Vad är Expo?

Våld mot tidningar
Den 11 januari 1996 redogjorde Per Landin på kultursidan i Dagens Nyheter för en bomb som detonerade i ett tryckeri i Weimar i Tyskland. Bomben ödelade det tryckeri (ägt av Frankfurter Allgemeine, en av Tysklands största och mest respekterade dagstidningar) som tryckte den högerinriktade veckotidskriften Junge Freiheit. Skadorna uppgick till 10 miljoner kronor och utgivningen stoppades i flera veckor. De grupper som kallar sig AntiFa tog snabbt på sig ansvaret för attentatet. Terrordådet ingick i en kampanj mot "nazisttidningar". AntiFa, som har sina rötter i anarkistiska och marxist-leninistiska kretsar, bestämmer själv vilka tidningar som ska kallas "nazistiska".

Enligt det tyska författningsskyddets årsrapport om extremistorganisationer genomförde AntiFa-grupper i januari 1995 ett brandbombsattentat mot den bil som ägdes av Junge Freiheits redaktör Dieter Stein. I ett tillkännagivande förklarade AntiFa att man åter en gång lyckats hindra utgivningen av Junge Freiheit. "Militanta aktioner mot tidningens försäljningsorganisation var och förblir en möjlig aktionsform för att om möjligt snabbt få slut på utgivningen av denna tidskrift". Författningsskyddets årsrapport återfinns på Internet:
http://www.government.de/inland/ministerien/bmi/verzeichnis.htm

Per Landin hävdar i artikeln i DN att tidskriften Junge Freiheit har välskrivna essäer och förtjänar att läsas kritiskt och inte bara ryggradsmässigt avvisas. Tidskriften Contras redaktion har ej kunnat ta del av Junge Freiheit och har därför ingen egen uppfattning i frågan. Helt klart är vi dock anhängare av att tidskriften ska kunna tryckas utan att tryckeriet sprängs i luften.

Sprängattentatet mot tryckeriet i Weimar förbigicks i stort sett med tystnad - i Tyskland likaväl som i Sverige. Per Landin skriver: "Det skulle vara intressant att föreställa sig reaktionerna om offret varit en vänstertidning och om attentatsmännen hade varit organiserade nynazister. Med all sannolikhet - och med rätta - hade det då blivit stor uppmärksamhet och offfentliga demonstrationer 'för yttrandefrihet och mot naziterror' ". Idag vet vi att det inte behövs något bombattentat, utan att det räcker med fönsterkrossning för att uppnå den effekten i Sverige.

Per Landins rader i DN är nästan som en bruksanvisning för hur tidningen Expo skall lyckas med ett gigantiskt medialt genombrott.

Ett genombrott som är oförtjänt. Det finns nämligen många frågetecken kring tidningen Expo.

Hemlighetsmakeri och lagbrott
Tidningens medarbetare är - frånsett redaktören - hemliga. De påstås heta "J Larsson" och "M Karlsson". De vägrar dock att framträda med identifierbart namn. Tidningens ägare är också hemlig och bryter mot svensk lag. Enligt den lag om stiftelser som trädde i kraft den 1 januari 1996 ska stiftelser registreras hos länsstyrelsen. Enligt övergångsbestämmelserna skulle rörelsedrivande stiftelser - till vilka hör de som utger en tidskrift - registreras senast den 31 januari 1996. Den mystiska Hill-stiftelsen, som uppges vara utgivare av Expo, var inte känd av Länsstyrelsens stiftelseregister i Stockholm den 6 juni 1996, mer än fyra månader efter sista dag för registrering. Postgirokontot som anges i tidskriften Expo går för övrigt enligt postgirots uppgifter inte till Hill-Stiftelsen (som har ett eget postgiro och en egen adress), utan till "Hill-Stiftelsen nr 2".

Expo och tyska extremister
Det tyska författningsskyddet redogör i sin årsrapport över extremistaktiviteter utförligt för de våldsdåd som begåtts av de s k AntiFa-grupperna. Grupper som under sken av anti-fascism söker legitimera anarkistiskt och marxistisk-leninistiskt våld. Expo uppger sig ha samarbete med den tyska tidskriften AntiFa Infoblatt, som av allt att döma är en integrerad del av den extremistiska rörelse som övervakas av tyska säkerhetspolisen.

Det tog nästan två månader för AntiFa Infoblatt att skicka ett exemplar av tidskriften till Contra. Det aktuella tidskriftsexemplarets sista sida upptas av en helsidesannons mot militärtjänst och Tysklands deltagande i FNs fredsbevarande operationer under rubriken "Ja till mord". En annan annons gör reklam för Rote Hilfe, en av de organisationer som finns upptagna i tyska inrikesdepartementets lista över vänsterextremistiska organisationer som hotar författningen. I tidningen krävs också förbud mot försäljningen av vissa för AntiFa Infoblatt misshagliga tidskrifter, bland annat den välkända Junge Freiheit (se ovan). Det bör framhållas att AntiFa Infoblatt i redaktionsrutan säger att de bara tar in annonser för ändamål som de sympatiserar med.

Expos brittiska samarbetspartner Searchlight tillskrevs av Contra den 22 maj 1996. Ännu den 21 juli hade vi inte hört av dem.

Expos adress bland ljusskygga element
Expos adress, Box 1030, 114 79 Stockholm tillhör det privata "postboxkontor" (Brevia) som i övrigt anlitas av så gott som samtliga nationalsocialistiska organisationer i Stockholm, företag som säljer olaglig pornografi (till exempel barnpornografi), brevlådebolag av tvivelaktig karaktär och företag som gjort sig kända för konkursbrott, olagliga skalbolagsaffärer med mera. Kort sagt. Expos adress är en sådan som väljs av ljusskygga element som vill undvika offentlig insyn.

Expo tar lätt på sanningen
Om en tidskrift ger sig i kast med att avslöja nationalsocialister så är det utomordentligt allvarliga beskyllningar som hanteras om de riktar sig mot enskilda personer. Tidskriften Expo tar emellertid mycket lätt på sin uppgift när det gäller att granska sanningshalten i de påståenden som publiceras. Från tidskriften Contra har vi inte möjlighet att granska trovärdigheten i de påståenden som publiceras i Expo. Vi kan bara göra det i de fall då uppgifterna berört Contra. Anmärkningsvärt är att Expo vid ett flertal tillfällen omnämnt Contra, som är en uttalat antisocialistisk och antirasistisk tidskrift. Om Expo hade ett ärligt uppsåt med sin uttalade antirasistiska målsättning kunde det tänkas att man till exempel citerade tidskriften Contra. Istället fabriceras rövarhistorier om tidskriftens medarbetare. Dessa behandlas i en särskild PM.

Avslutningsvis en signifikativ rubrik från Expos "värld": "Döende demokrati". Artikeln under den rubriken handlar om - Italien!!!

En tidskrift skaffar sig inte legitimitet genom att utsättas för trakasserier och hot. Expos innehåll är sådant att det finns all anledning att göra en djupare granskning. Contra kommer att fortsätta den granskningen.

Läs bakgrundsmaterial om Expos märkliga skriverier om Contra här.

Läs om de hot som tidskriften Contra utsatts för här.

Tillbaks