Ämnen: Stalin, välja bank, demokrati, Argentina, Tjeckoslovakien 1968, (s) och invandringen, Max Weber, Thailand, 70-talskrisen i Sverige, Kubakrisen

Här samlar vi frågor som tidigare legat ut på "Frågor och svar". Det rör sig alltså om frågeställningar som är lite äldre och kanske inte helt dagsfärska. För att göra nedladdningen av sidorna hanterlig innehåller varje sida högst tio frågor och svar. Frågorna är från den 26 oktober 1999-17 november 1999.

En översikt över alla frågorna hittar Du här

För att komma till den aktuella sidan med frågor och svar klickar Du här.

Vill Du själv ställa en fråga, klicka här.

T-200 Vem var Josef Stalin?
Nisse Persson(17 november 1999)
tommt.sjoberg@mbox302.swipnet.se

Josef Stalin var ett av de värsta monster i människoskepnad som jorden skådat. Visst finns det några få som kan jämföras i ondska - Adolf Hitler, Mao Tse-tung, Pol Pot, Caligula, furst Vlad (Dracula) är några som kan jämföras. Men eftersom Stalin satt så länge vid makten i ett så stort land och med någorlunda modern teknik till sin hjälp blev antalet offer för hans skräckvälde så oerhört högt.

Josef Stalin hette egentligen Josif Dzjugasjvili och var född i Gori i Georgien 1879. Han fick stipendium för att gå på prästseminariet i Tblisi, men anslöt sig ungefär samtidigt till en socialistisk grupp, vilket innebar att han aldirg slutförde sina studier. Han blev 1901 yrkesrevolutionär, vilket bland annat innebar att han organiserade bankrån för att finansiera det socialistiska partiet. Han jagades för detta av tsarens säkerhetspolis. När socialistpartiet splittrades 1903 anslöt sig Stalin till Lenins bolsjeviker, anhängarna av blodig revolution och diktatur. Stalin blev invald i bolsjevikpartiets centralkommitté 1912 och spelade en undanskymd roll i bolsjevikernas statskupp i november 1917 (den kupp som ibland kallas oktoberrevolutionen). Han fick dock en post i motsvarigheten till regeringen, folkkommissariernas råd, efter kuppen 1917 och deltog aktivt i inbördeskriget, särskilt kring Tsaritsyn, som sedan döptes om till Stalingrad och idag heter Volgograd. 1922 lyckades Stalin erövra posten som kommunistpartiets generalsekreterare, en post som han utnyttjade maximalt.

När Lenin avled 1924 såg han bland annat till att gömma undan Lenins politiska "testamente" som varnat för Stalins karaktär: "Stalin är alltför ohyfsad och denna brist... kan inte tolereras då det gäller generalsekreterarens ämbete. Därför, kamrater, föreslår jag att ni förösker finna ett sätt att avlägsna Stalin från denna post och erästta honom med en annan person... som är tålmodigare, lojalare, hövligare, mindre nyckfull osv." Huvudkampen om makten efter Lenin stod mellan Stalin och Leo Trotskij, som lett Röda armén. Stalin vann maktkampen och lyckades 1927 ta hela makten och Trotskij lämnade landet. Först bosatte han sig i Oslo, senare i Mexiko, där han 1940 mördades med en ishacka av Stalins utsända.

Från 1928 byggde Stalin upp en terrorstat som saknar sitt motstycke, även om man jämför med Hitlers Tyskland. Tvångskollektivisering av jordbruket och en medveten svältpolitik för att kuva landsbygden stog först på programmet. Sedan följde vansinniga industriprojekt och ett lägersystem som kostade tiotals miljoner människor livet. Utrensningar och skådeprocesser mot egna partimedlemmar som inte var tillräckligt underdåniga under senare delen av 1930-talet. Utrensningarna ledde till att större delen av försvarsledningen avrättades. Alliansen med Hitler 1939, överfall mot Polen och Finland samma år. När alliansen med Hitler tog slut 1941 var Sovjet därför militärt uselt rustad. Stalin låg bakom de sovjet-inspirerade kupperna i Östeuropa efter Andra världskriget, som kastade ytterligare tiotals miljoner människor under kommunistiskt förtryck.

Stalin avled äntligen i mars 1953. Jorden var äntligen befriad från denna personifierade ondska, en man som enligt förre vice statsministern Per Ahlmarks bok "Det öppna såret" kostade över 40 miljoner människor livet.

Till dem som i anslutning till Stalins död skrev hyllningsartiklar och höll högtidstal hörde chefredaktören för kommunistpartiets tidning Ny Dag, C H Hermansson. Hermansson blev senare ordförande i partiet och han var företrädare till Gudrun Schymans företrädare Lars Werner på denna post. Det går alltså en direkt linje från mannen som uttalade så vackra ord om massmördaren Josef Stalin till Gudrun Schyman.

T-199 Hej jo jag tänkte skaffa bankkort och nu undrar jag vilken bank som är mest "höger"?
Jonny (17 november 1999)
staternarules@hotmail.com

Låt oss börja med "vänstern":
FöreningsSparbanken har numer nära kopplingar till socialdemokraterna, även om Föreningsbanks-delen av banken var känd som landsbygdens och centerpartiets bank
MeritaNordbanken är till stor del statsägd och anlitas av flertalet statliga företag och myndigheter, socialisternas bank ännu mer än FöreningsSparbanken (dock har banken köpt på sig en rad mindre banker och den vägen fått in småföretag och andra som kunder - Götabanken, Uplandsbanken, SundsvallsBanken, Smålands Bank, Wermlandsbanken och Skaraborgsbanken).
HSB Bank är en liten bank som står sossarna nära.
Postgirot Bank, en helstatlig bank.

Sedan banker som kanske kan sägas vara "höger":
SE-banken tillhör Wallenberg-sfären med Jacob Wallenberg som styrelseordförande, inget dåligt val från den utgångspunkten
Handelsbankens VD Arne Mårtensson har ett förflutet som riksordförande i Moderat Skolungdom och ledamot i MUFs förbundsstyrelse, han är sedan decennier kompis med Carl Bildt. Handelsbanken äger också Stadshypotek Bank.
SkandiaBanken ägs av Skandia som brukar sticka ut hakan och stämma staten inför EG-domstolen när skattmasen blir för tuff. Hedervärt.

Övriga banker:
Ikanobanken - ägs av Ikea och Ingvar Kamprad
LF Wasa Bank - ägs av Länsförsäkringar Wasa, står möjligen Centerpartiet nära
JP Bank
Östgöta Enskilda Bank och provinsbankerna - ägs av Den Danske Bank, Danmarks motsvarighet till SE-Banken

T-198 Vad är demokrati? Hur kom demokratin till?
Fredrik, Lerum (16 november 1999)
fredde44@hotmail.com

Demokrati av grekiskan, folkstyre

Definition enligt Nationalencyklopedins ordbok: "politiskt system i vilket regeringsmakten i princip företräder folkviljan, sådan den framkommer genom fria, allmänna och hemliga val och där vissa medborgerliga rättigheter, såsom yttrande- och församlingsfrihet, är garanterade"

Observera att demokrati enligt denna definition enbart är ett system för politiskt beslutsfattande. Politiska beslut bygger alltid i princip på tvång, dvs accepterar Du inte ett demokratiskt fattat beslut att betala skatt har staten en våldsapparat som kan genomdriva beslutet och i slutänden med kronofogde, polis och militär tvinga Dig att lämna ifrån Dig egendom som motsvarar den demokratiskt beslutade skatten.

Goda beslut kan naturligtvis fattas på ett helt annat sätt i den privata sfären, inte minst då genom marknadssystemet, där beslut fattas genom överenskommelse mellan två parter (köpare och säljare) i frånvaro av tvång.

Goda beslut kan också fattas av domstolar som har att följa lagen och rättspraxis. Det är till och med så att det normalt har ansetts vara riktigt att skilja domstolsväsendet från den politiska beslutsprocessen, på grund av den politiska beslutsprocessens mer subjektiva karaktär. Vid ett politiskt belsut kan man aldrig vara säker på utgången. Om det är fråga om att straffa en människa enligt lagen har det ansetts vara viktigt att detta sker utan politiska hänsynstaganden. En moderat som stjäl ska få samma straff som en socialdemokrat som stjäl. Vilket kanske inte skulle vara fallet om besluten fattades i politiska organ. Domstolssystemet utövas i likhet med det politiska beslutsfattandet, men i motsats till marknaden, med tvångsmedel ochn ytterst hot om våld i bakgrunden.

Demokratin som politiskt system har funnits sedan urminnes tider i små och primitiva samhällen, där varje invånare direkt har kunnat göra sin röst hörd. Så fungerade till exempel det fornnordiska systemet där alla fria män hade möjlighet att delta på tinget. Så fungerade det också i många av staterna i det antika Grekland, mest känd är den atenska demokratin.

Med större och mer komplexa samhällen, med större krav på gemensamma insatser för till exempel försvar mot yttre fiender, har den gamla formen av direktdemokrati blivit praktiskt ohållbar. I en nation med miljontals invånare och hundratals mil mellan bosättningarna går det inte rent praktiskt att samla alla till ett gemensamt möte. Istället har den moderna representativa demokratin utvecklats, vilket är en process som pågått i ungefär tusen år i västerlandet. Utvecklingen är unik i varje land. I en del länder har en avgörande händelse varit omvälvande och lett till demokratins införande, som den amerikanska självständighetsförklaringen 1776 och det följande frihetskriget, eller den finska självständighetsförklaringen 1917 och det följande frihetskriget. I andra länder som Sverige och Storbritannien har det demokratiska systemet utvecklats i många små steg, där det visserligen går att peka ut vissa steg som varit större än andra, men där det inte går att säga att ett visst beslut var det avgörande steget för att landet skulle bli en demokrati. I Sverige kan man peka på viktiga händelser som 1809 års regeringsform, den allmänna och lika rösträttens införande för män under moderaten Arvid Lindman (1907-1909) eller parlamentarismens seger 1917. Redan på 1700-talet hade ju för övrigt Sverige ett utvecklat demokratiskt styrelseskick, men det försvann i och med Gustaf IIIs statskupp 1772.

T-197 Vad hade Argentina för inverkan på det kalla kriget eller vad hade det kalla kriget för inverkan på Argentina?
Jonas (15 november1999)
ifeelgood_jl@hotmail.com

Den enda rimliga slutsatsen är att Argentina i stort sett låg vid sidan av det kalla kriget. Sovjetunionen försökte aldrig på allvar skapa någon maktposition i Argentina. De populistiska strömningarna i landet togs om hand av Peronist-partiet, som aldrig flirtade med Sovjetunionen. När Argentina råkade i krig med Storbritannien, på grund av den argentinska militärregeringens ockupation av Falklands-öarna var det ett av de få krigen under perioden 1945-1989 som inte hade någon som helst koppling till det kalla kriget (Argentinas nederlag ledde ju för övrigt till att militärregeringen föll).

Inte heller var det någon påverkan att tala om åt andra hållet. Argentina har i stort sett kunnat stå utanför de konflikter som rådde under det kalla kriget.

T-196 Varför lämnade Anto Novotny partiledarposten i det Tjeckoslovakiska kommunistpartiet? Hur kunde en ny regering utses, i Tjeckoslovakien, 1968? Hur många militära operationer har Warszawapakten gjort? Varför fick inte Tjeckoslavakien deltaga i diskussionerna efter den stora militärmanövern i Polen? Vad hade FN för roll i Tjeckoslovakien,1968?
Karin Vriste, Nacka (9 november 1999)
Karin_Vriste@hotmail.com

Tjeckoslovakien var vid den här tiden allmänt ansedd som den mest rigida staten i Östeuropa. Novotny ansågs vara den siste stalinisten, som blockerade alla förändringar. Näringslivet var förstenat och efterblivet. Även inom kommunistpartiet ville man genomföra reformer, gärna efter förebild av Ungern, som faktiskt lättat upp på regleringarna. Mot den bakgrunden sanktionerade även Leonid Brezjnev att Novotny störtades, vilket skedde i december 1967.

Om Du avser Dubceks makttillträde i januari 1968 så blev han vald till generalsekreterare i kommunistpartiet, inte regeringschef. Dock var generalsekreterarposten betydligt viktigare än regeringschefsposten. Dubcek kunde väljas genom att han uppfattades som lojal kommunist, som trots allt var beredd att genomföra de reformer som även ledande inom kommunistpartiet insett vara nödvändiga. Det visade sig under våren och sommaren att Dubcek var beredd att gå betydligt längre än vad de som utsåg honom trott i bärjan av året.

Warszawa-pakten hade trupper stationerade i flera medlemsländer, men när det var fråga om militära operationer var det Sovjetunionen som stod för dem, inte Warszawa-pakten (med undantag för invasionen i Tjeckoslovakien 1968). Så var det sovjetiska styrkor som slog ner upproret i Öst-Berlin 1953 och som ingrep i Ungern 1956. Däremot var det inhemska styrkor som krossade upproret i Poznan (Polen) 1956 och som ingrepp vid upprepade tillfällen senare i Polen. Dock hotade en sovjetisk invasion (eventuellt en Warszawa-paktsinvasion) innan Jaruzelski genomförde sin kommunistiska militärkupp på Luciadagen 1980. Hade den kuppen inte genomförts hade Warszawa-pakten sannolikt ingripit vid ytterligare ett tillfälle.

Tjekoslovakien fik inte vara med i överläggningarna helt enkelt för att Brezjnev inte litade på tjeckerna och framförallt inte på Dubcek. Det var en styrkedemonstration mot den tjeckiska regimen.

I samband med händelserna i Tjeckoslovakien 1968 gjorde FN inte ens så mycket. Sovjetunionen hade ju permanent representation i säkerhetsrådet och vetorätt.

T-195 Jag skulle bli jätteglad om ni kunde svara på var socialdemokraterna står i invandrarfrågan. Jag tycker allt man hör och läser är så inlindat och att de aldrig säger rätt ut vad de menar. Hur tänker sossarna lösa den höga arbetslösheten hos invandrare? Tycker de att det är okej att låta vem som helst flytta till Sverige, eller vill de hellre utvisa folk.
Karin Persson (8 november 1999)
karin.pehrson@vrg.se

Det hedrar Dig att Du vänder Dig till Contra och inte socialdemokraterna för att få veta vad sossarna egentligen tycker. När det gäller invandrare är det viktigt att vända sig till någon utomstående eftersom åsikterna är mer än flummiga och sossarnas intressen splittrade.

Låt oss först se på de rena röstmaximeringsintressena: Sossarnas "breda lager" är ytterst skeptiska till den "verbala" invandringspolitiken och det var många sossar som gick över till Ny Demokrati vid valet 1991, just på grund av Ny Demokratis engagemang i invandringsfrågan. LO, som styr mycket av sossarnas politik, har ända sedan början av 1970-talet drivit en politik som syftat till att begränsa invandringen och arbetskraftsinvandring är i dag i praktiken omöjlig. Det måste till andra skäl för att komma igenom nålsögat till Sverige. Ett viktigt skäl till LOs skepsis till arbetskraftsinvandring var dennas negativa inverkan på löneutvecklingen. Ett stort inflöde av invandrarande arbetskraft (som var fallet på 1950- och 1960-talen) leder till pressade löner främst i de verksamheter som organiseras av LO. Alltså ville LO få stopp på invandringen, beställde ett sådant stopp och fick det verkställt av regeringen. Dock talade partiet hela tiden med kluven tunga. Man ville ju slå vakt om invandrarnas rättigheter och låtsades aldrig om att invandrarna i första hand tog låglönejobben i Sverige. Utformningen av stoppet var därför ett krav att invandrare på arbetsgivarens bekostnad skulle få ett halvårs heltidsutbildning i svenska språket. Naturligtvis skulle det vara fritt fram att efter den utbildningen gå över till en annan arbetsgivare... Arbetsgivarna erbjöds alltså att betala ett halvårs lön till en person som de inte kunde vara säkra på skulle arbeta en enda dag. Det var inte underligt att inga arbetsgivare längre ville anställa invandrare (sedan har den här bisarra lagregeln avskaffats, men först sedan man på annat sätt stoppat arbetskraftsinvandringen).

Å andra sidan har sossarna gärna sett en invandring av personer som skulle kunna förbättra deras väljarunderlag. Det visade sig vid sociologiska studier att andelen "medelklassväljare" ökade kontinuerligt i den svenska befolkningen. Även LO-medlemmar som fått skapliga löner tenderade att i ökad utsträckning rösta borgerligt. Alltså måste man hitta en metod att fylla på sosseröster när det naturliga underlaget sjönk. En sådan metod var att öppna portarna för "flyktingar" som kunde förväntas vara socialister, till exempel personer från Chile, Uruguay med flera länder i Sydamerika. Samtidigt blev det tvärstopp för flyktingar från Östeuropa, eftersom de inte ansågs ha några skyddsbehov i Sverige (flyktingar skickades från 1970-talet konsekvent tillbaka till alla östländer utom Sovjetunionen) - östflyktingarna som handfast hade lärt sig vad socialism var kunde nämligen förväntas rösta borgerligt.

I och med att Ny Demokrati kom in i riksdagen skruvades invandringspolitiken åt ytterligare ett par snäpp - men inte arbetskraftsinvandringen, för den var stoppad sedan tidigare. Det var socialdemokraterna och moderaterna som i förening genomförde Ny Demokratis invandringspolitiska program. 1998 kunde man visa att det bara var en eller två av Ny Demokratis över tjugo åtgärdsförslag som var genomförda av den socialdemokratiska regeringen. Ny Demokratis dåvarande ledare Per-Anders Gustafsson förklarade också att det inte fanns någon anledning för Ny Demokrati att agitera i invandrarfrågan 1998 eftersom partiets program redan var genomfört.

Vad som hände var åtgärder som gjorde det svårare att fuska sig in i Sverige och hårdare tag mot de invandrare som begick brott i Sverige. Dessutom justerades reglerna så att flyktingar från till exempel Bosnien inte fick permanent uppehållstillstånd utan temporärt sådant. Många har ju nu kunnat återvända efter det krigets slut.

Sossarna har alltså hela tiden talat med kluven tunga. Man ger sken av att vara för "integration" och "invandring", men all praktisk politik har visat att man gått emot de åtgärder som skulle möjliggöra en sådan politik i praktiken.

Vad gäller åtgärder för att minska arbetslösheten hos invandrare finns en del speciella bidrag, som dock knappast fungerat i praktiken. Nu ska personer med "invandrarbakgrund" (vilket inkluderar både kungen och kronprinsessan Victoria, eftersom bägge har mammor som är/var födda i Tyskland) få bidrag på mer generösa villkor än svenskar. I praktiken har detta inte fungerat för att sänka arbetslösheten. Vad som HAR fungerat är en allmänt ökad efterfrågan på arbetskraft, i orter som Anderstorp och Gnosjö har alla invandrare sedan länge fått jobb, medan invandrare i i en stadsdel som Rosengård i Malmö till 60 procent kan leva på bidrag. Utan att några egentliga åtgärder vidtas.

T-194 Jag behöver hjälp med en fråga och det är dessutom bråttom. Jag vill veta hur Max Weber förklarade kapitalismens uppkomst.
Soia (8 november 1999)
f_soia@hotmail.com

Max Weber såg bakgrunden till kapitalismens utveckling i vad han kallade "den protestantiska arbetsetiken" (om Du ska ha en riktig litteraturhänvisning heter hans bok Die protestantische Ethik und der Geist des Kapitalismus, utgiven av Archiv für Sozialwissenschaft und Sozialpolitik i Tübingen 1904-05). Webers teorier byggde mest på observationer av calvinister och puritaner och kanske inte så mycket lutheraner. Utgångspunkten var emellertid att flit och sparande var viktiga normer i det protestantiska samhället och att just dessa egenskaper hade dynamiska effekter för ekonomin. Calvinisterna såg ekonomisk framgång som ett belägg för ett dygdigt och framgångsrikt leverne. Fliten påverkade ekonomin genom att arbetsinsatserna blev stora, sparandet genom att det blev basen för tillgången till kapital som kunde satsas i industriell utveckling. Weber kontrasterade de "dygdiga" protestanterna mot den gamla jordägande aristokratin, som inte alls hade haft samma positiva inflytande på den ekonomiska utvecklingen, trots att de hade större inkomster och större möjligheter att spara än vad "protestanterna" hade. Han jämförde också protestanters och katolikers benägenhet att skicka sina barn till teknisk utbildning och konstaterade att det var stora skillnader till protestanternas fördel.

T-193 Jag undrar vad det kan finnas för framtida problem för Thailand, t.ex inom jordbruk, arbetsmarknaden osv.
Therese Öberg(7 november1999)
cybertherese@hotmail.com

Thailand har genomgått en mycket snabb ekonomisk utveckling under de senaste decennierna, en utveckling som förde landet en bra bit på väg mot industrinationernas krets. Den genomsnittliga tillväxten var 9 procent i början av 1990-talet.

Men under senare delen av 1997 drabbades Sydostasien av en ekonomisk kris. Valutan devalverades och bahten fick flyta fritt (kom ihåg vad som hände i Sverige 1992...). Ekonomin m,inskade i volym 0,4 procent 1997 och hela 8,5 procent 1998.

Den kraftigt sjunkande valutakursen minskade Thailands efterfrågan på världsmarknaden, samtidigt som exporten hjälptes upp. Landet fick ett stort exportöverskott redan 1998. Därmed fanns förutsättningar för nya lån och den tidigare expansiva utvecklingen kunde åter ta fart, om än inte i samma takt som innan krisen.

Det återstår en hel del att göra innan Thailand åter är inne på samma fina tillväxtspår som tidigare. Bland annat behöver åtskilliga statliga företag privatiseras. Konkurslagstiftning och liknande (som faktiskt är viktig för en fungerande marknadsekonomi) behöver moderniseras.

Dock har Thailand följt den klassiska utvecklingsbanan från efterblivet jordbruksland via uppbyggnaden av textil- och annan konsumtionsvaruindustri till att idag vara massproducent av hemelektronik och liknande varor. Samtidigt har entreprenörskulturen utvecklats och bidragit till tillväxten.

Ett stort hinder för Thailands fortsatta utveckling är koncentrationen till Bangkok, där större delen av Thailands industri är belägen. Staden har växt alltför mycket för attn kunna hantera expansionen på rätt sätt och landsbygden har ännu inte hunnit med i den snabba utvecklingen. Där har Du ett annat av de kvarvarande problemen.

T-192 Varför slog 70-tals krisen så hårt mot just Sverige?
Carl Rutgerson, Göteborg (7 november1999)
carl.rutgerson@swipnet.se

Vi antar att Du syftar på det som hände 1976 - alltså över tjugo år sedan. Då hamnade Sverige i en ganska djup ekonomisk kris, eftersom den så kallade överbryggningspolitiken inte hade lyckats med just överbryggningen. Hela Västvärlden drabbades av de kraftigt höjda oljepriserna 1973. En rad industrigrenar drabbades hårt av sjunkande efterfrågan. Eftersom oljekonsumtionen gick ner drastiskt upphörde all efterfrågan på oljetankers och Sverige var vid den tiden världens näst största varvsnation. Sverige lyckades undvika krisen 1973 genom ett omfattande genrellt statligt stöd till lageruppbyggnad inom industrin samt direkt finansiellt stöd till industribranscher som drabbades av kraftiga fall i efterfrågan. Det gällde till exempel skeppsvarven och stålindustrin.

Genom stödet till dessa industrier kunde sysselsättningen upprätthållas, men kostnaderna var ohållbara i längden, eftersom inget vettigt producerades. Fartygen som byggdes vid varven visade sig till slut vara mindre värda än det stål som användes för att bygga dem...

Självklart kunde man inte fortsätta med denna lageruppbyggnad och förlustverksamhet särskilt länge. De privatägda företag som var inblandade gick i konkurs eller togs över av staten - det gällde alla stora skeppsbyggnadsvarv och både Domnarvets och Oxelösunds järnverk, som togs över av nybildade Svenskt Stål AB, som finansierades med statliga pengar. Regeringarna försökte länge hålla skenet uppe.

En försvårande omständighet var att krisen blev akut just i samband med regeringsskiftet 1976. Just som den första borgerliga regeringen på 34 år skulle tillträda höll en rad hörnstenar i svensk verkstadsindustri med tiotusentals anställda på att gå i konkurs. Den nya borgerliga regeringen hoppades i det längsta att det skulle gå att rädda situationen genom att ösa in mer pengar via industriministern Nils G. Åslings så kallade akutmottagning. Man ville inte gå till eftervärlden som den regering som fick se arbetslösheten öka okontrollerat. Det lyckades naturligtvis inte att hålla företag som gjorde jätteförluster vid liv, vilket ledde till att krisen när den väl kom blev värre i Sverige än i andra länder. Den stora betydelsen som varvs- och stålindustrierna hade i Sverige spädde på problemen, liksom det förhållandet att Sverige var mer oljeberoende än de flesta andra länder som drabbades av oljekrisen - vi hade i Sverige nämligen i stor utsträckning avvecklat kolet som energikälla, och kol som inte alls berördes av oljekrisen var fortfarande en viktig energikälla i de flesta andra industriländerna.

Krisen blev värre i Sverige, men den kom å andra sidan flera år senare, det vill säga lagom till att de andra länderna börjat hämta sig.

T-191 Vad vet ni om Cubakrisen och finns det några ovanliga aspekter på dem
Sara Granberg (26 oktober 1999)
sara_82_@hotmail.com

USA som inledningsvis varit någorlunda positiv till att Batista störtades blev på grund av Castros nationaliseringar en svuren fiende till Castros diktatur. Och Sovjetunionen var inte sen att haka på möjligheten att förbättra sitt strategiska läge. Redan 1959 hade Sovjet levererat vapen till Kuba och 1962 skickades 5000 tekniker dit. Samtidigt uppgraderades det militära stödet och Kuba fick de senaste versionerna av de sovjetiska vapensystemen. Detta på 20 mils avstånd från Florida.

Sovjetunionen låg under hela efterkrigstiden efter USA i kärnvapenkapprustningen. Vid den här tiden, i början av 1960-talet, hade USA interkontinentala kärnvapenrobotar, som var betydligt mer funktionsdugliga än de sovjetiska. USA hade också strategiskt bombflyg utrustat med kärnvapen. Sovjet hade några få interkontinentala kärnvapenrobotar, men de var tekniskt sett långt efter de amerikanska. Sovjet hade däremot en - jämfört med USA - helt överlägsen arsenal av medeldistansrobotar. Det innebar att Sovjet utövade ett kraftigt hot mot Västeuropa (dit medeldistansrobotarna nådde från bland annat Östtyskland), men bara ett lindrigt hot mot USA. Sovjets ledare Nikita Krusjtjev ville ändra på detta och beslöt att installera medeldistansrobotar också på Kuba. Genom detta skulle både Washington och New York hamna under det sovjetiska hotet och den amerikanska förvarningstiden vid ett robotanfall skulle minska från 30 minuter till några få minuter.

Amerikanska spaningsplan upptäckte vad som var på gång och president Kennedy agerade kraftfullt för att stoppa planerna. Han beslöt att införa en flottblockad mot Kuba för att stoppa leveranserna av robotar. Krusjtjev fick vika sig och omdirigera de fartyg som redan var på väg mot Kuba. Den sovjetiska reträtten skedde mot bakgrund av den amerikanska militära överlägsenheten, både vad gällde konventionella marinstridskrafter i Karibien och vad gällde interkontinentala robotar. De amerikanska robotarna kunde vara ständigt startberedda, medan de sovjetiska med flytande bränsle behövde flera dygn för att göras avskjutningsklara, samtidigt som startberedskapen inte kunde upprätthållas särskilt länge.

Samtidigt som Sovjet backade i medeldistansrobotfrågan fick man emellertid också ett underhandsmedgivande att USA inte militärt skulle ingripa mot Kuba. Kuba hade därmed hamnat helt i händerna på Sovjetunionen.

Tillbaks