Ämnen: Sovjets ekonomi, Bertil Ohlin, Kashmir, Jan Palach, Cypern, demokratiskt underskott, u-länder, Berlinmurens fall, motståndsrörelsen mot Hitler, Edmund Burke

Här samlar vi frågor som tidigare legat ut på "Frågor och svar". Det rör sig alltså om frågeställningar som är lite äldre och kanske inte helt dagsfärska. För att göra nedladdningen av sidorna hanterlig innehåller varje sida högst tio frågor och svar. Frågorna är från den 16 november 1999-30 november 1999.

En översikt över alla frågorna hittar Du här

För att komma till den aktuella sidan med frågor och svar klickar Du här.

Vill Du själv ställa en fråga, klicka här.

U-210 Jag skulle vara tacksam om ni kunde redogöra hur Sovjetunionen redan 1937 kunde vara världens näst största industriland efter USA när det bara 20 år tidigare var ett outvecklat jordbruksland?
Emma (30 november 1999)
eminche@hotmail.com

Det är tråkigt att Du blandat ihop sagoböcker med fackböcker i ekonomisk historia. 1914 var Ryssland Europas mest expansiva ekonomi som med stormsteg var på väg in i industrialismens tidevarv. En rad svenska företag hade större anläggningar i Ryssland än i Sverige och Ericsson övervägde att flytta sitt huvudkontor från Stockholm till Sankt Petersburg, något som dock uppsköts på grund av första världskriget. Bröderna Nobels Nobelnafta var större än Rockefellers Standard Oil Trust (Esso/Exxon) i USA! All denna fantastiska industriella utveckling krossades av statskuppen 1917. 1937 var Sovjetunionen ett efterblivet land, som inte ens med hjälp av sitt stora invånarantal kunde räknas till de stora industriländerna. Med sovjetisk låtsasstatistik kunde det dock se annorlunda ut. Tro det eller ej, men produktionssiffror i Sovjet räknades så att man först räknade järnmalmens värde, sedan la på stålet, sedan det gjutna motorblocket och sedan motorn och slutligen den färdiga maskinen när man räknade produktionssiffror (antagandes att produktionen skedde i olika led). Med sådana humbugmetoder är det naturligtvis lätt att blåsa upp produktionssiffror. Med hederliga västerländska metoder skulle siffrorna sett helt annorlunda ut.

U-209 Jag undrar bara lite i allmänhet om Bertil Ohlin.
Maria (28 november 1999)
madadidas@hotmail.com

Bertil Ohlin föddes i Klippan i Skåne 1899 och avled 1979. Han tillhörde en välbärgad familj med sju barn.

Han var lika berömd som politiker som vetenskapsman och fick bland annat Nobelpriset i ekonomi.

Bertil Ohlin var mycket framgångsrik redan i unga år. Han tog studenten på latinlinjen bara 16 år gammal och började sedan studera matematik, statistik och ekonomi vid Lunds unviersitet. Han blev fil.kand vid 18 och fortsatte sedan sina studier vid Handelshögskolan i Stockholm och det som då hette Stockholms Högskola och nu Stockholms Universitet. Samt senare i Grenoble, Cambridge och vid Harvard i USA. 1924 lade han fram sin doktorsavhandling. Redan året därpå blev han - innan han ännu fyllt 26 år - professor i nationalekonomi vid Universitetet i Köpenhamn. Valet att studera ekonomi berodde enligt honom själv på att han redan som femåring intresserat sig för att beräkna kostnaden för de kakor som hans mamma bakade.

Hans mest berömda vetenskapliga arbete, det som ledde till Nobelpriset utkom redan 1933 med titeln Interregional and International Trade. Det var just inom utrikeshandelsteorin som Bertil Ohlin blev ett stort namn inom den internationella nationalekonomin. I boken beskrevs det så kallade Heckscher-Ohlin-teoremet, vilket förklarar hur handelsmönster uppstår, hur den internationella resursfördelningen påverkar handelsflödena och hur handelsflödena påverkar fördelningen av resurser. Eli Heckscher var liksom Bertil Ohlin professor i nationalekonomi, han var pappa till sedermera ordföranden i Högerpartiet /moderaterna/ Gunnar Heckscher och farfar till nuvarande rikspolischefen Sten Heckscher.

Ett litet citat ur en skrift av Bertil Ohlin om utrikeshandelsteori, ett citat som är mer lättillgängligt än den annars svårtillgängliga vetenskapliga texten: "Ett land som Sverige behöver olika slag av automobiler liksom av traktorer, tryckpressar, flygmaskiner m.m. Om alla dessa typer skulle tillverkas i Sverige finge produktionen bedrivas i liten skala. Det finnes artiklar varav kanske icke ens en per år säljes i vårt jämförelsevis lilla land, t. ex. stora orglar som den i Stadshuset i Stockholm uppsatta."

Även om det var utrikeshandelsteorin som gav Bertil Ohlin Nobelpriset, så var det i stor utsträckning finanspolitik och finanspolitisk teori som kom att sysselsätta honom, både som ekonomisk vetenskapsman och politiker. När den ekonomiska krisen bröt ut i början av 1930-talet presenterade Ohlin sina tankar om ekonomisk expansion genom statliga budgetunderskott. Det gjorde han på uppdrag av Nationernas Förbund. Han var här i tankemässigt sällskap med sin tidigare läromästare Knut Wicksell, men också med Gunnar Myrdal och Erik Lindahl. Under 1934 presenterade Bertil Ohlin sina slutsatser vid en föreläsningsserie i Dublin. Det var två år innan John Maynard Keynes gav ut sin berömda skrift "The General Theory of Employment, Interest and Money", som blev keynesianismens startpunkt. Ohlin låg alltså före den man som gav namn åt det grundkoncept för ekonomisk politik som kom att vara dominerande i världen under femtio år. De ekonomiska teorierna som utvecklades av Ohlin, Myrdal och Lindahl brukar kallas Stockholmsskolan.

Bertil Ohlin valdes till ordförande i det nybildade Folkpartiets Ungdomsförbund 1934. Då hade han redan varit professor i nationalekonomi i nästan tio år. Onekligen var det lite mer klass på de politiska ungdomsförbundens ordföranden under den tiden. Under 1938 blev Bertil Ohlin riksdagsledamot. Under 1944 efterträdde han Gustaf Andersson i Rasjön som ledare för Folkpartiet, en post som han behöll under hela 23 år, till 1967. I och med att han blev folkpartiledare inträdde han också i den samlingsregering som styrde Sverige under Andra världskriget, fram till 1945.

Bertil Ohlins intellektuella klarhet och dynamiska karaktär gjorde att Folkpartiet blev det ledande oppositionspartiet 1946, en ställning som man behöll under hela Ohlins ledarskap, med undantag för åren 1958-1960. Riksdagsvalet 1948 blev Folkpartiets och Bertil Ohlins stora genombrott.

När Ohlin 1936 för FPUs räkning skrev "Fri eller dirigerad ekonomi" överförde han sina tankar från ekonomin till politiken för att förnya svensk liberalism. Han var stark motståndare till socialistisk centraldirigering, men med lika stor kraft efterlyste han statliga ingripanden för att motverka monopolbildningar och bekämpa arbetslöshet. Med emfas kom han att plädera för insatser mot fattigdom genom ökad produktion och sociala reformer. Han myntade begreppet "det glömda Sverige" om de grupper som kommit i kläm. Det var där han lanserade begreppet socialliberalism (även om folkrörelseskildraren E.H. Thörnberg använt begreppet redan 1917), han argumenterade för ramhushållning och marknadsekonomi med sociala förtecken: "Ingenting kunde vara oriktigare än föreställningen att om bara staten förehöll sig passiv, skulle ett samhälle av den extremt liberala typen finnas kvar. Det förhåller sig tvärtom så att åtskilliga former av statsingripande, t.ex. monopolkontroll, kunna göra samhället i viktiga hänseenden mera liberalt än om de privata organisationerna lämnas i full frihet."

Hans politiska filosofi kan sammanfatta med:
1. Frihet och motstånd mot socialistiskt regleringstänkande och förstatligande.
2. Socialt ansvarstagande.
3. Goda villkor för företagande och därmed tillväxt.

Bertil Ohlin fick aldrig bli statsråd igen efter den korta tiden i samlingsregeringen. Men hans dotter Anne Wibble blev med tiden finansminister.

U-208 Jag undrar angående Kashmirkonflikten: Vilken rätt har pakistanierna till Kashmir? Vraför skall Indien inte få del av Kashmir?
Johannes, Lerum (25 november 1999)
Bajti@hotmail.com

Det som idag är Indien, Pakistan, Bangladesh och Sri Lanka var fram till 1947 delar av Brittiska Indien. Brittiska Indien delades i en muslimsk stat (Pakistan, som senare i sin tur delades i Pakistan respektive Bangladesh), en buddhistisk stat (Sri Lanka, tidigare Ceylon) och en hinduisk stat (Indien).

Befolkningen i Jammu och Kashmir var till stor del muslimsk, men maharadjan var hindu. Enligt självständighetsfördraget hade härskaren rätt att ansluta sig till endera staten. Efter viss tvekan valde maharadjan Indien. Muslimerna i Kashmir gjorde då uppror och fick stöd av trosfränder från Pakistan. Krig bröt ut mellan Indien och Pakistan. FN utverkade stillestånd och krävde att en folkomröstning skulle hållas. Någon sådan har aldrig hållits. FN krävde också att Pakistan skulle dra sig tillbaka från området i avvaktan på folkomröstningen. Pakistan gjorde inte det.

Kashmir är idag delat mellan Indien och Pakistan. Den större delen av befolkningen bor på den indiska sidan. Men även på den indiska sidan är majoriteten muslimer, även om det finns en stor grupp hinduer och även buddhister.

Nya krig mellan Indien och Pakistan bröt ut både 1965 och 1971 och strider utkämpades även i början av 1999 - där indiska armén fiock god användning för sina Bofors-haubitsar.

U-207 Jag skulle jättegärna vilja ha lite fakta om Jan Palach!
Maria Wetterlund (25 november 1999)
maria_wetterlund@hotmail.com

Jan Palach var en tjeckisk filosofistudent som föddes 1948. Han studerade filosofi vid Karlsuniversitetet i Prag och engagerade sig som så många andra i den tjeckoslovakiska befrielsprocessen i samband med "Pragvåren" 1968.

Efter den sovjetiska invasionen den 21 augusti 1968 återinfördes en hårdare kommunistregim, som befolkningen ville befria sig från. Jan Palach ingick i en grupp på 8 studenter som bestämde sig för att bränna sig själva till döds i protest mot regimen och den sovjetiska ockupationen. Vid lottning inom gruppen föll lotten på Jan att bli först. Han hällde bensin över sig och tände eld på sig själv på Vaclav-platsen, det stora torget i Prag, den 16 januari 1969. Det var mitt i eftermiddagsrusningen och fullt med folk. Tillrusande åskådare försökte släcka elden och han fördes till sjukhus, där han avled tre dagar senare efter att ha fått 85-procentiga brännskador.

Radion i Prag - kontrollerad av sovjetkommunisterna - förklarade att "Jan Palach var ett offer för det dåliga tjeckoslovakiska skolsystemet. Han hade för dåliga kunskaper i marxism-leninism." Sanningen om Jan Palachs död och motivet för den spreds snabbt i den tjeckoslovakiska huvudstaden. Den 20 januari, dagen efter Jan Palachs död, deltog tiotusentals människor i en sorgeprocession till Jan Palachs minne. Och i samband med hans begravning den 25 januari kantade över 100.000 människor gatorna. Polisen ingrep aldrig. Palach begravdes på Olsany-kyrkogården i Prag, där han fick vila till 1973, då kommunisterna tagit ett ännu fastare grepp om makten. Jan Palachs grav hade då blivit en vallfartsort och hans stoft flyttades till en annan kyrkogård. Men 1990, efter Tjeckoslovakiens befrielse, var en av de viktigaste symbolhandlingarna att återföra Jan Palachs stoft till Olsany-kyrkogården. Graven överöses än idag av blommor, som plockas bort på natten, men det kommer nya blommor i mängd nästa dag. Palach hyllas som en martyr och frihetshjälte.

På ettårsdagen av Jan Palachs död protesterade Prag-borna i tysthet genom att gå till sina arbeten - istället för att åka buss eller spårvagn. Trycket hade hårdnat, men hundratusentals människor kunde på det sättet visa vad de ansåg om regimen.

Protesterna återkom på årsdagen av Jan Palachs död. I januari 1989, på tjugoårsdagen av Jan Palachs död, samlades 2000 studenter och demonstrationen slogs ned med hundar, batonger och vattenkanoner av Gustav Husaks stalinistiska regim. På tjugoettårsdagen av Jan Palchs död hade Tjeckoslovakien fått en demokratisk regering!

Flera andra tjecker och slovaker brände sig till döds i protest mot regimen. Jan Zajic, som ingick i Jan Palachs ursprungsgrupp på åtta studenter, gjorde det den 25 februari 1969.

U-206 Hur står det till med Cypernkonflikten nu, i dagsläget? (det gar väl varit något i tidningen nu på sistone)
a. Troligheten att det blir fred
b. Hur stort inflytande EU, FN eller någon annan har
Sanna (22 november 1999)
zasa@hotmail.com

Cypern är en långvarig konflikthärd, där en betydelsefull minoritet inte vill acceptera att helt underodna sig majoriteten. Majoriteten (grekcyprioterna) har alltsedan Cyperns frigörelse från Storbritannien 1960 (ja redan dessförinnan) önskat göra Cypern till en del av Grekland, medan minoriteten (turkcyprioterna) kraftfullt emotsatt sig detta. Strider mellan de olika grupperna ledde till en FN-insats 1964, då ön i praktiken delades i en grekisk del i söder och en turkisk del i norr. Greker i norr och turkar i söder drabbades av den nya ordningen och förlorade egendom, ägodelar och i många fall livet. Konflikten har ibland varit akut och ibland mindre akut. 1974 trappades konflikten upp och turkiska styrkor invaderade norra delen av Cypern och upprättade en republik, som inte erkänns av några andra länder än Turkiet (och Tjetjenien).

Den grekiska södra delen har länge styrts av vänsterkrafter, men för närvarande styr en högerkoalition under Glafkos Klerides. Turkiska Republiken Norra Cyperns president heter Rauf Denktash.

Den grekiska delen av Cypern har utvecklat allt närmare förbindelser med Ryssland. Cypern har blivit ett tillhåll för rika ryssar och huvudstaden Nicosias grekiska del har numer många ryska företag och banker. Ryssarna har också tecknat avtal om leveranser av robotar till Cypern, något som turkarna i norr kraftigt motsatt sig. Turkiet har hotat att sätta in sin överlägsna flotta för att stoppa leveranserna och leveranserna har hittills lagts på is.

Cypern (den grekiska delen) har ansökt om medlemskap i EU och landet har förts upp på listan över de länder som ska tas med i första omgången av förhandlingar om en utvidgning. Men för att sådana förhandlingar ska bli framgångsrika förutsätts att en lösning i konflikten på ön först kommer till stånd. En sådan lösning ser inte ut att ligga nära och förutsätter medverkan från Turkiet, som accepterades som förhandlingspartner med EU först i december 1999, trots att en medlemsansökan lämnades in redan 1967.

U-205 Jag har hört att det finns det ett demokratiskt underskott i FN och EU, vad menas med det? Varför har denna kritik uppstått? Vad finns det för argument för och emot. Vems argument är mest hållbara?
Jessika (19 november 1999)
yezziqa24@hotmail.com

Både EU och FN är organisationer som förenar medlemsstaterna i för de två organisationerna skilda avseenden. Eftersom EU är den mest långtgående samarbetsorganisationen är institutionerna också mer omfattande där.

EU består enbart av demokratiska stater. Det är till och med ett krav i EUs grundfördrag att medlemsstaterna ska vara demokratier. Och de tidigare diktaturerna Spanien, Grekland och Portugal var inte ens välkomna att lämna in en ansökan innan demokrati införts - samma gällde för övrigt länderna i Östeuropa.

Men EU i sig är inte en suverän stat utan en samarbetsorganisation. De viktigaste besluten fattas av Ministerrådet, vilket består av medlemsländernas fackministrar i den sakfråga som behandlas. Det innebär att bara medlemsländernas regeringar är representerade i det beslutet. För Sveriges vidkommande innebär det att enbart socialdemokrater finns med i de viktigaste EU-besluten. Det demokratiska underskottet består alltså i att vi andra inte alls är intresserade i EUs viktigaste organ. Däremot är vi representerade i EU-parlamentet, men parlamentet har begränsad makt och de viktigaste besluten fattas på annat håll. EU-kommissionen, ett annat viktigt organ, utses formellt av parlamentet, men efter förslag från de enskilda medlemsländerna. Återigen är det en socialdemokrat som representerar Sverige och vi andra är alltså inte företrädda i kommissionen.

I FN är representationen ännu mer begränsad till statens officiella representanter. Det finns inte, som i EU, ett parlament, utan i generalförsamlingen sitter en FN-ambassadör som utses av medlemslandets regering. I FN är också diktaturer välkomna som medlemsländer. Men det demokratiska underskottet består här, liksom i EU, av att de formella belsuten fattas av ett organ som inte är direkt valt av folket. I förekommande fall diktaturernas hantlangare. I Sverige finns en FN-delegation med företrädare för riksdagspartierna och flera stora intresseorganisationer. Men den är bara en referensgrupp till FN-ambassadören, som ju är Sveriges ende officielle representant i FN.

U-204 Vilka problem är gemensamma för många u-länder och vilka är sambanden mellan dem. Vad görs för att hjälpa u-länderna idag? Några exempel?
Jessika (19 november 1999)
yezziqa24@hotmail.com

Skilj på uttryck för underutvecklingen och underutvecklingens orsaker. Uttryck för underutveckling är till exempel låg bruttonationalprodukt, hög barnadödlighet, brist på enregi, transporter etc. Detta är gemensamt för u-länderna. Orsak till underutveckling är i första hand låg utbildningsnivå och brist på kapital att investera i industrin.

Den effektivaste vägen att bryta underutvecklingen är att avskaffa de socialistiska regleringarna - som är vanligt förekommande i många u-länder - samt att öppna gränserna för utländska investeringar. Många internationella storföretag gör mycket stora insatser för u-ländernas utveckling genom att etablera tillverkningsenheter där, enheter som bygger på att de arbetare som anställs har mycket låga löner. Men det är första steget i en trappa som leder vidare till status som i-land.

T-203 Jag skulle vilja veta vilka effekter (fysiska, demografiska, kulturella, politiska förändringar, kapitalförändringar, tekniska förändringar samt energiförändringar) som Berlinmurens fall fick i Tyskland?
Yvonne Engblom, Kalmar (18 november 1999)
yvonneengblom@ebox.tninet.se

Fysiska förändringar: Hela gränszonen är avskaffad, vilket i framförallt Berlin möjliggjort byggnation i stadens mest centrala delar.

Demografi: Cirka 1,5 miljon människor har flyttat från Östtyskland till Västtyskland för att de där kunnat få bättre betalt - kanske ett arbete över huvud taget.

Kultur: Hela det östtyska tvångssystemet har avskaffats, vilket öppat möjligheter för kulturyttringar som tidigare varit förbjudna i Öst.

Politik: Östtyskarna har idag möjlighet att välja på flera partier inte bara i teorin utan också i praktiken. Det ledde till att börja med till ett förkrossande stöd för regeringspartiet CDU (kristdemokraterna), men senare blev partibilden mer spridd. I Öst-Berlin har till och med de "reformerade" kommunisterna ett icke obetydligt stöd hos de gamla partipamparna och byråkraterna.

Kapitalförändringar: Tyska staten tog ut en särskild solidaritetsskatt på 5 procent och dessa pengar har använts för enorma investeringar i det eftersatta Östtyskland. Man räknar med att tyska staten har satsat 1000 miljarder D-mark (ungefär två års total produktion - BNP - i Sverige) i östtysk infrastruktur under de senaste tio åren. Västtyska företag har också satsat på uppbyggnad av industrin i Östtyskland. Det mest lysande exemplet är väl Opels nya bilfabrik i Eisenach, där för Trabant-bilen tillverkades. I Europas nu modernaste bilfabrik tillverkar en fjärdedel av den tidigare arbetsstyrkan tre gånger så många moderna Opel jämfört med den tidigare produktionen av den urmodiga tvåtaktsbilen Trabant.

Teknik: Östtyskland gav sken av att vara det mest moderna landet i Östblocket och att ha den starkaste industrin. Allt föll dock ihop som ett korthus efter Murens fall. Ytterst få östtyska företag har över huvud taget överlevt. De nya företag som byggts upp är normalt i frontlinjen vad gäller produktionsteknik. Men utvecklingen av nya produkter ligger normalt kvar i västra Tyskland.

Energi: Alla östtyska kärnkraftverk är stängda. De ansågs som ytterst farliga med den säkerhetsfilosofi som styr kärnkraften i Väst. I övrigt har mycket stora summor satsats på rening av den fossila energiproduktionen i östra Tyskland. I det kommunistiska systemet var miljön inget som man tog hänsyn till.

U-202 Kan jag få lite fakta om Hitlers motståndare? (Motståndsrörelsen)?
Jenny, Nyköping (7 november1999)
love_you38@hotmail.com

Den motståndsrörelse som var nära att lyckas med att störta Hitler (den 20 juli 1944) hade sin grund i krigsmaktens toppskikt och särskilt då i högadliga kretsar. Dessa kretsar ansåg dels att Hitler genom sin vulgaritet skymfade den tyska nationen, dels att han genom sin vansinniga krigföring höll på att driva den tyska nationen till undergången. Det var alltså sanna tyska patrioter som ville få stopp på galenskaperna.

Nationalsocialismen hade penetrerat en stor del av samhället, men i den högsta militärledningen, ämbetsmannakåren och kyrkan fanns det kretsar som bara i begränsad utsträckning påverkats av nationalsocialismen.

Det var i de kretsarna som kuppen mot Hitler planerades. Mest känt namn var Erwin Rommel, marskalken som lett de tyska styrkorna i Nordafrika. Men flera andra toppmilitärer ingick i planen, som gick ut på att Hitler skulle dödas och att militären sedan skulle ta över makten och sluta fred. Själva attentatet skulle utföras av översten Claus von Stauffenberg, som placerade en väska med sprängmedel i ett sammanträdesrum där Hitler uppehöll sig. Laddningen var tidsinställd och exploderade enligt planen, men Hitler klarade sig med lindriga skador genom att en person som var omedveten om väskans innehåll skjutit in den bakom ett tjockt bordsben som lindrade explosionen i just Hitlers riktning. Kuppmakarna avslöjades och avrättades - Stauffenberg redan samma dag. Rommel, som var en av Tysklands främsta krigshjältar, fick som en ynnest möjligheten att begå självmord istället för att avrättas. Sammanlagt avrättades ungefär 5.000 personer efter kuppförsöket.

En annan ledande motståndsgrupp var Bekännelsekyrkan (Die bekennende Kirche), en evangelisk-luthersk del inom tyska kyrkan under ledning av Martin Niemöller, Dietrich Bonhoeffer och Otto Dibelius. Niemöller höll många kritiska predikningar och greps och dömdes för "hets mot staten" 1937. Under tiden 1938-1945 satt han i olika koncentrationsläger. Bekännelsekyrkan kritiserade nationalsocialismens våldsläror.

Författaren och Nobelpristagaren Thomas Mann var en av de ledande konservativa anti-nazisterna, men han lämnade Tyskland 1933 i samband med Hitlers maktövertagande och deltog därför inte personligen i motståndsarbete på tysk mark.

U-201 Vem var Edmund Burke?
Jonas Harkman, Västerås (16 november 1999)
jonas_03@hotmail.com

Edmund Burke föddes i Dublin 1729. Hans far var advokat och protestant. Hans mor var katolik. Edmund anslöt sig till faderns religion. Han studerade juridik och började praktisera som advokat, men övergick snart till författarskap och politisk verksamhet.

Hans första betydelsefulla skrift var A Vindication of Natural Society som utkom 1756. 1761 blev Burke assistent åt ministern för irländska frågor och 1765 blev han sekreterare åt den brittiske premiärministern Lord Rockingham.

1766 invaldes Burke i parlamentet, där han var ledamot fram till 1794. Inledningsvis representerade han den obetydliga valkretsen Wendover, men under perioden 1774-1780 representerade han Bristol, då Englands näst största stad. Från 1780 representerade han återigen en mindre valkrets, Malton.

Burke var medlem i whig-partiet (som senare blev det liberala partiet, numera Liberal Democrats). Han var sitt partis ledande talesman i konflikten med kung Georg III, som försökte utvidga kungamakten. Burke engagerade sig också för de amerikanska kolonisternas sak, mot den brittiska kronans övergrepp. Under sina sista år i parlamentet arbetade Burke för att ställa den brittiske generalguvernören i Indien, Warren Hastings, inför riksrätt för maktmissbruk och övergrepp mot den inhemska befolkningen. Hastings ställdes inför rätta 1788, men frikändes 1795.

Mest känd är Burke för sitt lidelsefulla engagemang mot den franska revolutionen, som bland annat tog sig uttryck i Reflektioner om franska revolutionen, 1790. Boken fick en oerhörd genomslagskraft och utkom på ett år i elva upplagor. Den har betecknats som "den moderna idékonservatismens utgångspunkt" av en mot konservatismen så kritisk man som Herbert Tingsten.

Boken utgavs för första gången på svenska 1982 av Contra Förlag. 192 år efter originalutgåvan.

Ett förord till den svenska upplagan skrevs av Gunnar Heckscher, som var professor i statskunskap och ordförande för Högerpartiet (nuvarande moderaterna) mellan 1961 och 1965. Gunnar Heckschers förord till "Reflektioner" finns på Contras hemsida.

Tillbaks