Richard Walker:
Kommunismens offer i Kina
Professor Richard Walker är chef för institutet för internationella
studier vid University of South Carloina. "Kommunismens offer i Kina"
sammanställde han på uppdrag av amerikanska senatens justitieutskott.
Förord till skriften är skrivet av senater James O Eastland. Slutsatsen
av Walkers studie är att Mao Zedong som massmördare vida överträffar
såväl Adolf Hitler som Josef Stalin.
Pris 25:-. Porto och emballage 40:- tillkommer per beställning. Betala in 65:– i förskott per plusgiro 85 95 89-4. Klicka här för fullständiga beställningsregler.
Här följer ett kort avsnitt om slavarbetslägren:
SLAVARBETE
Ett av de tyngsta offren som det kinesiska folket har fått ge under
kommunismen har skett inom ramen för systemet med "reform genom
arbete", en omskrivning för slavarbete. Slavarbete har varit en
del av det kommunistkinesiska systemet från begynnelsen, även
om de 77 reglerna - utarbetade med hjälp av sovjetiska experter utsända
av Stalin - inte gjordes upp förrän den 27 juni 1952 och officiellt
inte fastställdes förrän den 26 augusti 1954.
Under de första åren talade Peking helt öppet om systemet,
eftersom man var övertygad om att det skulle omstöpa de forna
klassfiender, som man hoppades kunna "rädda". Det är
intressant att notera att trots att slavläger är en naturlig och
väsentlig del av det kommunistiska ekonomiska systemet har de knappt
ägnats någon uppmärksamhet i västerlandet under mer
än ett årtionde. Man kan studera China Quarterly (den mest kvalificerade
akademiska tidskriften om Kommunist-Kina) utan att hitta en enda diskussion
om behandlingen av slavarbetarna.
En del av svårigheterna kan ligga i att öppna beskrivningar av
slavlägersyste met har försvunnit efter framläggandet av
en rapport för FN:s sociala och ekonomiska råd (ECOSOC) i december
1955, en rapport om tvångsarbete som ägnade en stor del av innehållet
åt förhållandena i Kina. I samband med tioårsjubileet
av Folkrepubliken Kina 1959 visades dock i Peking en utställning om
"korrektionsarbetslägrens" prestationer. En liknande utställning
visades i Huhehot i april 1960. Senare har flyktingar från det kinesiska
fastlandet vittnat om den fortsatta betydelsen av tvångsarbete i Kina.
Under Kulturrevolutionen blev utlänningar återigen påminda
om tvångsarbetslägrens ekononomiska betydelse. I striderna mellan
fraktionerna i Kanton 1967 rapporterade
t.ex. en skrift från "Röda Gardet" att Kanton stod
inför "en avgörande strid" och noterade att lägerarbetare
hade frisläppts.
Det har bara gjorts mindre försök att systematiskt undersöka
tvångsarbetsläger systemet i Kina. Efter det att detaljer sammanställts
i en del FN-rapporter, detaljer som byggde på kommunisternas egna
rapporter om "reformarbetslägren" minskade Peking på
informationen om systemet med "reform genom arbete".
Det är ironiskt att diskussionen om slavarbete i Kommunist-Kina fördes
i Sovjet. Radio Moskva hävdade t.ex. den 30 maj 1967 att mer än
18 miljoner politiska fångar försmäktade i 10.000 läger
på det kinesiska fastlandet och man citerade flyktingar från
Kina som rapporterade att folk i arbetslägren behandlades som djur.
Säkerligen finns det anledning att närmare undersöka denna
del av verkligheten i Maos, som är så nära för knippad
med hela samhällssystemets uppbyggnad. Men vi behöver mer tillförlitliga
informationer än de som Sovjet kan förse oss med, för att
verkligen för stå i vilken utsträckning slavarbetslägren
färgar hela det kommunistiska Kina.
Både för arbetslägren och för antalet dödsoffer
i dem är siffrorna osäkra. FN:s rapport 1955 nämnde mellan
20 och 25 miljoner människor i ordinarie ar betsläger och 12,5
i korrektionsarbetsläger. En västerländsk akademiker upp
skattade totalsiffran till 14 miljoner 1954. Allteftersom åren har
gått har emellertid institutionen arbetsläger höljts i ett
allt tätare töcken. De flesta författare måste, i brist
på möjlighet att sammanställa pålitliga delinformationer,
nöja sig med opreciserade fraser, men även i de mest försiktiga
bedömarnas uttalanden har man talat om det fortlöpande mycket
stora antal personer som omfattas av systemet."
Ingen sifferuppskattning av antalet fångar i tvångsarbetsläger
för "reform genom arbete" är mindre än tio miljoner.
Men det väsentliga är inte den exakta siffran utan de orimliga
mänskliga offer som förorsakas av denna förnedrande behandling
av människor på grund av politiska skäl eller på grund
av "klassursprung". De som har flytt och kommit till den fria
världen och vittnat lämnar inget tvivel om de omänskliga
förhållandena i arbetslägren, svårigheterna för
fångarnas familjer och de höga dödstalen i lägren.
Det är möjligt att de kinesiska arbetslägren har krävt
fler dödsoffer än avrättningarna - som Robert Conquest har
visat vara fallet i Sovjetunionen. Tillgången på livsmedel och
de osäkra förhållandena i Kina över huvud taget lämnar
knappast något utrymme för hopp om en anständig behandling
av slavarbetarna.
Journalister som besökte det kinesiska fastlandet våren 1971
underhölls vid exklusiva banketter av en älskvärd Chou En-lai
och ställde inga otrevliga frågor om slavarbete eller godtyckliga
omflyttningar av personer till tvångsarbetsbrigader. Men flyktingar
ger en nästan oavbruten ström av skrämmande detaljer om systemet,
för dem som är intresserade av att lyssna.
Det finns ett annat mänskligt offer i systemet, eftersom terror och
fruktan är en väsentlig del av systemet, nedvärderas de människor
som tvingas tjäna det: koncentrations- och arbetslägervakter.
Följande redogörelse är hämtad fran Yüan Meis vittnesmål,
en flykting från ett arbetsläger, avgivet inför den Internationella
Kommissionen mot Koncentrationsläger i Brüssel i november 1956.
En vintermorgon när en kall vind blåste från norr, fick
170 slavar gå till arbetet som vanligt. Vid ankomsten till arbetsplatsen,
beordrade tjänstgörande föreståndaren Fang Yu, kallad
"Pestens stjärna", männen att vada ner i det iskalla
vattnet. Han blåste i sin visselpipa tre gånger, men slavarna
ville inte röra på sig. Då avfyrade han ett skott i luften
och hotade att skjuta för att döda, om man vägrade att lyda
hans order. Mina två vänner och jag hade lyckligtvis satts att
fälla träd på sluttningen ner mot floden. Men skottet skrämde
dem bägge och de tog skydd under ett tätt buskage. Jag följde
dem inte, men jag gömde mig bakom en stor trälåda och kikade
på vad som hände därefter.
Tre och tre eller fem och fem började slavarna ta av sig kläderna
och drevs ned i det iskalla vattnet som boskap. Men några av dem kom
inte ner i vattnet tillräckligt snabbt. Detta retade föreståndaren
som tog en k-pist från närmaste vakt och sköt en salva,
som omedelbart dödade flera av fångarna. Några hoppade
då i vattnet med kläderna på. Men skjutandet blev för
mycket för dem och alla rusade iväg i skilda riktningar för
att söka skydd.
Man tycktes förlora kontrollen över situationen och de beväpnade
vakterna började också skjuta. En kort stund senare var ett helt
kompani med gränstrupper på väg till platsen och placerades
ut i området. Ordning återupprättades till priset av ytterligare
oskyldiga människoliv.
