Ämnen: John McCain, Demokratisk Allians och SÄPO, "anarko-", ANC, Öst- och Väst-Berlin, konservatism, USAs nationaldag, marknadsekonomi i Ryssland, Kina efter Mao, kommunismen

Här samlar vi frågor som tidigare legat ut på "Frågor och svar". Det rör sig alltså om frågeställningar som är lite äldre och kanske inte helt dagsfärska. För att göra nedladdningen av sidorna hanterlig innehåller varje sida högst tio frågor och svar. Frågorna är från den 21 november 1999-30 november 1999.

En översikt över alla frågorna hittar Du här

För att komma till den aktuella sidan med frågor och svar klickar Du här.

Vill Du själv ställa en fråga, klicka här.

Ü-220 Vad anser presidentkandidaten John McCain om dödsstraffet och avkriminalisering av droger?
Michael Ståhlberg, Tyresö (30 november 1999)
stahlberg@mail.nu

En amerikansk primärvalskampanj är märklig, så till vida att det gäller att ge ett allmänt trivsamt intryck, att inge förtroende samt att inte stöta sig med alltför många människor. Därför är de plattformar som presenteras ganska allmänt hållna. Och John McCain har inte något ställningstagande till dödsstraffet i sin plattform. Eftersom dödsstraffet inte normalt utkrävs för federala brott har det inte heller varit en fråga som McCain har behövt ta ställning till i senaten. Det i motsats till guvernören George W. Bush, som personligen fått ta ställning till frågan om han skulle benåda dödsdömda i Texas (han har sagt nej till alla förslag som underställts honom för prövning). Vi har inte heller lyckats hitta något ställningstagande till droger, men jag har inte letat så noga. Du kan kolla vidare på John McCains hemsida Rent allmänt föreställer vi oss att han är mycket restriktiv och den enda öppning vi kan tänka oss att han eventuellt står för är den omdiskuterade frågan om receptförskrivning av marijuana för medicinskt bruk. Men vi har inget svar på det andra ledet i Din fråga.

Ü-219 1974 var jag med i Demokratisk Allians. Betyder det att jag är med i Säpos subversiva register?
Michael Ståhlberg, Tyresö (30 november 1999)
stahlberg@mail.nu

Troligen inte. Enligt en då hemlig förordning av den 27 april 1973 tillhörde det visserligen SÄPOs uppgifter att registrera "säkerhetsrisker", varmed avsågs medlemmar i Demokratisk Allians. Dock fick SÄPO inte registrera alla medlemmar urskillningslöst, utan det skulle vara personer som utmärkt sig på något visst sätt, nämligen:

lagförts för brottslig handling som innefattat användande av våld, hot eller tvång...
har medverkat till bildande av hemliga celler på arbetsplatser eller militärförband eller ingår eller har ingått i sådan cell
har anstiftat eller eljest spelat en framträdande roll vid ockupåation av byggnad...
har använt våld, hot eller tvång i samband med avtalsstridig aktion på arbetsplats,
har uppträtt vid demonstration med vapen, batong eller annat liknande tillhygge,
har undergått utbildning i partiskola eller eljest för verksamhet som syftar till att omvandla samhället med våld,
intar eller har intagit en ledande ställning inom organisationen

Vad gäller Demokratisk Allians fanns den 31 mars 1980 (den tidigaste tidpunkt för vilken vi har uppgifter) 17 registrerade personer. Det var fyra år efter det att organisationen upphörde att fungera. Nästan samtliga dessa måste ha klassats enligt punkten g), eftersom det högst funnits fyra-fem personer som kunnat falla under de andra kategorierna. Hittills har alla ledande personer inom Demokratisk Allians som ansökt om utdrag ur SÄPOs register fått avslag. Med undantag för Tommy Hansson, som var ordförande i mitten av 1970-talet. I det utdrag han fått se står dock inte ett ord om Demokratisk Allians.

Ü-218 Vad menar man med anarko, som ofta används före ideologiska -ismer?
Johan (26 november 1999)
kavla/snabel-a/home.se

Ordet anarki har använts i svenska språket sedan 1660. Det är ett låneord från grekiska och är en sammansättning av ord som betyder "ej herravälde". Det betyder frånvaro av styrande och kontrollerande makt. Oftast används ordet i negativ bemärkelse, som ett uttryck för kaos, oreda och laglöshet.

Anarkism är en ideologi som formulerades av bland annat ryska tänkare och vars idéer kom till Sverige i slutet av 1800-talet. Den går ut på att inskränka den centrala maktapparaten för att öka individernas frihet. Den vill också ge individen rätt att använda våld för att verka för ideologins syften. Men den hamnar snabbt i dilemmat med att ett samhälle utan maktapparat också är ett samhälle där den starke med våld tar sig rätt.

Anarkismen har haft några få förespråkare i Sverige. I historisk tid har den bara haft något politiskt inflytande i Spanien under 1930-talet.

Anarko-syndikalismen fanns också i Spanien på 1930-talet. Det var en kombination av de anarkistiska vålds- och frihetstankarna med tanken att den stat som avskaffades skulle kunan ersättas av fackföreningar eller yrkesföreningar (syndikat).

Anarko-kapitalism är helt nytt begrepp och står för de mest principfasta marknadsvännernas krav på att staten ska avskaffas och ersättas av enbart kapitalistiska och marknadsekonomiska principer. Det vill säga alla angelägenheter i ett samhälle ska lösas genom frivilliga överenskommelser mellan individer. Även sådant som polismakt och rättsväsende kan lösas genom frivilliga sammanslutningar mellan individer. Det har vissa drag - avsaknaden av en central statsmakt - gemensam med anarkismen i den traditionella formen. Men de skiljer sig i högsta grad från denna i det att anarko-kapitalismen bestämt tar avstånd från våld och från ett socialiserat näringsliv, som trots allt legat i bakgrunden för det anarkistiska tänkandet enligt den gamla skolan.

Ü-217 ANC var står dom rent politiskt, många vänstergrupper stödjer ju deras kamp emot förtryck men är dom inte på högerkanten? Vart står Nelson Mandela rent politiskt?
Johan (26 november 1999)
kavla/snabel-a/home.se

ANC har omvandlats från en "befrielserörelse" till ett politiskt parti. Det innebär att ANC ställer upp i valen i Sydafrika. De har fått ungefär två tredjedelar av rösterna och har makten i alla provinser utom två, Natal och Kapprovinsen. I Natal är det dominerande partiet zulu-folkets Inkatha-partiet, medan Kapprovinsen styrs av en koalition mellan partier som främst rekryterar stöd bland vita och indier (befolkningsgrupper som är i majoritet i Kapprovinsen).

Som befrielserörelse hade ANC nära kontakter med det sydafrikanska kommunistpartiet och även efter det att Sydafrika blev demokratiskt har ANC haft otrevligt nära kontakter med kommunisterna. Men de ledande har inte varit kommunister och ANC har inte som parti fört en kommunistisk politik.

Eftersom Nelson Mandela länge satt fängslad hade han inte möjlighet att framföra sina åsikter till det sydafrikanska folket eller världen. Det som framfördes var hustrun Winnie Mandelas tolkning av Nelsons åsikter. Hon var en av de få som fick träffa honom i fängelset. Därigenom bibringades världen uppfattningen att Nelson Mandela var en socialistisk anti-demokrat. När han släpptes fråm fängelset och senare blev vald till Sydafrikas president, visade det att detta var missvisande. Nelson Mandela var betydligt bättre och styrde landet på ett sätt som ingav respekt. Han slog vakt om de demokratiska principerna och skyddade även den vita minoriteten. Detta i motsats till hustrun Winnie, som han så småningom skilde sig från. Winnie, som tidvis ingått i den sydafrikanska regeringen, förde ett veritabelt skräckregemente i Soweto och har även fällts för mord på en ung svart fotbollsspelare.

Idag har Nelson Mandela avgått som president och ersatts av Thabo Mbeki.

Ü-216 Vad hände om jag som turist ville ta mig mellan Öst- och VästBerlin?
Kent-Ove, Kramfors (23 november 1999)
knaster78@hotmail.com

Som turist gick det alldeles utmärkt att ta tunnelbanan. Som drevs av Öst-Berlin - även den del av tunnelbanan som gick i västra Berlin. Två av linjerna gick faktiskt från norra Väst-Berlin till södra Väst-Berlin tvärs genom centrala Öst-Berlin. Stationerna i Öst-Berlin var på de här linjerna avstängda. Perrongerna hade i ändarna taggtrådshinder och det gick i halvdunklet k-pistbeväpnade vakter, för att ingen från Öst skulle försöka ta sig ut. Men en västinvånare åkte utan problem under Öst-Berlin!

På stationen Friedrichstraße i Öst-Berlin var det möjligt för turister och andra att ta sig in i Öst-Berlin och ut igen. Kontrollen var rigorös. Varje besökare granskades av två oberoende passkontrollanter både vid in- och utresa. Passet kontrollerades mot jättelika register över ej önskade besökare. Dessutom tvingades alla besökare att växla en viss summa D-mark mot Ostmark, till kursen 1:1 (i Väst varierade kursen, men 1:10 var en vanlig kurs under många år).

De som passerade gränsen indelades i fyra kategorier: Västtyskar, Väst-Berlinare, östtyskar och "övriga". Olika regler gällde för de fyra kategorierna. Vad östtyskar beträffar så var det bara pålitliga partimedlemmar som lämnat familjen kvar som gisslan som hade en chans att få besöka Väst - samt naturligtvis pensionärer, som man gärna såg att de hoppade av till Väst (de kostade ju bara pengar).

Till kategorin "övriga" räknades föutom turister från västländer även ryssar. Och ryska soldater och partifunktionärer passerade ofta gränsövergången. De kontrollerades inte alls lika minutiöst som övriga och trängde sig förbi de ofta timslånga köerna.

Ü-215 Vad är konservatism? Vad stötter den? Vad vill den åstadkomma?
Barbro, Göteborg (23 november 1999)
sweetsour_4@hotmail.com

Ibland brukar man tala om de tre "stora" politiska ideologierna. Socialism, liberalism och konservatism. Socialismen och liberalismen kännetecknas av att de ställer upp visioner för ett idealsamhälle. Det gör inte konservatismen. Konservatismen är mer ett synsätt än en utopistisk vision.

Det konservativa synsättet bygger på respekt för traditionen och folkets historia. Det innebär inte att allt ska bli vid det gamla, men att förändringar ska genomföras med hänsyn tagen till de erfarenheter som folket vunnit genom århundradena (de som vill gå tillbaka till forna tiders samhälle brukar kallas för reaktionära). Konservatismen kan vara mer eller mindre reformvänlig. En del företrädare för konservatismen ser framför sig bara de minimala förändringar som behövs för att anpassa samhället till tidens förändringar och inte minst för att samhället ska fungera sedan det utsatts för påfrestningar på grund av dessa förändringar. Andra konservativa är mer reforminriktade. I Kanada kallar sig till och med ett av de stora partierna "Progressive Conservative Party" (Framstegsvänliga Konservativa Partiet).

Genom alla tider har det funnits förespråkare för idéer som sedda i den tidens perspektiv skulle kunna kallas för konservativa. Men konservatism som ett generellt tankesätt formulerades främst i Edmund Burkes skrift "Reflektioner om franska revolutionen" (1790 - ett förord till skriften finns på Contras hemsida.) Skriften var i mycket en reaktion mot franska revolutionens överdrifter. Burke var ledamot av brittiska parlamentet och varm anhängare av de amerikanska koloniernas frigörelse och han drev under sin tid i parlamentet en kampanj för att stärka den inhemska befolkningens rättigheter i Brittiska Indien. Han såg emellertid den franska revolutionen som något helt annat än kraven i Amerika och Indien. För franska revolutionen var ett radikalt brott med den tradition som vuxit fram i det franska samhället. Revolutionen slutade också med skräckvälde, kaos och militärdiktatur (Napoleon).

Efter Napoleonkrigen var marknaden för konservativa idéer god och ledande i det politiska systemet blev österrikaren Klemens von Metternich. Efter Wien-kongressen 1815 kunde Metternichs system också upprätthålla ett någorlunda fredligt Europa fram till fransk-tyska kriget 1870-71.

De konservativa tänkarna byggde vidare på de institutioner som man tilltalades av i det existerande samhället. Därmed kom patriarkatet i centrum under senare delen av 1800-talet. Detta i kontrast till de liberala omvälvningarna inom framförallt ekonomin. Näringsfriheten och industrialiseringen förändrade i grunden samhället och i den förändringen såg de konservativa en trygghet i det gamla brukssamhället där brukspatronen tog hand om sina anställda, dvs såg till att det fanns bostäder, butik, läkare, präst och någon form av socialvård. Det var lika mycket i omtanke om de anställda som personer som om brukets ekonomiska resultat.

När samhällsförändringarna var sådana att bruket inte längre kunde ta sitt ansvar utvecklades tänkandet till att staten centralt skulle ta på sig brukets gamla ansvar. Det var de socialkonservativa idéer som framförallt den tyske kanslern Otto von Bismarck genomförde, ett omfattande statligt socialt skyddsnät för att ersätta det skydd som gått förlorat när det gamla brukssamhällets struktur upplsötes.

De idéer som ansågs vara konservativa under 1800-talet motverkade den liberala utvecklingen i riktning mot näringsfrihet, industrialism och fri konkurrens. Med tiden har emellertid just den ekonomiska liberalismen blivt en viktig grundkomponent i det västerländska samhället sådant som vi känner det. Därmed har konservatismen idag anammat en stark vilja att försvara marknadsekonomin och den fria ekonomin.

Ibland kan man höra att det finns "konservativa kommunister" i vissa östländer. En sådan användning av ordet försvårar naturligtvis en meningsfull dialog eftersom ordet då snarast används om personer med motsatt uppfattning jämfört med konservativa i västerlandet.

Ü-214 Jag ville ha lite fakta om USA:s nationaldag
(23 november 1999)
dobberman_@hotmail.com

Den 4 juli 1776 förklarade tretton kolonier i Nordamerika sig oavhängiga av Storbritannien. Reprersentanter för de tretton kolonierna hade redan 1774 samlats till en kongress (Continental Congress) i Philadelphia, och det var representanerna vid denna kongress som tillkännagav The Declaration of Independence. Deklarationen antogs av kongressen den 4 juli 1776 och lästes första gången offentligt den 8 juli, då den berömda Liberty Bell i Philadelphia samlade folket till tillkännagivandet.

Den konflikt som uppstått med brittiska kronan gällde framförallt kungens rätt att beskatta kolonierna. Under åren närmast efter 1776 utformades den nordamerikanska konstitutionen, samtidigt som krig pågick mellan kolonierna och den brittiska kronan. 1783 erkände dock britterna USA:s självständighet.

De tretton ursprungliga kolonierna var New Hampshire, Massachusetts, Rhode Island, Connecticut, New Jersey, New York, Pennsylvania, Delaware, Maryland, Virginia, North Carolina, South Carolina och Georgia. Bland undertecknarna märks Benjamin Franklin (Pennsylvania), Thomas Jefferson (Virginia) och John Adams (Massachusetts).

4th of July är nationell helgdag i USA och firas mer som 17 maj i Norge än som 6 juni i Sverige.

Ü-213 Jag undrar, hur och varför blev det planekonomi i Ryssland och varför ersattes den senare av marknadsekonomin?
Helena Viklund, Luleå (22 november 1999)
mintolux@lovemail.com

Det är nog lite tveksamt om Ryssland har marknadsekonomi, eftersom en stor del av ekonomin fortfarande sköts på det gamla sättet. Eller på ett nytt sätt, av maffian med välbeväpnade gorillor i bakgrunden. Med marknadsekonomi förstår vi ett system där de viktiga ekonomiska besluten fattas genom frivilliga överenskommelser mellan självständiga parter. Ryssland är på väg dit, men har långtifrån kommit fram.

När planekonomin infördes, efter Lenins och bolsjevikernas statskupp 1917, var det den marxistiska ideologin som styrde. Samt Lenins makthunger. I ett system med marknadsekonomi, aldrig så centraliserat och auktoritärt, är det så länge marknadsekonomin fungerar inte möjligt att ta total kontroll över samhället. Även om kontrollen över staten är total, så finns det i en amrknadsekonomi ett andningshål i ett fritt varuutbyte på en fri marknad. En marknadsekonomi kan aldrig bli totalitär, eftersom den centrala statliga myndigheten bara har kontroll över en del av samhället.

Sovjetunionen var en mycket ineffektiv konstruktion, främst på grund av att den saknade marknadsmekanismer. De centraliserade besluten gjorde att nytänkande och uppfinningar endast i mycket liten utsträckning kunde få fotfäste i landet. Sovjetunionen hamnade därmed allt längre efter de mer utvecklade marknadsekonomierna i Väst. Till en del kompenserades detta genom järnhård intern kontroll och en armé som var beredd att underkuva all opposition i det alltmer bångstyriga välde som kontrollerades av Sovjetunionen. Men det hot som den starka militärmakten utgjorde mot omvärlden blev allt mindre trovärdigt när ledare som Ronald Reagan och Margaret Thatcher satsade på att möta utmaningen och bygga upp Västs försvar, så att Väst inte skulle behöva böja sig inför Sovjetunionens hot. Detta ledde under slutet av 1980-talet att Sovjetunionen hamnade i en situation där man inte längre kunde delta i kapprustningen, just på grund av marknadsekonomins överlägsenhet. När Reagan och Thatcher skruvade upp militärutgifterna från 5-6 procent per år, insåg Gorbatjov att det inte fanns någon chans för Sovjetunionen att möta det, eftersom militärutgifterna redan tog 30-35 procent av landets produktion. Lösningen för Gorbatjov blev avspänningspolitiken och den kunde bara uppnås om han gjorde eftergifter vad gällde de mänskliga rättigheterna. När allt fler ryssar fick rätt att uttrycka sina egna åsikter utan att drabbas av repressalier föll regimen ihop som ett korthus och när den kommunistiska regimen fallit var planhushållningens avskaffande ett naturligt och självklart steg. Men, som sagt, än är det en bra bit kvar till en fungerande marknadsekonomi.

Ü-212 På vilket sätt har Kina förändrats efter Mao Zedongs död?
Jenny Ekstrand (22 november 1999)
jenny_ekstrand@swipnet.se

I vissa avseenden har Kina gått igenom genomgripande förändringar sedan Mao Zedongs död 1976. I andra avseenden har ingenting alls hänt.

För det första. En psykopat är borta. Och Maos galna infall, nycker och kampanjer som styrde hundratals miljoner kinesers liv och kostade tiotals miljoner livet, de finns inte mer. En mans nycker, hur galna och ansvarslösa de än var, ledde i det totalitära Kina till att människor kastades i läger, mördades, torterades och avrättades på i stort sett inga grunder alls. Många av de senare ledarna, Deng Hsiaoping inte minst, föll i onåd och förnedrades å det grövsta under Maos tid. Andra dödades eller tvingades till självmord, till exempel Maos utsedde efterträdare Lin Piao. Sådant förekommer idag inte alls i samma utsträckning. Visst faller ledare och visst kastas oppositionella i fängelse. Men inte på samma sätt som under Maos tid.

För det andra. Marknadsekonomin tolereraras i allt större utsträckning. Visserligen är fortfarande större delen av de kinesiska företagen statsägda eller ägda av kommunerna, de drivs ofta med vansinniga förluster som täcks ur statskassan. Men trots allt finns det en växande del av näringslivet som faktiskt styrs efter marknadsekonomiska principer och det är till och med tillåtet för människor att driva egna företag och tjäna pengar. Kineser kan till och med klä sig efter egen smak och de behöver inte alla ha så kallad "Mao-uniform".

För det tredje. Inga förändringar alls vad gäller det politiska förtrycket. Det finns fortfarande bara ett tillåtet politiskt parti. Den som utmanar det politiska ledarskapet kastas i fängelse eller läger - eller avrättas. Inget annat land avrättar så många som Kina. Ingen kan göra karriär inom systemet utan att ansluta sig till den kommunistiska retoriken. Men trots allt. Det finns ett förbjudet, men trots allt existerande, oppositionsparti, Kinas Demokratiska Parti. Något sådant fanns inte på Maos tid. En del av de oppsotionella, som avtjänat tiotals år i läger, har till och med släppts ut till Väst, vilket skett i utbyte mot kommersiella eftergifter från Väst. Men fortfarande finns det tiotusentals, hundratusentals, ja kanske miljoner, politiska fångar. Religionsutövning tillåts bara i mycket snäva ramar osv.

Ü-211 Jag skulle gärna vilja ha svar på ett enkelt och lätt sätt vad kommunism är? Lite om dess historia hade också varit intressant.
Therese (21 november 1999)
tezze_84@hotmail.com

Du ska få två svar.

De som själva kallar sig kommunister säger att "kommunism" är ett framtida lyckotillstånd när samhället har vittrat bort och vi alla lever i fullständigt välstånd i det harmoniska klasslösa samhället. Personer som har den tron avvisar ofta all kritik mot den faktiska kommunism som vi upplever i omvärlden som att det inte är "sann kommunism". På samma sätt skulle nationalsocialister kunna argumentera för att Hitler talade om det tusenåriga fredsriket och att det är det idealtillståndet som egentligen menas med ordet nationalsocialism.

Vi är av uppfattningen att man i bägge fallen måste titta på realiteterna och inte den yviga retoriken. Men Din fråga gällde ju kommunismen och därför ska vi hålla oss till den här.

Tankemässigt utvecklades kommunismen främst i "Det kommunistiska manifestet" som skrevs av Karl Marx och Friedrich Engels och publicerades 1848. I den skriften presenteras en kommunistisk teori och bland annat krav på att egendomen ska vara gemensam och att de "förtryckta" har rätt (och en historisk skyldighet) att med våld störta makthavarna. Marx vidareutvecklade tankarna i sin bok "Kapitalet", vars första del utkom 1867 (de två andra delarna redigerades och utgavs av Engels efter Marx död).

Kommunismens teori har senare utvecklats av bland annat Lenin och Mao Tsetung, bägge bland historiens värsta massmördare.

Ett kortlivat kommunistiskt samhälle upprättades i form av den så kallade Pariskommunen som klarade sig några veckor 1871. Därnäst var det Lenins statskupp i Ryssland som innebar att kommunisterna tog över makten. Resultatet blev det som kan förväntas av ett system med extrem maktkoncentration, terror och våld. Förtryck, avskaffande av de mänskliga rättigheterna och politiskt oppositionella avrättade eller kastade i läger. Kommunismen har kostat mer än 100 miljoner människor livet.

Tillbaks