Tommy Hansson:
Slaveri vår tid
Den kommunistiska ideologin har visat sig oförmögen att lösa
mänsklighetens problem och där den tillämpats har dne lett
till förtryck och diktatur. Kommunismens totala misslyckande på
det ekonomiska planet har också blivit alltmer uppenbart under senare
år. Följden har blivit en omorientering av systemen i en rad
länder och sedan till själva systemets fall.
I "Slaveri i vår tid" vill Tommy Hansson visa varför
marxismen leder till mänskligt slaveri. I boken tas de marxistiska
teorierna upp till skärskådan. Författaren behandlar också
verkligheten i ett antal representativa kommunistiska länder och kastar
ljus över Karl Marx person. Dessutom presenteras en analys av vänstervridningen
i massmedia.
Fil kand Tommy Hansson är född 1951. Han är redaktör
och journalist. Bland annat ansvarig utgivare för tidskriften Contra.
Han har länge arbetat med opinionsbildning mot totalitära ideologier
och är utrikespolitisk expert med södra Afrika och Nordostasien
som specialområden.
Pris 180:-. Porto och emballage 40:- tillkommer per beställning. Betala in 220:– i förskott per plusgiro 85 95 89-4. Klicka här för fullständiga beställningsregler.
Här följer bokens förord (i lätt redigerat skick):
Det är alltid nödvändigt att informera om de totalitära
krafter som hotar det demokratiska samhället. Det må vara att
mycket av det som då kommer till uttryck - t ex i föreliggande
arbete - har sagts förut och kanhända mer begåvat. Ändå
måste det sägas i en tid, då alltför många medvetet
eller omedvetet alltför gärna ännu tycks vilja överse
med förtryck och imperialism, bara dessa nödtorftigt maskeras
med vackra ord. Jag var som så många andra i slutet av 1960-talet
vänstersympatisör och fångades av engagemanget för
ett rättvist samhälle och internationell solidaritet. Småningom
upprördes jag emellertid av den djupa klyftan mellan de framställda
idealen och sympatisörernas personliga uppträdande, som jag fann
intolerant, sekteristiskt och allmänt stillöst. Det som slutligen
fick fjällen att falla från mina ögon var.förljugenheten
i den svenska Vietnam-opinionen, där enbart USA:s krigföring kritiserades
men kommunistsidans grymheter knappast ens noterades. När Viet Cong
(FNL) i mars 1974 besköt skolor i Mekongdeltat med raketer som mördade
och lemlästade sydvietnamesiska skolbarn, invigde statsrådet
Bertil Zachrisson i riksdagshuset en konferens för fred i Vietnam där
uteslutande Saigon-sidan anklagades för att bryta mot Parisavtalet.
Denna bok har som målsättning att ge en så sann bild som
möjligt av den totalitära socialismen och framförallt dess
marxistiska variant, vilken i en eller annan skepnad tillämpas i länder
i vilka cirka en tredjedel av jordens befolkning lever. Men jag vill också
peka på den uppenbara frändskap som finns mellan fascism, nationalsocialism
och socialism. Nämnda ideologiska koncept har det gemensamt att de
föreskriver människans förändring genom omskapande av
den sociala miljön medelst omfattande yttre ingrepp. Man använder
i stort samma metoder: förstatligande, centralt planerad ekonomi och
neutralisering av avvikande. Både socialism och fascism vill göra
upp räkningen med den borgerligt individualistiska livsstilen för
att
ersätta denna med ett kollektivt medvetande som aldrig ifrågasätter
makthavarnas åtgärder. Staten agerar för att rycka upp människan
ur hennes invanda miljö med syftet att förändra värderingar
och livshållning. Verkligheten har dock avvisat sådana metoder,
vilka undantagslöst lett till inte bara förtryck utan också
armod, främling skap och ineffektivitet. Men medan fascism och nazism
i dag praktiskt sett är döda ideologier så fortsätter
marxistisk socialism och kommu nism att utöva konkret makt och intellektuell
dragningskraft. De utgör kulmen på en mänsklig frestelse
som går tusentals år tillbaka i tiden. När vi därför
talar om Sovjetunionen som världens första socialistiska stat
så är det inte fullt korrekt. I själva verket återfinner
vi totalitär socialism redan hos forntidens babylonier. Desto större
anledning att göra upp med detta mörka förflutna.
Finns det någon skillnad mellan socialism och kommunism, beteckningar
som kommer att användas flitigt i det följande? Nej, skillnaden
är försumbar eller obefintlig. Redan Karl Marx använde dem
som helt utbytbara begrepp. Jag har emellertid valt att låta "socialism"
stå för alla typer av samhällsideal, där yttre omdaning
av samhällsförhållandena anses vara avgörande för
etablerandet av rättvisa, jämlikhet och lycka. I det perspektivet
är också fascismen och nazismen socialistiska ideologier. Man
må naturligtvis göra boskillnad mellan totalitär och demokratisk
socialism, även om det finns en oroande gråzon dem emellan. De
totalitära socialisterna anser det vara nödvändigt att upprätta
en allt behärskande centralmakt för att ett bättre samhälle
skall kunna uppbyggas, och de är ej heller beredda att på allvar
tillåta konkurrerande tänkesätt. De demokratiska socialisterna
menar att det goda samhället låter sig åstadkommas inom
ramen för de normala demokratiska processerna. All slags socialism
vill under alla omständigheter i princip överföra produktionsmedlen
i det s k samhällets ägo, men erfarenhet av sådana försök
visar att en medveten strävan i den riktningen alltid ger upphov till
en elit som anser sig tillvarata det allmännas, eller "folkets",
intresse. Ordet kommunism betyder (läran om) egendomsgemenskap. Det
är det ideal som makthavarna i dagens realsocialistiska stater officiellt
bekänner sig till, men enligt marxistiskt språkbruk har kommunismen
ännu ej etablerats. Kommunism är det tillstånd som förväntas
råda då kapitalismen besegrats i hela världen och staten
har "vittrat bort". Andå går det knappast att undvika
termen kommunism och avlednin gar av denna för att beteckna företeelser
i dagens existerande socialistiska stater.
Denna bok är inte förutsättningslös i den meningen att
den utgår från en neutral uppfattning och därefter arbetar
sig fram till en bestämd mening. Jag tillstår att min grundhypotes
är att socialism och kommunism är falska ideologiska koncept.
Vad jag vill göra är att visa varför så är fallet.
De beskrivna ideologierna utgår från axiomet att allting är
materia i rörelse och att alla mänskliga missförhållanden
kan korrigeras om bara de yttre faktorer som antas skapa dessa neutraliseras
och ersätts med något som förutsätts vara bättre.
Men premisserna är felaktiga. Människan har drömmar, ideal
och visioner som inte låter sig begränsas av materialistiska
skrivbords teorier. Socialismen, och särskilt dess totalitära
variant, kan aldrig tillfredsställa människans sökande efter
andlig fullkomning - vilket för den delen inte heller demokratin sådan
den uttolkas i västvärlden förmått göra. Det finns
anledning hålla med Richard Crossman: "Det faktum att den kommunistiska
livsformen ens för den korta tiden av några år lyckades
fånga en Silones djupt kristna personlighet och att den drog till
sig sådana individualister som Gide och Koestler, blottar en fruktansvärd
svaghet hos den europeiska demokratin.'' Ännu återstår
att finna den väg som verkligen leder till det ideala samhället.
Denna väg måste till skillnad från det socialistiska alternativet
omfatta verklighetens såväl andliga som materiella sida.
Man kan med visst fog fråga sig, om jag med detta mot socialism och
kommunism kritiska verk kan nå redan troende representanter för
detta ideologiska komplex. Jag vet inte. Men jag vet att jag själv
varit socialist och vänt om. Och om jag kunde ändra mig, varför
skulle då inte andra och måhända långt förnuftigare
personer kunna gå åstad och göra sammalunda? Jag hyser
den övertygelsen att envar som uppriktigt och förutsättningslöst
söker nå fram till sanna svar på livsfrågorna en
vacker dag och på något sätt kommer att finna dessa svar-
även om vederbörande tillfälligt må förirra sig
in i den socialistiska snårskogen. Kanske kan min bok få somliga
att hitta ut ur denna vegetation och andra att aldrig behöva göra
den omvägen. Det mest väsentliga detta arbete vill säga är
någonting i den här stilen: Den totalitära socialismen,
och då framförallt som Marx och Engels stöpt den, är
inte en ideologi som kan övervägas på samma sätt som
kan göras med socialdemokrati, liberalism och konservatism. Medan dessa
idétraditioner har viktiga roller att spela i ett civiliserat samhälle,
så spelar totalitarismen i en egen division. Den står för
ondska och falskhet. Den påstår sig vilja avskaffa alla missförhållanden
och skapa ett perfekt samhälle, men den leder överallt där
den praktiseras till samma elände. Detta kan inte vara någon
tillfällighet. Kan det rentav vara så, att de totalitärt
socialistiska strävandena i historien representerar en fundamental
mänsklig drift i riktning mot död och förintelse? Den teorin
har med icke ringa briljans forfäktats av Igor Sjafarevitj i den av
honom och Alexander Solsjenitsyn sammanställda antologin Röster
ur ruinerna och den kan inte saklöst avfärdas.
Marxismen förklarar sig stå för upphöjd rationalism,
praktiskt handlag och förnuft och avfärdar all religion som "folkets
opium" eller en "överbyggnad" på samhällets
ekonomiska och sociala rea]iteter. Detta under förutsättning att
man inte av opportunistiska skäl finner anledning att stödja religionen
i en viss situation-sandinisterna i Nicaragua brukar t ex regelmässigt
paradera som "goda kristna". Det faktum att så många
trots marxismens praktiska grymhet och misslyckanden ändå tror
på dess teorier kan dock bara förklaras av styrkan i en religiös
tro. Marxismen är en tro utan Gud, men den har otaliga martyrer som
oförväget gått i döden för marxismens sak. I sitt
innersta väsen är marxismen religion och mystik, låt vara
med materialistiska förtecken - och måste så vara. Som
en produkt av ett tidevarv där tron på Gud och kyrka var något
självklart, kan inte heller marxismen ha undgått att ta intryck
av sådana inflytanden. Karl Marx förenade i sin person för
övrigt två religioner, då han både på fädernet
och mödernet härstammade från judiska rabbiner och fadern
två år innan Marx föddes - alltså 1816 - övergick
till kristendomen. R N Carew Hunt framhåller: "Men för sina
trogna har kommunismen värdet av en religion så vitt att den
upplevs erbjuda en fullständig förklaring av verkligheten och
människan som del av verkligheten, och på samma gång ge
livet, liksom religionen gör, en känsla av syfte. Och hur mycket
kommunisterna än må sky den analogin, måste den drivas
ytterligare. Om förnuft skall vara vår enda vägvisare, så
är agnosticism den enda begripliga attityden till existensens gåta..."
Just marxismens av förnuftsskäl opåverkade, envetet fientliga
attityd till religionen pekar på en övertygelse av religiöst
slag.
Den svenska nationalkänslan inte särskilt högt i kurs i tider
när adjektivet "osvensk" anses vara det främsta av superlativer.
Våra så kallade intellektuella avfärdar varje form av patriotism
som ett uttryck för extremism och vägrar till stor del ännu
att ta det marxistiska hotet mot vår frihet på allvar. Dessutom
tycks försvaret för varje år få allt mindre reella
resurser att röra sig med. Men vi får inte ge upp. Vi måste
tro på att det falska i längden inte kan bestå. En positiv
sak är under alla omständigheter, att de yngre årgångarna
förefaller vara Iyckligt opåverkade av 1960- och 70-talens vänstervåg.
Det går också att skönja en allmän integrering med
den demokratiska västvärlden. Allt fler inser, att Sverige faktiskt
är en del av det fria Europa.
Låt oss aldrig upphöra att informera om de totalitära synsättens
verkliga ansikten. Aftonbladets Staffan Heimerson framhöll så
fullt korrekt i Magasinet i TV 1 den 6 februari 1986, att vi till följd
av västmedias rädsla för att inte överdriva inte förrän
sent - alltför sent - fick reda på nazisternas judeutrotningar
i Warszawas ghetto och Pol Pots massmord i Kambodja. Det är min förhoppning,
att den här boken skall kunna vara ett led i denna informationsprocess
på det att det förflutnas misstag ej skall upprepas.
Tommy Hansson
