen för Världsbanken ska vara amerikan, och nuvarande ordförande heter James D. Wolfensohn. Världsbanken är mer än IMF en institution som inriktar sig på att hjälpa den fattiga världen till ekonomisk utveckling. Världsbanken finansierar genom International Development Association och International Bank for Reconstruction and Development den ekonomiska uppbyggnaden i världens fattigaste länder. Världsbanken lånar ut pengar till projekt som vanliga banker inte skulle ställa upp och finansiera, till exempel på grund av risknivån, politiska faktorer eller annat. Totalt har Världsbanken en utlåning 2500 miljarder kronor, vilket är ungefär lika mycket som hela den svenska bruttonationalprodukten. Norden har en gemensam ledamot i Världsbankens styrelse och för närvarande är det finländaren Ilkka Niemi. Svensk suppleant för honom är Anna M. Brandt.
Y-244 Vad gör G8? Vilka effekter
har deras beslut på övriga världen?
Elias Wästberg (13 januari 2000)
elias.wastberg@liberal.se
G8, till vilket hör G7 - världens största industriländer - samt Ryssland, samlas emellanåt för att dra upp riktlinjer för internationell ekonomisk politik. De beslut som fattas av G8 - vanligen ländernas finansministrar eller statsministrar/presidenter - är på inget sätt bindande. Men de blir tongivande i andra internationella organ som kan fatta bindande beslut, typ FN, EU, OECD, Världsbanken osv. Därför får besluten mycket långtgående konsekvenser i hela den industrialiserade världen.
Gruppen G8 var tidigare något större och gick under namnet
G10. Då fick även Sverige, Belgien och Nederländerna (och
tidvis Schweiz) vara med. Men Sverige och de andra länderna på
marginalen tillförde inget, varefter gruppen skars ner till G7 (USA,
Japan, Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Kanada och Italien). När
en av de viktigaste diskussionspunkterna under 1990-talet blev den ekonomiska
krisen i Ryssland och Västs finansiella bistånd till Ryssland
blev det naturligt att utvidga gruppen också med Ryssland.
Y-243 Vet ni något om hur Socialismen
startade och hur den utvecklades?
Fredrik Johansson, Göteborg (11 januari 2000)
fredrik.johansson1@hule.harryda.se
Din fråga är inte helt lätt att svara på. Av det enkla skälet att Du talar om "socialism" rent allmänt. Socialism som allmänt begrepp är ju inte något som "startade". Dock har det funnits personer med socialistiska idéer och det har funnits organisationer och politiska partier som har förespråkat socialistiska idéer. Liksom det har funnits stater som drivit en socialistisk politik.
En primitiv form av socialism har till exempel funnits i många afrikanska stammar, där mark och gröda har tillhört stammen kollektivt eller hövdingen. Det gamla tsar-Ryssland var också vad som måste uppfattas som en socialistisk stat. All mark tillhörde egentligen tsaren, som utdelade privilegiet att bruka marken (därför finns det än idag inget fungerande fastighetsregister i Ryssland).
Den merkantilistiska ideologin som styrde en stor del av världen under senare delen av 1700-talet var med sin regleringsiver en form av socialism. Den krossades effektivt av de liberala idéer som bröt igenom i början av 1800-talet och skapade den industriella revolutionen.
En modernare variant av socialismen, anpassad till den industriella revolutionens samhällsförändringar, formulerades teoretiskt av Karl Marx i mitten på 1800-talet (med idémässiga föregångare som Saint Simon och Charles Fourrier). Att socialism leder till ett mänskligt helvete stod praktiskt klart sedan den så kallade Pariskommunens diktatur utövat terror mot befolkningen 1871. Marx och hans anhängares uppfattning var att socialismen skulle genomföras med hjälp av diktatur och att förutsättningarna för det fanns i de mest utvecklade industriländerna.
Fortsatta teoretiska spekulationer om socialismen utvecklades i början av 1900-talet av Vladimir Iljitj Uljanov (med artistnamnet Lenin). Han menade att det gick att genomföra socialismen även i mer primitiva länder som Ryssland, men att dessa sedan skulle gå vidare och genomföra "världsrevolutionen". Han fick dessvärre också möjlighet att förverkliga sina idéer om att inget mänskligt offer var för stort för att uppnå socialismens framgångar. Över 100 miljoner människor fick sätta livet till i Lenins variant av socialismen.
Adolf Hitler och Benito Mussolini var andra socialistiska teoretiker som slog vakt om "folkgemenskapen" som ett viktigt inslag i socialismen. Det kostade ytterligare flera tiotals miljoner liv.
Som reliker av den socialism som snart tillhör en svunnen tid finns spridda diktatorer som Jiang Zemin i Kina, Kim Jong-il i Nordkorea, Fidel Castro på Kuba och Slobodan Milosevic i Jugoslavien. Det lär väl inte dröja innan de också placerats på historiens skräphög tillsammans med sina föregångare.
Y-242 Det vore intressant att höra
er åsikt om Mumia Abu-Jamal-fallet. Jag har letat en del på
nätet men inte hittat någon trovärdig källa och framförallt
ingen fakta. Är han en simpel polismördare eller ett av de största
justitiemorden i amerikansk nutid? Tips på länkar?
Petter (11 januari 2000)
padron@dontmesswithtexas.com
Vi har ibland noterat att fallet tagits upp som ett exempel på otillförlitliga rättegångar i USA. Och till och med oskyldigt dödsdömda. Vid en närmare granskning av omständigheterna är det dock inget som talar för att några oegentligheter har begåtts och att en oskyldig dömts. Tvärtom, bevisningen är förödande.
Jamal hade en solid bakgrund i en liten rasistisk sekt (Black Panther Party) med ett otal våldsdåd på sitt samvete. Han hade kraftfullt aktiverat sig i organisationens politiska propaganda.
Den 3 juli 1981 mördades polisen Daniel Faulkner på öppen gata i Philadelphias mer tvivelaktiga kvarter. Det fanns åtminstone sex vittnen till händelsen, varav fyra hördes i domstolen och alla pekade ut Jamal. Jamal och hans bror greps på platsen nästan omedelbart efter dådet. Jamals pistolhölster var tomt. Den på honom registrerade pistolen låg på marken bredvid offret. Den hade fem tomma patronhylsor av samma ovanliga ammunition som enligt den ballistiska undersökningen använts för att döda Faulkner (en kula kunde vid obduktionen plockas ur Faulkners hjärna, den kunde inte med hundraprocentig säkerhet bindas till Jamals pistol, men den var av samma typ som de kvarvarande kulorna i hans pistol). Den tekniska undersökningen visar att Faulkner skjutits på högst 65 centimeters håll (24 inch).
Vittnena, som inte kände varandra, berättar samstämmigt om vad som hänt. De förhördes alla inom någon timme efter dådet. En del av förhören skedde samtidigt - genomförda av olika poliser. I korthet hände följande: Jamals bror William Cook körde mot enkelriktat med släckta strålkastare. Han blev stoppad av Faulkner. Cook gick ut ur bilen och gav sig på Faulkner och slog honom i ansiktet. Jamal satt i en annan bil som stod stilla på en parkeringsplats bredvid. När han såg vad som hände rusade han ut ur sin bil med höjd pistol. Han sköt Faulkner bakifrån. Faulkner lyckades ta fram sin revolver och vände sig om och sköt mot Jamal, varefter Faulkner föll till marken. När Faulkner fallit sköt Jamal flera skott mot den liggande och dödligt sårade polisen. Han böjde sig sedan ner och satte pistolmynningen till Faulkners ansikte och sköt det dödande skottet på ett par decimeters håll. Jamal försökte sedan lämna platsen men föll till marken av sin skottskada och därvid tappade han även pistolen. Ytterligare poliser kom till platsen några ögonblick senare och kunde gripa Jamal och hans bror.
Vittnet Robert Chobert var taxiförare, parkerad bara drygt tio meter bakom Faulkners bil. Chobert höll på att skriva ner vad han fått för den senaste körningen på en lapp, hörde ett skott och tittade upp. Han såg Faulkner falla till marken och han såg hur Jamal sköt mot den liggande polisen. Chobert såg att Cook försökte springa från platsen, men att polisen tog honom också.
Vittnet Michael Scanlon, som var affärsman, hade lämnat av en bekant vid hans lägenhet. Han väntade på grönt ljus vid gathörnet 30 meter bort och såg hela händelseförloppet från början till slut.
Vittnet Cynthia White hade ett mer tvivelaktigt rykte. Hon var prostituerad och stod vid gatuhörnet, antagligen på jakt efter kunder. Hon såg hela händelsförloppet på tio meters håll.
Albert Magilton gick till fots och var ungefär 30 meter bort när dådet begicks. Han såg hela händelseförloppet, med undantag av det första skottet, eftersom han då blivit distraherad av en bil som kom bakom honom.
Det femte vittnet, Robert Harkins, kallades aldrig till rättegången, vare sig av åklagaren eller försvaret. Harkins var liksom Chobert taxichaufför. Han såg hur en person sköt mot den liggande Faulkner. Han såg också hur skytten vacklade iväg från Faulkner och föll ihop på gatan bara en liten bit bort. Harkins körde ut på nästa gata, där han genast fick tag på en polisbil som kom till mordplatsen inom mindre än en minut. Då fann man den blödande Jamal precis på den plats där skytten fallit ihop. Harkins kunde inte identifiera Jamal. Det var mitt på natten och mörkt.
Ett sjätte vittne, Jamals bror, William Cook, hördes aldrig vid rättegången. När han i samband med en resningsansökan 1995 skulle höras av Jamals advokat kom han aldrig till vittnesbåset.
Ett påstått sjunde vittne framträdde långt efter mordet. William Singletary påstår sig ha sett en annan man skjuta Faulkner, varefter Faulkner sköt Jamal och den okände mannen sprang sin väg. Varför Faulkner skulle skjuta Jamal om han just blivit beskjuten av en annan är då svårt att förklara. Och det förklarar ju inte heller varför Faulkner sköts med ett skott av precis samma typ som avlossats ur den på Jamal registrerade pistolen som han tappade på gatan.
Ytterligare en försvårande omständighet är Jamals uppträdande när han togs in på sjukhus efter dådet. Han skrek då - inför tre vittnen som hördes vid rättegången - "I shot the Mother Fucker, and I hope the Mother Fucker dies".
Ärendet har vid överklaganden och begäran om resning prövats inte mindre än 13 gånger av olika domare och domstolar. Alla har funnit Jamal skyldig (eller sakna grunder för resning).
Bland en rad myter som omgärdar Mumia Abu-Jamal-fallet är att han inte fick erforderliga medel till sitt försvar och en usel advokat. Faktum är att han själv valde advokaten efter att ha intervjuat ett flertal advokater i häktet.Advokaten, Anthony Jackson, hade erfarenhet av försvar för inte mindre än tjugo mordmisstänkta. Fjorton blev frikända. Ingen av de sex dömda dömdes till döden. Jamal gav Jackson sparken kort före rättegången för att i enlighet med konstitutionens rättigheter driva sitt eget försvar. Jackson tillerkändes 13.000 dollar av allmänna medel för sitt arbete och sina utredningar.
Mer om fallet kan läsas på http://www.danielfaulkner.com/index2.html
Y-241 Jag skulle vilja ha reda på
så mycket som möjligt om Polen, politiskt, vilka relationer till
andra länder som varit viktiga (ej Sovjet) från 1945 och fram
till dags dato. Gärna lite om fackföreningsarb. också.
Stig Persson, Östersund (7 januari 2000)
stiper52@hotmail.com
Om man ska resonera om Polens relationer med andra länder under efterkrigstiden finns det egentligen bara ett enda land som är av betydelse: Sovjet.
Traditionellt har Polen dock haft nära förbindelser med Frankrike och franska har varit ett naturligt andraspråk för bildade polacker. En del polacker har till och med blivit internationellt kända under sina franska namn Frédéric Chopin (Fryderik Zopen) och Marie Curie (Maria Sklodowska). Tyskland har varit viktigt för västra Polen, Österrike för södra Polen och Ryssland/Litauen för östra Polen. Dessa tre länder - Tyskland, Österrike och Ryssland - delade ju också Polen mellan sig under 1700-talet och det självständiga Polen - som gick under 1795 - återupprättades först 1918. Även Sverige har ju gamla, nära och problematiska förbindelser med Polen. Ätten Vasa styrde Polen från 1587 och lång tid framåt. Dock blev den polske kungen Zygmunt avsatt som kung Sigismund av Sverige. Zygmunts ättlingar var under lång tid kungar av Polen.
Andra världskriget bröt ut när Tyskland (och senare även Sovjet) överföll Polen. Efter överfallet förklarade Storbritannien Tyskland krig. Efter den tysk/sovjetiska ockupationen av Polen flydde den polska regeringen till London, där den fanns ända långt in på 1980-talet. Sovjet bildade, med hjälp av kommunister i Ryssland, en alternativ sovjetisk exilregering. Med Röda arméns hjälp installerades den i Polen efter krigsslutet. Med Röda arméns bajonetter ordnades manipulerade val och kommunisterna kom till makten.
Polackerna var dock besvärliga för ryssarna. Vid upprepade tillfällen bröt uppror ut i Polen - i protest mot Sovjets de facto ockupation av Polen. I Poznan 1956 reste sig arbetarna mot regimen - resningen slogs ned med våld. Inemot hundra arbetare dödades på Poznans gator.
1980 bildades den oberoende fackföreningsrörelsen Solidaritet med varvsarbetaren Lech Wales från Gdansk som ledare. Solidaritet fick snabbt brett stöd och en liberalisering av det polska samhället påbörjades. Men Sovjet var inte berett att acceptera liberaliseringen. På Luciadagen 1981 genomfördes en av kommunisterna kontrollerad militärkupp. Kommunistiska generaler tog makten och återförde Polen till sovjetisk kontroll. Krigstillstånd infördes och gällde till 1983.
Först i slutet av 1980-talet tog liberalisering åter fart. Och 1989 bildades Polens första icke-kommunistiska regering efter 1945. Solidaritetsledaren Lech Walesa blev president 1990. Året därpå hölls de första fria valen i Polen på över 40 år.
Under 1999 blev Polen medlem i NATO och därmed nära allierad med bland annat USA, Storbritannien, Tyskland och Frankrike.
